Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘storebror’

Ett firande och vilande inlägg.


 

Elias 13

Vår tonåring.

Idag firar somliga Harry Potters födelsedag. Jag firade killen i förra inlägget i stället. Tänk att han nu har blivit 13 år. Tonåring…  En massa som händer i kroppen, på både in- och utsidan. Just nu läser jag Laura Palmers hemliga dagbok. Hon börjar skriva den som tolvåring, men redan då sker en massa saker som en på sätt och vis vill skydda barnen för. Fast de måste ju få göra sina misstag, de måste ju få prova. Och yngste bonussonen är än så länge ganska… försiktig av sig. Vad jag vet… Jag vet nog inte allt, förstås. Det jag vet är det jag ser – han har vuxit så snabbt på längden att vi vuxna runt omkring honom snart är kortare. Hur den lille pojken i förra inlägget ser ut just idag kan du se här ovan. Jag har hans tillstånd att lägga ut bilden.

Som vanligt får en en massa gott när en kommer till Himlen. Elias mormor hade med sig hallon från Slottsträdgården och Fästmön hade bland annat gjort chokladbollar – på smör. Vad hade jag gjort? Köpt tårtbottnar. Det var därför jag var tvungen att ta två bitar… (Sämsta ursäkten, eller?)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Många paket blev det och blommor. Pengar och en halskedja, choklad och spel samt både hårda och några mjuka paket. Jorå, det stod faktiskt kläder på önskelistan! Morfar, pappa, mormor, L och jag tyckte nog ändå att det var lite svårt att hitta på grejor, men vi fikade gärna i alla fall. Även storebror och äldsta storasyster var med samt mamma, förstås, som hade ordnat allt så fint.

Blommor från Slottsträdgården

Mormor och L hade med sig blommor också från Slottsträdgården.


Eventuellt ska jag hjälpa Annas snälla mamma och L 
med lite datorgrejor nästa vecka. Och så ska jag låna ut en bok, för Annas snälla mamma och jag har fått en gemensam favoritförfattare i Jojo Moyes. Det vi var överens om att vi gillar bäst är att författaren varierar sig så i sina berättelser.

I kväll bjuder pappa på grillning, men jag åkte hem till mitt för att tvätta, vila och ladda inför morgondagen. Jag bävar för folkmassorna, men jag hoppas att de dallrande nerverna kommer i ordning. För tillfället känner jag mig lite som den vissnade orkidéblomman som hade trillat av pinn stängeln.

Gul orkidéblomma

En blomma på min gula orkidé hade trillat av pinn stängeln.


Idag är det mer än tre månader sen
jag själv fyllde år. Men faktum är att det låg ett stort paket intryckt i min postbox. (Varför gör brevbäraren så? Boxen gick nästan inte att öppna eftersom posten blockerade låset.) Det gick emellertid väl och jag kunde glädjas åt paketet.

Paket

Ett stort  paket låg intryckt i min postbox.


Innehållet är förstås ännu mer spännande 
än själva paketet. Det är en bok jag har fått för recension av Kim M. Kimselius! Jag anmälde mitt intresse att recensera boken strax före sommaren, men eftersom jag inget hörde trodde jag att det var några andra som fått chansen. Därför blev jag glatt överraskad idag att få den här boken:

Att hitta glädje i skrivandet

Att hitta glädje i skrivandet heter boken jag ska recensera.


Den här boken ser jag fram emot att både läsa och recensera. 
Jag har faktiskt tappat glädjen i skrivandet just nu, det är mera som nåt jag bara måste göra (ungefär som ätaskitasova). Förhoppningsvis får jag inte bara en läsupplevelse här utan också lite pepp – samtidigt som självkänslan höjs nån centimeter för att jag blev en av de utvalda som får recensera boken. Två månader har jag på mig, men jag tänker börja läsa boken direkt efter min bok på gång just nu. Faktum är att jag gillade omslaget så mycket – och omslag och form är också nåt jag tittar på när jag recenserar! – att jag funderar över om min egen nästa bok inte ska få den här titeln:

With a touch of orange

Vacker titel på en bok, va?


Nej, nu måste jag packa 
innan jag fixar käk och försöker få ordning på insidan. Jag börjar väl med att stoppa ner denna i min ryggsäck…

 Regnbågsfluga

Regnbågsflugan behövs till morgondagens paraderande.


Ha en fin fredagskväll!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-dokumentär.


 

Alla i vårt land har säkerligen hört talas om Astrid Lindgren. Vi är många som har nån sorts förhållande till henne. För mig är hon en del av min barndom. De underbara böckerna om barnen i Bullerbyn, Karlsson på taket, Emil och Pippi fick jag till livs som barn. Berättelserna är med mig än. I kväll var det därför en extra speciell stund när jag slog mig ner i bästefåtöljen för att titta på första delen av tre av Kristina Lindströms dokumentär om Astrid Lindgren, kort och gott kallad Astrid.

Astrid Lindgren

Astrid Lindgren som ung. (Bilden är privat och lånad från SvT:s webbplats.)


Astrid Lindgren växte upp
i Näs utanför Vimmerby. Hon bodde granne med min mormor, som var fyra år yngre än Astrid. Astrid var dotter till den djupt religiöse kyrkvärden Samuel August och hans hustru Hanna. Men Astrid hade tidigt myror i brallan, om man får tro min mormor. Och det bar sig inte bättre än att hon blev med barn med sin förste chef, chefredaktören Reinhold Blomberg på Vimmerby Tidning. Astrid var då fortfarande tonåring medan chefredaktören var 50 bast och redan sjubarnsfar. Skandalen var ett faktum. Och det är detta och sonen Lasse som denna den första delen handlar om mest.

Som ogift mor – för Astrid ville inte gifta sig med Blomberg – tvingades hon lämna bort sonen. Lasses tre första levnadsår tillbringade han i fosterfamilj i Danmark. Men sen blev Astrid tvungen att ta hem sin son till Stockholm, dit hon flyttat. Lasse blev sjuk och äntligen kom lite hjälp från morföräldrarna. Så småningom träffade Astrid Sture, också han ursprungligen hennes chef och gift med en annan kvinna. Men de två blev ett par och Lasse fick komma till dem för att år 1934 bli storebror till Karin.

Barnen Lasse och Karin har till stor del varit en grund i Astrid Lindgrens författarskap. Där vimlar av små ensamma, föräldralösa barn, särskilt pojkar, men också tuffa flickor. Astrid Lindgren var ovanlig för sin tid och ganska okonventionell. Lite lustigt i sammanhanget att dokumentären om henne föregåtts av bråk mellan dokumentärfilmmakare.

Den här första delen om en av Sveriges största barnboksförfattare var riktigt stark och intressant. Jag ser med spänning fram emot del två som visas på söndag i SvT 1.

Toffelomdömet om del ett blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett klappande inlägg.


 

Tofflan Tomten

Ho, ho, hooooo…

Ha ha ha! Igår var det en månad kvar till julafton. Känn pressen och stressen! Själv har jag storstädat, för jag får ju en gäst till jul. Det som är kvar att göra är att julpynta, fixa gran och köpa mat, men det känns liiite tidigt än. Sen är det det där med julklappar. Jag har faktiskt börjat.

Det är ett hyfsat gäng (familjen==^) som ska få klappar av mig – som vanligt. Men skillnaden i år är att jag inte har så mycket att handla för. Än.

Några paket har det emellertid hunnit bli. Idag köpte jag ett par till Storebror och Mamma och i helgen ska jag kika på nåt till… vissa andra. Men det är svårt. När bonusbarnen blir större blir önskningarna… annorlunda… Och jag vill inte ge nåt som familjen inte vill ha utan nåt som var och en faktiskt gillar.

Svårast att hitta julklappar har det plötsligt blivit till tjejerna. Jag hade sån tur att jag snavade över hittajulklappar.se och där fick jag minsann goda tips! Genom att skriva in vem som ska få klappen och ålder samt prisklass fick jag upp flera bra förslag. Jag kunde också snäva av och välja kategori, till exempel Böcker, Heminredning, Kläder etc. Och plötsligt slog det mig att en bonusdotter snart ska flytta och kanske behöver en viss typ av saker, medan en annan bonusdotter alltid lånar böcker av mig… Minstingen gillar olika sorters spel. Vännen gillar att surfa i sängen och min lilla mamma är både frusen och en gottegris. Men älsklingen ska få nånting riktigt, riktigt personligt. Och hemligt

Har DU några idéer om julklappar än??? Hur många ska DU ge klappar???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett varmt inlägg.


 

Luftballong mellan husenNej jag tänker inte klaga på värmen! Jag njuter – även om omständig-heterna tvingar till mest inne-sittande. Det blev en stunds sittning på ballen* igår kväll. Där var ganska tyst och stilla. En ballong svävade fram mellan husen.

Tack och lov grillade ingen! De flesta barn verkade också trötta och loja i värmen.

Men ett litet drama utspelade sig på tennisbanan:

Två små flickor, vi kan kalla dem Rosa och Grön, kom åkande med var sin kickbike in på tennisbanan. Nånting gick snett och Grön gjorde sig illa. Hon började förstås grina. Torr-grina, som vi brukar säga. Med det menas gråt som upphävs för att få uppmärksamhet, inte för att man är ledsen eller har ont. Rosa försökte trösta, men tappade snart intresset varpå Grön tystnade. Men så passerade några småpojkar utanför tennisbanan, varpå Grön gav hals igen. De söta småpojkarna (ja, de var verkligen söta!) gick då fram till den lilla Grön-flickan och tröstade henne samt hämtade kickbiken hon hade slängt ifrån sig. Friden sänkte sig åter över området och jag tänkte för mig själv:

Jaa, det finns fortfarande små gentlemen! Värme till dem!

Skymning öfver Uppsala till Tofflan

Recension på gång!

Jag satt med blyertspenna och boken jag ska recensera. Fast jag ville ju helst sitta vid nya datorn… Det är bara att erkänna: jag är kär! Den är liten, behändig och snabb som tusan! Dessutom är den tyst. (Så tyst att jag hör för mycket av vad som pågår utanför mitt fönster…) Att jag har en snabb lina underlättar förstås, liksom det faktum att datorn är ganska tom än så länge. Men det är en sån fröjd att kunna skriva utan att datorn till exempel måste stanna upp och hämta andan, ungefär – nåt som medför att den liksom står stilla. På senare tid har Storebror** haft flera såna vaken-apnéer. Det har medfört att även jag har hållit andan: har den tappat det jag skrev eller finns det kvar???

Igår kväll bad jag om tips på bildbehandlingsprogram här på bloggen, men också via Twitter. På bloggen fick jag ingen respons (vilket var väntat eftersom den har en viss målgrupp), men på Twitter fick jag snabbt svar. Det blev ett och annat tips på gratisprogram att ladda ner från nätet. Samtidigt fick jag även en signal om att det finns ett Photoshop med licens tillgängligt tack vare min nästanbror. Jag ska ringa senare och kolla upp det, för hur det än är så är jag mest van vid Photoshop.

Så eventuellt blir det en tur ut i verkligheten idag igen. Det är nog dessa turer som gör mig tröttast och inte värmen. Samtidigt är jag ju glad att människor vill umgås med mig, bryr sig om mig och vill hjälpa mig. Felet ligger hos mig. Jag skäms och är rädd att jag ska tråka ut folk med det jag säger. Bland annat. Det tar kraft och energi att bara försöka vara. Just nu gör jag så gott jag kan.

Gammal dator

Storebror får flytta ut i förrådet.

I övrigt ska jag släpa ut Storebror i förrådet, för se kasta honom kan jag inte! Inte än… Dessutom behöver jag ta ut moderkortet, eller vad det heter, så att jag inte lämnar ut saker jag inte vill ska lämnas ut – ifall nån nu skulle råka bli sugen på att kika närmare på datorn.

Vi har fått akut sjukdom i familjen och jag finns lite på stand by om det är nåt jag kan hjälpa till med. Fästmön sköter kontakterna i såna fall.

Annars är det läsning på ballen idag som gäller. Jag har sökt mina första jobb via nya datorn, men sätter mig säkert en stund senare igen och letar. Recensionen måste vara klar innan jag åker till mamma och dessutom vill jag läsa ut min bok på gång. Jag tycker att den lilla boken är tung att ta sig igenom och jag läser den inte med glädje eller fladdrande hjärta, snarare med tunginthet. Nej, den passar mig inte att läsa just nu, egentligen. Men självklart ger jag inte upp och tänker att lite av det tunga kanske beror på att det är så varmt..?


*ballen = balkongen

**Storebror = min gamla stordator

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett kvällsinlägg.


 

Det finns inte just nåt att berätta om mitt tråkiga liv. Jag har inget att roa församlingen med för tillfället.

Elias nyklippt

En nyklippt kille.

Elias nyklippt med solbrillor

Okejrå, en bild till!

Eftersom jag knappt står ut att vara med mig själv tackade jag ja till att äta kvällsmat med Fästmön och två av bonusbarnen ute i Förorten. För tack och lov står de ut med att vara med mig och får mig att skingra tankarna. Elias hade varit och fått kalufsen klippt och han är så fin i kort hår. Jag tror att han var väldigt nöjd själv, för jag fick fota honom! Två gånger, till och med!

Elias börjar bli allt mer lik sin storebror, för när han hade ätit upp sin pizza tyckte han att det räckte med den sociala biten och traskade hem. Vi tjejer fick betala. Ja, vi åt alltså kvällsmat på Kreta. Jag var sur och grinig eftersom det var bacon runt kycklingen. Jag äter inte grismuskel, men hade beställt fel. Det var i alla fall skönt att sitta utomhus en stund. Ljus och luft var gratis.

Jag tog vägen om ICA Solen med Anna och Linn och fick tillfälle att prova den berömda PRO-stolen i affären.

Sen åkte jag hem till en instängd och varm lägenhet. Öppnade fönster och dörrar. Kliade på mina tre myggbett och ringde mamma. Hon hade ringt tre (3) gånger, enligt nummerpresenta-tören.  Kvällen avslutade jag med en timme framför TV:n och en lika lång stund framför datorn, allt medan nån krämade entonig musik. Ja, jag är fortfarande ljudkänslig.

I morgon är en ny dag. Det hjälper föga. Anna och jag förtvivlar över att vi inte kan planera nånting ihop i sommar. Vissa stunder känns livet mest skit.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min balle*.


 

Igår var sista gången på många, många år som mamma och jag spelade på Lotto. Skälet till att vi slutar är att vi inte vill tvingas registrera vårt spelande. Det måste man nämligen göra från och med idag, den 1 juni. Men har man, som vi, spelat en kupong i veckan sen cirka 1990 finns ingen risk att man ”överdoserar” sitt spelande. Tycker jag, dårå. Men Storebror vill ju snart se allt du gör. Det finns till och med en motion från styrelsen i min bostadsrättsförening om kameraövervakning av våra soprum… Jisses!..

I stället för Lotto ska vi börja köpa en Trisslott i veckan. Och hoppas på storvinst. Men jag orkar inte vänta på den. Tänker ta min skatteåterbäring och lägga en del av den på en trall. Ja, inte en sång, alltså, utan en trätrall till min balle.

Det är Fästmön som har fått mig lite sugen på en balletrall**. När jag för ett par veckor sen rullade ut min skabbiga gröna ballematta*** såg jag att den är i så dåligt skick att nabbarna under nästan syns ovanpå. Onsnyggt och oskönt att gå på.

På förmiddagen idag surfade vi runt lite för att kolla priser. På IKEA hittade Anna en förnämlig uträkningshjälp (scrolla ner på sidan). Jag, som lider av dyskalkyli, jublade förstås och skrev in mina siffror.

Trallen Runnen

Trallen Runnen till min balle skulle kosta 894 pix. 


Till min balle behöver jag sex paket 
räknade den ut. Och totalkostnaden skulle bli 894 pix. Nu ska jag fundera på saken, men jag är väldigt sugen. Gissar nämligen att jag blir ganska strandsatt (!) hemmavid i sommar. Och då skulle jag ju kunna göra lite fint på ballen i alla fall.

Om jag nu kan sitta där. I kväll smackade grannarna under igång sina grillar igen precis nedanför min balle. Det var bara för mig att packa ihop, gå in och stänga fönster och dörrar åt baksidan till. Sen tog jag Bricanyl. Nu kan jag andas hjälpligt även om det gör ont. Kanske ska räkna på en inglasning också..? Eller nej… Jag får nog vänta tills mamma och jag vinner på Triss…


*min balle = min balkong

**balletrall = trätrall till balkongen
***ballematta = balkongmatta

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett väldigt tacksamt inlägg, snudd på genant rörande.


Jag är tacksam.
Nej, jag är tacksam. . Stannar upp en stund och noterar allt jag har att vara tacksam för i denna stund:

  • jag har el i mitt hem
  • jag har vatten i mitt hem
  • jag har ett hem
  • just den här månaden har jag en inkomst
  • jag har kärlek i mitt liv
  • Storebror fungerar trots tre timmars strömavbrott
  • alla elektriska apparater som jag använder just nu i mitt hem fungerar, även kyl, frys och tvättmaskin
  • jag kom hem helskinnad från jobbet
  • det finns några jag ska hänga med i morgon
  • jag mår rätt bra fysiskt sett
  • jag har orkat dammsugit mitt hem i kväll
  • jag har tvättat en maskin och har ytterligare en på gång
  • helgen har bara börjat
  • jag har just öppnat en starköl. Och den var INTE ljummen…


Livet är kort. Det är väldigt gott också. Väldigt.

Read Full Post »

Ett inlägg om min mångsidiga Fästmö.


Vi sitter och softar
vid var sin dator före middagen. Jag vid Storebror, Anna vid sin lilla padda. Plötsligt utbrister hon argt:

Fan att det ska vara så svårt att träffa rätt på en skärm då!

Jag sitter vägg i vägg i arbetsrummet och undrar:

Men vad ska du göra?

Anna svarar ännu ilsknare:

Jag ska riva en mur.

Min älskling kan mycket. Fast hon kan visst inte allt.


Livet är kort. Anna är rolig. Och extra söt när hon är arg.

Read Full Post »

Ett inlägg om den här dagen när det plötsligt blev vinter igen.

 

snöig februarimorgon på baksidan

Så här såg det ut på baksidan i morse: snö,snö och åter snö. Och så grannens jätte-bigga TV som står på dygnet runt.

Egentligen blev jag inte så väldigt förvånad när jag hissade persiennerna i morse. Det har varit två morgnar med minusgrader, igår ner till nästan sju grader kallt. Och så i natt hade den kommit tillbaka igen med besked. Vintern. Det hade snöat ganska mycket här under dygnets mörka timmar. Men det är ju februari månad och vad annat är att vänta än att det plötsligt kan slå om och snöa efter några ljuvligt soliga dagar, med blå himmel och fåglalåt.

Nä, förvånad blev jag inte, men besviken, förstås. Jag gillar inte alls snö och kyla. Vintern är den sämsta årstiden, enligt min mening. Nu vill jag ha vår! Jag vill fota blommor och knoppar och njuta av kvitter, vårsol och himlar utan moln. Men jag får uppenbarligen ge mig till tåls.

Snöigt träd utanför jobbet

Även på jobbet var det snö.

Det var rejält halt och moddigt att köra i morse. I kväll när jag åkte hem hade mycket av snön försvunnit, men i stället var det halt. Som vanligt vid halka gäller det att hålla avstånd. Jag fixar det, dessvärre gäller det inte alla bilförare.

Arbetsdagen försvann i ett nafs. Jag var på ett möte och så blev det ett lunchmöte med M där vi förberedde pressmeddelande med mera inför ett pris som M ska ta emot på måndag. Som pricken över i kom ett mejl senare på eftermiddagen att M hade fått det där eftertraktade jobbet. Vilken kanondag för somliga! M är SÅ värd det!

På tal om jobb är jag förstås glad åt att min älskling nu får chansen att visa det jag redan vet att hon fixar på sitt jobb. Det blev klart redan igår. Lite läskigt förstår jag att det är, men Anna har alla förutsättningar att lyckas: hon är lugn och sansad, hon är kompetent och erfaren, hon har kollegorna bakom om sig och chefens förtroende. Jag är fullkomligt övertygad om att det går hur bra som helst. I morgon kväll hoppas jag att vi kan fira lite med ost och kex och ett svindyrt rödvin. På lördag ska vi eventuellt fira ett födelsedagsbarn först och därefter oss själva med en försenad Alla Hjärtans-middag nånstans på lokal.

Men vi är inte framme vid helgen ännu. Det är bara torsdag. Jag städade i kväll efter jobbet, det vill säga dammsög. Sen var det skönt att duscha och sätta sig renhårig vid köksbordet och käka knäckemackor och dricka mjölk. Till måltiden avnjöts en flukt i UppsalaTidningen. Den börjar bli alltmer lik sin storebror. Journalisterna gör till och med samma stavfel. Pinsamt och trist, tycker Vän af Ordning. Dessutom fnös jag lite åt reportaget om Uppsalas största twittrare. Bara för att man har många följare på Twitter behöver man inte vara störst. Eller bäst. Tycker jag, dårå, som bara har 200nånting följare till skillnad från den som ligger i topp med över 9 000 följare. Jag visste inte ens att man kunde ha så många följare…

Diplom Antikrundan från LysekilTorsdag innebär förstås AntikrundanJust den här torsdagen visades ett program från Lysekil. Som vanligt satt jag med appen och värderade och gissade. En del av mina värderingar blev vilda fantasier, medan andra stämde ganska bra. Ändå kommer jag inte upp i nån högre klass, utan stannar kvar i gruppen Antikintresserad. Till skillnad från Herr Raffa som jag har hört ska vara en väääldigt duktig antikvärderare. Suck!..


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om helgen EFTER julmatshandlingen.


Ja Jemine!
Om jag tyckte att förra helgen kändes kort, kan jag meddela att denna kändes ännu kortare. Jag kom inte ut till Fästmön och ”barnen” i Himlen förrän nånstans vid halv fyra-tiden på eftermiddagen igår, tror jag. Jag hade ju bland annat köpt julmat och tvättat. Tror aldrig tvättmaskinen är så långsam som när man väntar på att den ska bli klar för hängning så att man sen kan dra vidare på roligare äventyr…

Anna och ett av de vuxna barnen hade städat, så tanken var att vi skulle åka och köpa nån middagsmat som inte krävde nån större insats i köket. Besvikelsen var stor när de grillade kycklingarna var slut på ICA Solen. Det fick bli ett hopplock av kycklingben och – lår samt rostbiff. Potatisgratängen köptes färdig på påse och den är så god, så! Några av Di Sma (nåja…) fick potatisklyftor i stället. Anna lyckades dessutom trolla fram var sitt glas Ripasso!

Somliga i affären hade visst ätit citronsoppa den här eftermiddagen, men se det var inte jag, för en gångs skull. Jag var som ett riktigt solsken (nåja, var visst ordet för dagen…). Till skillnad från vädret. Det snöade som tusan på dan, snö som sen övergick till regn. Ute i Himlen var det is under ett tunt lager snö, så jag höll på att stå på arslet halka ett antal gånger…

Resten av kvällen låg vi kollapsade i var sin soffa. Vi höll oss vakna över Downton Abbey, men det var baske mig inte mycket mer… Nästa helg är det säsongens sista avsnitt, men den 28 december kommer ett Downton Abbey julspecial. Dessa båda får jag titta på med mamma i stället för Anna.

downtonabbey-julspecial

Downton Abbey laddar upp för julspecial den 28 december. (Foto: NBC. Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Idag sov jag alldeles för länge,
ända till halv tio. Skulle lägga ut veckans Tofflan undrar… – såväl resultatet av den gångna veckans omröstning som den nya frågan. Annas nät krånglade hela tiden, särskilt när nån mer än jag satt i köket och var uppkopplad.

Vi åkte åter till vår favoritaffär ICA Solen, för nu behövde Anna handla hem lite mer mat för några dar framöver. Dessutom skulle vi lämna kläder till insamling och burkar och flaskor skulle pantas.

Jag erbjöd mig att sköta pantningen för att sen smita iväg och tanka medan Anna gick med varuvagnen. HA! Det var ju fel på den där jääädra apparaten heeela tiden. Först stod det två ungjävlar små pojkar där och matade på PET-flaskor. Lillebror var typ en halvmeter och räckte Storebror, runt en meter, varje flaska, en efter en. Det tog lite tid, som du kanske förstår… Det var nog barnens fel sen att alla mina flaskor fastnade så det larmade tre (3) gånger… (Detta var ironiskt skrivet. Naturligtvis var det inte de små gossarnas fel att apparaten krånglade när jag använde den!)

Tredje advent röd stake

Lite tredje advents-frid vid frukostbordet. Anna har minsann en illröd stake.


Till sist kunde jag åka iväg
och tanka i alla fall. Men precis före mig körde en Volvo in – naturligtvis. Volvo ska ju alltid köra före, liksom. Och eftersom de höll på att gräva på macken fick jag backa ut igen och köra runt hela jävla skiten macken och sen ställa mig nos mot nos med Volvon. Det måtte ha varit ett svart moln ovanför mitt huvud, för han som ägde Volvon undrade om han hade ställt till det för mig genom att inte köra fram… Jag svarade:

Ja det gjorde du, men det är ju inte ditt fel att de gräver här.

Diplomatiskt, huh?

På väg tillbaka till ICA Solen skulle jag svänga in på Palmen för att lämna mitt Lotto. Då hade de slutat med det och dessutom bytt ägare, tror jag. Vid det här laget hade mitt inre väder svängt från regn till… frostigt…

När jag till sist anlände till ICA Solen höll Anna på att packa i sista kassen med varor. Jag muttrade nåt om mina eskapader och noterade att det minsann var jag som hade käkat citronsoppa idag…

Anna fick nästan hoppa av i farten i Himlen, medan jag rejsade till Tokerian för att lämna in min spelkupong samt ta ut lite cash. Ingen vinst på kupongen, men bankomaten gav mig lite kontanter i alla fall. Fler lär trilla in på torsdag när jag får min sista a-kassa för tre veckor på ett tag. TROTS ATT ARBETSFÖRMEDLINGEN HAR AVANMÄLT MIG TILL A-KASSAN FRÅN FEL DATUM OCH FORTFARANDE INTE HAR SVARAT PÅ ETT ENDA AV MINA NUMERA FEM (5) MEJL OM DETTA!!!

Hemma lyste stakarna och gigantstjärnan så mysigt i köksfönstren – tack, timern! Den i sovrummet hade jag satt på start en halvtimme senare, men den lyser nu också. Tänkte jag skulle ha timrarna på den kommande veckan så jag slipper komma hem till en mörk lägenhet.

Dagens projekt var avfrostning av frys. Biltvätt kunde jag nämligen glömma, eftersom det regnar. Avfrostning stämde bra ihop med mitt humör. Naturligtvis blev det vått på köksgolvet, men i det stora hela gick det bra. Nu hoppas jag bara att frysen blir kall igen.

Avfrostning av frys

Avfrostning av frys stämde bra ihop med min sinnesstämning idag. Som synes behövde frysen verkligen frostas av också…


När det mesta var klart
passade jag på att ringa mamma. Hon pratade i 40 minuter, jag i cirka två. Det är dess proportioner vi talar om under två veckor från och med lördag. Men jag fattar om mamma är ensam och tycker att det är roligt att ha nån att prata med, så jag ska försöka både lyssna och svara när hon är här. Innan hon kommer ska jag jobba fem dar. Sen dyker upp hon nån gång lördag eftermiddag.

Medan jag frostade av frysen plingade det på dörren. Jag orkade inte öppna. Dessutom har jag ingen lust att köpa nåt av barn som inte hälsar och som behandlar mig som luft när vi möts. Inte min grej att sponsra såna ungar.

Middag glömde jag att köpa idag, men om jag har tur finns det makrill i skåpet. Då blir det varma mackor! TJONG! Dags att fixa till nu, tror jag…


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »