Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘knep’

Ett tipsande inlägg.


 

argt bi3

En av sommarens plågor – för den som är rädd för brummande insekter.

Det börjar gå mot… sommar. Måndagen i Uppsala var solig och varm. Det tar en sekund så kommer även sommarplågorna fram, dessvärre. Vissa saker går tyvärr inte att freda sig mot. Till exempel får en mentalt blunda när en ser alla exponerade kroppsdelar som främlingar visar upp i offentliga miljöer, till exempel livsmedelsbutiker, utan blygsel. Värst är nog vuxna män som klär sig som småpojkar i kortbyxor och keps.

Inte heller kan vi undkomma röken och stanken av grillad gris när människor envisas med att laga mat utomhus utan hänsyn till KOL-patienter, överkänsliga eller veganer.

MEN… när små brummande insekter flyger in i våra hem genom alla öppna fönster… då kan vi faktiskt göra nåt! Dessutom behöver vi varken skada eller döda dem – vi kan rädda dem! Jag ska berätta hur. Och allt du behöver är…

Solkudde kort och glas


Jag är skiträdd för brummande insekter. 
För mig är de kanske sommarens värsta plåga, nakna lemmar och grisstank till trots. En gång flög det in en geting i mina shorts när jag satt HEMMA på ballen*, jag var inte i nån mataffär och visade upp mig. Tursamt nog för mig flög eländet ut igen. Men när jag har öppna fönster hemma flyger det in både randiga och orandiga brummande insekter och skrämmer mig.

Förr om åren har jag ryckt åt mig en tidning, jagat insekterna och ibland haft ihjäl dem. Men i år har jag använt mig av ett knep som jag kom på själv. Därmed inte sagt att andra inte har använt knepet före mig. Nu ska jag dela med mig. Så här gör du:

Ta ett vykort från en vän samt ett glas. (Jag använder ett kort från Karin som inte längre finns med oss här på jorden. Däremot är jag säker på att hon sitter på ett moln däruppe och tittar ner på mig och skrattar.) Sätt glaset över insekten när den tillfälligt parkerar sig på till exempel en fönsterruta. Skjut sen in kortet mellan rutan och glaset och ta bort dem från rutan. Kortet ska alltså fungera som lock på glaset. Gå sen till den öppna balledörren**, sträck ut handen genom dörröppningen, ta bort vykortet – och låt den brummande saken flyga sin kos. Den är fri och du är fri – tills nästa kommer, förstås. 

Hittills i år har jag ”räddat” fem getingar och två humlor – tidigare hade jag troligen mördat dem eller skrikit så deras hörsel tagit skada. Jag är mycket nöjd.


*ballen = balkongen

**balledörren = balkongdörren

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett soligt inlägg.


 

Uppdaterat inlägg: En sak som jag faktiskt ville säga med det här inlägget och som inte riktigt framkommer är hur mycket jag gillar att jobba i stan där jag bor. Pendling kan vara OK, men jag vill göra ett bra jobb lokalt, på nåt sätt. Göra nåt ”här”, inte på nåt annat ställe. Märkligt, för jag jobbar ju på en myndighet som inte enbart ger service lolakt utan även nationellt… Men sån är min känsla.

 

Supermåne

Superstarkt lysande måne fotade jag natten till måndag.

Natten till måndag skulle vi ju få uppleva en superblodmåne. Jorå, jag tittade ut genom vädringsfönstret i sovrummet innan jag hoppade ner under täcket. Månen var verkligen super – stark. Många påverkas av fullmåne och får svårt att sova. Jag känner inte av nåt särskilt. Men jag tyckte att månen var häftigt lysande. Tyvärr fångar inte mobilkameran den häftigheten…

Jorå, jag somnade som en sten. Sen vaknade jag. I vargtimmen. Som ganska jävla vanligt. Ibland tar jag till olika knep för att kunna somna om snabbt, men nu var jag ju nyfiken på om månen hade blivit blodröd. Jag skenade runt till lägenhetens alla fönster. Utan en tråd på kroppen gläppade jag på persiennerna. Men nä. Jag såg ingen blodröd måne – jag såg ingen måne alls. Antagligen var den åt det enda håll jag inte har nåt fönster eller bakom de få träd som står kvar mellan Österleden och nya E4:an…

Nä, i stället gladdes jag på måndagseftermiddagen, när jag kom hem från jobbet, åt att det fortfarande var ljust och solen lyste supergul. Vilken lycka! Jag är borta hela dan och jobbar. Och när jag har slutat för dan är det ännu dag – och supersolgult!

Sol

Supersolgult!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om återkoppling i sociala medier.


 

Somlor

Somlor gillar jag inte, men jag tycker att det är ett roligt fenomen. Den här bilden hade fått mitt ”gilla” på Instagram, i alla fall. Men det är min egen bild och en ska ju inte förhäva sig…

I sociala medier kan man ofta gilla eller favoritmarkera texter och bilder. Man kan också dela. Det är en sorts återkoppling till avsändaren. Men vad är skillnaden och hur använder du detta?

Jag har den senaste tiden slagits av att somliga klickar ”gilla” på ”allt” jag skriver, även kommentarer, på bloggen. Eller favoritmarkerar mina tweets. Det känns väldigt… ovant för mig.

Själv ”gillar” jag enstaka texter och foton, som jag tycker är riktigt bra/roliga/fyndiga/viktiga etc.

Men är det nåt som är så där extra jäkla bra, då väljer jag att dela det. På så vis får ju andra möjlighet att se en bra text eller bild.

Det känns som om jag har missat eller missförstått nånting. Eller är det så att det som är rätt för dig är rätt för dig, men inte för mig? Visst är det roligt att ge beröm i form av ”gilla”, men jag tycker inte man ska överdriva. Då blir det inte trovärdigt i mina ögon. Samtidigt inser jag att ”gilla” i sociala medier kanske inte har med att ”gilla” i verkliga livet att göra? Att det är två olika sätt att använda ordet..?

På Instagram kan man tyvärr inte automatiskt ”reposta”, det vill säga dela, andras bilder. Det går om man laddar ner en särskild app. Men när det gäller Instagram har jag lättare att sätta mitt hjärta, det vill säga ”gilla”, om jag ser en bild som tilltalar mig på ett eller annat sätt. Fast visst skulle jag vilja kunna dela andras bilder också. Ett knep runt det kan vara att ta en skärmdump med mobilen och sen skicka upp skärmdumpen som bild via det egna Instagramkontot. Eller, som sagt, ladda ner en särskild app.

Hur gör DU??? Hur använder DU gilla-funktionen i olika sociala medier? Hur använder DU dela-funktionen??? Skriv gärna några rader och berätta, för det känns som om jag inte riktigt hajar det här!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gott inlägg.


 

Räkmacka med dill

En räkmacka med hopplock från olika kylar, frysar och Tokerian.

Då och då händer det att människor undrar hur jag kan leva som jag gör utan nån inkomst. Jag har lust att svara

Det ska du skita i!

Men det gör jag förstås inte, jag är för väluppfostrad. Fast jag kan avslöja att mitt knep är att leva snålt nio gånger av tio och sen unna sig den tionde gången. Vissa dar äter jag middag för en femma. Då kan jag tillåta mig att köpa fyra goda viner – som igår. (Varav ett par av vinerna för övrigt var billiga viner.)

Fil med flingor blåbär o hallon

Blåbär och hallon till filmjölken blev det i morse.

Igår kväll kom Fästmön hit. Då åt vi räkmackor. Livet på vår räkmacka gick till så att vi samlade ihop det vi hade i våra kylar och frysar, så det enda jag behövde köpa var dill och en citron. Resten fanns redan, inköpt nån dag när det fanns pengar i hushållskassan. Och genom detta hopplock kunde jag köpa oss lite C-vitamin som vi behöver efter den hiskeliga influensan, eller vad det nu var, som vi drabbades av för ett par veckor sen.

Idag hade jag fått ett meddelande från a-kassan. Utan att ha läst det fick jag rusa in på toa. Jag reagerar alltid så när a-kassan mejlar att jag har ett meddelande att läsa på Mina sidor, så det hade inget med räkorna att göra. Det var en specifikation på en utbetalning jag får på torsdag. Den sista på ett tag. Jag får inte ens ut en tredjedel av vad jag tjänade på min senaste visstidsanställning. På specifikationen står att jag har 70 procent. Men min dagersättning har aldrig sänkts, för jag har en gång i tiden haft för hög lön. Att slå i det taket gör rätt ont. Nu menar jag inte att man ska bli rik av att gå på a-kassa, men faktum är att jag lever på ett par tusen under existensminimum varje månad, ungefär. Det går. Allting går om man bara ger sig den på det. Men jag är inte nåt kap längre för den som tror att jag är förmögen…

Jag berättar inte detta för att du ska tycka synd om mig eller för att stilla nåt dåligt samvete hos mig själv. Jag skriver om det i en konstaterande ton som jag hoppas att du uppfattar. Sen vet jag att det sitter kärringar framför allt och en och annan gubbe också och tycker en massa och har en massa synpunkter på mitt leverne. Varsågod och kom och byt liv med mig en vecka så får du se hur du klarar det! För ärligt talat har du ingen aning om saker och ting eftersom du ju inte är jag. En sak jag äntligen har lärt mig den hårda vägen de här sex djävulsåren är att… Eh nej. Det tänker jag inte avslöja. Jag har lärt mig många saker, om både mig själv och andra människor. En dag kanske jag dör som en snäppet bättre människa än den jag var 2009. Vem vet…

Nu på morgonen har jag rivit i mina garderober efter nåt helt och propert jag kan ikläda mig denna eftermiddag när vi ska fira en 60-åring i familjen. Det är OK att gå omkring i trasiga kläder här hemma, men baske mig inte när man ska bort på kalas. Kläder är ett nödvändigt ont ibland. De enda av den sorten som jag nu har tillräckligt av och som även är i gott skick är underkläder och strumpor. Men sånt visar man förstås inte upp på nåt kalas. Min gamla mamma sa häromdan att hon tänkte skicka mig en namnsdagspeng senare i månaden att använda till inköp av byxor. Jag vet inte det, jag. Byxor… Är inte det onödigt när jag inte ska nånstans direkt..?

Livet på en räkmacka i New Village har du fått lite glimtar av nu.  Hellre böcker än kläder är det som gäller samt goda viner och nyttig mat en gång på tio. Det bästa i livet är ändå gratis. Kärlek, till exempel, och goda vänner. Att titta på mina blommande växter i köket, växter som jag har fått av två goda vänner, är både gratis för mig och en ren och skär njutning. Tack för dessa skönheter, Agneta och Lucille! Se så vackra blommorna är:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vilandets förmåga att läka och funderingar över jobbet.


Det har varit en slö helg
så här långt. Jag har verkligen känt mig risig. Det blev tidig sänggång igår kväll – efter en dag i vilandets tecken. Sen sov jag ungefär tolv timmar. I morse väcktes jag av en ilsken mansröst som skrek på ett barn som skrek. Naturligtvis skrek barnet ännu mer. Vad är det som får vuxna människor att tro att barn skriker mindre om man skriker på dem?

Kudde

Det var skönt att ligga på denna.

Efter att ha gått upp en sväng och gått och lagt mig en stund till har jag nu gått upp. Det går inte att helga vilodagen hur mycket som helst. Människor frågar hur jag mår innan jag hinner känna efter. Så nu känner jag efter……… OK, jag hostar, jag fryser lite, men baske mig om inte vilan har läkt ut infektionen! Vågar jag tro det? Jag vet ju att det är ett knep som funkar ibland. Den här gången var jag emellertid övertygad om motsatsen: jag trodde att jag skulle dö i förkylning, eller vad det nu var för virus som har härjat/härjar i min arma kropp. (Det är fortfarande liiite synd om mig, eller hur?)

Anabox

Min anabox. Fast numera ligger det bara tre piller för varje dag!

Jag har inte gjort många knop i helgen. Inte många nyttoknop. Att städa var inte att tänka på, även om det behövs. Jag mådde faktiskt så dåligt igår att jag inte ens tänkte på städning. Idag mår jag bättre, alltså tänker jag på hur skitigt det är här. Men jag tänker vila idag också. Jag har bara sorterat lite tvätt och fördelat veckans medicin i min anabox. Om jag orkar ska jag stryka. Kanske kör jag en maskin tvätt. Definitivt ska jag duscha och tvätta håret… Jag står knappt ut med mig själv just nu…

I morgon är det måndag och arbetsdag för mig. Som det är nu har jag inget val, jag måste åka och jobba hur jag än mår. Det handlar inte om att jag är väldigt lojal mot arbetsgivare eller kollegor. Det handlar om att jag behöver pengarna, lönen.

Dessutom är jag förstås nyfiken på hur annonsen på tjänsten jag jobbar på ser ut. Den ska komma ut i morgon, nämligen. Två veckor ska den ligga ute. Om jag ska söka eller inte det spörs, det. Jag har försökt klämma chefen på hur enheten ska organiseras och se ut i framtiden, men får inga riktiga svar. Det är nästan så man får för sig att det inte är chefen som styr enheten utan andra händer. Frågan är om det är rätt händer. Om det är de händer jag tror att det är så är de inte särskilt… milda.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett omvärldsspanande inlägg.


Det var ett tag sen.
Det har runnit en del vatten under broarna sen sist. Men nu så… Nu är det dags att sväva ut och kolla vad som händer och fötter utanför min lilla bubbla!

 

Böcker

Böcker, böcker, böcker…

Amazon vill till Sverige. Nätbokhandeln Amazon är sugen på att etablera sig i Sverige. Tror jag, det! Amazon vill sälja svenska böcker, såväl vanliga pappers dito som digitala, på sina webbplatser. Brombergs förlag har redan sagt OK till att Amazon får köpa och sälja deras böcker. Frågan är vad som händer med de svenska nätbokhandlarna som Adlibris och Bokus. För oss som handlar ser jag ett tänkbart scenario med lägre priser framför mig. Och det är ju inte fy ska för oss konsumenter!


Kristallnatten.
Idag är det 75 år sen de berömda skotten i Paris. Skotten som gav nassarna skäl att starta sina pogromer, sägs det. Kanske är det sant. Vi ska inte glömma vad som hände oavsett. Vi ska bära det med oss. Minnas. Det får inte hända igen.

 

min julgran 2012

Min lille gran 2013 som Anna hade fixat!

Årets julgran kostar runt 300. Klart vi ska ha en julgran till jul! Eller? I år kostar granen från 300 och upp mot 800 spänn. Dyrast är det förstås i Stockholm. Jag fick en mini-gran som Fästmön hade ordnat åt mig medan jag låg på sjukhus. I år vete tusan vad det blir… 300 spänn räcker till mycket mat. Eller en p-bot…


Reklamen som slog helt fel.
Svenska Dagbladet har gjort en intressant serie!


Lösenord läckte ut på nätet.
Aftonbladet slår upp att det är statsministerns lösenord. Men faktum är att det handlar om 400 000 svenskars lösenord som läckt ut via Adobe…

 

iphone5black

Dolda iPhoneknep.

Dolda iPhone-knep. Dina fingrar kan göra mer än bara klicka och dubbelklicka på iPhonen. Här är några tips – men bara för iOS 7.0 eller högre!


Magisk lyktvandring i Håga.
Häng på UppsalaNyheter på magisk lyktvandring i den mörka novembernatten och finn en inre ro!


Sandra Wikström tog sig vidare.
Sandra Wikström från Uppsala tog sig igår vidare till den där musiktävlingen på TV jag inte följer. Men ändå. Bra jobbat! nu är det fem kvar som slåss om Idolvinsten!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket det omvärldsspanas lite inifrån och ut.


Eftersom jag har en innedag idag,
uppenbarligen, passar det mig bra i alla fall att kolla vad som händer i omvärlden. Och det gör jag förstås genom att flaxa runt bland diverse mediewebbplatser. Häng med om du vill, stå kvar om du vill. Nu drar jag i alla fall!

 

vintrigt träd o gatlykta en kväll på jobbet

Den får vara tänd.

Kommunen tänder lamporna igen. För ett tag sen tyckte alla partier utom ett i gatu- och samhällsmiljönämnden att lampor på offentliga platser i Uppsala kommun skulle släckas. Det handlade om att släcka var tredje lampa och att strunta i att laga trasiga lampor. Ett bra sätt att spara, tyckte politikerna. Men det tyckte inte allmänheten. Medborgarna. Vi som bor här. Och politikerna lyssnade och ändrar nu sitt beslut. I stället sparar man genom att införa anställningsstopp på förvaltningen. Skälet till att man måste spara är att snöröjning och färdtjänst har kostat för mycket. Snöröjning och färdtjänst är tjänster som köps av externa aktörer. Så ja, jag tycker att det är rätt beslut att införa anställningsstopp. Det behövs väl i princip bara en eller två upphandlare..?


Gömde pojkvän i frysboxen.
Inte nog med att den 29-åriga kvinnan hade ihjäl sin morf… pojkvän, 58. Hon lindade honom i plast och lade honom i… frysboxen. Ovanpå detta placerades en juldekoration. Hälsningar från Avdelningen för Viktiga Fakta i en nyhetsartikel.

 

älghuvud

Åkes älg super inte mer. Den sitter på väggen på Åkes kontor.

Berusade älgar undkom polisen. Nej, det är varken nån felskrivning eller första april. Älgarna hade kalasat på jäst fallfrukt i en trädgård på Ingarö och vägrade släppa in villaägaren. Polis tillkallades, men då hade fyllona älgarna hunnit smita. Ett tips därför: låt inte fallfrukt ligga fallen – om du inte vill ha fulla älgar på din tomt. Du vet, falleri fallera faller alla… Kanske även älgar…


”Nätjournal kan vara farlig”
Farlig? Ja alltså kritiker menar att patientsäkerheten hotas. Och visst vill inte jag i alla fall att grannen eller nån icke estimerad person i mitt förflutna ska kunna ha en möjlighet att läsa ens en enda rad i min journal. Men frågan är om det inte var lättare att komma över journaler förr, när de kunde ligga och skräpa i pappersform lite här och var där doktorn droppat dem… Nej, jag är kluven i den här frågan, verkligen. Traumatiska besked får man, för övrigt, förr eller senare ändå. Om man ska få nåt, menar jag…


Dagisbarnen kan rymma för lätt.
Eh… jag skulle också försöka rymma om jag tvingades vara på dagis…

 

Jordgubbar på datorskärmen

Har bloggat sen 2009.

Knepet som kan förbättra dina jobbchanser. Nu, den 27 augusti 2013, levererar Aftonbladet detta knep. Vi som haft hemsida eller blogg i några år smackar med tungan, skakar på huvudet och säger: ”Kom med nåt nytt!”


Snart lugnare utanför fönstret.
Artikel i MvT. Artikel i Corren. Det fixas en ny genomfart genom Metropolen Byhålan tack vare bron som invigs i oktober. Nytt är också att de båda tidigare konkurrerande lokalblaskorna har samma ägare – och samma artiklar. Vådan av att bli uppköpt… Nej, fy så urtrist!!! Och det är inte första gången jag noterar detta…


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »