Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kundtjänst’

Ett skämtfritt inlägg.


 

April i fotoalmanackan

April i fotoalmanackan representeras av ett surt aprilbarn i vagn, fotat av pappa.

Det är april. Den första april, skämtens dag. Jag tänker inte skämta i det här inlägget, för i skrivande stund finns inget skämtsamt i min tillvaro. I morse gick inget mobillarm igång klockan 6.30. I stället vaknade jag prick en minut efter klockan sju och började fundera på hur jag skulle lägga upp min dag. När jag skriver dessa första rader har jag varit vaken en timme och 14 minuter. Jag klättrar redan på väggarna.

En liten stund låg jag kvar i sängen och försökte läsa om Leffes liv och leverne (202 spänn på Bokus, 15 kronor på Myrorna, som ett tips på var en kan köpa böcker i bra skick billigt…). Men det är liksom inte sånt jag gör en vardagsmorgon. Ändå känns det nog inte lika jobbigt idag som det lär göra på måndag när en hel arbetsvecka startar och jag inte får vara med på den.

Jag rev ur sängkläderna för idag ska jag bädda rent. En maskin jobbar redan frenetiskt med min tvätt. Har en inget bättre för sig kan en nämligen alltid ägna sig åt hushållsarbete. Vårsolen är som bekant skoningslös och jag såg i dess obarmhärtiga strålar hur otroligt skitiga mina fönster är – och vilken jädra dammig spis jag har… Sen vände jag blad i min fotoalmanacka och såg den enda bilden i den som jag inte har tagit själv. Bakom kameran stod min pappa och motivet på bilden är jag, sur, i min vagn. Ja, jag är ett ju ett aprilbarn och det sägs att vi är som aprilvädret – ömsom sol, ömsom regn. Vid fotograferingstillfället var humöret uppenbarligen inställt på regn. Eller kanske sol, för jag gillar ju regn.

Medan jag väntade på att klockan skulle bli åtta gjorde jag ett toabesök. En av fördelarna med att inte jobba var i detta läge att jag slapp Toalettjakten. Här fanns inte nån upptagen toalett. Men nackdelarna överväger naturligtvis. Det går åt betydligt mer toapapper och kaffe när en går hemma och är arbetslös. Dessutom är det jävligt ensamt trots att folk i huset ägnar sig från allt från att spela plåga fiol till att renovera så här på morgonen. Ja, jag drömmer fortfarande om en stuga i skogen, kan du förstå det? (<== retorisk fråga).

Två minuter över åtta ringde jag så till Arbetsförmedlingens kundtjänst, som det egentligen inte heter numera enligt ställets webbplats, men ändå. Det var dit jag skulle ringa och påanmäla min arbetslöshet, enligt min handläggare som tar över ett dygn på sig att besvara ett kort mejl. Och tro det eller ej, men…

  • jag slapp vänta i telefonkö
  • jag fick prata med en trevlig Bodil

och

  • min handläggare hade gett mig korrekt information, det var hit jag skulle ringa.
Eld och djupa vatten

En tröstpresent till mig själv igår.

Vad ska jag göra nu då? Klockan har just passerat halv nio. Kuvertet till a-kassan ligger tjockt av alla papper igenklistrat och frankerat i hallen. Det ska jag gå ut och posta lite senare och samtidigt utföra ett ärende åt Fästmön. Ja självklart ska jag surfa runt och kolla om det finns några lediga jobb att söka, för jag kan ju inte gå till brevlådan så länge tvättmaskinen jobbar. Sen ska jag duscha, bädda rent och kanske unna mig en stunds läsning. Igår levererades, förutom en felaktig faktura, även en bok från Bokus (ordinarie pris: 201 kronor, mitt pris 171 kronor). Jag väntar på ytterligare ett bokpaket därifrån och senare under kvällen igår fick jag en signal om att det är skickat. Senare idag levererar jag en rapport om huruvida jag lyckades uppnå mitt bokmål för mars månad.

Det blir nog Den Långa Vägen till brevlådan, för aprilsolen lyser just nu lyste nyss och jag behöver ljus och luft. Jag har nämligen lovat mig själv att gå minst en promenad varje dag. (Fy så jobbigt och tråkigt att göra ensam, men bra och nyttigt.) Jag tänker på NK* och saknar redan otroligt mycket. Det blir nog ett sms om nån halvtimme när det är förmiddagsfika på jobbet.

Det här med att se framåt är inte alltid så lätt. Det är grundläggande svårt när framtiden är oviss – jobb eller inte? Men i april månad är det två födelsedagar i familjen (du som vet eller kan gissa fattar att en är min), jag ska på en anställningsintervju, jag ska till tandläkaren och jag är inbjuden till en after work med några av mina numera före detta arbetskamrater.

Och nu får DU faktiskt roa mig genom att berätta om dina aprilplaner i en kommentar här. Sluta skyll på att det är svårt att kommentera från mobilen – gör det från en dator då. Eller övervinn svårigheterna och överraska dig själv!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om sånt som blev pannkaka av, men också om blåa ting.


 

Det finns de som tycker att jag som är vuxen och därtill kvinna ska klara av att laga min mat. (Vad nu mitt kön har med matlagning att göra…) Ja, det gör jag, men jag vill inte. (Den senaste som framförde detta kan klämma några finnar i stället för att oja sig över mina matvanor, tycker jag.) Därför är torsdagar en favoritdag, för då äter jag och NK* nere i restaurangen på jobbet. Sen kan det bli lite tjatigt ibland för att jag, som är rätt ointresserad av matlagning (inte av att äta god mat), inte tänker mig för. I onsdags åt jag nämligen det här till lunch:

Crêpes

Crêpes, det vill säga pannkakor, med räkor i.


Idag åt jag det här till lunch:

Pannkakor och ärtsoppa

Pannkakor och ärtsoppa utan gris i.


Bara så du slipper undra 
kan jag meddela att det nog blir fisk till lunch i morgon. Eller kyckling. Ja, ja, nåt från Findus, i vart fall.

I övrigt blev detta lite av en mellandag på jobbet. Jag hann ikapp med en del saker och det känns skönt. I morgon tar jag itu med ytterligare två texter av de sex som jag så gärna vill förfärdiga å det snaraste. NK jobbar som sjuttsingen med lay outen, medan jag försöker få till textmassan. Ibland trampar vi in på varandras områden. Förutom att hinna ikapp hann jag också se att himlen utanför mitt kontor var lite blå. Det var härligt att skymta efter regn, snö och kyla. Men till kvällen hade vägbarnorna frusit till och det var snorhalt.

Blå himmel

Lite blå himmel skymtade jag genom kontorsfönstret idag.


Jag hade hoppats få åka 
vägen förbi ICA Heidan idag efter jobbet. Men Bokus har knäppat sig IGEN! I stället för att skicka mitt paket till ICA Heidan hade de lämnat det till en brevbärare hos Bring som i sin tur inte fick ner det i min postbox. Detta får till följd att jag inte kan hämta mitt paket förrän i morgon – och då på ett utlämningsställe jag aldrig eller i vart fall sällan besöker. Jag blir VÄLDIGT IRRITERAD över detta, men minns hur några mig närstående personer nästan tvingades åka tåg förra säsongen för att hämta sina Bokus-paket till jul. HUR SVÅRT KAN DET VARA, BOKUS, ATT SKICKA ENS BESTÄLLNING/PAKET TILL DET STÄLLE SOM NI SJÄLVA ANGER PÅ ER EGEN WEBBPLATS??? Att kontakta Bokus kundtjänst om detta är för övrigt ingen idé. Där får en bara goddag yxskaftsvar. Så detta får mig återigen att fundera över varför jag överhuvudtaget nätshoppar hos Bokus… Men det finns ett kort svar på detta och det är priset. Och då är det väl så att en får det en betalar för – även vad gäller service. Så i morgon får jag åka EN STOR OMVÄG efter jobbet och hämta det där jävla paketet, vilket innebär att mitt jobbsökeri förläggs till ännu senare på fredagskvällen. 

Jag var lika röd i fejan av ilska som bokstäverna ovan när jag vittjade min postbox och såg meddelandet från brevbäraren. Men då föll mina ögon på nåt som faktiskt fanns i boxen och som inte var ett idiotiskt papper att jag får åka sju mil (en viss överdrift) och hämta ett paket eller reklam: ett blått paket!

Blått paket

Ett blått paket låg i postboxen.


Min sinnesstämning mildrades genast. 
Men jag skämdes när jag såg att det var från den bästa Ingern, hon som fyllde år igår och som inte fick mer än ett grattis via Instagram från mig… Inuti det blå paketet låg ett inslaget paket som enligt ett medföljande kort fick öppnas när som helst av mig. Jag väljer att spara det till julafton. Stort TACK till goa Inger!!!

Julklapp

En julklapp från Inger!  Jag misstänker att det är en bok. Men den kan inte vara från Bokus för den levererades ju till min postbox. Enligt givaren föreställer bilden mig och Fästmön… om några år…


Nu funderar jag över 
om jag ska stryka eller tvätta eller städa eller bädda rent eller… bara läsa en stund… Jag kan ju faktiskt ägna mig åt lite hushållsarbete i helgen, jag ska bara åka på en kort julhandlingstur IRL… Vad har DU för dig i kväll??? Skriv några rader och berätta så jag trycker ner ilskan över Bokus!


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett effektivt och firande inlägg.


 

Jerry 50

Jerkabubben med en blomsterkvast i handen. Pigg och studsig som en liten grabb, därför är bilden suddig. Eller också beror det på fotografen som är mycket äldre och har darriga händer och grumliga linser…

Till skillnad från Telia är jag effektiv. Härom dan skickade jag in en fråga till Telias support eller kundtjänst eller vaffandetnuheter. De skulle ha 72 (sjuttiotvå) timmar på sig för att svara. Svar kom igår. Naturligtvis var det ett goddag yxskaft-svar, varpå jag svarade med en följdfråga. Lär väl få vänta ytterligare 72 timmar. Det är en äkta fråga jag vill ha svar på, men samtidigt ett litet experiment som egentligen bara visar på vad jag redan visste: ineffektivitet.

Därför vill jag nu lyfta fram mig själv som ett exempel på motsatsen. Jag är till exempel så effektiv att jag hann besöka tre livsmedelsaffärer på under två timmar. Och mellan affär två och tre firade jag mannen här ovan. Tänk, Jerkabubben är vuxen nu… Hela 50 bast…

Vad ger en till nån som fyller 50 och som inte har nån kaffebryggare? Ja, svaret är givet och tokigt blev resultatet. Men det får vi lösa på nåt sätt utan att jag berättar om det här.

Fästmön och jag fick var sin bit hemgjord smörgåstårta. Han kan han, Jerka, när han sätter den sidan till. Jag var rätt hungrig när den sattes fram. Därför var det bra att kostcirkeln kunde fyllas på med pepparkakor från ICA Solens (tredje affären) gratisbjudning. När jag hade tryckt i mig två försvann Anna och äldsta bonusdottern för de skämdes nog…

Här är några bilder från den korta stunds firande Anna och jag var med på idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Och när jag kom till New Village 
lyste min balleslinga* så vackert. Jag hade lyckats med monteringen av både den och timern alltså. Friden sänker sig över området – jag har nyss ätit och tvättat färdigt en maskin tjockis-svart och spikade gjorde jag på eftermiddagen. (Till skillnad från andra i huset så tvättar och spikar sena kvällar och nätter.) Kan det få vara lite lugn och ro en stund nu? I morgon fortsätter nämligen familjens firande av Jerry med en himmelsk middag. To be continued, alltså…

Tänd ljusslinga på balkongen

Titta, den lyser i novembermörkret!


Nu går jag och hänger tvätt innan jag…
rättar till ljusslingan… (Anna har lärt mig att saker ska rättas till.)


*balleslinga = ljusslinga på balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tyst och oblåst inlägg.


 

Bokläsning på bilverkstan

Jag passade på att läsa medan jag väntade på bilverkstan.

I morse blev det till att stiga upp före tuppen. Eller nja, jag var ju förstås redan vaken. Det cirkulerar jobbsaker i Tofflans skalle under morgontimmarna. Ibland cirkulerar de så snabbt att jag vaknar extra tidigt. Denna dag bar det av till bilverkstan före jobbet. Jag hade fått en tid klockan sju och jag skulle få sitta och vänta medan mina bromsrör tektylades och fläktremmen byttes. När jag bokade tiden fick jag veta att det skulle ta en halvtimme. När jag kom idag och skrev in Clark Kent* skulle det ta en timme. Det tog i själva verket 45 minuter. Nu tassar Clark fram så tyst som en katt. Han varken gnisslar eller tjuter.

Tiden medan jag väntade ägnade jag åt att läsa (min bok på gång heter Vänaste land och trots typ tio år på nacken har den ett högaktuellt tema) och fundera över hur illa vuxna människor beter sig. Det dök nämligen upp en gammal bekant från ett annat liv. Men jisses så farlig jag måtte vara, för se det gick inte att varken hälsa eller sätta sig ner i vänthörnan. Utan att berätta vem, vad och varför vill jag bara säga att det inte var jag som skämdes utan personen ifråga. Jag hoppas att h*n har ett bra liv. Min kamp att få min osäkra tillvaro att gå ihop pågår fortfarande. Det snackades om personen att h*n var extremt lat. Konstigt då att h*n fortfarande har sitt på det torra medan jag plaskar med tårna i väta, så att säga. Nä, livet är inte rättvist. Men jag har kommit så långt att jag har accepterat att det inte går att ändra på vissa saker – hur fel och orättvisa de än är.

Nio minuter efter arbetsdagens start var jag på jobbet. Så nu ligger jag cirka 35 minuter på plus. Jag hade nämligen jobbat över lite i förväg. Det behövs vissa dar. Det är svårt att bryta mitt i nånting också. Jag trodde inte att jag skulle hinna med ett jobb idag eftersom jag inte fick underlaget förrän 20 timmar försent. Men det gick. Det är jag nöjd och stolt över. Sen var det som vanligt en massa konstigheter här och var, med avbrott för torsdagssoppa och dito pannkakor till lunch i restaurangen med NK**. I eftermiddags hann jag ikapp lite administration och dessutom påbörjade jag en textgranskning. Jag säger som Jesus när han for på arslet nerför Oljeberget:

Här går det undan!

Undan går det dessvärre inte för Telia. Igår skickade jag en fråga till deras support angående mitt starkt minskade antal ringminuter på mobilen. De ska ha 72 timmar på sig att svara, har jag fått veta. Alltså 72… Maj gadd, jag hinner ju åka på radonmöte i Italien under tiden… Vi får se om Telia slår SL som ännu inte har svarat på en fråga jag skickade till kundtjänst i augusti…

Radonmöte Italien

Jag hinner!


Två paket var jag och hämtade efter jobbet.
Det ena var mina och mammas julklappsböcker, det andra en klapp till en annan familjemedlem. Jag gillar att vara ute i god tid, vis av erfarenheterna från 2012. Passade på att handla lite också på ICA Heidan, så jag åkte en annan väg hem från jobbet.

Jag börjar trivas på mitt nya kontor, men avståndet till NK är för stort med tanke på hur tätt vi jobbar. Dessutom är rummet lika kallt som mitt förra. Idag tog jag emellertid till ett gammalt knep. En har ju jobbat ett antal år inom offentlig verksamhet och vet att internkuvert är bra till mycket. Visst har elektronisk post ersatt mycket annan post, men se e-post kan inte stoppa utblåst kalluft från en ventil. Det kan däremot internkuvert. Nu blåser det inte!

Internkuvert över utblås

Här är det inte blåst längre.


Ha en fin torsdagskväll!


*Clark Kent = min numera mycket tystgående bilman

**NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett surt inlägg.


 

Solen bakom mörka moln

Solen tog med sig humöret bakom molnen.

Det är inte långa stunder en får vara glad och släppa ut positiva tankar.  Molnen hopade sig även denna dag i tillvaron. Och då menar jag inte bara molnen på himlen. Fast först lite positivismer ändå: vi ska ju till Stockholm på lördag och Fästmön har fixat boende. DET känns kul! Jag åkte ut en tur till Himlen idag i diverse ärenden och vi bubblade och babblade för att planera upplägget. Ett litet minus i det hela är att vi måste ha packningen med oss under paraden och i parken, men en natts packning är väl inte alltför tung.

Vidare hade jag läst på SL:s webbplats att det går att ladda SL-kortet med reskassa på ICA Kvantum här i Uppsala. Jättebra!!! Det blev därför målet på hemresan från Himlen. Fast först smällde det till…

Jag fick jordens stenskott på väg in till stan, så det var bara att stå på gasen för att hinna till Ryds bilglas innan stängningsdags. När jag kom fram höll killen på att låsa för dagen. Baskat! Men han var mycket vänlig och jag fick ett stenskottsplåster till Clark Kent*. I morgon bitti måste jag ringa och boka en tid för lagning så att det inte blir som sist – hela rutjä***n spricker. Det kostar ett par tusen i självrisk. Kan man laga rutan i stället för att byta den snackar vi hundralappar. Inte precis nåt jag har gott om heller, men hundralappar är bättre än tusenlappar. Trots det svider detta rejält. Det var det sista jag behövde!

Sen for jag i laglig fart till Stormarknaden och ICA Kvantums förbutik. Men inte f*n kan man ladda sitt SL-kort där, inte! Det står nämligen fel på SL:s webbplats. (Ja, jag har meddelat SL:s kundtjänst detta.) Ner till Centralen pallade jag inte att åka, för då måste jag ragga parkering och det kostar numera hutlösa 30 spänn i timmen att parkera i stan. I stället blir det nu Anna som får ladda på mitt SL-kort på lördag förmiddag. Vi måste båda åka kommunalt till tåget då från olika håll, men Annas bussar går så glest att hon får åka in alldeles för tidigt. Min buss går i tid för att hinna köpa tågbiljett, inte ladda SL-kort också. Om jag inte vill åka in till stan en timme före tågets avgång. Nä, inte heller UL står högt i kurs hos mig. På UL:s webbplats har det nämligen stått så här i ett år eller är det två..?

Tekniska problem

Det jobbas inte vidare kvickt på UL:s tekniska problem. Eller också är det ingen som uppdaterar webbplatsen…


Som grädde på moset åtog jag mig
att framföra ett dödsbud till min nästanbror. Det känns så där lagom kul att släktleden glesnar. Min mamma har inte tagit det hela bra.

Nä, fy te rackarns vilket uruselt humör jag är på! Kanske blir det bättre med lite mat. Åtminstone höjs blodsockret. Det får nog baske mig bli ett glas vin till också. Bara jag håller mig vaken till Cucumber och Banana i kväll, så…


*Clark Kent = min lille bil man

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg – var god dröj. Din väntetid är…



Uppdaterat inlägg:
I skrivande stund har Teliakunder i Uppsala med omnejd, totalt 3 700 abonnenter, drabbats av ett nytt kabelbrott. Enligt lokalblaskan handlar det denna gång enbart om fast telefoni. Så ska du ringa nån myndighet, använd mobilen!

telefon tecknad

Ska du ringa kundservice hos en myndighet? Var beredd på att få vänta!

Det finns väl ingen i hela världen som älskar telefonköer? När man ringer till såväl myndigheter eller internetleverantörer och får sitta och vänta och vänta och vänta. För att inte tala om när man ringer vården eller taxi… Kanske tvingas man lyssna på hemsk pausmusik och/eller en röst som då och då bryter in och talar om vilken köplats du har.

