Gul torsdag

Ett inlägg om min skärtorsdag.

---

 

Tulpanerna är lila, men alla har inte slagit ut än.

Skärtorsdag borde heta gultorsdag. Är det nån färgblind som har bestämt namn på dan, tro? Skämt åsido, jag gulade ner mig rejält under torsdagen, fast när jag så här efterhand tittar på bilderna är det faktiskt inte bara gult… Men innan jag gulade jobbade jag halv dag. Jag textgranskade en rapport som ska till regeringen. Själv ska jag till Arbetsförmedlingen igen. Att kunna skriva korrekt är uppenbarligen inget myndigheten jag nu jobbar på prioriterar. Det är viktigare att kunna lay outa och rita. Ja, jag är besviken, men mitt kontrakt har gått ut och det är bara att finna sig i. Samtidigt har jag ett och annat spännande att se fram emot. Det blev ett litet avslutningssamtal med min chef. H*n ska vara ledig nästa vecka. Det är många vuxna som tar påsklov. Inte jag. Jag är ledig en dag, jobbar tre och sen blir jag arbetslös igen. Nä, det är inget aprilskämt. Inte konstigt att jag behövde pigga upp mig på Blomsterlandet efter jobbet idag.

Jag har ett påskris som är som värsta julgranen dekorationsmässigt sett.

Jag köpte vide och körsbärskvistar, lila tulpaner och påskliljor. En del av kostnaden står faktiskt Elliot Hund för – jag hade 18 kronor kvar av hans presentkort. Resten av presentkortet gick till tre krukväxter som jag har på jobbet. I nästa vecka får jag släpa hem dem. Men var 17 ska jag ställa dem? Här hemma finns ju redan nästan 50 växter…

Två florala arrangemang med varorna från Blomsterlandet blev det. Det största står i en vas på köksbordet. Kvistarna är dekorerade med svarta och mörkskära fjädrar samt röda glashjärtan. Sen går nog resten i gult. Ja, förutom de lila tulpanerna, dårå, de är ju lila. En kan säga att det jag har i vasen på köksbordet är som en riktig julgran, så mycket saker är det i mitt påskris. Jag noterade för övrigt att en granne i ett annat hus har kompletterat sin blåa ljusslinga med nån sorts fjäderarrangemang. Ser inte klokt ut, men h*n tycker säkert det är snyggt och det är h*n som har det.

Zinfandel, belgiska sjöfrukter och en bokreabok och tillika påskekrim Leon, blev det efter Antikrundan.

Nåt påskgodis orkade jag inte köpa, så det får jag göra idag eller i morgon på påskafton. Fast jag hittade asken med belgiska sjöfrukter. Några av dessa intog jag tillsammans med ett glas zinfandel (recension av vinet kommer senare!) Jag måste lära mig igen att sprida ut mina aktiviteter för att få minsta möjliga dötider. Men en långfredag passar det bra att städa. Jag ska gå ett varv med dammsugaren och sen kanske jag drar järnet över strykhögen. Jag tvättade ju en maskin tjockis-svart igår kväll plus att det finns annat sen tidigare i veckan som väntar på att bli slätt.

 

 

Inte för att jag har en massa gäster i påsk – det blir bara jag fram till påskdagens kväll när Fästmön kommer hit – men jag har försökt pynta lite ändå. De gula lampskärmarna på lamporna i köksfönstren åkte på redan igår morse. Sen plockade jag fram en och annan höna liksom en och annan kyckling. Jag hittade visst ett par påskkärringar också. Ja, ja, en kan väl låtsas att en firar påsk genom att det ser gult ut. Ägg och sill och påsköl och nubbe ska jag äta på påskafton. Undras om det går an att sjunga snapsvisor fast en är ensam? På påskdagen ska jag försöka göra ett lite mer omfattande påskbord till min kära arbeterska. Men idag blir det lax grillad i pannan med kokt potatis och sås på crème fraiche, rödlök och rom till.

Små kycklingar i olika gula kulörer pyntar mitt kök.

Idag ska mamma få ett samtal. Hon sitter ju på sitt håll, lika ensam som jag. För min del känns det OK så här långt. Men till skillnad från mamma är jag ju inte handikappad och kan gå ut om jag vill. Dessutom har jag bil om jag vill göra längre utflykter.

Mellan hushållsarbete, jobbsökeri (har tre jobb att söka) och telefoni ska jag läsa förstås. TV visar bara ett enda intressant program, Det mest förbjudna, om Kerstin Thorvall. Serien börjar klockan 21 i SvT1. Tänk att det snart har gått sex år sen hon dog… (Undrar om jag lever i morgon när det här tidsinställda inlägget pubiceras? Bara Gud vet.)

Vad hade DU för dig under inledningen av påsken? Har du orkat läsa ända hit kanske du har lite kraft kvar att rattla ner några rader i en kommentar och berättat!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mat och mammor… och pannor… och får… och lax…

Ett mammigt och laxigt inlägg.

---

 

Detalj från kökshandduk med får, en julklapp från Annas snälla mamma. Förutom det fick jag ett generöst presentkort på Hambergs fisk.

Det går inte att kalla mig matmamma. Jag är inte ens mamma, bara en mammis. Men jag har en mamma och jag är så glad och tacksam att skyddsängeln och färdtjänstchauffören skötte sina uppgifter bra så att mamma kom hem helskinnad. Hon ringde på eftermiddagen, trött men nöjd.

Jag hann knappt lägga på luren trycka bort samtalet så ringde det igen. Nästa på tur i lur var Annas snälla mamma. Snacka om tur, förresten: jag blev bjuden på middag i morgon efter jobbet! Ja jag är ju en riktig fårskalle vid spisen, men jag älskar god mat så självklart tackade jag ja.

Kolla så gott! Hör fräset, känn doften…

Förutom den fina kökshandduken här ovan fick jag ett generöst presentkort på Hambergs fisk av Annas snälla mamma i julklapp. Men det sparar jag till ett tillfälle när det behövs piggas upp eller firas. I stället lagade jag till min egen firre idag. (Nej inte L:s fiskar, dem har jag MATAT idag.) Jag ville ju prova min nya grillpanna, en annan toppenjulklapp fast från jobbet. Alltså, kolla in bilden! Du hör väl hur det fräser, du känner väl doften..? Snabbt att laga till gick det också. Laxfiléer frysta i portionspack är för övrigt verkligen toppen. Jag klippte bara upp två och sparade två filéer i frysen. Filéerna grillade jag i grillpannan med salt, vitpeppar och citronpeppar.

Tofflisk söndaxlax.

Till min söndaxlax kokade jag potatis. Efter att ha konsulterat Fästmön gjorde jag en, enligt mina smaklökar, himmelsk romsås på crème fraiche, röd och svart rom samt rödlök. Pricken över i:et blev ett glas välkylt vitt.

Ingen levande själ höll mig sällskap vid middagsbordet, men min bok på gång var en rysansvärd bordskavaljer. Kaffe och ett par chokladbitar från julgodiskålen blev dessert. Med Leffe på näthinnan är jag redo att möta en arbetsdag i morgon.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mer paket, återbesök och blott ett litet fynd

Ett inlägg i vilket nya paket figurerar, ett och annat återseende, men få fynd.

---

 

Helt slut efter en halv arbetsdag i stan.

Det är inte varje dag en Toffla är på stan. Idag har jag tillbringat nästan en halv arbetsdag där och jag är helt slut. Samtidigt var det förstås jätteroligt att få besök av vännen I och forska lite bland litteraturen i Uppsala. I var på jakt efter kurslitteratur. Själv hade jag två digra litteraturlistor som åkte fram och tillbaka, upp och ner på antikvariaten.

På Röda Rummet gjorde jag ett pocketfynd för 20 kronor. I hittade litteratur som måste hämtas från ett lager annorstädes. Det föll sig naturligt att gå och inta lunch under tiden. Naturligtvis gick vi till min vän Greken på Kafferummet Storken, för där fanns ätbart för oss båda två. Jag tog en vegetarisk filodegspaj, kaffe och en chokladboll med socker på. När det var dags för mig att betala dök plötsligt min vän Greken upp vid kassaapparaten och slog in… 50 kronor… Det må jag säga var bra rabatt, för det verkliga priset för mitt kalas skulle nog gå på mer än det dubbla!.. Han är så snäll, Ioannis!

En annan vän som är snäll är I, som kom med tåget idag för att hälsa på. Varje gång vi ses får jag ett paket av henne. Idag fick jag två. Nu behöver mina vänner verkligen inte ge mig varken rabatt eller paket. Men det är väldigt gulligt av vännerna att vilja pigga upp mig på det viset. I hade kollat in min inköpslista över böcker här på bloggen. De lila paketen innehöll böcker från den listan. Tack snälla!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter att ha tjattrat som två apor – ja, en av oss är ju i alla fall en riktig sån – med mat i munnen i nån timme rullade vi med stinna bukar mot Myrorna. Där hälsade vi på äldsta bonussonen för att kolla hur det stod till med hans fötter i födelsedagsskorna samt se hur den nyrenoverade bokavdelningen blev. Fötterna mådde bra – inget skav – men fötterna var varma; bokavdelningen var ljus och fräsch. Johan har nu fått ordning på det mesta där nere. Endast ett par banankartonger återstod att packa upp. Det är ett tungt jobb att jonglera med böcker och ställa dem iordning i hyllor, snurror och på bord. Men jädrar så bra det blev. Ordning och reda gör ju dessutom att man lätt hittar. För övrigt var alla böcker i väldigt bra skick, så jag ska komma tillbaka nån dag när jag har tråkigt och botanisera igen. Idag gjorde jag tyvärr inga fynd – men jag kom ju ändå hem med tre böcker totalt sett! Det gladde mig att man lyckats rädda världen från den stora översvämningen i början av hösten 2014 när affären tvingades stänga för renovering. Men sportattiraljer på bokavdelningen… nja… Sängkammarlitteratur, däremot…

Detta bildspel kräver JavaScript.

I fotade Uppsalas China Town, medan jag fotade I.

När kurslitteraturen hade hämtats och betalats tog vi några turer på ett par gallerior när vi ändå var i farten. I passade på att fota Uppsalas eget China Town. Då passade jag på att fota I.

På Resecentrum var det ingen kö hos UL, så jag passade på att reda ut krånglet med mitt busskort som visar bortitok-saldo. Jag fick nån förklaring som gick ut på att chaufförerna inte redovisar som de ska samt fallerande teknik. Det senare tror jag mest på, för på webbplatsen har det stått att det är tekniska problem

just nu

ända sen starten med de nya busskorten och fortfarande. Är inte det lite pinsamt, UL..?

Sen var det dags för I att kliva på tåget hem. Jag följde henne till perrongen och hasade sen till närmaste busshållplats. Min fot gjorde vid det laget fruktansvärt ont. Hälsporren dunkade synnerligen oskönt. Dessutom kände jag mig rejält trött efter dagens alla intryck. Det var nästan så att jag tog in på stans nyaste hotell…

Radisson Blu, Uppsalas nyaste hotell.

Men hemma är bäst! Och nu ska jag vila, läsa en stund och ladda för torsdagens andra höjdpunkt: Antikrundan!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan tipsar: Genvägar till en glammigare tillvaro

Ett uppiggande inlägg.

---

 

Ibland känns det rätt tungt…

Ibland känns det bara rätt tungt. Då gäller det att inte tappa sugen och försöka hitta saker som piggar upp. För ett par veckor sen hittade jag några tips – eller snarare genvägar – till en lite glammigare tillvaro. Dessa tänkte jag dela med mig av i decembermörkret. För skönhet och sånt som har med det att göra behöver inte alltid kosta multum.

• Stoppa finnen med krukväxten. Det vill säga, bryt av ett blad från aloe vera-växten och stryk växtköttet mot huden två gånger om dan. Då läker blemman ut snabbare. Fast det hjälper inte mot alla finnar…
• Hej då celluliter! Visste du att koffein är en ingrediens i cellulitkrämer? Så varför köpa dyra tuber när du kan ta tillvara på din kaffesump? Blanda en handfull sump med två matskedar olja och massera in blandningen där du vill minska celluliterna.
• Förläng väldoften. Om du smörjer in dig med en fet kräm innan du parfymerar dig förlänger du doften. Fettet i krämen gör att doften bevaras längre.
• Kör blankt med sexhjälpmedel. Vanligt vattenbaserat och silikonfritt glidmedel funkar bra i nytvättat, fuktigt hår och motverkar friss. Dessutom blir håret blankt.
• Blanda ditt eget superschampo. Om du använder mycket klet och smet i håret behöver du ha ett riktigt bra schampo så att du blir av med rester som gör din hårbotten fet och orsakar klåda. Blanda en tesked bakpulver i en klick av ditt vanliga schampo.

Och nej. De här tipsen är förstås inte mina egna. Du hittar dem och några till om du klickar här!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Uppiggande

Ett bokligt inlägg.

---

 

Det finns inget som piggar upp bättre än en god bok! För ett tag sen skrev jag här om en rolig barnbok, Stjärnklart, Sally! Jag skrev om texten något och skickade in min recension till UppsalaNyheter. Den texten kan du läsa här. Att jag tjatar om den här boken beror på att jag tycker att den är så fantastisk rolig – även för oss som är lite äldre än sex till nio år…

I morse vaknade jag en kvart över åtta (riktig sovmorgon, med andra ord!). Jag fixade kaffe och sen låg jag och sippade medan jag läste min bok på gång. Det är en bok med en väldigt vacker titel, men rätt fruktansvärt innehåll, Mellan sommarens längtan och vinterns köld. En polisroman, som inleds med att en man hoppar från ett fönster i sin studentlägenhet och tar livet av sig. Nej, jag håller med. Det låter inte uppiggande alls. Men det jag tycker är stimulerande i polisromaner/deckare – liksom i dito filmer och TV-serier – är nystandet i det brottsliga. Leif GW Persson, författare till boken, sa häromdan i ett TV-program att han älskar mord. Med det menade han inte mord som sådana, förtydligade han, utan själva utredandet som leder fram till att den skyldige ringas in och och kan åtalas. Precis sån är jag, även om de mord jag upplever är fiktiva. I verkligheten är jag en sån hare att jag tuppar av när jag ser blod…

I nästa vecka trillar det in en ny bok för recension från ett förlag. Nu ska jag för första gången läsa och skriva om en deckare. Det ska bli riktigt spännande, allra helst som boken är nominerad för ett pris.

Vilken typ av böcker läser DU helst??? Och vad läser DU just nu??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vad är det för mening?

Ett inlägg om mening.

---

 

Flytta härifrån eller göra fint på balkongen?

Jag är på väg att tappa lusten och glädjen helt. Tro mig, jag gör allt för att pigga upp mig själv. Jag är också snäll mot mig själv och tvingar mig inte att göra saker jag tycker är jobbiga eller svåra eller som känns oöverstigliga. Jag försöker dumpa energislukare och hålla kontakten med energi-givare. Men jag har liksom börjat stänga ner butiken.

Om jag kommer på nåt jag vill göra, för en kort stund, ersätts de tankarna snart med orden

Inte ska väl jag..?

och

Vad är det för mening med det?

Kort sagt: det mesta känns meningslöst just nu. Jag har inte ens lust att köpa och lägga trall till min balkong. Vad är det för mening med det? Inte ska väl jag, jag får väl snart flytta härifrån. Ja, det senare både oroar mig och får mig samtidigt att tänka att det kanske skulle vara bra att flytta. Det var länge sen jag trivdes här där jag bor. Framför allt har jag svårt för alla (o)ljud som grannarna åstadkommer och deras rökande och grillande. Och om man säger nåt negativt om grannarna, då ligger man risigt till, om nåt… Men vart ska jag flytta? Ingen vill väl ha en hyresgäst utan försörjning?

En gång hade jag en vän. Ja, jag vill tro att h*n var min vän trots att vi var kollegor. H*n berättade att h*n ofta brukade åka till ett grannland och köpa porslin. H*n samlade på en viss servis. Men sen kom kriget och min vän med familj fick ge sig av på dan, endast med det de hade på kroppen. Min vän sa till mig:

Det är därför jag inte är intresserad av heminredning och att köpa grejor till hemmet längre. I morgon kanske jag får lämna allt.

Nu är det skillnad på krig och att stå utan försörjning. Men om man måste lämna allt, vad är det för mening då..?

En som vågar lämna är en chef på mitt jobb. I veckan kom ett mejl att h*n lämnar sitt chefsuppdrag i sommar, men arbetar kvar med ordinarie uppgifter. Det tycker jag är modigt och insiktsfullt. Om man känner att man inte klarar av eller orkar med en uppgift – eller ens vill utföra den! – ska man lämna över den till nån som kan, så att man i stället ägnar sig åt sånt man är bra på. Jag önskar att fler hade den självinsikten.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Författare i marknadsföring!!?

Ett inlägg om reklam.

På Twitter läste jag några rader som författaren och litteraturvetaren Carina Burman skrev om poeter som används i reklam för chips. Det är Tyrells som har använt en riktigt sur kolerisk walesisk poet och präst i marknadsföringen av chilichips. Carina Burman började givetvis fundera över vilka svenska poeter som skulle kunna användas i liknande syften. Hon twittrade bland annat:

[…] Sur Strindberg? Fjärrstirrande Heidenstam? Välvillig Lagerlöf? […]

Själv var jag inte sen att haka på funderingarna. Mitt förslag var att använda Esaias Tegnér för att marknadsföra prästostbågar. Han var ju biskop, men också ledamot av Svenska Akademien. OCH deprimerad. I dagens prästostbågar finns säkert tillsatta kryddor som piggar upp en plågad själ.

När jag tänker efter är ju för övrigt många svenska poeter – och författare! – av det större slaget (med det menar jag framför allt kända och kanske prisade) ganska deprimerade överlag. Eller koleriska, som den walesiske prällen RS Thomas i Tyrells-reklamen. Kolerisk kanske är fel att säga om Thomas, förresten. Men arg var han!

Eftersom både Carina Burman och jag är Maria Lang-fantaster fick jag förstås frågan om vad Maria Lang skulle kunna tänkas marknadsföra. Mitt svar var tämligen givet:

Karameller fyllda med förgiftad sprit!

Nåja, sprit i karameller behöver ju inte vara förgiftad. Det är inte särskilt gott med sprit i karameller, tycker jag, och smakar åt det giftiga hållet.

Tittare vi på nu levande och idag framgångsrika svenska spänningsförfattare är det ju för mig självklart att Camilla Läckberg gör reklam för kakor, kaffe eller fika av något slag. Anna Jansson, Håkan Östlundh och Mari Jungstedt skulle kanske fungera i turismreklamen för Gotland – om nu eventuella turister vill bli mördade… Det litterära Gotland börjar bli som det påhittade Midsomer County, nästan: avfolkat på grund av mord.  Johan Theorin skulle få locka turister till den andra ön på östra sidan, Öland. Kristina Appelqvist kanske kan locka människor till universitetsstudier och Mons Kallentoft kanske kan få folk att gå med i nykterhetsorganisationer.

Spinn gärna vidare! Vilken författare skulle du kunna tänka dig göra reklam för något???

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 47: Under och Blunder

Torsdag är det idag och det innebär en sammanställning av veckans höjdpunkter (Under) respektive… de andra, de åt andra hållet (Blunder). Det är inte svårare än så här:

Under

• Hjärtegoa L (Ett stort hjärta i den damen!!!)
• Min Fästmö (Hon är alltid så rolig! Nästan alltid, i alla fall.)
• Glas (Jag är mycket svag för glas. Ytligt, va?!)
• Mycket skönt med familj omkring sig
• En liten shoppingtur som faktiskt piggade upp (Det blir ju inte alltid som man har tänkt sig.)

Blunder

• Oro och dålig motivation (Kan bara motverkas och bli bättre, jobbar på det!)
• Skratta åt mig bara, publiken! (Nåt annat är jag inte värd.)
• Funktionshinder och fördomar (Jajamens)
• Sparförslag eller kostnadsneddragningsprogram (Det vill säga pest eller kolera.)
• Jag är ful (Och det är ju inte så roligt för mig, men du kan ju skratta åt eländet.)

Livet är kort.

Read Full Post »

Kommunikation var ordet! sa Bill…

Å, jag inser att jag var rätt oförskämd till höger och vänster igår. Jag står för mina åsikter, det är inte det, men jag behöver inte gå fram som en ångvält bara för att jag

1. har ont
2. är frustrerad
3. är ledsen

eller nåt annat.

Först och främst vill jag ge presschefen på Apoteket Hjärtat en eloge för att hon bemötte mig vänligt, men inte larvigt. Jag vidhåller vissa saker och det tänker jag inte backa ifrån. Däremot har jag ingen rätt att fnysa åt att folk faktiskt inte arbetar hela tiden utan har ett privatliv som omfattar barn och sånt. Mitt sätt att leva och mina val i livet är mina, andras val är andras. Jag behöver inte bitcha så förbaskat om det. Det är bara att inse att jag valde bort barn och så är det.

Nya fotvårdsprodukter ska jag få testa.

 

Hur som helst, jag ska få prover av några av Apoteket Hjärtats nya produkter för fötter. Jag tänker blogga om dem och ärligt skriva vad jag tycker. Dessutom är ett paket julkaffe på väg till mig – eftersom

[…] en fika med en god vän brukar i alla fall pigga upp min vardag. […]

som presschefen skrev i ett av sina mejl. Och jag kan bara instämma och tacka!

”En fika med en god vän brukar pigga upp…”

Sen då till doktorn. Jag mejlade mottagningen i söndags, fick mejlsvar från en annan läkare samma kväll och ett samtal från en sköterska i måndags – trots att jag hade skrivit att måndag eftermiddag INTE funkar för telefonsamtal. Hon trodde att det enbart betydde FRÅN DOKTORN, INTE FRÅN SKÖTERSKAN… Ja, ja, harkel, för mig är det ingen skillnad… Jag hade kontaktat mottagningen enligt överenskommelse med doktorn när jag var där för att få besked om röntgen. Men se då skulle jag få vänta två (2) veckor på telefontid. Dessutom fick jag tider när jag inte kan prata i mobilen eftersom jag kör bil, det vill säga mellan 16 och 16.30 när jag är på väg hem från jobbet. Så jag bad att doktorn skulle mejla i stället. Typ en rad. Med svaret. Det var allt. (Det var då sköterskan började prata om att min e-postadress inte fanns på mottagningen etc, men denna dumhet orkar jag inte skriva om igen.)

Vad tror du händer? Jo, klockan 16.13 ringer det på min mobil. Jag skulle just till att packa ihop, var lite sen på grund av den tämligen värdelösa kursen i eftermiddags. Gissa vem det var då? Nej, det var inte sköterskan, det var… doktorn… Så inte nog med att de verkar ha läsförståelseproblem på mottagning, de verkar inte förstå vad man säger heller.

Doktorn inledde med att säga att han inte var nån mejlande doktor.

Nää, har fattat det!..

tänkte jag och muttrade inombords. Bestämde mig där och då att en sån doktor kan jag inte vara listad hos.

Men eftersom det nu var så att doktorn ringde i alla fall, tryckte jag givetvis inte bort honom. Jag fick mitt röntgensvar och jag fick också namn på en ortopedtekniker. Jag fick veta att jag ska fortsätta med medicinen så att jag totalt äter den i tre veckor, inte bara två. Kryckorna kan jag släppa när jag så känner för det.

Det var det jag ville veta – och lite till. I morgon ska jag kontakta ortopedteknikern och sen rullar det väl på, nya inlägg som kostar skjortan. Kryckorna släpper jag när jag känner mig säker, hälen gör inte alls ont ibland, och fruktansvärt ont vid andra tillfällen. Även om jag gnäller och klagar på kryckorna är de en trygghet. Ett tag till.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 46: Lycka och Krycka

Torsdag och dags för veckans höjdpunkter (lycka, förstås!) respektive lågvattenmärken (krycka, naturligtvis!). Det är inte svårare än så här:

Lycka

• Fredagens besked (det slår allt just nu!)
• Ett trivsamt väntrum (det första jag har sett, alltså…)
• Biokväll med min älskade (det sker alltför sällan!..)
• Våra alter egon (ett galleri som piggar upp!)
• Snälla Mie (som lånade ut en krycka så att jag slipper snedbelasta ryggen)

Krycka

• Konstiga kriterier för att få jobb (vad hände med kompetens, liksom?)
• Sjukhuset och polisen som inte underrättade en minderårigs föräldrar (hur kunde ni missa det???)
• Prioriteringar för miljarder – men inte enbart på vård (Sjukstugan i Backen gör det igen! Och igen. Och igen…)
• Två kryckor – underlättar inte enbart… (av praktiska skäl blir man ännu mer funktionshindrad)
• Lite nedstämd (ibland orkar man inte bara skratta åt eländet)

 

Livet är kort.

Read Full Post »