Jo jag var ju rätt nedstämd igår på seneftermiddagen när jag kom hem. De fyra akupunktursessionerna har inte gjort nån som helst nytta. Nån annan smärtlindring har jag inte fått. Husläkarmottagningen hade inte tid att ta emot mig tidigare i höstas när jag ringde utan hänvisade mig direkt till sjukgymnasten. Nu måste jag ringa mottagningen IGEN och stå med mössan i hand för att höra om jag kan få nånting som tar udden av den värsta smärtan. Närå, jag tänker visst inte springa nåt maraton, men jag vill kunna gå utan att det gör alltför ont, till exempel till närmaste lunchstället på jobbet eller Tokerian.
Tårarna sprutade medan jag skurade i våtutrymmena hemmavid. Det finns inget bättre än att skura och städa när nånting gör så ont att man gråter! Jag skrev ett riktigt gnällinlägg och se! Framåt aftonen hörde Mie av sig och erbjöd mig en kompis till min krycka! Vilka snälla människor det finns!
Jag satt och softade lite vid datorn när det plingade på dörren. Utanför stod Lucille (som egentligen heter nånting helt annat) med den felande dynan till min samling köksstolar. Mina stolar var nämligen på kalas i helgen – de brukar vara det ibland. Självklart var jag tvungen att fråga om kalaset. Det bar sig inte bättre än att Lucille kom in och slog sig ner och berättade hur gräsliga barn kan vara. (Som om jag inte visste det…) Stackars familj! Till och med storasyskonet reagerade på ljudnivån.
Jag ringde mamma för det var tre dar sen. Det blev tjat om julen IGEN och jag bröt nästan ihop. Det är bara snack om hur ensam hon är och blir, men jag blir väl också ensam i jul om jag är nyopererad? Inte orkar jag åka nånstans, jag vill väl bara ligga och ta det lugnt? Så berättade jag om hälen och att jag behöver två kryckor. Mamma förstår inte att jag nästan inte kan gå ibland. Hon liksom vill inte förstå, känns det som. Så jag sa att om hon ringer hit nån gång får hon låta många signaler gå fram eftersom jag inte kan springa efter telefonen.
Så la vi på och jag la telefonen ute i köket och satte mig i arbetsrummet igen. Naturligtvis ringde det. Det var… mamma igen. Som berättade om sina bananflugor och sin städtjejs tips och så vidare.
Men det har du ju redan berättat…
sa jag.
Har jag?
svarade hon.
Ja, det går ju inte att bli irriterad, men hälen är ond och när vi hade lagt på igen kom det några tårar igen. Inte för att det är synd om mig utan för att det gör så ont att gå.
TV-serien Stalker hade premiär igår kväll och jag måste säga att det var skrämmande att höra och se hur dessa förföljare beter sig. Påminner till viss del om somliga som förföljer mig på olika sätt. Jag är både rädd och förbannad, men det var skönt att få bekräftat att dessa människor är väldigt sjuka. Samtidigt är det inte roligt att ha galningar efter sig. Vem vet när spärrarna släpper..?
Idag är det Fästmöns och min förlovningsdag. Vi ska fira den i nästa vecka, men det klart att jag tänker och längtar! Och tycker att det är väldigt irriterande att jag har fått eksem av förlovningsringen…
Livet är kort.
All min kärlek till dig!
Och all min till dig!!!
Stort grattis på förlovningsdagen!
Trist med eksemet. Jag har också haft det. Då sa någon doktor att det berodde på för mycket ”vatten och blask”, och kanske att ringen sitter lite för tight. Ta av den på natten kan vara ett tips.
Din mamma, jag känner igen så mycket, oket på axlarna, avståndet, att inte räcka till och inte alltid orka vara till lags (jag har ett eget liv också). Julen är inte bara rolig och glad. Väldigt många har ångest, stor ångest inför ensamheten, men det är ju bara en enda dag (julafton) och sen är det över. Vänd det till något positivt, du får äta när du vill och vad du vill, se på teve eller låta bli, läsa hela dan om du känner för det osv..
Tack! 😛
Jo jag läste att tvål och vatten kan förvärra, ringen sitter inte tajt, men är ganska bred, så jag har börjat ta av den nattetid sen i förrgår.
För mig är det OK att vara själv, det är mamma som tycker att det är jobbigt. Jag vill vara ensam – om jag är nyopererad och dålig!
<3-liga gratulationer på förlovningsdagen!
Tack, tack! 😛
Grattis på förlovningsdagen! Och lycka till med vårdcentralen. Klart att du måste få en tid, det är inget dom ska behöva krångla med.
Tack! 😛
Jag går inte till nån vårdcentral, tack och lov, utan har en privat husläkare. Jag har fått samtalstid med doktorn kl. 15.30!
Frattis frå mig också. MEN tro på detta åkerspöke, det var först när jag komtill en ortoped som jag fick bra häjlp så be om en remiss, det finns olika saker man kan göra men husläkare är bäst på öroninflamationer inte hälsporrar som jag vara väldigt länge utan rätt hjälp.Se till att lägga dig i soffan med foten i högläge när du läser eller tittar på tv, det var något som inte botade men gjorde det lite mindre ont, gärna med en kyldyna under foten, kallt är bäst mot den sortens inflamatioer.
Var rädd om DIg!!
KRAM
Tack, tacka! 😛
Jorå jag vet, men jag måste ha nåt smärtstillande NU, det är flera års väntetider till ortopeder här i stan 😦
Jag gör allt det där med foten!
Kram!
Grattis till dig och Anna !! ni är såå fina ihop !!
Tack raring 😛
Stort grattistill er! Försök att få remiss till Enköping i stället, det var där jag gjorde min opreration. De har inte lika lång väntetid!
Kram!
Tack snälla Rippe!
Men det kan ju inte jag bestämma, det ligger ju inte på mig… Jag är uppsatt i op.kö på det där andra stället… 😦 Det är möjligt att op.kön är gemensam, jag har ingen koll på sånt numera. För mig är det samma skit, ärligt talat… 😥
Kram!
Nu menade jag hälen och remiss till ortopeden…
AHA, sorry! Men jag ska inte till nån ortoped! Det här är inget som åtgärdas kirurgiskt I FÖRSTA TAGET utan inflammationen ska läka ut och sen ska det bli bra. Det är ytterst ovanligt att man opererar hälsporre.
Men jag behöver nåt smärtlindrande så att jag kan röra mig. Med två kryckor belastar jag inte den onda hälen och då kan den läkas! 😛
Grattis på er förlovningsdag! Leve kärleken!!!
Tack dan efter! 🙂 Men vi har inte firat dagen än, det blir nästa vecka.