Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘synd om’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Lördagskvällar innebär Stjärnorna på Slotteti alla fall i kväll och nästa lördag. Sen är det slut för den här gången. I afton var det Stefan Sauks dag. Stefan Sauk… en skådespelare jag sett i rollen som Guillous Hamilton. Min känsla kring Stefan Sauk var att han är… lite reserverad. Stefan Sauk själv slog huvudet på spiken riktigt hårt vid ett tillfälle i kvällens program när han sa:

Det finns så mycket förutfattade meningar om mig!

Stjärnorna på Slottet 2015

Stefan Sauk var fjärde stjärna den här säsongen.


Stefan Sauk berättade om sin uppväxt som ensambarn med skilda föräldrar. 
Att det dröjde innan han fick sin första bästa vän var en överraskning, liksom hans engagemang i ett visst land i Afrika. Och när han pratade om dottern Lova… Då lyste hela karln…

Det var onekligen en fartfylld dag för stjärnorna, men den började med yoga och slutade med Malaika vid lägerelden. Saker och ting inte riktigt som det var tänkt, av olika skäl. Det var nästan lite synd om Stefan Sauk. Men faktum är att det inte gjorde så mycket. Det blev en riktigt bra dag, även om jag definitivt hade tackat nej till middagen.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Nästa gång är det Marika Lagercrantz dag.


Här kan du läsa om…

Claire Wikholms dag

Morgan Allings dag

Amanda Ooms dag

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Fredagskväll efter min första, hela arbetsvecka på över ett år. Ja, det är synd att säga att jag var pigg. Efter tvätt, dammsugning och lite middag slog jag mig ner i bästefåtöljen för att läsa och slöglo lite på TV. Jag fastnade på SvT2, vid filmen Broken (2012). Och där blev jag kvar.

BrokenFilmen handlar om tjejen Skunk, elva år, som bor med sin pappa och bror i en trist förort till London. Grannskapet består av en familj vars mamma nyligen dött, en familj med en psykiskt sjuk vuxen son och så Skunks familj, också den trasig. Mamman lämnade familjen för en ny kärlek, men bandet mellan Skunk, som egentligen heter Emily, och hennes pappa är nästan överstarkt. Skunk har diabetes, nåt som inte görs nån större affär av. Större blir i stället det faktum att en av döttrarna i grannfamiljen anklagar den psykiskt sjuke unge mannen för våldtäkt. Sen blir det bara värre och värre. Ändå är ingen rakt igenom ond i filmen, det bara sker onda saker och det är ”synd om” alla!

Den här filmen är så svart, så svart att jag nästan inte pallar med att se hela. Men jag sitter som sagt var kvar. Slutet är väldigt starkt och döden beskrivs trovärdigt, som den skulle kunna vara. Frågan är bara om vad som är starkast: döden eller livet.

Det här är en riktigt bra film, men det krävs ett stabilt psyke för att klara av att se den. Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om bilägandets lustar och olustar.


 

Nu är jag och min älskade Clark Kent* till doktorn. Översatt till svenska betyder det att jag ska åka och få min bil reparerad. Det där stenskottet, du vet. Jag har inte varit ute i garaget och tittat på bilen sen jag kom hem från Stockholm. Om vindrutan har spruckit lovar jag dig att jag grinar. Högt och ljudligt. Det sved så jäkligt för ett par år sen att behöva hala upp tusenlappar för att jag var seg med att ta mig till Ryds.

Clark Kent

My Toyota is fantastic! Men börjar bli till åren kommen…


Jag älskar min bil,
men den börjar bli till åren kommen. Och med åren kommer krämporna, precis som hos oss människor. När vi kom hem från Nora hade ena fönsterhissen pajat, till exempel. (Troligen ett kretskort och ett nytt sånt kostade hela 7 000 kronor. För tre år sen…) Sen är det lite annat smått och gott som skulle behöva fixas till. Om jag bara finge en lön…

Du tycker säkert att jag är larvig som talar om min bil som Stålmannen, mannen i mitt liv. Men faktum är att Clark Kent är det hjälpmedel jag ofta behöver för att ta mig ut. Av olika skäl åker jag helst inte kommunalt och nån fungerande cykel äger jag inte, bara en rostig sak som har hängt obrukbar i kallförrådet sen 1999, ungefär. Kort sagt och utan att förklara närmare än vad jag redan gjort behöver jag min bil. Därför älskar jag den.

