Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dyna’

Ett inlägg om tiggeri och politik.


 

Vi ser dem utanför nästan alla livsmedelsaffärer. Jag har också sett dem utanför second hand-affärer och Systembolaget. De sitter på dynor eller stolar, skramlar med en pappersmugg med några mynt i och när de inte pratar i sina mobiler ber de mig och de förbipasserande om pengar.

Please money, please!

Jag ska erkänna, jag har aldrig lämnat en spänn. Jag går förbi dem, har svårt att möta deras blickar. Vet inte var jag ska titta. Känner mig osäker, det är obehagligt för mig. Naturligtvis pratar jag om tiggarna, som jag har skrivit om här förr. Idag skulle våra politiker berätta hur de tänker hantera tiggeriet, för nånstans verkar det som om även politikerna anser att det är ett problem.

Det var presskonferens, men jag hade inte möjlighet att följa den – jag satt och skrev jobbansökningar. Nu har jag försökt läsa mig till vad som sades. Några filmklipp från presskonferensen vill jag inte glo på, jag vill fortfarande läsa mig till information, inte höra den.

Min spontana känsla är den vanliga när det gäller sossarna:

Nja!..

Det är sällan det blir nåt annat än varken bu eller bä, menar jag, när sossarna är inblandade. Det blir i vart fall inget förbud mot tiggeriet. Däremot vill regeringen se över lagarna kring när folk tjänar pengar på andras tiggeri. Det är nämligen inte förbjudet idag. Och det är väl bra att se över dessa lagar.

Det är tre saker kring tiggeriet som regeringen inte kan acceptera:

  1. om de människor som tigger utnyttjas och exploateras
  2. om det växer upp hundratals spontana bosättningar på allmän, privat eller kommunal mark
  3. trakasserier och våld mot de människor som ber om pengar
politiker

Regeringen vill se lagar mot att utnyttja andra människor för tiggeri, men också göra det lättare för markägare att avhysa tiggare.

Men hur vill man komma tillrätta med detta, eftersom man uppenbarligen tror eller vet att det förekommer? Förutom att se över lagarna kring att utnyttja andra som tiggare vill regeringen göra det lättare för markägare att avhysa tiggare. OK… ja det löser ju många problem… (<== ironi). Vidare vill regeringen samarbeta med frivilligorganisationer och kyrkan. Fint, men… det låter som gratisjobbande i mina öron. Då tycker jag att det låter bättre att jobba tillsammans med Rumäniens och Bulgariens (från dessa länder kommer de flesta tiggare) regeringar och bland annat se till att de använder de fondpengar de har fått från EU bättre.

Efter sommaren ska det komma ett förslag från regeringen. Moderaterna vill införa ett förbud mot tiggeri, men vill också stoppa organiserat tiggeri. Centern vill att vår regering hjälper Rumäniens regering på plats i stället för att lita på att den senare gör nåt. Folkpartiet vill att det ska bli tydligare att vi ger akut hjälp här, men inte vidta åtgärder som lockar hit fler tiggare.

Som sagt, ingen lätt fråga. Men… än så länge inga riktigt konkreta förslag från regeringen, tycker jag. Det känns som om sossarna viftar i luften, liksom. Jag hoppas att det blir mer tydligt

efter sommaren

men jag är långt ifrån säker på att det blir det… Vad har DU för tankar kring tiggeriet??? Skriv gärna några rader i en kommentar, men jag vill inte ha några rasistiska utspel! 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett mat-inlägg.


 

Anna röd

Åter en gammal Hillman-deckare – Mannekäng i rött?

Igår kväll hade Fästmön och jag en kinesisk dejt. Jag försökte ta några bilder, men på dessa ser det mer ut som om vi är på bordell. Fast påklädda, dårå, vill jag ha till protokollet! Anna blev glatt överraskad av mitt förslag, jag överraskade mig själv också genom att göra nåt spontant. Vi tog bussen in till stan och gick till Dragon Palace för att äta middag.

Men först tampades jag med UL:s webbplats. Jag har sett töntig reklam för att man ska kunna fylla på sitt busskort via datorn och tänkte att det kanske var dags för påfyllning. Fast det gick ju inte. Jag provade fyra (4) webbläsare. En av dem har jag på jobbet. Det var den enda som funkade. Men på jobbet vill jag ju inte hålla på med pengatransaktioner. Så det var ju väldigt bra – NOT! – UL, att en enda webbläsare funkar. Nä, skitdåligt var ordet, sa Bull. Dessutom irriterar jag mig på att UL använder uttrycket

blippa

i sin reklam. Det är för övrigt inget ord, så varför ska man använda såna uttryck som kan försvåra för människor att förstå? Uttrycket i sig är onomatopoetiskt, men alla människor har inte bra hörsel. Bara det, liksom… Och by the way, för mig blippar det väldigt sällan. Jag kan stå en kvart och hålla kortet mot läsaren utan att det händer ett skit. Jag hade pengar på kortet så det räckte in till stan, i alla fall. Där fyllde jag sen på det – i en godisaffär.

På Dragon Palace var det rejält omgjort sen jag var där sist. Fräscht. Små avdelade bås där borden kan dras isär eller ställas ihop beroende på hur stort ens sällskap är. Smart. Det som inte var lika bra var belysningen (jag såg inte att läsa menyn i det röda skenet – för nej, jag ville inte äta buffé – är jag konstig då???) och stolarna. De senare gav träsmak efter två minuter. Hört talas om dynor???

Först blev vi anvisade ett bord mitt emot buffén. Där ville vi inte sitta, liksom mitt i folks spring. Vi hittade ett egen bord längre in. När sen personalen som anvisat oss det första bordet kom fram till vårt nya bord uppfattade vi inte vad som sades. Vi trodde att vi fick skäll för att vi hade bytt bord. Till sist kom en svensktalande personal och berättade att personal ett hade frågat oss vad vi ville ha för dryck.

Eh… kan vi få titta på en meny först, kanske?

sa jag då.

Svärd i glassen

Svärdet i glassen – meaning..?

Vi valde scampi szechuan båda två. Det var gott, men lite dyrt. Maten serverades direkt på tallrikar och riset bredvid. Jag tyckte att det var lite väl många grönsaker och sås, men få scampi. Fast sen hittade jag några mot slutet. Till dessert blev det cocosglass för min del. Glass i ett nötskal – med ett plastsvärd i. Svärdet hade ingen som helst funktion och jag undrade om det var den första personalens sätt att uttrycka sitt ogillande eller nåt.

Personal två arbetade stenhårt hela tiden vi var där. Och för att vara en måndag var det jättemycket att göra med många gäster och flera sällskap som var större än fyra. Jag gav 70 spänn i dricks till personal två. I övrigt noterade vi en hel del arbetskraft som vi misstänker var grå – det vill säga oavlönade arbetslösa med aktivitetsstöd (räcker inte till nån hyra).

På hemvägen överraskade jag Anna igen genom att springa lite till bussen. Det var första gången hon såg mig springa. Jag antar att det var en upplevelse att se en stor röv hoppa upp och ner. Vi var hemma före klockan 21. Inget att glo på på TV, så vi softade en stund före läggdags.

Toffelomdömet för Dragon Palace blir medel. Personal som arbetar där ska kunna tala basal svenska med gästerna, tycker jag. Det ska inte heller förutsättas att gästerna vill äta buffé. Svärdet i glassen och utnyttjandet av grå arbetskraft (starkt misstänkt; ge dem riktiga jobb med lön i stället!) drar ner betyget.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Och ja just det…
Idag är det ett halvår till julafton… Klockan tio idag har jag ett möte med HR-chefen. Det blir nog allt annat än julstämning på det mötet… Fast lite frostigt kan det nog bli.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur vi firade vårt femte år som förlovade.


Dagen inleddes med
en liten sovmorgon. Jag fixade frukost och det började nästan brinna… Fin start på dan…

Bränt rostat bröd

Bränt bröd luktar illa.


Satte mig sen vid datorn
för att söka tre jobb. Hade fruktansvärt dåligt samvete för att inte ett enda jobb blev sökt i förrgår… Fästmön softade under tiden – och tog disken. Tack, älskling!

Tog en välbehövlig dusch efter jobbsökeriet och försökte fixa frisyren. Men jag är verkligen inte bra på sånt…

Dagens frilla

Dagens frilla…


Ursprungstanken
var att vi skulle ta en promenad, men molnen hopade sig och vi tog i stället bilen till Två Sekel och Uppsala Stadsmission. På Två Sekel hade de bland annat många möbler som de gjort om med sån där decoupageteknik, tror jag det heter. Speciellt förtjust blev jag i ett bord dekorerat med omslag till så kallade kioskdeckare samt en trist telefonbänk, omgjord med notblad och fräscht svartvitt tyg på dynan. Riktigt fint och annorlunda!

På Stadsmissionen ägnades mitt intresse mest åt böckerna. Hittade en och annan lustig titel…

Vi kallar honom Anna

Vi kallar honom Anna.


Lustigt nog
såg Anna en burk Foursquare. Självklart fotade jag den och skickade upp till Foursquare!

En burk Foursquare

En burk Foursquare.


Dagens fynd
blev två pocketböcker för totalt 20 kronor.

Snöleoparden och När barnet lagt sig

Snöleoparden och När barnet lagt sig – två fynd för totalt 20 kronor.


På vägen tillbaka
till New Village stannade vi till vid Trianon där Anna bjöd på förlovningskaffe.

Anna på Trianon

Anna ska till att fika på Trianon. Fast det ser ut som om hon gapar efter… öl!


Vi tog kaffe
och var sin russintopp samt var sin chokladplätt. Den senare satt vi sen och spånade om vad den såg ut som. Typ en koblaja som nån har trampat i. Det smakade i vart fall inte koblaja utan mycket gott.

Russintopp o chokladplätt

Russintopp och kobla… chokladplätt.


Ett stopp och ett hopp
in på Tokerian blev det innan vi körde in i garaget. Jag köpte en liten julklapp till mamma och sen behövde vi pålägg.

I postboxen hemma låg oönskad reklam från ComHem, där jag är tvångskund via bostadsrättsföreningen, samt ett brev från Arbetsförmedlingen. Jag är kallad dit mellan klockan 10 och 12.30 nån av dagarna 15 – 26 november för en uppföljning av min aktivitetsrapport. I kallelsen står att jag ska vara beredd på att jag kan få vänta länge, men att själva uppföljningen tar fem minuter. Så stort är intresset för min person, alltså… Detta lilla fesiga brev la stor sordin på stämningen hos mig, även om jag försökte att inte visa nåt.

Tanken var att vi, efter en stunds slappande (det är JOBBIGT att åka bil, titta på saker, fika och köpa pålägg), skulle ägna oss åt en cookalong. Men som synes på bilden blev det en cook alone. Anna fick stå vid spisen. Hon sparade inte på kryddorna och lasagnen på kycklingfärs blev superbt god! Mitt bidrag till det hela var vinet (som var uppkorkat sen förra helgen) och salladshackning.

Anna vid spisen

Anna, som är kvinnan i familjen, fick stå vid spisen. Här kryddar hon frenetiskt.


Disken tog faktiskt jag hand om,
tro det eller ej. Vi hällde sen ner oss i vardagsrumsmöblemanget och kollade på en ruskig film på DVD-hårddisken. Filmen var helt klart av genren Tofflans überkonstiga.

TV-ruta och mörkt runt om

En ruskig film ur Tofflans überkonstiga samling.


Tur att vi hade
lite normala chokladtomtar, annars hade vi skitit på oss – av rädsla…

Chokladtomtar

Normala chokladtomtar.


Vår femte förlovningsdag
avslutades med att vi slöglodde lite på en annan film på TV. Men den höll på alldeles för länge och somliga skulle ju upp före tuppen idag för att arbeta…

En bra femte förlovningsdag, även om vi drömde om att fira på annat sätt och att fira annat också. Men nån gång…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om höstgöra – och hästgöra också, förstås.


Om det är nåt jag gillar
så är det listor! Ja, inte topplistor, dårå, utan att-göra-listor! Skälet är enkelt: jag ser vad som behöver göras och det är en underbar känsla att få bocka av en uppgift som avklarad.

Nu väljer jag att inte visa min att-göra-lista på gång här, för den är bara för mig själv och ingen annan. En gång, i tidernas begynnelse, när Den Stora Förbannelsen drabbade mig 2009, blev jag tipsad av en person om att skriva en att-göra-lista varje dag. Jag skulle själv bestämma hur många punkter listan skulle ha. Syftet var förstås att motverka passivitet och att göra vettiga saker. Det funkade ganska länge. Tills jag var på väg att ge upp helt och hållet. Men DEN berättelsen tror jag inte ens att du som har följt mig väldigt länge känner till. Den sparar jag för kommande, litterära verk.

Presenning

Vad döljer sig under presenningen???


I morse vaknade jag
av att Fästmöns hår killade mig på armen när hon böjde sig över mig för att väcka mig. Vi for till Äldreboendet där jag lämnade av henne och sen fortsatte jag hem för att ägna mig åt dagens jobbsökeri. Jag hade flyt och hittade två intressanta tjänster nästan genast. Så därefter kunde jag ägna mig åt en av punkterna på min aktuella att-göra-lista: säga adjö till sommaren på ballen* och plocka undan ballemöblerna**. Det passade väldigt bra idag, för dagen är höstlik – det vill säga kylig, grå och regnig. Jag blev riktigt blöt när jag travade iväg till kallförrådet. Det var nämligen där jag hade glömt kvar presenningen på bilden ovan i samband med att jag fick ha en del av ballemöblerna där ute förra höst-vinter-säsongen. Det skulle ju bytas fönster här på senhösten och då fick man inte ha nånting på ballarna*** eftersom fönster skulle lastas på och av där.

Men i år ska det inte bytas några fönster. Jag är mycket nöjd med mina snart ettåriga fönster, framför allt vippfunktionen. Däremot är jag mycket onöjd med persiennerna. Som jag tidigare har konstaterat är de troligen köpta på EPA. Jag har naturligtvis inte fått en enda av de utlovade (mannen som var här den 10 september lovade mig detta), extra vridpinnarna från Elitfönster. Än. Funderar på att ringa Dalkarlarna en femte gång, tror jag det blir, men det vete tusan om jag orkar. Det blir ju heller sällan aldrig alla rätt när Dalkarlkarna sen skickar min felanmälan vidare till Elitfönster… Det är väl så företagen gör nu för tiden. Köper billigt skit, på ren svenska, för att därefter hoppas på att kunderna inte orkar felanmäla gång på gång…

Mina balkongmöbler är nu ihopfällda och omhöljda av presenningen – se bilden ovan! Duken, duktyngder, matta och dynor är på vinterförvaring i låda respektive lägenhetsförråd. Och nöjd kan jag nu strax pricka av ytterligare en punkt på min att-göra-lista.

Balkongmöbler

Balkongmöblerna före inpackningen i presenningen.


Regnet tilltar ännu mer,
noterar jag. Förhoppningsvis slutar det när jag har ätit frukost och fiffat till mig för en tur till Tokerian. Ja fiffa och fiffa… Typ tvätta mig, borsta tänderna, sätta i linser och klä på mig utegångskläder. När jag går hemma är jag rätt slafsig, med adidasbrallor, linne (jaa, fortfarande!) och smutsiga brillor.

På Tokerian ska jag köpa middagsmat idag, för Anna jobbar lång dag och ska dessutom på ett ärende efter jobbet. Hon lär vara hungrig, alltså, vid hemkomsten. Därför tänkte jag slå till och köpa en grillad kyckling. Till den blir det grönsallad med fetaost och oliver. Lite hyfsat nyttigt så där, efter gårdagens mindre nyttiga dag – för min del… Jag åt…

  • fil med müsli och två rostade mackor med marmelad och ost samt löskokt ägg till frukost (om jag nu minns rätt)
  • massor av kaffe före och efter frukost
  • en 200 grams (ja, det är sant) Marabou mjölkchoklad – hälften till eftermiddagslunch, hälften till dessert efter middagen
  • en skål flingor med mjölk och morellsylt (det sista i burken som mammakusinen B kokade ihop gav mig) samt en liten ciabatta med ost till middag
  • ett halvt glas vin, vindruvor, gorgonzolaost och kex till kvällsfika när Anna kommit hem från jobbet

Snygg lista, va?! Anna har nu lovat hotat med att göra en matlista åt mig för de kommande två veckorna. Då åker hon nämligen till Himlen och är mamma på heltid, medan jag mest är i New Village samt försöker hitta ett jobb.

Efter allt detta matprat är jag nu riktigt hungrig. Det blir fil med yoghurt och müsli och två rostade med bara ost idag, tror jag…


*ballen = balkongen

**ballemöblerna = balkongmöblerna
***ballarna = balkongerna


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan skriver om hur hon fick ordning på sin balle* och köpte färgglatt att ha under.


Lördag och Fästmön är ledig – KORS I TAKET!
Finväder dessutom. Så idag hade vi inget att skylla på utan det blev en promenad. Men först ringde jag faster E och därpå stegade vi iväg till Tokerian för att inhandla middagsmat. På Tokerian såg vi galningar i shorts – jäklar varmt är det inte! Jag plockade ut medicin på apoteket i samma veva. Vi passade också på att titta in till Arge Kaj. Somliga skulle köpa trosor, men kom inte ihåg sin storlek. (Jaa, jag börjar bli fundersam över mitt minne på allvar… Medicinen tycks ju inte hjälpa…)

Vi passerade hemmet och slängde satte in varorna innan vi fortsatte ut i vårsolens glans. Fotas skulle det göras, förstås…

Anna fotar
Min rödluva fotar.


Jag var lite rädd
att jag skulle få ont i hälen, men hade jag fått det, skulle jag bara ha vänt hemåt igen och Anna kunde ha fortsatt på egen hand. Det gick i bra att gå och hälen höll sig lugn.

I trädgårdarna höll folk på att göra fint. Ett gäng försökte få ner ljusslinga från ett träd. Onödigt, tycker jag. Snart vänder det ju igen och blir mörkt.

En skopa sand
Mycket sand är det här och var.


Solen värmde,
men vinden var kall. Himlen var härligt blå och det var bara lite moln. Vi promenerade i bara luvatröjorna och såg säkert riktigt muppiga ut – Anna, som är kvinnan i familjen, i sin röda Puma-tröja, jag, som är mannen i familjen, i min svarta dito.

Blå himmel o bara lite moln
Blå himmel och bara lite moln idag.


På ett ställe
såg vi en riktigt fin gammal bil. Jag tror bestämt att det var en gammal polisbil eftersom den hade extrautrustning i form av strålkastare på taket.

En gammal Volvo
En gammal polisbil?


Efter ungefär 40 minuter
vände vi hemåt. Vi passerade mitt kallförråd och hämtade balkongbordet som hade bott där över vintern. I vanliga fall brukar mina balkongmöbler få stå kvar på ballen över vintern med en presenning över sig. Men i år skulle där ju förvaras fönster på senhösten. Stolarna och pallarna fick plats i lägenhetsförrådet, bordet fick jag släpa bort till kallförrådet. Det var jätteskönt att få hjälp att bära tillbaka det nu!

 Balkongbord
Balkongbordet hämtades.


Sen kunde jag förstås inte låta bli
att göra i ordning på ballen. Jag dammsög och hämtade in stolar och pallar, torkade av möblerna, la på en duk och dynor. Nu är det randigt (dynorna till pallarna), rutigt (dynorna till stolarna) och blommigt (duken till bordet). Ja ja, allt går i blått i alla fall. Alltid något.

Anna kokade kaffe och bredde sig en knäcke och tog en banan. Sen skulle vi premiärfika på ballen. Jag skulle just sätta tänderna i min kexchoklad när mamma ringde. Så jag fick vänta med chokladen en stund, trots att jag var så sugen. Det går liksom inte att prata i telefonen och äta kexchoklad samtidigt.

 Kexchoklad o kaffeKexchoklad och kaffe till mitt premiärfika på ballen.


Anna tyckte att det var lite kallt
och hade med sig sin sjukfilt. Under den satt hon i luvatröja. Till och med luvan åkte på, så jag undrade om jag fikade med tomten, eller…

Tomten
Tomten?


Så kom jag på
att vi hade goda ostar till kvällen, men inga druvor. Slängde därför på mig jeansen och tog en ny runda till Tokerian. Tittade också in till Kaj och inhandlade tre par färgglada trosor – i rätt storlek (jag tittade efter hemma i lådan).

Färgglada trosor
Färgglatt värre.


Det ena paret
hade chihuahuor, rosa BH:ar och noter påtryckt, det andra hade serietidningsljud och det tredje paret hörlurar. Inte bara färgglatt utan rätt fantasifullt också, alltså.

Nu vilar jag ut en stund innan jag ska ställa mig vid spisen och steka Kalle till middag. Det blir en soft kväll i kväll, med god mat och dryck och förmodligen Unge kommissarie Morse – den senare tycker Anna är så skön att sova till i soffan.


*balle = balkong


Livet är kort.

Read Full Post »

Jo jag var ju rätt nedstämd igår på seneftermiddagen när jag kom hem. De fyra akupunktursessionerna har inte gjort nån som helst nytta. Nån annan smärtlindring har jag inte fått. Husläkarmottagningen hade inte tid att ta emot mig tidigare i höstas när jag ringde utan hänvisade mig direkt till sjukgymnasten. Nu måste jag ringa mottagningen IGEN och stå med mössan i hand för att höra om jag kan få nånting som tar udden av den värsta smärtan. Närå, jag tänker visst inte springa nåt maraton, men jag vill kunna gå utan att det gör alltför ont, till exempel till närmaste lunchstället på jobbet eller Tokerian.

Tårarna sprutade medan jag skurade i våtutrymmena hemmavid. Det finns inget bättre än att skura och städa när nånting gör så ont att man gråter! Jag skrev ett riktigt gnällinlägg och se! Framåt aftonen hörde Mie av sig och erbjöd mig en kompis till min krycka! Vilka snälla människor det finns!

Jag satt och softade lite vid datorn när det plingade på dörren. Utanför stod Lucille (som egentligen heter nånting helt annat) med den felande dynan till min samling köksstolar. Mina stolar var nämligen på kalas i helgen – de brukar vara det ibland. Självklart var jag tvungen att fråga om kalaset. Det bar sig inte bättre än att Lucille kom in och slog sig ner och berättade hur gräsliga barn kan vara. (Som om jag inte visste det…) Stackars familj! Till och med storasyskonet reagerade på ljudnivån.

Jag ringde mamma för det var tre dar sen. Det blev tjat om julen IGEN och jag bröt nästan ihop. Det är bara snack om hur ensam hon är och blir, men jag blir väl också ensam i jul om jag är nyopererad? Inte orkar jag åka nånstans, jag vill väl bara ligga och ta det lugnt? Så berättade jag om hälen och att jag behöver två kryckor. Mamma förstår inte att jag nästan inte kan gå ibland. Hon liksom vill inte förstå, känns det som. Så jag sa att om hon ringer hit nån gång får hon låta många signaler gå fram eftersom jag inte kan springa efter telefonen.

Så la vi på och jag la telefonen ute i köket och satte mig i arbetsrummet igen. Naturligtvis ringde det. Det var… mamma igen. Som berättade om sina bananflugor och sin städtjejs tips och så vidare.

Men det har du ju redan berättat…

sa jag.

Har jag?

svarade hon.

Ja, det går ju inte att bli irriterad, men hälen är ond och när vi hade lagt på igen kom det några tårar igen. Inte för att det är synd om mig utan för att det gör så ont att gå.

TV-serien Stalker hade premiär igår kväll och jag måste säga att det var skrämmande att höra och se hur dessa förföljare beter sig. Påminner till viss del om somliga som förföljer mig på olika sätt. Jag är både rädd och förbannad, men det var skönt att få bekräftat att dessa människor är väldigt sjuka. Samtidigt är det inte roligt att ha galningar efter sig. Vem vet när spärrarna släpper..?

Idag är det Fästmöns och min förlovningsdag. Vi ska fira den i nästa vecka, men det klart att jag tänker och längtar! Och tycker att det är väldigt irriterande att jag har fått eksem av förlovningsringen…

 


Livet är kort.

Read Full Post »