Kontraster i verkligheten

Ett inlägg om min verklighet och den där ute.

---

 

Det är fortfarande mörkt och vinter – fast inte lika mycket snö nu som i januari 2010 när den här bilden togs…

Jag var så väldigt nöjd med mig själv för idag på lunchen kom jag äntligen iväg till Bil 3:an. De har finfin drop in där för byte av lampor. Clark Kents* kupélampa pajade i förra veckan. Inte tror en att en jädra kupélampa behövs, men… det är fortfarande vinter. Dessutom är det mörkt i garaget och mörkt på parkeringen när jag åker hem från jobbet. Lite svårt att se var en ska stoppa in nyckeln för att starta bilen. Jag ringde häromdan och trevlige Robin sa att jag var så välkommen – fast inte före jobbet och inte efter klockan 16. Så jag åkte på lunchen. Med mig hade jag en bok och en macka. Den senare åt jag tillsammans med kaffe som verkstan bjöd på. Jag hann knappt svälja sista tuggan så var Clark redo efter ingreppet. Själv blev jag bara 70 spänn fattigare och det tycker jag att det var värt.

Under morgonen, i verkligheten där ute, tappade en buss från Förorten in till Uppsala ett av sina hjul. Asså, förstår du nu varför jag inte åker buss utan väljer bil? I bilen har jag kontroll över min körning och min säkerhet så tillvida att det är mitt ansvar att se till att bromsar, lampor, hjul och andra vitala delar fungerar som de ska. Nu skedde lyckligtvis ingen olycka och det är jag förstås glad för. Men kanske bussarna här i krokarna skulle behöva ha en alldeles egen Bil 3:an..?

Kökskranen droppar trots byte av munstycke.

En annan sak jag tog tag i idag var att mejla Riksbyggens felanmälan för att få hit en rörmokare. Nu har jag samlat på mig ett antal småjobb, så jag hoppas att jag snart blir kontaktad. Jag mejlade för att formuläret för felanmälan på deras webbplats inte har fungerat på… ett bra tag. Riksbyggens mejl fungerar desto… mer. Jag fick hela tre (3) bekräftelser med olika lydelser om att mitt ärende inkommit och att jag ska bli kontaktad för att boka en tid. Vid tredje mejlet kunde jag inte hålla tyst utan svarade och tackade för de tre (3) bekräftelserna och att jag hoppades att jag snart blir kontaktad av en RÖRMOKARE också. Det var liksom det jag ville. Vad tror du hände då? Jaa… jag fick ett fjärde mejl. Så nu är jag tyst och avvaktar och hoppas att nån röris kanske RINGER snart. Jag är nämligen rätt trött på min droppande kökskran, kranen på toa som läcker och kranen i duschen som en behöver vara Starke Adolf för att kunna vrida runt…

Kranhattarna antingen läcker eller går inte att vrida runt.

Jag var så väldigt nöjd med att jag liksom kom till skott med även rörmokarkontakten idag, men jag har faktiskt jobbat däremellan också. Bland annat lay outat en uppdatering av en beskrivning. Det är fullt ös på jobbet och ändå är framtiden osäker. Det gjorde mig grymt irriterad att jag på grund av stelbenta regler blev tvungen att tacka nej till ett uppdrag utanför jobbet som jag tror både skulle ha passat mig och roat mig. Tyvärr har jag ingen egen firma.

Och medan jag, i min verklighet, stannade vid Tokerian för att handla veckans luncher och lite billig fisk, hittade några förskolebarn ett vapen. Vart är vi på väg??? Verkligheten där ute i Uppsala skrämmer mig. Snacka om kontraster jämfört med min verklighet här…

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Livet som min tvätt: Tjockis-svart och vågat randigt

Ett inlägg om livet.

---

 

Den helige Franciskus vakar över mig när jag är hos mamma.

Nä. Den helige Franciskus vakar inte längre över mig och min bädd på golvet. Jag ligger ju numera i min alltför mjuka säng här hemma om nätterna. (Egentligen är det nog inget fel på sängen utan det är jag som är för fet för den.) På nattduksbordet har jag en skyddsängel och på väggen vid sängen ett krucifix och en ikon som pappas ena moster har målat. Rätt skyddad, med andra ord, nattetid. Jag är verkligen glad att jag kan sova så bra som jag gör, för dagar som igår dränerar mig på energi trots att minimalt blir gjort. Dessutom vet jag att efter en dålig dag måste det vända och komma en bra dag. Låt mig få tro att dagen idag är en av de senare!

Dan har i alla fall börjat bra och i effektivitetens tecken. Jag har bäddat, kört en maskin tjockis-svart tvätt och hängt tvätten. Det faktum att jag nästan bara har svarta kläder känner jag till sen tidigare. (Att jag har en fäbless för randiga strumpor kände jag däremot inte till. Av dagens tvättade elva par var nio randiga! Snacka om vågat med randigt på fötterna!..) Som om det skulle göra mig smalare… Nä, är en tjock så är en och den enda som kan göra nåt åt det är jag själv. Alltså använder jag svarta kläder i stället för att banta. Det senare gör ju alla andra så bra. Själv vill jag inte just nu. Jag gillar att tröstäta när livet är tufft, så jag får ta att jag är fet. Men sen, när jag väl bestämmer mig för att gå ner i vikt, tvekar jag inte en sekund på att det går lika bra som när jag slutade röka. Jag hade rökt i nästan 30 år. Sen tog jag en medicin till hjälp under sju veckor, men redan på den sjunde dan vilade jag var jag rökfri. I september är det elva år sen.

Av elva tvättade par var nio randiga. Här är fyra av mina randiga par strumpor.

Dessutom har jag sökt fyra jobb, bara så där HEPP! Ett av dem är klart mer intressant än de andra tre, men när det kommer till hopp om nytt jobb är jag aningen luttrad.

Skam den som ger sig!

tänker jag emellertid, för det är nåt jag har fått med mig hemifrån. Nån gång borde det bli min tur. Nån gång borde prövningarna upphöra. Samtidigt känner jag att dessa prövningar, som nu pågått i sex och ett halvt år, börjar ta ut sin rätt. Eller sitt fel. Det ironiska i det hela är att personen som gjorde mig detta illa själv har ett välavlönat jobb OCH en firma vid sidan av där h*n bedriver psykolog-verksamhet, en utbildning betald av vår gemensamma förra arbetsgivare, om jag inte är felinformerad. Samtidigt är jag väl inte förvånad. Man kan så ofta läsa artiklar om chefer som är psykopater och psykologer som är skolbokssjuka psykiskt. Vem vet, artiklarna kanske innehåller fakta och inte spekulationer..? (<== retorisk fråga).

Ibland gör det ont, detta jag skrev om i förra stycket. Andra gånger blickar jag inte bakåt utan framåt, för det är den enda väg jag kan ta. Man kan inte backa bandet Livet, vare sig det är tjockis-svart eller vågat randigt…

Ha en bra onsdag!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vinterdäck – tänk efter före

Ett inlägg om vinterdäck

---

 

Vinterdäck ska ha bra mönsterdjup och friskt gummi.

OK, jag veeet. Det låter inte klokt att redan nu börja tänka på vintern. Men… hur har du det med dina vinterdäck, egentligen?Med tanke på att sommaren har varit så het kanske inte gummit är det bästa när det väl är dags. Själv tänker jag kolla upp mina däck i god tid. Varför då då?

Jo, två gånger har jag råkat ut för att jag har fått panikköpa däck, i princip. Då har det varit sommardäck, som i de flesta fall är billigare än vinterdäck. Detta trots att jag gör service på Fina Märkesverkstan en gång om året och i samband med det låter dem byta däck.

Det som hände en gång var att servicekillarna endast kollade en uppsättning däck, vinterdäcken, som de skulle montera på min bil. Sen när våren kom och däcken skulle skiftas till sommardito befanns två av däcken vara helt slut. Jag gjorde då ett misstag och lät nån som jag trodde hade kompetens nog att fixa nya däck åt mig. Det slutade med att jag fick fel dimension. För i våras sa besiktningsmannen att de två äldsta sommardäcken hade sprickor och behövde bytas. Jag gjorde då inte om mitt misstag utan vände mig till verkstan. Det var när jag skulle beställa rätt storlek som jag upptäckte att de äldre däcken var mindre än de nyare… Inte bra!

Av detta har jag förstås lärt mig vilken dimension jag har/borde ha på mina däck. Men jag har också lärt mig att det kan bli väldigt dyrt med dessa panikköp. Så framåt hösten ska jag kolla skicket på mina vinterdäck.

Nordendäck är en firma som jag har sett en del reklam för då och då. Jag kollade upp deras webbplats. Där fann jag bra information om vad som gäller för vinterdäck, typ när de ska av och på, mönsterdjup, skillnaden mellan dubbdäck och friktionsdäck (dubbfria däck) etc. Man kan skriva in sina däckdimensioner och få upp lämpliga däck inklusive priser och kundrecensioner. Eller så kan man skriva in sitt registreringsnummer så kommer förslagen upp automatiskt. En helt suverän tjänst som jag med all säkerhet använder mig av OM jag nu behöver köpa nya vinterdäck. Att priserna är väldigt bra, vill jag också tillägga. Så nu är det bäst att jag kollar mina vinterdäck i tid. Inga fler panikköp här, inte!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kollat och kommenterat den 8 oktober 2013

Ett omvärldsspanande inlägg.

Efter förmiddagens övningar, som bland annat omfattade ett marknadsbesök, blev jag inspirerad till lite vidare utflykter och ny luft. Eftermiddagens promenad och friska luft räckte inte till för att sanera min kropp från all vidrig cigarrettrök som omgav mig idag. Måste folk röka i folkvimmel??? Det inte bara luktar illa, det ser otroligt dumt ut att stoppa den icke rykande änden av en vit pinne i käften. Men värst av allt är att det är jäkligt ojuste att spy ur sig röken från sagda pinne till sin omgivning. En del av oss mår verkligen inte bra av det.

Nu har jag gett luft åt en åsikt som jag vet att somliga ifrågasätter. Det skiter jag i. Dags att kolla vad som luftas i media i cyberspace!

 

Tandborstning på sex sekunder är numera inte bara möjligt för dem med endast en tand.

Borsta tänderna på sex sekunder. Tandborstning är ju inte bara nåt som rökare behöver ägna sig åt – det gör vi ju alla som har tänder. Företaget Blizzident har uppfunnit en tandborste som gör att man kan borsta tänderna på sex sekunder blankt. Två minuter är annars vad tandläkare rekommenderar. Men nu var inte huvudtanken med den nya tandborsten snabbhet, utan snarare att varje tandborste är individuellt utformad – vilket ju ger bästa möjliga borstning. Totalt gör 400 strån tänderna rena medan den som använder borsten bara biter ihop. Känns lite sci-fi, men, men… Det tyckte jag om uppladdningsbara tandborstar också först. Nu skulle jag inte kunna tänka mig att borsta tänderna på annat sätt. Spännande, med andra ord, enligt min åsikt!

Taubes arvingar kräver en halv miljon från Birka Cruises. Ja, vi har sett en reklamfilm där en äldre herre i hatt och scarf sjunger med vibrato om en skaldjurspaté. Det är inte Evert Taube. Evert Taube är död. Bertil, 77, lever, däremot. Och till skillnad från Evert Taube kan Bertil sjunga. Maj gadd, säger jag bara! Snacka om näriga Taubearvingar!!!

 

Choklad – du får inte dö!

Experter har satt datum för chokladens död. NEJ! Det får inte ske! Men det sägs att chokladens dagar är räknade. Den 2 oktober 2020 ska den dö. Det är brist på choklad. Skälen är flera: det är mer lönsamt med gummi (!), torka i Västafrika och ökat tryck på mörk choklad som innehåller mer kakao. Själv tycker jag att kakao borde vara mer lukrativt än gummi (det senare går ju inte att äta). Mörk choklad är dessutom äckligt. Igen: lagom är bäst! Branschföreträdare ger emellertid lugnande besked – tack och lov!

Broinvigning. I morgon invigs en bro. En bro över vattnet i Metropolen Byhålan. Det blir Uffe och Beppe, barnkör, bropromenad, ballongsläpp, bugg, tipspromenad med mera samt besök av prominenta gäster från Trafikverket. Landshövdingen kommer dit, jaa, till och med Hans Majestät Konungen! Wish I were there…

 

Gurkan blev tjuvens fall.

Tjuv tuggade på gurka och åkte dit. Det var inte första gången en 22-åring gjorde inbrott. Men det var första gången hans aptit på gurka gjorde så han åkte dit! Mannen tog helt enkelt en rejäl tugga av en ekologiskt odlad gurka i ett växthus i vilket han gjorde inbrott. Eftersom han inte åt upp gurkan fanns hans DNA kvar. Och ja, han var rätt packad…

35 år och för gammal för jobbet. Häromdan läste jag en märklig text, författad av en rekryteringskonsult. Den handlade om att vi arbetssökande inte ska vara så fixerade vid vår ålder, för åldern spelar nämligen ingen roll. Skitsnack, tycker jag som har sett flera exempel på det. Senast alldeles nyss läste jag om en 35-årig kvinna som ansågs för gammal – av ett bemanningsföretag (!) som skötte rekryteringen av montör till Volvo. Fallet går förstås vidare till AD.

 

Därför ska du behålla anställda du inte tycker om. Så pass… Intressant… Nån du som chef irriterar dig på kan faktiskt vara en tillgång för firman. Företag behöver nämligen människor som vågar säga emot. Och dessutom… som chef ska man inte vara kompis med sina medarbetare. Tycker jag, dårå, och hoppas att somliga läser artikeln.

 

Roy tiger still och förlitar sig på tig… Siegfried.

Siegfried och Roy – så lever Roy idag. Minns du Siegfried och Roy och deras tigrar? En av tigrarna slog sina käftar runt Roy, men mirakulöst nog överlevde han. Fast han erkänner att han är lite skadad. Och enligt Expressen förlitar han sig till stor del idag på sin vapendragare (sic!) Siegfried, 74…

Livet är kort. 

Read Full Post »

Hantverkeri

Ett inlägg om dagens handarbeten.

Idag är det visst Stora Hantverkardagen! I alla fall pågår handarbeten både i New Village och i Himlen. Först ut var mitt hem. Jag hade ju ringt Dalkarlarna om mina dåliga nya persienner som var trasiga lite här och var, så sent som i somras. I fredags ringde jag igen för att fråga om det skulle komma nån och laga – och när – samt för att komplettera min felanmälan. Tjejen som svarade – enda kullan på firman? – lovade att kolla upp och ringa tillbaka. Hon har fortfarande inte ringt. Igår på seneftermiddagen ringde emellertid en man från Elitfönster. Vi bestämde att jag skulle få besök klockan 8.30 i morse. Det kom en man, en konsult till Elitfönster, bara en kvart försent. Han hade med sig en ny persienn…

Men nu var det ju liksom inte en persienn som skulle bytas – det fick jag åtgärdat i december förra året. (En persienn var trasig redan vid leverans, liksom…) Det var bland annat…

En av flera trasiga vridpinnar, eller vaffan det nu heter. Häxan på gardinstången är bara där för att hon är rolig.

Flera vridpinnar har pajat, men de flesta har jag lyckats montera tillbaka så att de funkar igen. Den på bilden hade jag misslyckats med att få dit. Som tur var fanns det ju en vridpinne i persiennpaketet mannen bar med sig. Den använde han till ändamålet. Några fler kunde han ju inte byta eftersom han ju hade fått fel uppgifter om vad som skulle åtgärdas…

Nästa persienn som mannen kunde laga tack vare ”reservdelarna” i paketet med den nya persiennen var en i köket. Det var en plastklämma som hade gått sönder och lossnat:

Plastklämman, som lossnat från persiennen mellan glasen, var trasig. Dess syfte är att hålla ihop botten på persiennen.

Man kan ju undra var själva rapporteringen av felet fallerar… Kunden (jag) ringer och säger att det är fel på det och det. Första gången i somras, andra gången i fredags. En tjej hos Dalkarlarna tar emot mitt samtal, säger sig anteckna, lovar felanmäla hos fönsterleverantören Elitfönster samt återkomma till mig. Hon hörs aldrig av. En man från Elitfönster ringer tre dagar senare om att han ska komma och åtgärda en trasig persienn. Jag svarar att det inte är en persienn som är trasig och förklarar ånyo vad som är kaputt. Slutligen, en man, som jobbar som konsult åt Elitfönster, kommer hit med en ny persienn i tron att en trasig persienn ska bytas ut. HUR JÄVLA SVÅRT KAN DET VARA ATT FATTA VAD JAG SÄGER???

Nu var konsulten lika förvånad som jag och ingen skugga på honom! Han var tvärtom väldigt hjälpsam och gjorde det bästa av situationen. Jag fick också en liten påse med diverse smådelar och så lovade han att han se till att skicka hit ett antal vridpinnar i reserv.

Men nånstans i felrapporteringen har det ju gått fel. Det vore väldigt intressant att veta var…

Var har det gått fel, tro? Eller: vem har inte fattat nåt?

Nästa hantverkeri idag ska Fästmön och jag stå för själva. Vi ska ut till Himlen när hon har slutat jobba klockan 14 för att möblera om lite, montera, kånka och bära. Kanske åka till skroten också om vi orkar. Till skroten kan vi inte åka med grovsopor för återvinningscentralen i Förorten är stängd… tisdagar… Mindre bra. Men det löser vi på nåt sätt.

Några jobb att söka har jag inte hittat alls idag. Det bekymrar mig lite, men å andra sidan har jag ju runt 50 aktuella ansökningar inne. Jag behöver inte vara bekymrad – inte så mycket, i alla fall. Men dan är inte slut än och igår, till exempel, dök det upp ett riktigt intressant jobb framåt kvällen. Annars föredrar jag att skriva mina ansökningar på morgonen och förmiddagen. Det är då jag känner mig som mest alert.

Efter persiennkonsultens arbete följde en del dammsugning, vilket var behövligt bakom kökssoffan. Passade också på att slänga en krukväxt (en av sommarens örter som vissnat ner) samt rycka upp en växt som boat in sig hos limeväxten.

Jag ska ta en tur till Tokerian om en stund, men först blir det lite frukost. I badrummet hänger tvätt som ska vikas eller strykas. Strykbrädan och -järnet står som ett utropstecken i gästrummet och väntar. Bäst att den här hantverkaren sätter lite fart, tror jag…

Livet är kort.

Read Full Post »

Det hjälper tydligen att..?

Ett inlägg om hur det kan vända.

Det var en riktig skitdag idag. Riktig skitdag. Inte nog med att jag var negativ och nedstämd, jag var irriterad och arg också. Dels fick jag inget vettigt svar från Let’s Deal om min beställda och betalda turbo snake, dels hörde jag inget från Dalkarlarna som var firman som min bostadsrättsförening hade avtal med angående fönsterbytet förra hösten. Jag hade ju trasiga persienner redan från början, men nu har det hänt ytterligare saker.

Men sen kan saker vända. Inte vad jag, men det hjälper tydligen att…

1. ventilera?
2. blogga om det?

Först kom ”ormarna” med posten på eftermiddagen. Och när jag var på väg till garaget efter att ha hämtat hem Fästmön från jobbet ringde Elitfönster, de som har levererat fönstren med persienner som Dalkarlarna monterade. I morgon klockan 8.30 kommer de hit och fixar mina persienner! Fast de hade bara fått uppgift om att det är en som är trasig, trots att jag, så sent som i fredags, ringde om att det är flera som är trasiga. Från Dalkarlarna dock total tystnad, trots att de skulle höra av sig med besked. I fredags. Men jag kan väl säga att jag är nöjd med att få saker och ting fixade i morgon. Förhoppningsvis. Det här med kundtjänst och kundbemötande har jag emellertid en och annan åsikt om…

Anna överlevde min middag och nu ligger hon och sover räv under pläden och väntar på kaffe. Jag är glad och nöjd att ormarna har levererats och att persiennerna ska lagas i morgon, så glad att jag kan sjunga opera. Tosca. Med en toscabulle i käften – HEPP!

Jag skulle kunna sjunga opera med denna toscabulle i käften.

Ett jobb till att söka har jag hittat idag. Den ansökan ska jag skriva efter fikat. Sen blir det Top of the lake som får runda av kvällen.

Nästa irritationsmoment ligger emellertid och pyr i bakhuvudet: ett uteblivet recensionsexemplar med tillhörande inbjudan till boksläpp borde ha levererats vid det här laget… Får väl ventilera eller blogga om det i morgon, så kanske det dimper ner i postboxen. Fast nu hinner jag varken läsa, recensera eller gå på boksläppet, så…

Livet är kort. 

Read Full Post »

Kommunikation internt, i tanken och med hantverkare

Idag på eftermiddagen hade jag förmånen att få lyssna till en spännande dragning om internkommunikation på mitt arbete. Det var resultaten från en undersökning som gjordes i maj – juni förra året som redovisades av den externa konsulten.

Jag ska inte redovisa resultaten i detalj här, för det är inte så intressant läsning för den stackare som försöker traggla sig igenom min blogginlägg. Men jag kan säga att det finns områden vi är bra på och områden med förbättringsmöjligheter.

Inte vill jag tillskriva min ringa person nåt större värde, fast kanske att jag har gjort några insatser för att förbättra just internkommunikationen. Jag tänker främst på webbplatsen jag har byggt upp (även på engelska) I morgon bitti ska jag ha en dragning inför intendenturrådet om webbplatsen, det vill säga berätta hur den är uppbyggd och tänkt att fungera, att det är viktigt att den uppdateras regelbundet och även en del utvecklingstankar. Ett litet dokument har jag tagit fram också. Sånt är alltid bra, eftersom folk inte orkar eller vill anteckna. Dessutom kanonbra som del i det arbetsprov som hela projektet kring Husets internkommunikation ju blir för min del när jag nu söker nytt jobb!!!

Vet du, jag önskar SÅ att jag finge fortsätta och ta fram en kommunikationsplan även för institution 2! I mina tankar har jag redan tänkt hur jag ska börja själva nulägesanalysen och arbetet med ett ganska tuff dragning för ledningsgänget. Ett gäng som behöver höra och lära sig ett och annat om internkommunikation innan de kan börja basunera ut externt.

Samtidigt har tankarna fladdrat till ett av de spännande jobben jag har sökt där man ska jobba med kommunikation kring organisationsförändringar. Där har jag också tankar och idéer om hur jag ska börja och hur delar av arbetet kan läggas upp.

Well, ingen idé att tänka för mycket. Fast, i födelsedagspresent nu i slutet av månaden önskar jag mig mest av allt ett jobb, tack snälla Tomten! (Det tycks vara lika troligt att jag får en sån födelsedagspresent som själva Tomtens existens är, menade jag ifall du inte hängde med i svängarna.)

På hemmafronten får jag nöja mig med att kommunicera i skriftlig form med ett gäng hantverkare som ska skena här tre gånger, enligt informationsblad från dem, under morgondagen. Jag gillar inte att här springer en massa okänt folk, men jag kan verkligen inte vara hemma från jobbet hela dan i morgon – bland annat på grund av att jag har min dragning om webbplatsen.

Hantverkarna som kommer den här gången ska, precis som de förra hantverkarna, greja med ventilationen. Jag fattar inte riktigt vad de gör, men gissar att de på nåt sätt rensar gångarna. Och skitar ner på mina golv och min spis. Förra gången var Fästmön här när de kom. Hon rapporterade att en av dem mest tittade på och den andre mest pratade med sin sambo i mobilen. Inte konstigt då att det blev lite fel här. Så jag hoppas att ventilationsfirman  förstår min lilla lapp:

Ja jag vet, jag skriver som en kratta, men går meddelandet fram ändå?

Härom morgonen, i den här perioden när allting runt omkring mig bara går sönder, pajade en vridpinne till lilla persiennen i sovrummet. Det var alltså den persienn som de var och bytte strax före jul, när jag precis hade kommit hem och var nyopererad. Man tycker att de ska hålla liiite längre. Därför skulle jag behöva kommunicera även med den firman. Vi har jag vet inte hur många års garanti på det jobbet. Nu fick jag visserligen fast pinnen igen, men den går väldigt trögt och frågan är om den inte pajar när som helst igen. Problemet där är att jag inte har några som helst kontaktuppgifter, alltså telefonnummer, mejladress eller så. Minns inte ens vad firman hette. Fönsterbytarfirman heter Dalkarlarna, men det var knappast dessa som bytte felaktiga persienner.

Men jag kanske ska nöja mig med ventilationskommunikationen ovan till att börja med. Jag får helt enkelt luska vidare vad gäller persiennerna! Man kan inte få allt.

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett namn så här på kvällen

Jag kom en halvtimma för tidigt till frissan. Skönt! Kunde ägna den åt att läsa Moderspassion utan att datorn drog. Jaa, jag sitter alldeles för mycket framför datorn! Men jag läser också väldigt mycket nu – jag är inne i en extrem läsperiod.

Fin i håret och skittrött åkte jag hem och bredde tre knäckemackor. Intog dessa med rödmjölk – och Moderspassion. I boken dyker det plötsligt upp ett namn som klingar bekant. Ett namn från min barndom. Ett andranamn på en pojke i min förstaklass. Pojken, som kom från norra Finland, var alldeles vit i håret. Utan att kunna ett ord svenska sattes han i klass 1A. Jag minns att han hade förlorat sin byxknapp. De var så fattiga hemma hos honom att de inte ens hade byxknappar till pojken, sas det. Så snälla fröken Margareta ordnade en ny, svart knapp till pojken.

Min pappa var också ganska snäll mot pojken och hans familj. Pappa såg till att pojkens föräldrar kom till föräldramötena. Pappa tolkade. Det var så häftigt att höra pappa prata ett helt annat språk. Finska. Det språk han talade som barn.

Jag kan inte hjälpa det, men jag går förstås till datorn och googlar namnet. Jag kan ju hela hans namn, två förnamn och ett efternamn. Tänk om jag inte får napp? Men jorå. Strax dyker hans namn upp på skärmen. Han fyller 50 år i december, delar födelsedag med min finskryska farmor. Jag ser att han har en firma, är i samma bransch som vännen FEMs man, till och med. Och visst. Han bor kvar i Metropolen Byhålan. Han flyttade aldrig tillbaka till Rovaniemi. (Månntro FEMs man och pojken, också han numera, känner varandra?)

Han var så liten. Kort i rocken. Otroligt söt. Även vi klasskamrater ville nypa honom i kinderna, men det gjorde vi förstås inte. Han tittade på oss med sina mörka ögon. Hans ögon. Jag skulle gärna vilja skriva ut hans namn här, men så gör man förstås inte. Så du får bara initialerna: TTR.

Det blir heller ingen bild på TTR, för jag har ingen. Så håll tillgodo med en bild på Lilla Tofflan utanför stugan i Tallbacken, ett foto som pappa tog en sommardag innan jag hade börjat skolan.

En bild av min barndom.

Vår röda Bagge syns till vänster på fotot och strax till höger om den syns brevlådan med tidningsnamnet Corren påtryckt i gult (lådan var gråblå). Mitt indiantält var också gult och supercoolt. Det luktade insektsmedel som mamma hade sprutat inuti för att hålla getingarna borta. Säkert inte hälsosamt, men effektivt. Själv är jag inte jättecool i mina rutiga hängselbyxor, men ändå. Stugan står kvar och finns fortfarande att hyra om somrarna…

Read Full Post »