Sist satt jag i telefonkö i bilen. Ja, bilen stod parkerad, vill säga. Jag skulle ringa Arbetsförmedlingens resetjänst för att fixa biljetter till en intervjuresa. Förutom två (2) besök på själva Arbetsförmedlingen blev det telefonkö i cirka 45 minuter eller nåt. Både mobilen och mitt öra kokade en lång stund efteråt.

Tidningen Metro presenterade häromdan resultaten av en liten undersökning där man har ringt kundservice hos fyra stora myndigheter i vårt land. Syftet var att ta reda på hur långa telefonköerna var och hur länge man fick vänta. De fyra myndigheter Metro ringde till under tre dagar efter lunch vid olika tider på eftermiddagen var Försäkringskassan, Skatteverket, Arbetsförmedlingen och Centrala studiestödsnämnden. Innan Metro ringde kollade journalisterna med myndigheternas presstjänster vilka frågor som var vanligast från privatpersoner. Det var dessa frågor Metro köade för.

Resultatet blev att Försäkringskassan hade i särklass den längsta telefonkön. Frågan gällde regler kring sjuklön och Metro fick köa som längst i en timme och 20 minuter. De övriga dagarna var väntetiden i genomsnitt nästan en timme. Skatteverket hade näst längst väntetid, men ”bara” 17 minuter som mest. Arbetsförmedlingens kötid låg på som mest nio minuter. CSN hade kortast kö och kötiden blev aldrig längre än lite mer än två minuter.

telefoner

Telefonkö.


Hur ska man då tolka resultaten?
Det är svårt för en som sitter utanför att göra, men kanske kan både en och två och tre av myndigheterna se över sina webbplatser, där mycket information borde kunna ges – på rätt sätt. Fast ibland behöver man ju faktiskt prata med en människa, framför allt när reglerna är snåriga och kanske ändras ofta.

Själv har jag inte så stora erfarenheter av Försäkringskassan. Sist jag var långtidssjuk, 2012, fick jag god hjälp och det var till och med en handläggare därifrån som ringde mig i stället för tvärtom. Skatteverket har jag också goda erfarenheter av, det vill säga korta väntetider OCH bra hjälp, till och med att räkna ut saker och ting! Arbetsförmedlingen har jag nämnt åtskilliga gånger. Att ringa sin handläggare går inte. Jo det går, men handläggarna svarar aldrig. Mejl är bättre. Då får man oftast svar inom en eller två dagar. Till Arbetsförmedlingens kundtjänst kan man få köa, men det går oftast snabbare att komma fram dit än till Arbetsförmedlingens resetjänst. CSN var det länge sen jag behövde ringa, för 2010 betalade jag det sista på mina studielån. Det gick snabbt att komma fram och snabbt att handlägga, vad jag minns.

Ett tips till dig som behöver ringa Försäkringskassan är att undvika att ringa i början av veckan. Fredagskvällar och helger är bättre och då går det snabbare att komma fram.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett omorganiserat inlägg.


 

Kära Statsministern, Gud eller Nån!

Nu tycker jag att det är dags att du ger mig den där posten som generaldirektör vid Myndigheten. Myndigheten och jag har haft så många mindre lyckade möten och eftersom jag får göra allt arbete i princip själv kan jag inte hjälpa att jag tycker att här behövs en Omorganisation. Ja, med stort O. För en myndighet som inte lever upp till sitt namn, som inte utför det namnet säger att den ska göra, behöver ses över. Rejält. Med en teoretisk högtryckstvättmaskin.

Du kanske hävdar att ett namnbyte skulle vara enklare. Betänk då bara alla miljoner som skulle behöva läggas på att låta en extern aktör skapa en ny grafisk profil. Nej, just det. Inte värt det. Dessutom tror jag att även du tror och vill att tanken med Myndigheten var god – och den har möjligheter att faktiskt leva upp till sitt namn! Med rätt uppdrag och efter en rejäl ”tvätt”, alltså.

Inne i biltvätten

Det behövs en rejäl högtryckstvätt.

 


Det är här jag kommer in.
För jag har ju fått göra allt från handlingsplaner och att tipsa om tester och hur man genomför stormöten med heterogen målgrupp till att få återkoppling av rapporter, telefonsamtal och e-post, få till stånd personliga möten samt coachning inklusive översyn av handlingar. Med mera. Jag börjar bli trött på att få göra det utan lön.

Det finns mycket kompetens inom Myndigheten, men du förstår, Kära Statsministern/Gud/Nån, de som vill göra nåt bra lyfts inte fram. I stället får vi ”kunder” träffa oengagerade och sömniga personer i nån sorts Tröstlöshetens väntrum. Ett väntrum fyllt av den där ovan nämnda heterogena målgruppen. Eller människor, med ett annat ord.

Först och främst vill jag därför flytta ner ett antal frontfigurer från Myndighetens telefoniska Kundtjänst till golvet. Där sitter en massa duktiga och lösningsorienterade Myndighetsanställda. Jag pratade med en senast i morse. Anita gjorde verkligen allt för att hjälpa mig. Men till vilken nytta när Myndigheten inte ens svarar i telefonen..?

Ta då ner dessa frontfigurer till Tröstlöshetens väntrum så att de får göra det braiga jobb de gör per telefon fast på golvet. För de anställda som står där har till och med svårt att ordna de mest basala ting som att beställa biljetter. I verkliga livet skulle vi aldrig acceptera att en kund först får höra

jag ordnar det nu under eftermiddagen, lita på mig

till att nästa dag skamset få lyssna till ursäkten

det kom sjukdom emellan.

Det duger inte när detta kan orsaka inte bara irritation utan inkomstbortfall och framtida men för kunden. Kunden befinner sig nämligen i en väldigt utsatt position och sånt som sjukdom existerar inte på kundens papper. Däremot i verkligheten, förstås, men det får kunden hantera bäst den vill.

telefoner

Ta ner frontfigurerna från den telefoniska Kundtjänsten till golvet.


Som steg två
vill jag se till att alla anställda handläggare går en kurs i att svara i telefonen alternativt att ringa tillbaka samma dag. Att bara ha kontakt via e-post räcker inte när det handlar om Myndighetens uppdrag. Det rätta uppdraget, vill säga. Det räcker inte heller att hänvisa kunder till att googla (!) – uppenbarligen kan varken en del kunder eller anställda det. Då måste man prata. Igår såg jag ett förträffligt exempel på hur en anställd bemötte och hjälpte en kund i tårar. Mer sånt!

Det tredje steget är att anställa byråkrater vid Myndigheten som vill vara lite mindre byråkratiska än ”alla andra” och lite mer flexibla. Nöjda kunder skapar nämligen nånting som kallas goodwill. För kunder pratar med varandra och åsikter sprids från mun till öra till mun i alla oändlighet. En dag kan det faktiskt vara så att även Myndigheten behöver rekrytera personal AKUT. Men vem vill jobba på ett ställe som de flesta/många tycker illa om?

Kära Statsministern/Gud/Nån, jag kan räkna upp ännu fler steg och jag kan tala om för dig hur stegen skulle kunna genomföras. MEN… och här kommer det: det krävs en insats från dig också:

Myndigheten behöver nämligen få rätt uppdrag
och tillräckligt med resurser för att utföra detta på bästa sätt.

Jag kan dessutom mycket väl tänka mig att de anställda som har tätast kundkontakt IRL får arbetstidsförkortning. På så vis blir myndigheten ett föredöme när det gäller att måna om sina anställda. Vidare kan även Myndigheten sätta fler människor i arbete och bidrar på så sätt också till att minska arbetslösheten här i Sverige. Och sen vill jag inte höra talas om särskilda satsningar på unga och utlandsfödda! Alla människor har lika värde, sägs det och det betyder att alla kunder hos er har rätt att få hjälp till en framtid. För om vissa grupper ska få särskilda förmåner kan vi lika gärna införa ättestupa igen.

Nå… När kan jag tillträda GD-posten?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett störande inlägg.


 

Tele2-loggaIdag på förmiddagen när jag surfade runt i media på nätet kunde jag läsa om att det är stora störningar i telefontrafiken. Främst är det Telia och Tele2 som är drabbade, men strax tillkom även Telenor. Jag hade inte märkt nåt, för det vore att ljuga att säga skriva att det/jag ringer ofta på mina telefoner (båda Telia). Men idag ringde det och samtalet gick fram utan problem. Märkligt nog stod jag i badrummet och krånglade med mina kontaktlinser när mobilen ringde. Det är nästan alltid då mobilen ringer. Det skorrade rejält i luren – av skånska. Det var en hudvårdfirma i Malmö som hade fått fel nummer och råkade ringa mig. Ja du ser – när det väl ringer här så är det nån som ringer fel!

Telia loggaSen satte jag mig vid datorn och det var då jag kunde läsa om störningar i telefontrafiken. Uppenbarligen inte här, tänkte jag. Sen började mobilen bete sig märkligt. Den orsakade störningar i datorns högtalare. Sen sjönk Teliasignalen. Sist dök det upp ett E efter Telia. Vad betyder det, tro? Empty? För Teliakunder är det bara 3G som krånglar, inte 2G eller 4G. Ett tips är att slå av 3G-nätet i mobilen, för då går det automatiskt över till 2G.

Det är inte bara mobiler inklusive surfning som krånglar just nu för den som är kund hos de tre företagen. Fast telefoni krånglar också och vissa tjänster för TV och internet påverkas. Det är en driftstörning och den innebär att näten funkar – av och till. Samtal och surf kan plötsligt avbrytas och det kan vara ljudstörningar när man ringer.

Vad felet beror på vet man inte, men det är en nationell störning. Det är väldigt oklart när felet är avhjälpt. Även SOS Alarm är påverkat, vilket förstås är väldigt allvarligt om det skulle hända nåt.

Bredbandsbolaget loggaInternet hittar jag ut på både trådlöst och med lina med två olika företag. Båda funkar i skrivande stund. Jag har nämligen för länge sen insett hur smart det är att fördela gracerna och blanda leverantörerna lite. Har man tur är det alltid nån som funkar. En av mina bredbandsleverantörer är jag inte så go på. Den andra leverantörer levererar ett hyfsat stabilt bredband, men är omöjliga att få tag i per telefon. Jag är visst inte ensam om att vara arg kund på Bredbandsbolaget (vars webbplats inte funkar med alla av de vanligaste webbläsarna)… Det är långa köer till Bredbandsbolagets Kundtjänst – timslånga för en del – och när man kommer fram kan tekniska supporten inte hjälpa en.

Jag löste ju mina problem alldeles själv sistBredbandsexperten logga genom att uppdatera operativsystem och installera om en app i mobilen samt flytta på min router. Ändå gissar jag att mitt samtal till Bredbandsbolaget och Bredbandsexperten snart dyker upp på telefonräkningen. Rätt skamligt, egentligen, när jag inte fick nån hjälp utan klurade ut det hela själv…

Men nu får vi hoppas att teknikerna löser problemen så snart som möjligt – innan det sker nåt katastrofalt. Alla kan ju inte blanda sina leverantörer som jag gör, framför allt inte företag och organisationer. Själv tror jag att jag ska sätta mig och läsa en stund… Eller kanske surfa. Det vore intressantare att få läsa om hur det går med störningarna i telefonin än om moderatpolitikers nya flickvänner…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om kundtjänst och service.


 

Uppdaterat inlägg: Ha ha ha! Fram på seneftermiddagen har jag fått svar på min fråga, denna gång av Christopher. Han svarar att rabatten fortfarande (ja jag fick den ju liksom igår…) är aktiv fram till den 17 november och att jag är välkommen att enkelt nyttja den vid min nästa beställning. Sen är det samma jävla länk till den avslutade undersökningen. Och när jag svarar på mejlet och undrar varför de inte från början anger hur länge rabatten gäller… får jag ett autosvar med ett nytt ärendenummer. Surprise, surprise…

 

Ett orange paket från Bokus

Ett orange paket från Bokus är trevligt att få. Kontakt med Bokus Kundtjänst är däremot mindre trevligt.

Det händer att jag köper böcker hos Bokus. Där är det bra sortiment och priser och snabba leveranser – även om de inte har utkörning till min närmaste paketutlämning utan jag måste ta bilen för att hämta mina paket. Ibland. När paketen är stora. Det händer inte så ofta nu för tiden. Små paket kommer hem till postboxen.

Men det är lite jobbigt att man får så himla mycket reklam så snart man har gjort en beställning. Uppenbarligen har de koll på vad man söker efter på nätet också. Jag kan kika på lite böcker eller köpa – eller bara blogga om dem – och vips dyker det upp reklam som banners eller via mejl på just dessa böcker. Jag har slutat att tycka att det är läskigt – all trafik på nätet går ju att spåra.

Däremot har jag en del synpunkter på Bokus kundtjänst och service – inklusive marknadsföringen, förstås. Igår fick jag ett mejl att jag hade en rabattkod som skulle ge mig fem procents rabatt på nästa köp. Men det var bråttom att utnyttja rabatten, för enligt mejlet går den snart ut. HUR snart framgick emellertid inte.

Eftersom jag är en frågvis typ, som dessutom tycker att marknadsföring i form av rabatter är bra, men bör innehålla ”komplett” information, kontaktade jag Bokus kundtjänst via e-post igår kväll. Att få ett rabatterbjudande som inte är tidssatt känns oseriöst. Jag frågade helt enkelt vad det var för slutdatum på rabatten. Direkt kom med autosvar ett meddelande om att jag anmält ett ärende hos kundtjänst samt vilket ärendenummer det har. Idag på förmiddagen kom det ett svar via mejl. En Simon skrev:

Hej, tack för ditt mejl!
Vilken rabattkod har du fått iåfall? Återkom så kan jag kontrollera hur länge den gäller.

Har du fler frågor eller synpunkter är du välkommen att kontakta mig igen genom att svara på detta mejl.

Med vänlig hälsning
Simon
Bokus kundservice

Vad tycker du om svaret du fick av oss? Klicka här!

Jag gissar att han undrade vilken rabattkod jag hade fått i så fall som det heter på korrekt svenska och svarade på vändande mejl. Det tog fem sekunder, sen hade jag fått ett autosvar på mitt mejl med ett ärendeummer. Fast då var det ett nytt ärendenummer…

Nåt svar på min fråga har jag inte fått sen dess och det är alltså flera timmar sen jag svarade på Simons mejl. Inte heller gick det att tycka till om svaret, för länken vid orden Klicka här! fungerade inte… Eller länken funkade och jag kom till en sida där det står att undersökningen är avslutad…

Nä… Bokus kundtjänst – eller kundservice, som de kallar den – har ett och annat att jobba med, förslagsvis:

  • ändra autosvarsfunktionen så att den bara kommer för nya ärenden, inte pågående
  • svara på mejl – och gör det inom rimlig tid
  • ta bort länkar i kundtjänstpersonalens mejls sidfot till avslutade undersökningar
  • anställ människor som kan skriva korrekt svenska
  • sluta skicka reklam och bomba mig med banners för böcker jag redan har köpt – från er…

Hade länken till undersökningen funkat, skulle jag ha sluppit blogga om det här.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite bättre inlägg.


 

Stressade portföljer

Nån som bryr sig?

Man kan naturligtvis inte räkna med att människor som har som yrke att bry sig verkligen bryr sig. Inte mer än till en viss gräns, i alla fall. Jag har varit otroligt negativt inställd vad gäller Arbetsförmedlingen och vissa av dem som jobbar där. Inte alla. Jag har försökt berömma och lyfta fram dem som har hjälpt mig, peppat mig, gjort sitt jobb och som har lyssnat på mig. Ingmari, till exempel. Men Ingmari jobbar vid Kundtjänst och kan inte vara min handläggare eftersom hon verkar i norra Sverige och jag bor i Uppsala. Min förra handläggare Maria, hon som var så intresserad att hon gjorde ett studiebesök på min arbetsplats senare, har fått andra uppgifter inom företaget idag, har jag fått veta. Så lustigt nog fick jag tillbaka den handläggare jag fick när jag först skrev in mig som arbetssökande den 1 februari 2009 – Alexandra Norlén. Vi träffades aldrig, hade bara lite telefon- och mejlkontakt under några månader. Sen fick jag en ny handläggare. Och efter den nya har följt nya. Däremellan har jag jobbat i nästan tre år OCKSÅ.

I somras skrev jag in mig som arbetssökande den 1 juli. Jag hatar att gå till Arbetsförmedlingen. Där är alltid så mycket folk och det där med folkmassor är inte min grej, heller. Dessutom känns det förnedrande att efter 25 år i yrket stå med mössan i handen och skriva in sig hos personer som ibland är i mina äldsta bonusbarns ålder. Men det är ju inte deras fel att de har jobb och jag inte. Fast det var också ett av önskemålen jag skrev till Alexandra Norlén – att jag ville få hjälp med att bli yngre och ta bort saker från mitt CV eftersom jag ibland uppfattas som överkvalificerad av arbetsgivare.

Jag brukar gå in i duschen runt lunchtid, för då är det minst risk att nån ringer och vill prata jobb. Idag var jag precis utkliven och torr när mobilen ringde. Jag kastade mig därför på den för att svara. Och si! Det var min handläggare, Alexandra Norlén.

Det blev ett långt samtal. Jag fick både frågor och svar och jag fick själv komma med förslag på det jag behöver hjälp med. Det är bra, men samtidigt kan jag önska att jag inte jämt behöver göra handläggarnas jobb. Vi kom fram till att vi ska höras av efter nästa aktivitetsrapport från mig och prata utifrån den kring hur jag ska följa upp alla de tjänster jag har sökt, till exempel. (Min idé, men jag fick gehör).

Sökta jobbhögen den 14 oktober 2014

Sökta jobbhögen på morgonen för en vecka sen. Den är högre nu.

 

I övrigt är det visst  att Alexandra och hennes kollegor, faktiskt ska förmedla jobb, i alla fall enligt vad Alexandra svarade mig – till skillnad från min förrförra handläggare Kerstin, som sa att Arbetsförmedlingen inte förmedlar jobb. Arbetsförmedlingen ska ha kontakter med arbetsgivare och matcha sökande, sa Alexandra. Och det är ju precis det såna som jag behöver! Vidare är de också kontrollmyndighet åt framför allt a-kassorna, men det visste jag ju redan. Jag fick även veta att man under de första fyra månaderna som arbetssökande ska vända sig till Kundtjänst om man behöver hjälp. Kontakt med handläggare har man först efter det. Det hade jag inte blivit upplyst om tidigare. Jag hade däremot hört att jag ska kontakta Kundtjänst om jag vill bli peppad, men inte att det endast gäller de fyra första månaderna som arbetssökande. Jag är inte så tilltalad av att ringa Kundtjänst eftersom man ju får prata med olika människor varje gång. Jag vill ha en fast kontakt, nån som ”kan mig”, så att säga.

Och nu i november är det fyra månader sen jag skrev in mig. Tänk, fyra jävla månader av oro, rastlöshet, ensamhet (jo, Fästmön och barnen finns, men jag är den enda som kan fixa nytt jobb åt mig själv)…

Samtalet inleddes med att Alexandra fick ta emot mycket av min frustration och mina tankar kring att ingen bryr sig och att jag inte får nåt stöd eller nån som helst återkoppling på mina aktivitesrapporter. Men jag bad senare om ursäkt flera gånger för att jag hade varit otrevlig. Jag anade att hon kunde förstå varför jag var frustrerad. Och det är såna handläggare som gör skillnad! Vill jag tro… Detta, och det faktum att Alexandra nästan direkt efter vårt samtal mejlade över sina kontaktuppgifter, gav mig lite hopp. Hopp om att det finns nån som bryr sig lite grann, nån som har som jobb att bry sig, i alla fall. Det tackar jag för!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »