Posted in Personligt, TV, tagged barn, ensam förälder, glo på, katastrof, lördag, lycka, Mr Selfridge, njuta av, på topp, personlighet, platt fall, problem, säsong fyra, säsongsstart, sluta, son, Sveriges Television, trångmål, tryggt on 18 april 2016|
Ett inlägg om en TV-serie.
I lördags var det premiär för första avsnittet av den fjärde och sista säsongen av Mr Selfridge på SvT1. Och även om jag verkligen gillar den serien tror jag att det är klokt att sluta när den är på topp. Men ytterligare nio lördagar framöver får vi njuta av serien och det känns tryggt – vad ska en annars glo på en lördagskväll?
Mr Selfridge är tillbaka! (Bilden är en skärmdump från SvT:s webbplats.)
Fart och fläkt är det redan från start i detta första avsnitt av sista säsongen. En kan ana såväl kommande problem som pågående. Avsnittet slutar dessutom med… ett platt fall, kanske rentav en katastrof? Att saker och ting inte är riktigt OK mellan mr Selfridge och sonen Gordon noterar jag. Mr Grove har det tufft att räcka till som ensam förälder för alla sina barn. Och är verkligen lyckan total för paret som ska få barn? Gladast är i alla fall jag över att Lady Mae är tillbaka, hon är en riktig personlighet även om hon nu är i trångmål.
Säsongsstarten av Mr Selfridge var riktigt bra. Jag ser redan fram emot nästa lördag.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged blogg, bokpaket, boktok, Bonniers, dator, dragning, En hemlig plats, fyrfota, hårig, inbox, Johannas deckarhörna, litteratur, lotterikontrollant, lycka, mejl, mycket trött, tack, Tara French, utfört uppdrag, utlottning, vinna, vinnare on 21 februari 2016|
2 Comments »
Ett vinnande inlägg.
Å vilken lycka för en boktok som jag! Att vinna en bok, vill säga. Det gjorde jag nämligen i förmiddags! För ett tag sen var jag med i utlottningen av Tana Frenchs senaste bok En hemlig plats. Utlottningen gjordes av Johanna tillsammans med Bonniers. Idag förrättade Johanna dragningen under övervakning av sin fyrfota, håriga lotterikontrollant.
Dragning hos Johanna…
Och när jag startade datorn tidigare idag hade det trillat in ett mejl i en av mina inboxar där jag fick veta att jag är en av tre av dessa vinnare.
Jag är en av vinnarna!
Som synes på skärmdumpen ovan blev lotterikontrollanten mycket trött efter utfört uppdrag. Jag som en av vinnarna säger förstås stort TACK till Johanna och Bonniers och ser fram emot bokpaketet!
Så här skrev Johanna själv om boken En hemlig plats!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Diskutabelt, Familj, Krämpor, Personligt, tagged acceptera, arbetsliv, arbetslivet, älta, ältande, bli av med jobbet, blivit lämnad, Christina Stielli, duga, egentid, eget ansvar, fantastiskt, författare, förvänta, gamla spår, glad, glädjas med andra, glädje, håller inte med om allt, helg, Jag vill vara glad, jobba, kärlek, kronisk smärta, lägga åt sida, läkare, lösas, litteratur, lycka, Lyckorna, må skit, Motala, mysa, oro, patient, påverka, privatliv, privatlivet, problem, rädslor, rejäl knäck, retorisk fråga, roligare, självförtroende, självkänsla, skrattgrupp, städa, svart, tack, tacksamhet, tips, träna, träna bort, vardag, vägra svara, vår egen lyckas smed, vårdcentral, vårdcentralen Lyckorna, verktyg, vila, visa tänderna on 25 oktober 2015|
Ett inlägg om en bok.
Eh… vem vill inte vara glad? Retorisk fråga, kanske. Men varför är det så svårt att vara glad ibland? Den frågan samt lite tips på hur jag blir glad förväntade jag mig att svar på när jag öppnade Christina Stiellis bok Jag vill vara glad!. På omslaget syns en glad författare – eller i alla fall en författare som visar tänderna. Tack till omtänksamma Fästmön, som skickade mig boken när jag inte var så glad!
Den här boken går igenom det här med lycka och glädje steg för steg. Det kanske inte är så lätt att vara glad när vi har blivit lämnade av vår älskade, blivit av med jobbet eller sånt. Christina Stielli poängterar flera gånger att ältande inte går an och att vi, var och en, är vår egen lyckas smed. Eller… vi har ett eget ansvar att vara glada. Genom att vara glada smittar vi dessutom av oss på andra.
Oro och rädslor är sånt vi bör träna bort, menar författaren. Problem är till för att lösas, ungefär. Kan vi inte lösa dem eller påverka dem, får vi lägga dem åt sidan och acceptera att det är så här saker och ting är. Suck… det låter bara så lätt… Det är inte så att jag oroar mig i förväg en massa. Men när självkänslan och självförtroendet har fått rejäla knäckar är det otroligt lätt att hamna i gamla spår och börja oroa sig för att en ska duga.
Jag får många verktyg genom den här boken, även om jag inte håller med om allt. Visst är det roligare att svara att en mår bra när nån frågar, men jag vägrar att svara
Fantastiskt!
om jag mår skit. Jag noterar också en del tips som jag redan har infört i min tillvaro, till exempel att en inte behöver städa på helgen om en har möjlighet att städa en vardag. Sen är jag också i det läget att jag fortfarande tycker att det är roligt att gå till jobbet. Visst kan jag längta efter helgens vila och egentid, men jag längtar också till att få gå och jobba efter helgen.
Riktigt bra saker som tas upp i boken är att träna på tacksamhet och att glädjas med andra. Och naturligtvis myser jag när jag läser om vårdcentralen i Metropolen Byhålan där en läkare anordnade skrattgrupper för patienter med kronisk smärta. Det Christina Stielli glömde berätta i sammanhanget är att vårdcentralen heter Lyckorna…
Toffelomdömet blir högt. Det här är en bok som kan användas både i privatlivet och i arbetslivet.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Familj, Film, HBTQ, Krämpor, Musik, Personligt, TV, tagged A boy like her, andra åsikter, Östermalm, Östermalms IP, åskådare, besök, city, dagpass, debatt, delta, dokumentär, Ebba Busch Thor, Europakonferens, Familjen, färdväg, festival, fredag, gamla elefanter, Gamla Stan, gå bort, grundskolan, Happy Pride!, hiphopartist, invigningstalar, isländsk, Jesus, kanonfina dagar, konst, Kristdemokraterna, Kulturhuset, lördag, Livets Ord, lycka, Mariatorget, människomassor, nya okända namn, panikångest, pappa, parad, partiledare, Pride, Pride House, Pride Parade, Pride Park, Pridebiljett, program, redovisa, regnbågstema, samtal, söder, sekt, skämt, skål, skumt, smör i Småland, Stockholm, Stockholm Pride 2015, Sveriges Television, teater, That's for me to know and for you to find out!, Timbuktu, Toffelplats, torsdag, tromboflebit, tycka annorlunda, val-kval, välja, välja bort, vänsterben, vintras, workshop on 27 juli 2015|
Ett festligt inlägg.
Ärligt talat skämtar jag lite när jag skriver ”kval” i rubriken. För mig är det nämligen inget som helst val-kval mellan Livets ords Europakonferens och Stockholm Pride, två festivaler som pågår den här veckan. Livets ords festival hette tidigare Jesusfestival. Det låter lite roligare och poppigare än Europakonferens, men inte för nåt smör i Småland skulle jag gå dit. För mig är Livets ord nämligen fortfarande en sekt. Sen får andra, som kanske till exempel Kristdemokraternas partiledare, ha andra åsikter. Ebba Busch Thor har ju gått hela grundskolan hos Livets ord, så jag gissar att hon tycker annorlunda än jag.
Nä, när Tofflan väljer festival blir det den med Familjen, det vill säga Pride. Idag öppnar Pride House i Kulturhuset i Stockholm. Konst, musik, debatt, film, samtal, teater, workshoppar och lycka utlovas liksom både nya, okända namn och gamla elefanter. Här kan du kolla hela programmet för Pride House!
Själv införskaffade jag för en gångs skull Pridebiljett i vintras (det vill säga Fästmön fixade biljetter!) till samma pris som ett dagpass på antingen torsdag, fredag eller lördag kostar nu. Men av olika skäl som jag inte tänker redovisa här blir det inget besök för min del förrän tidigast på lördag när jag hoppas kunna delta i paraden. För paraden har jag bara missat två gånger – 2006, när min pappa just hade gått bort och 2010, när jag hade en tromboflebit i mitt vänsterben (jag var åskådare det året). Som förra året startar paraden tyvärr vid Mariatorget, där vem som helst kan få panikångest i människomassorna. Färdvägen går sen via Söder och Gamla stan in till City och vidare till Östermalm där målet är Pride Park på Östermalms IP.
Även om inte jag kan delta så mycket i årets Pride är det självklart den festival jag väljer. (Därmed inte sagt att jag har valt bort Jesus i mitt liv – that’s for me to know and for you to find out!) Invigningstalar gör hiphopartisten Timbuktu av nån anledning. Inte för att jag har nåt emot honom, men jag kan tänka mig flera andra artister med större Prideanknytning.
Jag hoppas att du som ska vara med på hela eller större delar av Stockholm Pride 2015 får kanonfina dagar!
Happy Pride!
PS Den som är hemma i kväll och har tillgång till TV har möjlighet att se SvT2:s regnbågstema. I kväll visas den isländska dokumentären A boy like her klockan 20 – 21. Filmen handlar om Hrafnhildur som efter 25 år berättade för sin familj och sina vänner att hon inte var en man utan en kvinna.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Gult, Personligt, Vänner, tagged appleblossom, ärenden, överleva, balkong, balkongblommor, blom-mupp, blomma, blommigt, Blomsterlandet, decennium, favorit, färggrann, förråd, förtret, fylla år, glädje, kökfönster, köpa, kosta, kruka, krukväxt, lättskött, leta efter, lycka, mamma, orkidé, pappa, påse, pelargon, skita i, skräpa ner, solgula, springa på, tagetes, zinkkruka on 07 juli 2015|
12 Comments »
Ett blommigt inlägg.
Nu har jag utfört dagens alla ärenden (nästan). Jag har också överlevt, till förtret för somliga, till glädje för andra. Ett ärende var att införskaffa en blomma till min lilla mamma. Hon har inte nåt blommande alls på sin balle* just nu, avslöjade hon häromdan. Därför tänkte jag i genren balleblommor** när jag styrde kosan till Blomsterlandet.
Det skulle vara nåt färggrant och lättskött och gärna nåt som inte skräpar ner för mycket. Det blev en kruka med stora, solgula Tagetes. Visserligen var ju det pappas favoriter sommartid, tagetes, men mamma gillar dem också. Fast… vänta nu… det är nåt mer i påsen…
En solgul Tagetes i kruka till mamma och… en blomma till!
Det första jag sprang på när jag kom in på Blomsterlandet var en sorts pelargon som jag har letat efter i typ tio år, appleblossom!!! På ren svenska sket jag därför i att den kostade hela 99 kronor och köpte den. Nu står den i en zinkkruka från förrådet i mitt köksfönster, bredvid den gula orkidén jag fick av Agneta när jag fyllde år. (Ja, tro det eller ej, orkidén lever fortfarande precis som jag!) Lyckan är all!
En appleblossom-pelargon har jag letat efter i ett decennium!..
*balle = balkong
**balleblommor = balkongblommor
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, tagged Akutbjällran, Anne B Ragde, Avdelning 73, boende, boka, bokklubb, Crimetime Gotland, deckardrink, deckare, deckarfestival, Det skyddande regnet, drömsemester, dyka upp, existera i verkligheten, fattig, författare, försöka umgås, festivalpass, Fjärilspojken, Gotland, högläsning, helt skilda genrer, inkomst, inte dyrt, inte helt gratis, Jag har ett täcke i tusen färger, Jojo Moyes, Karin Brunk Holmqvist, kosta en hel del, låna, leta, litteratur, litterära mord, livegen, loppis, lycka, lyssna, mat, mördarnas spår, medlemstidning, Midsomer, mitten av augusti, motsvarighet, Ninni Schulman, nya deckarböcker, nyfikis, nyheter, Peter Stjernström, rabbla, recensionsexemplar, sippa, skillnad, Sofie Sarenbrant, sommarsäsong, svårt att hitta boende, svensk, Sverige, tveka inte, utflykt, utländsk, Vår egen lilla hemlighet, Visby, webbplats on 28 maj 2015|
Ett litterärt inlägg med fokus på deckare – och semester.
Härom kvällen när vi låg i våra sängar bläddrade Fästmön igenom en medlemstidning från en bokklubb. Bitvis var det högläsning. Jag låg i min säng och försökte umgås med Jojo Moyes karaktärer Joy, Kate och Sabine, men självklart lyssnade jag på nyheterna som min kära rabblade upp. Ninni Schulman och Karin Brunk Holmqvist, två författare som skriver helt skilda genrer, har kommit ut med var sin ny bok liksom Sofie Sarenbrant, Peter Stjernströms bok gjorde mig sååå nyfikis. För att inte tala om Anne B Ragdes senaste och… Nää… det jag blev mest sugen på var… Gotland och Visby!
Visby – centrum för litterära mord… (Bilden är lånad från Crimetime Gotlands webbplats.)
Vi som läser många deckare vet att Gotland är Sveriges motsvarighet till Midsomer – med den skillnaden att Gotland existerar i verkligheten. På båda platserna sker det emellertid mängder av litterära mord. Och nu i mitten på augusti hålls i Visby dessutom en deckarfestival, Crimetime Gotland. Vilken lycka att under fyra dagar få möta både svenska och utländska deckarförfattare, sippa deckardrinkar och kanske göra utflykter i mördarnas spår!
Ett festivalpass är faktiskt inte dyrt (för den som har en inkomst) – det kostar ”bara” 595 kronor. Det som kommer till är ju förstås mat och boende, nåt som inte är helt gratis utan kostar en hel del. Dessutom kan det vara väldigt svårt att hitta boende på Gotland under sommarsäsongen. Såväl pass som boende är enkelt att boka via festivalens webbplats (utmärkt sådan!) – om det nu finns ledigt boende kvar.
För mig vore detta en riktig drömsemester, men tyvärr är jag ju livegen och fattig. Jag får helt enkelt nöja mig med att låna böckerna – eller leta upp dem på loppisar. Förvånansvärt många nya deckarböcker i form av recensionsexemplar dyker faktiskt upp där. Men du som kan och som gillar deckare… Tveka inte en sekund att åka på deckarfestival!
Här är några av författarna som deltar i Crimetime Gotland. Känner du igen dem? (Bilden är lånad från Crimetime Gotlands webbplats.)
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, tagged änkling, äta, önska, öppna sinnen, överskugga, bära, behöva, berättelse, bifigur, bokpaket, Brombergs, dyslektiker, glädje, granne, hopp, I skymningen sjunger koltrasten, kallt och hårt, kärlek, korsa, läkandeprocess, läsa, Linda Olsson, litteratur, livet, lycka, mamma, mista, nära och kära, observant, ord, otrolig, otroligt vacker, ovanlig, söder i Stockholm, skört, skriva, skrivande, slukas upp, små tecken, sorg, sugas in, tacksamhetsskuld, teckna, tecknare, tröst, udda existenser, undanglidande, vackert, vakna on 09 januari 2015|
2 Comments »
Ett inlägg om en bok.
Det finns böcker och det finns böcker. Att en bok kan ge tröst och inge hopp och vara så otroligt vacker som I skymningen sjunger koltrasten visste jag inte. Tack, Linda Olsson, som skrev den och Brombergs, som gav ut den och som gav den till mig!
Tre udda existenser lever som grannar i ett hus på söder i Stockholm. Det är änklingen Otto, den unge tecknaren Elias och den undanglidande Elisabeth. Alla tre bär de på berättelser. Av en slump korsas deras vägar, det är ett bokpaket som har kommit fel. Plötsligt finner sig Elisabeth stå i tacksamhetsskuld till Elias – och det vill hon inte. Men genom litteraturen dras de tre till varandra. Elias, som är dyslektiker, tecknar en bok och vill att Elisabeth ska skriva den.
Jag började läsa den här boken igår och jag hade svårt att släppa den. Mamma fick läsa den när hon var här och tyckte att den var
ovanlig, men bra!
Själv har liksom ätit orden, låtit mig sugas in i boken, slukas upp av den. Det är så skört, livet. Det kan vara så vackert och det kan vara så… kallt och hårt. Och kanske är det så att man måste igenom det kalla och hårda för att livet ska bli vackert igen. Otto säger på ett ställe:
[…] Jag tror att min mamma älskade mig, men hon hade så många sorger att bära att de ofta tog över. Sorgen över det hon mist överskuggade glädjen över det hon hade kvar. […]
Dessutom måste vi öppna våra sinnen, som bifiguren Maja i boken säger, enligt Elias:
[…] det som vi verkligen behöver ofta kommer till oss. Att vi bara måste vara observanta, se till att inte missa de små tecknen. […]
Jag önskar mina nära och kära att precis som Otto på sidan 229 få vakna av… lycka.
Det här är en otrolig bok om bland annat böckers och skrivandets del i en läkandeprocess. Toffelomdömet blir det högsta.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Ironi, Krämpor, Personligt, Trams, tagged Android, app, arbeta, arbeta ideellt, ändra attityd, öka välbefinnandet, östgötska, begrepp, betalar inga räkningar, bygga, Dagens Nyheter, dagtid, doktorshatt, doktorsring, extrapris, färggrann, förlösande, Feelyapp, Filip Fors, fokusera, fokusera på det positiva, frisk luft, friskare, fysisk träning, genetik, gnällande folk, grannar i väst, gratis, härma, höstmörker, humor, idrottsskador, iPhone, koll, kyla, leva längre, levande, ljus, lycka, lycklig, lyckligare, lyckoövningar, lyckoforskare, lyckoligan, mål skratta, miljö, mobiltelefoni, neurotiska, Norge, optimist, påverkas negativt, quiz, ratt, säker, sätt, skoj, skratta, skriva tacksamhetsdagbok, socialt nätverk, soliga och ljusa dagar, stabilare, svart, svenskar, tänka negativt, testversion, tillfredsställelse, tips, Toffeltips, träna upp, Umeå universitet, upphovsman, upplevelser, väg till ett lyckligare liv, världen, vetenskap, viktigt on 01 oktober 2014|
4 Comments »
Ett lyckliggörande inlägg.
Bli lyckligare!
Det verkar som om många påverkas negativt av höstmörkret. Själv tycker jag att dagarna är soliga och ljusa – och framför allt färggranna. Men det är kallt. Och kyla gillar jag inte.
Idag läste jag i DN om hur man via sju sätt och en app kan bli lyckligare i höstmörkret. En lyckoforskare (!) vid Umeå universitet menar att det enklaste sättet att bli lycklig är fysisk träning. Det vete tusan om jag tror på! Träning… då kan man ju råka ut för idrottsskador… Men ljus och frisk luft, däremot, det är gratis för den som kan och har möjlighet att ta sig på dagtid. Detta vet jag av egen erfarenhet, trots att jag inte är lyckoforskare.
Enligt artikeln definieras lyckoforskning så här:
[…] Lyckoforskning har blivit ett begrepp inom psykologin på senare år och den har visat att lycka är något vi alla kan uppnå, oavsett miljö eller genetik. Vetenskapen konstaterar att människor som är lyckliga lever längre och har ett friskare liv. […]
Men kan man träna upp lycka verkligen? Vissa människor är ju faktiskt stabilare än andra. De som är mer neurotiska har lättare att tänka negativt, enligt lyckoforskaren Filip Fors. Vi svenskar är ett gnällande folk. Trots det ligger vi på åttonde plats på lyckoligan i världen, enligt Filip Fors. Ett sätt att träna bort gnället är att skriva tacksamhetsdagbok, menar han. Då fokuserar man på det positiva. Annat som är viktigt är att sätta upp mål och, inte helt oväntat, att skratta. (Får jag doktorshatt och -ring nu?)
- Nu till tipsen! Här är sju tips som enligt artikeln ökar ditt välbefinnande – mina kommentarer i direkt anslutning:
- Ändra attityd – lev längre. Bli optimist, helt enkelt!
- Härma optimisterna. Om du inte kan bli optimist, härma dem!
- Arbeta mindre. Eh… ja. Personligen skulle jag bli lyckligare om jag fick arbeta.
- Fokusera på upplevelser, inte på saker. Känn dig mer levande, liksom!
- Bygg upp ditt sociala nätverk. Jorå, men om man ingår i väldigt få sociala sammanhang kan det vara riktigt svårt.
- Arbeta ideellt. Det gör jag och det skänker mig viss tillfredsställelse. Men det betalar inga räkningar.
- Skratta mera. Absolut viktigt och rätt tips! Humor är förlösande!
Feelyapp finns för både iPhone och Android, än så länge bara som testversion. Filip Fors är en av upphovsmännen bakom den. Via appen gör du olika lyckoövningar och så kan du följa din väg till ett lyckligare liv. Läs mer här!
Har du koll på grannarna i väst? Gör Norgequizet genom att klicka här! Jag hade sköj* en liten stund och fick hela åtta rätt av tio!
Norskt kan vara sköj – till och med på extrapris!
*sköj är östgötska och betyder skoj(igt)
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Ironi, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged alkohol, anmäla, anställningsintervju, arbete, avrapportera, ägare, ärende, öl, baksida, behöva hjälp, berörd, besök, besked, beskrivning, bevaka, bil, Blå koral, bostadsrättsföreningen, brandrök, Bricanyl, bry sig om, citron, drama, dramatisk, elektrisk golvfläkt, ett glas vin, fönster, förhindra ett brott, försvinna, Finland, flytta, fordon, foto, gastuben, glödande kol, gravöl, grädde på moset, grilhelvetet, grill, händelserik, hjälpa till, ICA Supermarket SAMköp, jaga referenter, kök, kommunicera, konstigt ställe, läsning, löfte, litteratur, locket på, lycka, lycka till, mamma, märklig, mina insatser, mobilnummer, mobiltelefoni, nöjd, onsdag, ordförande, orkade inte, partaja, passa bättre, peppa, pil, poliskvinna, polisman, rakt under balkongen, rökigt, registreraingsskyltar, ringa polisen, sakna, Sherlock Toffla, självkänsla, sms, sniggt skuren, sociala medier, ställa upp, stänga balkongdörren, storbrand, stulna, stulna skyltar, styrelsen, sur som attan, svårt att andas, tacka, tand, Toffeldeckare, torsdag, träpinne, trevlig, trevlig poliskvinna, tur, tvärtyst, Twitter, uppdrag, uppstartsfas, vara snäll, varm om hjärtat, vägledning, värme, vindarna vände on 07 augusti 2014|
10 Comments »
Ett dramatiskt inlägg.
Onsdagen var minst sagt dramatisk. Eller bara händelserik, kanske nån annan skulle säga och tycka. För mig var det aningens lite för mycket drama. Men jag är nöjd med mina insatser och det är viktigt för min självkänsla.
Hela eftermiddagen gick åt till att ringa, nästan. Jag jagade referenter, jag avrapporterade till mamma och vänner som undrade hur det hade gått etc. Däremellan försökte jag också ställa upp på vänner som behövde min hjälp på olika sätt. Och så var det ju en hel del som hörde av sig för att peppa inför och efter intervjun. Jag fick till och med sms från Finland… Sånt gör mig varm om hjärtat – när folk bryr sig om mig. Det räcker med ett
Lycka till!
Jag firade dagens goda insatser med räkmacka, öl och lite läsning.
Vem vet? Det kanske är min lycka/tur den här gången..? Framåt kvällen var jag så nöjd att jag bestämde mig för att åka och jaga rätt på en räkmacka. Jag hade tur – hittade en enda på ICA Heidan! Ett glas vin hade jag tänkt ta till, men sen blev det en öl. Det passade bättre i värmen.
Det var också väldigt rökigt. Brandröken från storbranden nådde hit på eftermiddagen eftersom vindarna vände. Jag fick ta Bricanyl, för jag hade svårt att andas. Som grädde på moset tände grannen under sin grill, som vanligt rakt nedanför balkongen där jag satt. Jag orkade faktiskt inte be honom ytterligare en gång att vara snäll (?!) och flytta sin grill lite, utan jag gick in och stängde balkongdörren och alla fönster som var öppna åt baksidan. Jag tackade inte heller den här gången. Jag kommunicerade inte med okommunicerbara.
Grill i uppstartsfas. Vid pilen en träpinne som det rörs med bland den glödande kolen.
Det gick bra att läsa i köket också. Dessutom telefonerade jag och sms:ade. Och äntligen fick jag tag i bostadsrättsföreningens ordförande. Jag la fram mitt ärende, berättade om gastuben, grillhelvetet, den elektriska golvfläkten intill den tända grillen och partajandet efter klockan 23 vardags- och söndagskvällar. I gengäld fick jag löfte om att nån från styrelsen ska ta upp detta med de berörda. Det märkliga är, att det grillades i tre timmar. Sen blev det tvärtyst och locket på grillen. Månntro nån från styrelsen redan har varit på besök?
Men tro nu inte att det var slut på det dramatiska med detta! När jag stack iväg för att köpa räkmacka noterade jag två registreringsskyltar som stod på ett konstigt ställe. Jag tog en bild och lite senare twittrade jag ut bilden tillsammans med en fråga om nån saknade skyltarna. Fick efter ett tag ett svar från nån som tyckte att jag borde ringa polisen. Så det gjorde jag efter en stunds funderande. Jag pratade med en trevlig poliskvinna som genast kunde konstatera att fordonets ägare hade anmält skyltarna stulna. Hon lovade skicka en bil så snart det var möjligt och fick en beskrivning av mig var skyltarna stod samt mitt mobilnummer. Jag fick i uppdrag att bevaka skyltarna så gott jag kunde. Jag kände mig som en riktig Toffeldeckare! Sherlock Toffla… (<== ironi!) Cirka 20 minuter senare ringde en trevlig polisman och bad om lite mer vägledning till skyltarna. Skyltarna försvann strax tillsammans med polisen – jag såg det själv från ett av mina fönster. Och kände mig rätt nöjd att jag kanske förhindrat ett brott – eller åtminstone hjälpt till lite…
De var stulna!
Nu hoppas jag bara att denna torsdag inte blir lika dramatisk som gårdagen. Fast lite besked om jobb vore ju inte fel. Vem vet, det kanske blir en räkmacka – eller en gravöl – i kväll igen..?
Sniggt skuren citron på onsdagens räkmacka. Men sur som attan var den!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Personligt, tagged arbete, arbetsmiljö, blogg, citera, enhet, föräldrar, förkortat, fina ord, glad, hjärta, intyg, jobbsökeri, kollega, läsa, lycka, missmodig, röja, risk, skillnad, snabb hjälp, snäll, stött, tack, tacksam, vänlig, värdelös, värmande ord on 12 juni 2014|
4 Comments »
Ett tacksamt inlägg.
När människor är snälla och vänliga och tacksamma blir jag glad. När människor även framför detta – muntligt eller skriftligt – blir jag ännu gladare. På nåt vis finns de fina orden kvar längre i mitt hjärta då.
Idag noterade jag att jag hade fått ett intyg från en person – bara så där, utan att jag hade bett om det. Jag svarade och tackade, för se tack har mina föräldrar lärt mig att säga.
Med risk för att mina närmaste kollegor blir stötta… (personen som jag citerar jobbar alltså inom samma företag som jag gör just nu och har även hittat till min blogg). Så här stod det, något förkortat för att inte röja vem personen är:
[…] Känner igen mig i mångt och mycket i det du skriver om arbetsmiljön. Läste också att du tyvärr inte kommer bli kvar, […] Jag har alltid fått snabb hjälp av dig (till skillnad från när jag vänder mig till andra på enheten). Med andra ord är det jag som ska tacka! Önskar dig all lycka i jobbsökeriet. […]
Tack snälla A för dina ord som kom just som jag kände mig missmodig och värdelös!
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 