Häromdan läste jag i Byhålenytt om en stackare som fått sin bil stulen i slutet av 1980-talet  i Metropolen Byhålan. Ja det var en lång sorgeperiod, tänker du, men historien är inte slut än. Mannen fick nämligen helt nyligen parkeringsböter och trängselavgifter på sin stulna bil. Av nåt skäl tycks anmälan ha försvunnit från polisens system. Den stulna bilen är en röd Golf och nu är den efterlyst igen. Kanske dags att koppla in Hasse Aro eller varför inte självaste Brynolf Wendt?..

fågelbajs

Fågelbajs på bilen är inte heller kul.


Men du ska inte tro
att jag tycker mest synd om mannen med den stulna, röda Golfen som fick böter. Jag tycker nog att det är snäppet värre med bilägaren som fick sina säten nersmetade med kattbajs. Hur polisen vet att det är just kattbajs förtäljer inte historien, men gissningsvis har det tagits prover och analyserats. Även detta skedde i Metropolen Byhålan.

Med dessa två hemska historier tänker jag att… om så är fallet… vad är en sprucken vindruta? Min bil är ju inte stulen och inte nersmetad med bajs, i alla fall. Fast du får gärna hålla en tumme att dagens reparation av stenskott inte blir nåt dyrbart! 

 

*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ytterligare ett matigt inlägg.


 

Det är fortfarande jag som är friskast. Därmed ligger kökstjänsten kvar på mig helt och hållet. Men det är baske mig inte lätt att trolla när matfantasin är som den här. Jag fick helt enkelt fråga Sjuklingen igår. Hon önskade… fiskbullar. Det brukade hon nämligen tigga till sig som barn av sin fader. Och man blir ju lite som ett barn igen när man är sjuk och det är synd om en. Hum… ja…

Jag inhandlade två burkar fiskbullar med hummersås och hällde i en kastrull. Det var i alla fall ljust orange och snyggt.

Fiskbullar i hummersås

Fiskbullar i hummersås i är i alla fall lite orange.


I en annan kastrull hällde jag 
en deciliter jasminris och två deciliter vatten samt lite salt. Det fick koka upp och sen stå på avstängd platta i 20 minuter. Det är så jag kokar ris.

Jasminris

Jasminris låter jag koka upp och sen får det stå på avstängd platta i 20 minuter.


I en tredje kastrull
– ja här finns resurser (<== arvegods, bäst att tillägga, så ingen tror att jag skryter) – hällde jag rätt mycket frysta grönsaker i form av broccoli, blomkål och morötter. Nej, jag gillar INTE morötter, men de har snygg färg. Dessutom äter Anna inte ris och grönsaker behöver vi äta båda två. Broccoli och blomkål går bra för den som äter LCHF (typ Anna). Morötter är som sagt äckliga, men nyttiga för mina ögon. Vad gör man inte för syns skull?!

Grönsaker

Grönsaker i form av broccoli, blomkål och morötter.


Och faktiskt… 
Det smakade bra med middag idag också! Dessutom blev den lite färggrann, det vill säga mycket orange.

Fiskbullar i hummersås ris o grönsaker

Fiskbullar i hummersås med jasminris och grönsaker.


Sen kunde solen gå ner i New Village 
och Mästerkockan luta sig tillbaka i bästefåtöljen.

Solnedgång

Solnedgång i New Village den 28 april 2015.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om olika tycke och smak.


 

Det är synd om Filippa Bark. Enligt Expressen hånas hon i sociala medier för sin medverkan i Melodifestivalen 2015. Och så har man lagt in följande citat om henne:

Reaktioner på nätet om Filippa Bark

Skärmdump från Expressen.


I skärmdumpen ovan, 
som består av citat från sociala medier om Filippa Bark, ser jag inte några direkt hån av henne. Gör du? Men Expressen vidhåller och skriver följande om senaste lördagens deltävling:

[…] Under gårdagens sändning så rasade debatten om Filippa, spelad av Sissela Benn, på sociala medier och i Expressens liverapport. […]

Alltså, får man inte tycka att nån artist som uppträder i skattefinansierad TV är dålig? Måste man tycka att alla är bra? Eller vad menas? Vad hände med den berömda yttrandefriheten, Expressen? 

Sanna Nielsen tycker att det är näthat och skriver på sin Facebooksida:

[…] det gör ont i mig när jag ser alla påhopp och kränkningar av personer som medverkar i programmet. Det är näthat och det är inget jag tolererar på min sida. Snälla, tänk efter INNAN ni skriver vad ni känner så vi har en god ton här inne. Hädanefter tar jag bort kommentarer som är kränkande […]

Nu följde jag ju inte vad som skrevs i sociala medier om Filippa Bark, men kanske sades det hånande och kränkande saker. Jag publicerar själv inte kränkande kommentarer på min blogg – vissa skickar jag emellertid vidare. Och visst bör man inte vräka ur sig precis vad som helst, men alltså… Smaken är som baken – delad – åtminstone när det gäller din och min uppfattning om vad som är underhållning… Och olika tycke och smak måste vi få ha. Vi måste också få tala om att vi har det.

Jag tillhör dem som inte gillar karaktären Filippa Bark – i Melodifestivals-sammanhang, notera! Jag gillar inte komiker så särskilt mycket överhuvudtaget, allra minst på fel ställen. Filippa Bark tillhör emellertid dem jag i vanliga fall kan tycka är roande. Men… Melodifestivalen är en tävling i sång och musik och jag förstår inte varför man alltid ska ha med en eller flera komiker i programmet. Varje år, liksom. Det är tröttsamt. Jag tycker inte det här är nåt skojprogram. Det är underhållning, men det är, som sagt, en musiktävling.

Skämten är dessutom, i nio fall av tio, under bältet. Vidare är en del skämt i sig hånande – fast då är det minsann komikern själv som hånar. Jag tänker till exempel på när Filippa Bark tjötade med en av debutanterna i den första deltävlingen. Daniel Gildenlöw sjöng en känslosam och djup sång om en familjemedlem som lämnat familjen. Filippa Bark var väldigt på honom och skrek (ja, skrek!) flera gånger:

Det var inte ditt fel, det var inte ditt fel!

Även om jag inte tyckte att låten var särskilt bra, tycker jag att Filippa Barks uppförande var riktigt jävla dåligt. DÄR kan vi snacka om hån! 

Mitt omdöme om Filippa Bark i första deltävlingen var:

[…] Kvällens skäll: Filippa Bark, som bidrog till att tävlingen delvis hölls på dagisnivå. […]

Mitt omdöme om Filippa Bark andra deltävlingen var:

[…] Kvällens Filippa Bark: Sluta. Varför är nio av tio skämt under bältet? Varför detta TRAMS? 😦 […]

Min rättelse av Filippa Bark i  tredje deltävlingen var:

[…] Kvällens nej: Filippa Bark. Östersund ligger mitt i Sverige. […]

Jag tycker inte att jag hånar Filippa Bark. Jag yttrar mig om hennes framträdande i TV. MEN… jag skulle önska att Melodifestivalen inte hade komiker med i programmen. Sånt kan få vem som helst att roas – och oroas. För övrigt gillar jag och roas av Filippa Bark och skratta – i andra sammanhang.

Nej, jag kan inte tycka att Filippa Bark hånas om hon får läsa liknande saker som jag har skrivit om sig själv. Att håna och kränka nån – och att förtala – det är till exempel att skriva i sociala medier att nån har supit bort jobb eller är psykiskt sjuk. För tänk om såna ord råkar vara sanna. Vilken skada kan de inte göra då? Och om de inte är sanna… Hur tror du att det känns..? Hur ont tror du att det gör?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg om vilandets förmåga att läka och funderingar över jobbet.


Det har varit en slö helg
så här långt. Jag har verkligen känt mig risig. Det blev tidig sänggång igår kväll – efter en dag i vilandets tecken. Sen sov jag ungefär tolv timmar. I morse väcktes jag av en ilsken mansröst som skrek på ett barn som skrek. Naturligtvis skrek barnet ännu mer. Vad är det som får vuxna människor att tro att barn skriker mindre om man skriker på dem?

Kudde

Det var skönt att ligga på denna.

Efter att ha gått upp en sväng och gått och lagt mig en stund till har jag nu gått upp. Det går inte att helga vilodagen hur mycket som helst. Människor frågar hur jag mår innan jag hinner känna efter. Så nu känner jag efter……… OK, jag hostar, jag fryser lite, men baske mig om inte vilan har läkt ut infektionen! Vågar jag tro det? Jag vet ju att det är ett knep som funkar ibland. Den här gången var jag emellertid övertygad om motsatsen: jag trodde att jag skulle dö i förkylning, eller vad det nu var för virus som har härjat/härjar i min arma kropp. (Det är fortfarande liiite synd om mig, eller hur?)

Anabox

Min anabox. Fast numera ligger det bara tre piller för varje dag!

Jag har inte gjort många knop i helgen. Inte många nyttoknop. Att städa var inte att tänka på, även om det behövs. Jag mådde faktiskt så dåligt igår att jag inte ens tänkte på städning. Idag mår jag bättre, alltså tänker jag på hur skitigt det är här. Men jag tänker vila idag också. Jag har bara sorterat lite tvätt och fördelat veckans medicin i min anabox. Om jag orkar ska jag stryka. Kanske kör jag en maskin tvätt. Definitivt ska jag duscha och tvätta håret… Jag står knappt ut med mig själv just nu…

I morgon är det måndag och arbetsdag för mig. Som det är nu har jag inget val, jag måste åka och jobba hur jag än mår. Det handlar inte om att jag är väldigt lojal mot arbetsgivare eller kollegor. Det handlar om att jag behöver pengarna, lönen.

Dessutom är jag förstås nyfiken på hur annonsen på tjänsten jag jobbar på ser ut. Den ska komma ut i morgon, nämligen. Två veckor ska den ligga ute. Om jag ska söka eller inte det spörs, det. Jag har försökt klämma chefen på hur enheten ska organiseras och se ut i framtiden, men får inga riktiga svar. Det är nästan så man får för sig att det inte är chefen som styr enheten utan andra händer. Frågan är om det är rätt händer. Om det är de händer jag tror att det är så är de inte särskilt… milda.


Livet är kort.

Read Full Post »

Hela det här inlägget är baserat på verkliga citat. Men vilka som är källorna till citaten vet bara de själva och jag. Och källor får som bekant inte efterforskas i vissa sammanhang, så… Luta dig bara tillbaka och njut! Eller sjung med – valfri melodi – alla kan sjunga, sägs det ju – till och med getterna i duett med Whitney Houston sist i inlägget!..


Du har skrivit så saaaaaanslööööst maaaaaassa skit. Om mig. Om mig om mig om mig. På din blogg ogg ogg ogg ogg. Spotta på! Spotta på! SPOTTA PÅ!

Nej, du får inte skriva om det och det och inte heller det och det och DET! Stackars din familj, stahahahackars din Annannannna! Spotta på! Spotta på!

Och inte får du fota vad som helst, även om det är ett dammigt däck. Nej, nej, nej! Du får inte prata med, prata med, praHAHAHAaaaaata med! Hälsa? Nej inte ens det. Får du. Bara på mig. På mig, på mig, på MIG!

– Meh meh meh, HÄLSA får du! Hä hä hä HÄLSA får du! 

(Här är till och med jag förvirrad…)


Du fick en en en en UPPskattande kommentar rar rar. UPPskattande kommentar!

Det vohohore HIMLA trevligt att träffas! Jag gillar din blogg, gi gi gi gillar din blogg och ditt sätt att skriva.

Du har ingen skuld uld uld. Nehej, ingen enda skuhuhuhuld! Du har varit en fantastisk vän, en fanTAStisk vän än än ÄN idag är du en vän, fanTAStisk vän. FAN-TAS-TISK!

– Meh meh meh , HÄLSA får du! Hä hä hä HÄLSA får du!

(Några snälla också.)


Vi hade redan slutat gihihilla dig gihihihihilla dig giHIHIHIlla dig. 

Du kommer aldrig aldrig aldrig få jobbet. Nej, nej, nej, aldrig aldrig aldrig. ALDRIG! 

Du är världens fulaste. Världens fulaste. Världens fuHUHUHUlaste! Spotta på, spotta på! Blogg ogg ogg ogg ogg…

– Meh meh meh, HÄLSA får du! Hä hä hä HÄLSA får du!

(Hur man slår ner nån med ord… Och det är inte mina ord.)


Du är en fin vän, en fantastisk partner och en god människa. FiHIHIHIn vänänänän. Än en vän. Fanannantasstissssssk pappapartner och go go gooooooo människa. En människa. Go go go GOD!

Jag bryr mig om dig. OM dig. OM! Omomomom OOOOOM dig! Du är älskad, älskad, ÄLSKAD och DET är få förunnnnnnnnnat! Unn unn unnat…

Du är minst av allt dum i hövve. Minst av allt. Mi mi mi miiiinst av allt.

– Meh meh meh, HÄLSA får du! Hä hä hä HÄLSA får du!

(Lite mer pepp.)


Ingen av oss, ingen av oss, I-I-I-INGEN av oss är betjänt av att fo fo fortsätta. Fo fo foooortsätta. Nej nej nej! 

Ingen ingen INGEN mera lust att hö hö ra av mig. Nej nej nej! Blogg ogg ogg ogg ogg…

Efter så många år… Baaaktala. Baktala. Baktala la la la la la.

– Meh meh meh, HÄLSA får du! Hä hä hä HÄLSA får du!

(Dags för lite mer nertryckeri.)


Tack. Tack tack. Tack tack tack för din om om om om OMtanke. Hoppe hoppe hoppas det går bra med din ope ope operation. Kram! K-K-K Kram!

Om om om du behöver hjälp, hjä hjä hjä hjälp – hojta bara till, ba ba bara till. Till Till Till!

Du är en sann vän. En SANN vän. En sannnananannnan vän!

– Meh meh meh, HÄLSA får du! Hä hä hä HÄLSA får du!

(Snällt skrivet.)


Skaffa dig ett eee he he eget liv och spy inte ga ha ha ha galla över andraha ha haaaas. Blogg ogg ogg ogg ogg

Det är egentligen dig det är synd om, spela ha ha har martyr och off off OFFER

Grinigg nigg nigg, bi hi hi hi hitter, total brist på medmänsklighet het hetero

Och detta har jag SKRIVIGT själv, SKRIVIGT själv, SKRIII-VIGT själv, själv, själv!

– Meh meh meh, HÄLSA får du! Hä hä hä HÄLSA får du!

(Sån är jag!)


Saknar dig redan innan nan naaaaaan jag har ååååkt jag har åkt ÅKT

Du är finast, nast fin fiiin finast

Jag älskar DIG DIG DIG! DIG DIG DIG!! 

– Meh meh meh, HÄLSA får du! Hä hä hä HÄLSA får du!

(Vissa ord finns alltid kvar)


Livet är kort.

Read Full Post »

Så har jag då försökt det här med julbord. Nej, det är inte ett dugg synd om mig! Jag har tak över huvudet och mat på bordet.

Sillbord

Mitt sillbord.


Potatisen struntade jag i,
jag hade ju både Jansson och kålrotslåda.

Janssons frestelse o kålrotslåda i ugnen

Janssons frestelse och kålrotslåda.


I stekpannan stekte jag kalkonetter
och värmde kycklingköttbullarna från Fästmön.

 Kalkonetter o kycklingköttbullar i stekpannan

Kalkonetter och kycklingköttbullar i stekpannan. 


Dagens dryck
var förstås Östgöta sädes och mumma.

Östgöta sädes o mumma

Dagens dryck: Östgöta sädes och julmumma.


Min första tallrik
bestod av sill, lax och ägghalvor. Jag åt ungefär hälften, slängde resten. Jag skäms, man slänger inte mat, men det gick inte att få ner.

Julltallrik 1

Jultallrik 1.


Mitt sällskap var fem julskivor
med blandade låtar. Skönt med en CD-växlare ibland!

stereo

Mitt sällskap under julmiddagen.


Jag försökte pressa ner
lite från det varma julbordet också. Mindre av hälften av detta gick ner, resten i sopen. Förlåt!

Jultallrik 2

Jultallrik 2.


Man kan tro
att jag har gjort en GBP-operation, men det har jag alltså inte. Det är bara det att min aptit opererades bort under den operation jag gjorde.

Mamma har nyss ringt igen, för nu kände hon sig lite ensam. Jag mår jätteilla och jag orkade inte prata mer än fyra minuter. Maten åker hiss. Jag har druckit två och en halv snaps samt ett halvt glas julmumma. Är inte särskilt påverkad av alkoholen. Bara önskar att den här jävla dan vore över. För när man är sjuk räknas man inte. Det sved att inse det, men jag har förstått nu och tar konsekvenserna. Snart är det läggdags. Jag skiter i julklapparna.

To be continued..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Jo jag var ju rätt nedstämd igår på seneftermiddagen när jag kom hem. De fyra akupunktursessionerna har inte gjort nån som helst nytta. Nån annan smärtlindring har jag inte fått. Husläkarmottagningen hade inte tid att ta emot mig tidigare i höstas när jag ringde utan hänvisade mig direkt till sjukgymnasten. Nu måste jag ringa mottagningen IGEN och stå med mössan i hand för att höra om jag kan få nånting som tar udden av den värsta smärtan. Närå, jag tänker visst inte springa nåt maraton, men jag vill kunna gå utan att det gör alltför ont, till exempel till närmaste lunchstället på jobbet eller Tokerian.

Tårarna sprutade medan jag skurade i våtutrymmena hemmavid. Det finns inget bättre än att skura och städa när nånting gör så ont att man gråter! Jag skrev ett riktigt gnällinlägg och se! Framåt aftonen hörde Mie av sig och erbjöd mig en kompis till min krycka! Vilka snälla människor det finns!

Jag satt och softade lite vid datorn när det plingade på dörren. Utanför stod Lucille (som egentligen heter nånting helt annat) med den felande dynan till min samling köksstolar. Mina stolar var nämligen på kalas i helgen – de brukar vara det ibland. Självklart var jag tvungen att fråga om kalaset. Det bar sig inte bättre än att Lucille kom in och slog sig ner och berättade hur gräsliga barn kan vara. (Som om jag inte visste det…) Stackars familj! Till och med storasyskonet reagerade på ljudnivån.

Jag ringde mamma för det var tre dar sen. Det blev tjat om julen IGEN och jag bröt nästan ihop. Det är bara snack om hur ensam hon är och blir, men jag blir väl också ensam i jul om jag är nyopererad? Inte orkar jag åka nånstans, jag vill väl bara ligga och ta det lugnt? Så berättade jag om hälen och att jag behöver två kryckor. Mamma förstår inte att jag nästan inte kan gå ibland. Hon liksom vill inte förstå, känns det som. Så jag sa att om hon ringer hit nån gång får hon låta många signaler gå fram eftersom jag inte kan springa efter telefonen.

Så la vi på och jag la telefonen ute i köket och satte mig i arbetsrummet igen. Naturligtvis ringde det. Det var… mamma igen. Som berättade om sina bananflugor och sin städtjejs tips och så vidare.

Men det har du ju redan berättat…

sa jag.

Har jag?

svarade hon.

Ja, det går ju inte att bli irriterad, men hälen är ond och när vi hade lagt på igen kom det några tårar igen. Inte för att det är synd om mig utan för att det gör så ont att gå.

TV-serien Stalker hade premiär igår kväll och jag måste säga att det var skrämmande att höra och se hur dessa förföljare beter sig. Påminner till viss del om somliga som förföljer mig på olika sätt. Jag är både rädd och förbannad, men det var skönt att få bekräftat att dessa människor är väldigt sjuka. Samtidigt är det inte roligt att ha galningar efter sig. Vem vet när spärrarna släpper..?

Idag är det Fästmöns och min förlovningsdag. Vi ska fira den i nästa vecka, men det klart att jag tänker och längtar! Och tycker att det är väldigt irriterande att jag har fått eksem av förlovningsringen…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »