Besök hos gullnosarna

Ett gullnosigt inlägg.

---

 

Kattbusarna Citrus och Lucifer främst och Annas rygg. Kattmamman Mini var annorstädes, troligen i en skokartong.

Det hampade sig så att det blev ett besök hos mina gullnosar i Himlen. De tre håriga, fyrbenta och min tvåbenta Fästmö. Men att få dem alla på bild samtidigt, med ansiktena vända mot kameran, är baske mig omöjligt – se bilden till höger. Nåja, en framifrån, en i profil och en rygg var det bästa jag kunde åstadkomma i form av gruppbild idag.

Efter samtalet till lilla mamma gick jag ut för att skotta vid garaget. Det behövdes inte direkt, men attans så kallt det är. När jag åkte hem på seneftermiddagen var det 17 minusgrader och dimstråk på vägen. Riktigt läskigt. Jag hade gärna fotat, men jag brukar inte ägna mig åt sånt när jag kör bil. Därför får du glo på en bild jag tog när solen höll på att sjunka, i samband med skottningen.

Solnedgång på eftermiddagen.

Men hos gullnosarna då? Ja, kattungarna är söta som socker, men väldigt busiga. Och matglada! Lucifer har lärt sig att hoppa upp på diskbänken. Jag vet inte hur många gånger vi fick lyfta ner honom därifrån. Inne i skåpet under diskbänken, där sophinkarna står, var han också så snart tillfälle bjöds. Inte hjälpte det att Anna försökte intressera dem för en kattleksak så vi skulle kunna få fika lite ifred. Nej, våra fötter och mina tofflor var betydligt roligare än nån fjantig boll. Mamma Mini hade coolat ner efter den senaste löpperioden, men lite lustig är hon allt – särskilt när hon försökte knöla ner sig i en skokartong som var kattungarnas. Mini är ju liksom lite större, så det gick inte så bra.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Min hemfärd däremot gick bra, dimma och halka till trots. Inga rådjur såg jag heller och färdkost i form av hemkokt äpplemos hade jag fått med mig av Anna. Jag lagade till en middag av mammas pannbiffar och maten ligger nu fint i magen. Det är dags att slå sig ner i bästefåtöljen och läsa Gården. Oj, vad den boken är bra!!!

Hemlagad Trettondagsmiddag.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stolprovning och trasiga prylar

Ett inlägg om trasiga prylar.

---

 

Idag på seneftermiddagen var jag hos A och J för att prova ett par skrivbordsstolar. En av dem, en tjusig blå, fick följa med till New Village för vidare provning.

Skrivbordsstol för provning.

Jag rollade stolen lite för det var en del katthår på den. Det skulle jag inte ha gjort. Klädvårdsrullen sprack och delarna flög iväg i olika riktningar. Tidigare på dan upptäckte jag att mitt skohorn hade gått sönder. J undrade om det var nåt mer grejs än stolen jag behövde, för hos dem fanns det resurser. Ehum… ni har möjligen inte en klädvårdsrulle och ett skohorn till övers? (skojar!)

Trasiga prylar.

Nu provsitter jag för fullt. TACK så länge!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Pride

Ett inlägg om en film.

---

 

Biobiljetten kostade mig som synes 0 kronor.

Idag på seneftermiddagen var jag på bio. Det händer inte särskilt ofta, vanligen när jag har present-kort. Det hade jag nu, men det blev lite bråttom att använda det eftersom jag fick det från facket på min förra arbetsplats i julklapp – 2013. Den sista giltighetsdagen använde jag det för att se filmen Pride (2014).

Den här filmen utspelar sig 1984. I Storbritannien pågår en lång gruvstrejk. Ett gäng gayaktivister i London bestämmer sig för att stötta de strejkande gruvarbetarna. Men facket är, som ofta, sömnigt och ovilligt. Därför tar Londongänget en kartbok och sätter en nål vid en liten walesisk håla. De beger sig dit och efter många om och ännu flera men får de stötta gruvarbetarna.

För mig blir det en resa bland pudelfrisyrer och stentvättade jeans uppdragna i armhålorna. Men också till komma ut-tiden och mina egna första demonstrationer i samband med Homosexuella frigörelseveckan i Stockholm. Jag ser samma rädsla och spänning jag själv upplevde i unge Joes ögon.

Samtidigt ser jag modet hos Mark. Modet att leva här och nu – och att inse det jag alltid skriver i slutet på mina inlägg: livet är kort. För på 1980-talet kom HIV och aids och skördade skoningslöst sina offer. Vi glömmer så ofta bort alla dessa unga män som straffades med döden för att de älskade. Men den här filmen handlar inte mest om sjukdomen utan om det vi så sällan visar andra och varandra nu för tiden: solidaritet.

Den här filmen är kategoriserad både som drama och komedi. Jag hade ett enormt behov av att få skratta idag. Och visst drog jag på munnen en och annan gång i biomörkret. Men jag fällde också en och annan tår.

Toffelomdömet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En ”helkväll”

Ett inlägg om en rätt bra seneftermiddag/kväll.

---

 

Mamma fin i håret.

Vi kan ha trevligt tillsammans, mamma och jag. Det finns bra dagar. Det finns dagar när de hårda och kalla tonfallen inte existerar. Vi har haft en bra helkväll. Eller snarare seneftermiddag/tidig kväll.

Först åkte vi till Norrmans skor där mamma i lugn och ro fick prova ut skor. Personalen där är otroligt serviceinriktad och hjälpsam. Det lönar sig – mamma rollade därifrån med två par dojor.

Ett litet ärende hanns med innan jag följde mamma in till min frissa för att hon skulle få håret tvättat och lagt. Sånt kan jag inte. Det blev till och med lite klippning. Medan M började med mamma stack jag ut på ytterligare ett par ärenden. Och träffade på en märklig person som skrämde mig.

Nysnaggad Toffla.

Sen blev det min tur. M rakade av mig håret och stoppade sen tillbaka en massa småhår i halslinningen, i öronen och på ögonlocken. Äh, jag skojar bara! Det är ett internt skämt vi har. Jag blev kortklippt och nöjd som vanligt och fick också möjlighet att prova nåt nytt hårklet.

Mamma var snäll och betalade både för sig och för mig. Sen rollade vi in på Luckan där vi intog middag – som mamma också bjöd på.

Det var alldeles för mycket bjudande idag. Dessutom fick jag en extrapeng senare på kvällen eftersom mamma vet att jag har så många utgifter i januari. Just nu kan jag inte ge tillbaka, men snart…

Hemma i New Village gjorde vi kaffe. Mammakusinen B ringde och det är alltid så roligt att prata med henne! Jag är så glad att hon finns för både mamma och mig – förutom för sin stora familj (man, barn och barnbarn).

Jag hann med ett litet samtal till min kära innan mamma och jag satte på TV:n för att kolla Den hattiga fjärde mannen. Anna lät trött och jag förstår henne med det schema hon har just nu. Och dubbla pass i morgon på nyårsafton är väl inte världsroligt, precis, även om det ger bra betalt med storhelgstillägg.

Vi satt och läste en stund innan vi sa god natt, mamma och jag. Jag läser Den tomma stolen just nu som jag har lånat av Anna. Sen har jag nio julklappsböcker kvar av de tio jag fick, men jag har inte bestämt mig för vilken bok som blir den andra i högen jag ska läsa…

Nu har det hunnit bli den sista dagen år 2014. Jag önskar dig ett riktigt gott slut på det gamla året och ett ännu bättre nytt år! Mina tankar går till vännen som är nyseparerad och en annan vän som plötsligt befinner sig i ett inbördeskrig just nu. Jag är orolig för er!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Pappersskyffling

Ett pappersinlägg.

---

 

Framåt seneftermiddagen anlände två gröna, vadderade kuvert till min postbox från godaste Nisse-vännen…

Två gröna kuvert var intryckta i min postbox.

Därefter vidtog en lång stunds pappersskyffling. Eller sortering, kan man säga… Jag skar mig bara en gång bland alla hundratals papper. Blodvite uppstod förstås, men jag svimmade inte utan fortsatte stoiskt, mest rädd att mitt blod skulle fläcka dokumenten.

Papperssortering… Hoppas jag la rätt papper i rätt hög nu.

I morgon efter förmiddagens möte stoppas dokumenten ner i två nya kuvert och postas. Hoppfull… 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Höstprylar

Ett höstligt inlägg.

---

 

De enda blommorna på ballen just nu är blommorna på vaxduken.

Tack och lov var det inga minusgrader i morse! Kylan skrämmer mig lite, för den talar om för mig det jag redan vet: efter hösten kommer vintern. Och då måste bilen vinterrustas med service och byte till vinterhjul. Jag ska nog ringa ganska snart och boka en tid för detta. Betalningen får jag sen dela upp. Det borde jag klara om jag snålar.

Men det är fortfarande bara höst. Idag står på min agenda att packa in ballen*. Ballesäsongen** är ju över sen länge. Solen är inte uppe tillräckligt länge för att där ska vara skönt att sitta om eftermiddagarna. Jag önskar att jag hade haft möjlighet att glasa in ballen***. Men nu har jag inte det. Vilken tur att jag trivs ganska bra i mitt arbetsrum! (Det gäller att tänka positivt!) Jag stack ut näsan och tittade förut. De två plaststolarna ser så trista ut och de enda blommor som finns där ute nu är de tecknade på vaxduken. Lite vemodigt, känns det…

Min dag har börjat på sedvanligt sätt. Jag behöver inte redogöra för detta i detalj eftersom det inte intresserar nån mer än mig själv. Jag har uppnått dagens poäng i alla fall. Vädret ser trist ut, så det passar bra att fortsätta dagen med ”pappersarbete” och läsning. De fem första kapitlen i min bok ska läsas igenom och redigeras och formateras för att passa förlagen. Dessvärre vill alla förlag ha manus i pappersform och jag ser genast ett problem och hinder i det: hur ska jag kunna komma åt en kopiator utan att det kostar nåt? För jag har inte råd att låta kopiera upp sidorna. Med större radavstånd ökar omfånget till säkerligen ett par, trehundra manussidor… Där får jag tänka lite!

Igår kväll startade FEM:s och min bokrektangel – för min del. Jag började läsa Allt jag önskar mig och tilltalades genast, framför allt av bokens, som jag upplever det, direkthet. Men mer om detta kommer senare i en särskild text om boken när både FEM och jag har läst ut den. Det ska bli spännande att höra vad FEM tycker!

Igår var det en vanlig dag. Undrar hur den här dagen blir?

Gårdagen var en ganska vanlig dag. Jag fick som vanligt gjort det jag hade föresatt mig att göra (jobbsökeri, aktivitetsrapportering, tvätt, glo på Djävulsdansen och skriva om programmet med mera). På senefter-middagen hämtade jag trötta Fästmön och skjutsade hem henne till Himlen. Vi tog en tur till ICA Solen och där köpte jag leverpastej. Ja, antagligen är det nån brist i blodet mitt igen eftersom jag är vansinnigt sugen på det. För jag äter inte gris i vanliga fall… Kassörskan tog lite för mycket betalt för min pastej emellertid, men jag upptäckte det snabbt och fick sex kronor tillbaka. Det visade sig att det var fel pris inlagt i kassan. Inget krångel, utan som vanligt sköter personalen på ICA Solen såna här ärenden smidigt – trots att det faktiskt inte blir fel så ofta – ICA Solen är ju bästa ICA-affären ever!

Ont i fingerlederna kan vara datorrelaterat…

Men inte nog med att jag är sugen på järn (det är därför jag har lustar efter pastej!), jag har börjat få problem med några fingerleder. Att jag har ont i högra långfingrets led är inte så konstigt eftersom jag scrollar med det fingret på datormusen. Tyvärr kan jag inte längre blunda för att jag har ont i vänster pekfinger och höger lillfinger också. Pekfingret värkte till och med så mycket i morse att jag vaknade redan tretton minuter över sex. Fast förhoppningsvis är det nånting tillfälligt och beror på att jag skriver för mycket. Frågan är hur jag ska minska mitt skrivande när jag har så många ord inuti?

Men det är faktiskt dags att tänka på det nu, i alla fall. Nu är det nämligen färre än 30 000 besök kvar till miljonen på den här bloggen. När miljonen är uppnådd är det tack och hej, leverpastej! Då slipper du den här grisen, nämligen.

 

*packa in ballen = vika ihop möbler och sätta en presenning över på balkongen
**ballesäsongen = den tid på året när det är skönt att sitta på balkongen
***glasa in ballen = glasa in balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

November in the rain

Ett inlägg om denna, för mig, spännande dag. Och lite om igår, förstås.

Jag önskar att jag hade lyssnat lite bättre på killen som ringde från verkstan och orerade om bromsarna igår eftermiddag. Men jag var så fruktansvärt uppstressad och ville bara att bilen skulle bli klar efter att ha väntat sen tidiga morgonen. Det jag emellertid uppfattade var att jag måste gasa mindre och bromsa mer.

Lite svårt, det, jag föredrar ju att gasa!

svarade jag.

Ändå tänkte jag på att bromsa ofta i morse när jag skjutsade Fästmön till jobbet. Bromsarna lät inte ett dugg. Dessvärre regnar det som 17, så det blir väl säkert gnissel innan kvällen.

Det regnar väldigt blött ute. Typ vräker ner. Björken utanför mitt arbetsrumsfönster är numera helt fri från löv. Det är verkligen höst, på väg mot den där otäcka säsongen som jag inte gillar alls…

Blött på rutan och lövfritt i björken.

Enligt väderappen ska det bli bättre mitt på dan. Det passar mig finfint, för mitt på dan idag sticker jag ut på äventyr. Först ska jag träffa en kompis och därefter blir det intervjuomgång nummer två framåt seneftermiddagen. Jag är nog inte hemma förrän kvällen och det kommer möjligen ett lösenskyddat inlägg om intervjun då. Om jag orkar. Jag brukar ju vara ganska medtagen, he he he. Det är lustigt, det där, för enligt dem som har intervjuat mig syns det inte ett smack att jag är nervös. Men jag ÄR det. Det ÄR en anspänning. Och så SKA det vara, tycker jag. Man ska vara lite nervös, man ska inte vara för självsäker och odräglig. Det som ändå känns lite jobbigt idag är att intervjun inte är förrän ganska sent idag. Då hinner jag arbeta upp nervositeten under dan…

Igår kväll var vi rätt slut båda två. Anna kikade på sitt nya schemaförslag i ett par timmar. Själv läste jag mest. Har knappt 100 sidor kvar i boken jag fick låna av vännen Gunilla. Den blir bara bättre och bättre för varje blad jag vänder. Det enda som är lite märkligt är det faktum att den är skriven av en man, men handlar om kvinnor.

En bladvändare!

TV:n stod på och jag sneglade lite på Vem tror du att du är? Det är ett TV-program där kända svenskar får sina rötter påvisade. Ja, de slipper släktforska själva, typ. Igår var det Mårten Palme som visade sig vara släkt med än den ena, än den andra adelspersonen – och till och med kungar! Tydligen är Palmerna släkt med självaste Gustav Vasa! För övrigt noterade jag på några av illustrationerna som visades i detta sammanhang att gamle kung Gösta faktiskt hade LOAFERS på fötterna! Inte bara strumpbyxor, alltså! Men in tights… Hur sexigt är inte det..?

Detta påminner mig om att jag inte får missa skobytet idag! Jag ska köra i mina gympadojor, men sen byta till snyggskorna. Om jag inte glömmer bort det… Funderar också på, att ifall jag får det här jobbet, måste jag nog införskaffa… skoblock… (Ett skämt som jag ska förklara om det blir aktuellt!)

Vad händer hos dig idag??? Byter DU några skor, ger dig ut i regnet eller bromsar? Du vet att jag är nyfiken, så skriv gärna en rad i en kommentar!

Livet är kort.

Read Full Post »

Slappar och är aktiva

Ett inlägg om att ha det gott.

Den här helgen slappar vi mest och har det gott. Därmed inte sagt att vi inte är aktiva. Det är bara så underbart skönt att inte ha en massa saker inplanerade! Vi kan göra det vi känner för, liksom.

Igår var jag och hämtade Fästmön när hon slutade jobba på eftermiddagen. Vi åkte och hämtade Prinskorven, som tillbringat Halloween, inklusive övernattning, hos en kompis. Sen tog det ett par timmar att packa och snacka, ta en fika. Inte stressa. Elias pappa skulle sluta jobba först klockan 16, så vi lämnade inte pojken förrän strax före.

Kronprinsen hade införskaffat en pumpa och Anna fixade en Jack O’Lantern på nolltid på torsdagskvällen. Trots att de då hemmavarande ”barnen” är vuxna blev det lite Halloween.

Årets Jack O’Lantern, signerad Anna.

Här i New Village var det inte mycket till Halloween i torsdags. Jag köpte en bunke godis som jag smockade i mig en del av och jag öppnade inte dörren när några utspökade tiggarbarn plingade på.

Igår fortsatte godisätandet, för – tro det eller ej! – jag hade inte gjort tabberas på mitt godis! Men först fick Anna köpa sig lite gottis och sen åt vi middag. Efter godiset testade vi en ny chipssort från Estrella. Jag är inte mycket för chips, tycker att det blir för fett, men igår var det bara gott. Fast… efter filmen, när vi skulle gå och lägga oss, mådde jag ganska illa. Magen har förstås fortsatt att protestera idag…

I skrivande stund är Duktiga Anna iväg och tränar, medan jag sitter vid datorn och skriver med en mugg java bredvid. Jag har inte ens bäddat. Men jag ska. Frukosten är avklarad, liksom den tillhörande disken. I övrigt idag har vi planer på att åka in till stan på seneftermiddagen för en promenad på kyrkogården.

I kväll lagar jag kyckling och potatisgratäng. Kanske ser vi nån mer film, men vi ska definitivt se Downton Abbey!

Jag ska fippla lite mer med min skrivare. Bläcket tog ju slut i torsdags. Du må tro att min förvåning var enorm när jag redan igår, fredag, hittade de två, på torsdagseftermiddagen, beställda bläckpatronerna i min postbox! Det var snabb leverans, inkClub!!! Vill du också beställa skrivartillbehör etc från inkClub? Gå in via Uppsalanyheters webbplats, scrolla ner i högerspalten och klicka! Otroligt snabb leverans, lägre priser än i vanliga affärer och så lite miljötänk på det hela. Det enda som kunde vara lägre är fraktavgiften, tycker nog…

Hoppas du får en fin Allhelgona!

Livet är kort.

Read Full Post »

Omvärldsåk

Ett inlägg i vilket Tofflan åker omkring lite i omvärlden på nätet, bland media och så.

Det är svårt att ta sig ut hemifrån ibland. Vissa dar får man tvinga sig. Men idag ska vi nicka pick framåt seneftermiddagen och det blir gott! Först gör jag emellertid ett åk bland nättidningarna. Man måste ju hålla sig lite à jour… Häng med om du vill, stå kvar om du känner för det. Dä bar’ å åk, annars!

 

En del människor är katter utan stake svans.

Pelle Svanslös hus stänger. Och skälet är att ekonomin inte går ihop. Redan på söndag den 25 slår portarna igen. Huset invigdes 2004. Lite synd, dårå, tycker jag, för Pelle Svanslös är ju liksom en riktig Uppsalaprofil. (Sen finns ju Pelle utan Svans, men vad jag har hört av en liten fågel har denne flyttat till en mindre ort utanför stan. Eller… hur var det nu? Var Pelle utan Svans sambo eller..?)

Köerna till UL-center är kvar. Men jisses… Nu har ju till och med jag lyckas läsa mig till att jag kan byta in mitt värdekort hos ett ombud och inte nödvändigtvis hos UL-center på stan. Jag åker hellre bil till mitt ombud än till centrum med mitt kort. Före den 29 augusti bör jag byta in värdekortet, för efter den dan kan det inte användas längre. Men när de nya värdekorten kan börja användas förtäljer inte historien. Lär inte bli mycket folk på stan den sista helgen i augusti… Om folk inte åker bil. Men det har man knappast råd med med tanke på de parkeringsavgifter som är i centrum.

 

Nu får doktorn remittera till UCC!

Landstinget kovänder om UCC. Och DET tycker jag är bra! För det här har varit en av de löjligaste och mest prestigefyllda dumheterna jag har varit med om! I vintras vägrade Sjukstugan i Backen att skicka patienter till kliniken, där det finns såväl medicinsk expertis som högteknologisk utrustning för behandling av patienter med bukhinnecancer. Alltså i vårt landsting. Andra landsting har remitterat sina patienter hit. Våra patienter har fått remiss till exempel till Frankrike. Eller betalat själva för vård på UCC.
Som han den där i rosa tränkan brukar säga när Horace avslöjar namnet på Nobelpristagaren i litteratur:

Äntligen!

”Fler borde tänka på språklagen”. Det säger författaren Thomas Bannerhed och då tar Dagens Nyheter och slår upp det stort. Inte när en ödmjuk – HA! -Toffla bloggar om det, inte (det har jag gjort så många gånger att det inte går att länka till allt jag har skrivit om klarspråk…). Då reagerar knappt nån. Men detta ÄR ett problem och myndigheter följer inte språklagen som de borde! Så bra att även Thomas och Dagens Nyheter uppmärksammar det, ändå.

 

Min egen kamera.

De använder Instagram mest. Jag har inte reggat mig på Instagram, för jag fotar, publicerar och sparar bilder på annat sätt. Men lite sugen är jag allt… Inte hade jag nån aning om att det redan är 1,2 miljoner svenskar som finns där! Uj, uj, uj… Den typiska instagrammaren är en ung jämtländsk kvinna, enligt en studie som nyligen gjorts. Där ser man!

Sveriges mest populära kaka. Gissa vilken det är? Jag kan bara hålla med och hoppas på att NÅN bakar nåt smarrigt åt mig endera dan… Har jag inte namnsdag snart? Är det inte Toffledagen? Eller… fyller jag inte 51 och ett halvt alldeles strax..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Oro

Helgen har gått i orons tecken, även om jag har försökt att inte visa nånting för nån. Eller knappt nämnt det. Men det är så att ett viktigt möte väntar på seneftermiddagen idag, ett möte om framtiden. Jag känner en olust och en oro djupt inuti, en sån där som anglosaxarna skulle kalla

gut feeling.

Jag tror aldrig jag vänjer vid dåliga besked av det här slaget. Aldrig. Och nu ser jag att jag är på väg att ta ut nåt i förskott, vilket förstås är dumt. Vänta och se. Vänta ända till runt 15.30 idag…

Människor gör mig orolig också och det är nånting jag inte gillar. En person som har avskytt mig i flera års tid vände sig plötsligt om i helgen, log och hälsade så rart, men jag är inte säker på att

smöret i munnen smälte.

Efter år av hån, hot, iskyla och liknande vågar jag knappt tro på nån. Jag känner hur insinuationer biter fast i mig – ett uns av sanning i dem? – eller bara en rädsla för att inte orka fortsätta stå för mina åsikter och den person jag är..?

Är det över snart?

Nej, den här dan borde ha börjat bättre, jag behöver alla positiva vibbar jag kan. Eller också är det helt enkelt så att det som börjar i moll slutar i dur? När ska det bli min tur, jag som inte missköter mig, skolkar, super, försnillar, utan tar ansvar, utvecklar, värnar om..?

Livet är kort.

Read Full Post »