Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘snögubbe’

Ett lite halvsurt jävligt grinigt inlägg.


 

Ett glas champagne

Vi skålade igår!

Jag var på ett väldigt trevligt kalas igår. Vi firade en familjemedlem som har födelsedag idag, egentligen, men eftersom vi är många delas firandet upp. Fästmön och jag hade fått instruktioner om att inte ta bilen, så vi gick. Det var en alldeles lagom promenad, men lite kylig. Mina öron var illröda en lång stund efter att vi anlänt till målet. Vi hade ett lätt paket med oss som vi hoppas ska komma till användning och glädje framåt sommaren. Det såg inte mycket ut i ”omonterad” form, tyvärr. Efter att ha skålat i bubbelvatten med alkohol i och väntat in övriga gäster bjöds vi på två sorters smörgåstårta, många sorters kakor, två sorters vin och två sorters tårtor. En kan säga att vi rullade hem under kvällen efter en gott och varmt firande – och ätande. Då hade vinden stillnat och det blev en ännu skönare promenad.

Innan vi knoppade in kollade vi en nygjord dokumentär om Ted Gärdestad med anledning av att han skulle ha fyllt 60 år i förra veckan. Vad jag tyckte om den kan du läsa här. Jag tror att filmen påverkade mig, för jag drömde att jag var en sökare på väg hem. Och just som mobilen larmade att det var dags att vakna hade jag kommit fram. Dessvärre sov mina händer fortfarande, så det tog en stund att stänga av oljudet.

Sur snögubbe

Snögubben vi passerade igår kväll såg rätt sur ut. Och det var kanske inte så konstigt med tanke på temperaturen…

Att säga jag var på glatt humör idag vore att ljuga. Jag jobbar på efter de prioriteringar jag har fått och försöker göra mitt bästa för att författarna ska vara nöjda. Det är de, tack och lov! Med mina insatser, det vill säga. Med situationen är ingen av oss nöjd. Det handlar om att utnyttja och att utnyttjas. Jag kände hur hornen i pannan växte ut när till och med tidsrapporteringen krånglade. Uppenbarligen var jag inte tyst, för jag fick fnissiga korridorkommentarer. Jag hade gärna fnissat med – och jag varit på fnissigt humör. Men jag var sur. Som ättika! Eller som snögubben vi passerade igår kväll…

 


Temperaturen har legat runt nollan
eller strax däröver igår och idag. Under dan snöade det, men det var blandat med regn och la sig tack och lov inte. Jag blev tvungen att ta en liten promenad även i kväll, för i helgen kom nya och korrekta lappar med frågor fönster och persienner. Eventuella fel ska anmälas skriftligt och lämnas in före onsdag, för nu går garantin snart ut. Och jag har massor av fel – allt från otäta ventiler med is på insidan som följd till halvtrasiga persienner. För ett tag sen delades en enkät ut där en uppenbarligen skulle vara anonym. Efter att ha undrat hos BRF-ordföranden hur h*n tänkte (inte om h*n tänkte, men…) gjordes lapparna alltså om. Nåja, eftersom jag gav mig ut till styrelsebrevlådan kunde jag också ta med mig några soppåsar till soprummet. Till skillnad från somliga ställer jag nämligen inte mitt stinkande avfall i trappuppgången, jag behåller det inne hos mig eller går ut med det och lämnar det där det ska lämnas.

Tidigare idag fick jag ringa ordföranden också. Ja, jag hörde att jag störde, men om det nu är besvärligt att folk ringer får h*n väl införa telefontider. I helgen kom det upp lappar på våra portar om ett informationsmöte. Jag ville veta om det var ett möte kring en tvingande sak eller om det var ett säljmöte. Det var det senare, alltså ett möte där ett företag vill sälja på oss boende nånting. Då tycker jag att det ska stå på lapparna. Det ska vara tydligt att det inte är nåt informationsmöte från BRF-styrelsen utan ett säljmöte i regi av ett företag. Som det är utformat nu är det inte tydligt. Kommunikation och information är svårt. Det irriterar mig att såna som inte är proffs på det ägnar sig åt det i stället för att ta hjälp – hjälp, som uppenbarligen behövs. Hoppas fler än jag ringer och ”stör”!

Jag tror bestämt att mitt blodsocker är nere vid fotknölarna. Blodet mitt är inte sött utan surt, vilket betyder att jag behöver äta nåt. Förhoppningsvis jämnar det ut humöret tills jag ska ut och åka och hämta en och annan senare i kväll.

Inte vet jag om jag kan se ljust på framtiden, men en kan ju alltid Photoshoppa…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en väldigt speciell snögubbe.

 

Snögubbshund

Snögubbshund med morot i mund.

Nä, nåt längre inlägg blir det inte från min sida idag. Men jag har hört flera saker som nästan har fått mina öron att trilla av. Kanske blir det nåt inlägg om detta senare i helgen. Om tiden räcker till.

Ögonen poppade dessutom ut när jag anlände hem till gården och noterade denna, mycket speciella, snögubbe på framsidan. Gissar att det som vanligt är Lucilles babes som är skyldiga. Visst är den fin, snögubbshunden?!

Nu ska jag återvända till Fästmön i vardagsrummet och dricka upp mitt goda och svindyra amaronevin.


Livet är kort. Just i kväll är det gott.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett julbord.


På seneftermiddagen
var vi så iväg, Fästmön och jag, till Odinsborg för att käka julbord. Vi fick skjuts av snälla grannen C och det var kanon. UL:s tidtabeller lämnar en del att önska, om man säger så. Dessutom är appen rätt värdelös. Jag kallar till exempel Gamla Uppsala för Gamla Uppsala, inte för Kungshögarna…

Det var proppat på Odinsborg, en trappa upp. Skönt att kunna hänga av sig i en bemannad garderob och slippa få sillspad på sin jackkrage.

Eftersom jag äter begränsat av det julbordet erbjuder kan jag bara redogöra för det jag åt. Och det fick högsta betyg! Sillbordet bestod av flera sorters sill. Bäst tyckte jag om den inlagda sillen och dillsillen. Två sorters ägghalvor bjöds från samma bord. Halvorna med rom var något smaklösa.

På ett vikingaskepp i salen bredvid var uppdukat lax av olika sorter samt skinka, korv etc. Jag smakade varmrökt lax som var ljuvlig, laxpaté och en laxröra som var himmelsk.

Det varma bordet bestod av köttbullar, prinskorv, lammkorv, Janssons frestelse, svampomelett etc. Där tog jag Jansson och omelett. Frestelsen hade bra sälta, omeletten var lite smaklös.

Det hårda brödet var aningen mjukt och julosten till det stod bland dessertostarna, om jag nu ska gnälla på nåt. Dessertdelen bestod av en fin variation av julkarameller, choklad, knäck och skumtomtar samt chokladmousse, ris à la Malta och cheesecake. Lite av varje provade jag där.

Ett par timmar senare och strax över tusen kronor fattigare rullade vi till bussen. Julbordet i sig kostade 450 kronor per skalle. Vi tog var sin starköl till maten och jag tog två snapsar. Garderoben kostade 20 kronor per person. OK, visserligen en del pengar, men jag kan meddela att julbordet på Odinsborg var till största belåtenhet. Jag kan varmt rekommendera detta julbord 2013! Dock är kombon sill och skumtomte inte najs när den kommer ut i form av diskreta rapar här hemma… Uff…

Kvällen i övrigt gjorde att Uppdrag Granskning fick en ny betydelse för oss och att mannen från Luckan dök upp, dock i svensk skepnad.

Högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

Här kommer några bilder från kvällens julbord:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om toppar och dalar på sistone.


Torsdag igen.
Snart helg. Tiden går fort när man har roligt, eller..? Nåja, den Tofflianska, gångna veckan har haft både toppar (duger) och dalar (suger). På det här viset:

Duger


Suger


Livet är kort. 

Read Full Post »

Ett inlägg om min spelande Fästmö.


Jäklar!

utropade Fästmön en dag, bara sisådär, utan att varken jag eller nån annan direkt hade förtretat henne.

Nu förlorade jag tio diamanter!

fortsatte hon.

Diamanter?

Jag såg ut som ett frågetecken.

Jaa, tio eller femton förlorade jag – för att jag köpte en snögubbe.

Då fattade jag vad det handlade om! Anna har blivit bonde nu i höst. Hon centrifugerar grisar som har blivit tjocka så att de blir smala, hon stökar runt bland pullorna genom att gnussa på dem. Och genom att dra med fingret över mobilskärmen skördar hon.

Anna spelar ett spel. Ett bondespel. På sin iPhone. Jag tittar på ibland och får mig ett gott skratt! Och undrar varför hon köpte en snögubbe…


Livet är kort.

Read Full Post »

Alltså i kväll, efter första arbetsdagen, är jag überüberalles müde. Därför tjuvstartade jag min lilla julgransplundring. Du vet, den jag traditionsenligt först skulle ha på söndag när det är Tjugondedag Knut, sen i morgon, lördag, eftersom jag ska på en annan julgransplundring, i Himlen på söndag. Jaa, jag är inte alltid en kvinna som står för mina ord, det är tydligt, det.

Det var skönt att kliva ur kläderna och hälla ner sig i mjukiskostymen. Även om jag numera tappar jeansen är knappar och nitar skaviga mot ärret. Hälen har gått alldeles för mycket idag och är OND! Hade det synts hur ond den är utanpå hade den varit ilsket röd.

Som sagt, när man är überüberalles müde sätter man, om man heter Tofflan i cyberspace, igång med julgransplundring. Jag har plockat bort alla tomtar och skit, slängt juldukarna i tvätten, dammat och tagit fram säsongsneutrala textilier. Min lilla sockertoppsgran är strippad från stjärna och silverkulor, vattnad och placerad på ballen*. Faktum är att granen lever och frodas, det trillade bara några enstaka barr från den. Frågan är vad jag ska göra med den nu. Jag kan bara inte slänga den när den är så fin!

min julgran 2012

Min lille julgran 2012 som Fästmön hade införskaffat åt mig. Ävenså hade hon köpt blåa hyacinter, knäck, ischoklad och den underbara polkaamaryllisen. Den där Anna, vet du, hon går inte av för hackor!!!


Allra sist plockade jag ner
de sex sköra julfigurerna som har hängt i köksfönstret.

snögubbe

Snögubben är den av figurerna jag har haft längst.


Jag virar in figurerna
i sån där plast med bubblor i. Motstår frestelsen att smälla bubblorna, faktiskt.

mus

MUSikanten är söt, tycker jag.


De här figurerna
var de enda jag ursprungligen hade tänkt ta fram till jul. Men som så ofta blev det lite till. Dock inte på långt när så mycket som det brukar vara. Luciafigurerna, till exempel, fick ligga kvar i lådan, för på Luciadagen opererades ju jag och då sket jag totalt i figurer med ljus i håret. Fast jag hade så gärna velat se Lucia i TV, som ju var från Uppsala Domkyrka.

tomte i plan

Tomten har flugit ner i lådan.


Till i morgon
har jag sparat lite att plundra. Det blir stakarna och stjärnorna som åker ner i kartonger och ut i förrådet då. Jag orkar inte hålla på att klättra och klänga så här på kvällskvisten.

Julängel

Julängeln/fén och bakom henne, den frodige tomten, har hängt klart. 


Jag har varit ute i förrådet
med mina två stakar för levande ljus. Och så har jag hämtat in kartongerna/askarna/påsarna som adventsstjärnorna och -stakarna ska slumra i. Jullådan är packad med julfigurer och försedd med lock, men jag väntar till i morgon med att bära ut den, den är lite tung.

tomte

Guldtomten vinkar adjö för den här gången!


Det kändes konstigt och ensamt
att komma hem till en mörk och tom lägenhet, men Anna behöver ju vara mamma på heltid ibland. Nu funderar jag på om jag ska ta mig en knäckemacka och ett glas mjölk. Läsa lite, softa framför TV:n. Klockan 23 är det nån spännande film, men jag är osäker på om jag orkar vara uppe. Jag har ju arbetat idag…

I morgon fortsätter julgransplundringen. To be continued, alltså…


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Så! Nu är det gjort! Det står små tomte¤%&/(#* lite här och var och en massa röda juldukar ligger utspridda – och skär sig totalt mot övriga färger i inredningen. Det enda jag njuter av är mina fina Stockholms-figurer som hänger från köksgardinen.


Snögubben hänger i köksfönstret. (Bilden är från förra året.)

                                                                                                                                                      Snögubben var den allra första av figurerna och den fick jag. Sen har jag köpt en figur för varje ny jul, utom de senaste jularna eftersom jag inte vill längre. För det är tyvärr så att jag har två meningar som jag ältar i huvudet hela tiden, som nån sorts negativt mantra:

Jag vill inte!

och

Det är meningslöst.

Det är bara så det känns. Jag går omkring här hemma och är allmänt håglös. Fästmön hjälpte mig med julgardinen till vardagsrummet innan jag skjutsade henne till jobbet. Sen har jag slängt fram resten utan varken känsla eller glädje. Jag orkade inte ens skratta åt min julkrubba – jag är nog nämligen den enda som har sex vise män. (Finns det ens så många vise män, totalt sett? 😉 )


Tre vise män till vänster i bild och tre vise män på kameler till höger i bild. (Bilden är från förra året.)

                                                                                                                                                                  Lite har jag emellertid ansträngt mig och putsat banansilverfatet, det som Birger och Dagny fick på bröllopsdagen. Vilka Birger och Dagny är har jag ingen aning om. Jag köpte fatet i en antikaffär för några år sen för att ha det på jobbet, det där helvetesstället som jag knappt kan passera utan att må fysiskt illa. Arbetsgivaren var nämligen så snål där att vi bara fick ta en frukt om dan. En. Och det blev oftast banan eftersom jag hatar att skala apelsiner och min mage tål inte äpplen periodvis.


Bananfatet. (Bilden är gammal, just idag är fatet nämligen upputsat och glänsande.)

                                                                                                                                                               Min enda vettiga granne kom och lånade dammsugaren förut. Stackars dem! De har en ganska ny dammsugare och nu har den pajat. Och en dammsugare måste man ju liksom ha om man är en familj på fyra personer.

De nyinflyttade, som väl egentligen inte har flyttat in än, renoverar för fullt så hela huset vibrerar av oljud. Men jag ska inte klaga, jag minns hur det var när vi flyttade hit. Vi var så fulla av drömmar och planer om hur vackert vi skulle göra vårt hem. Sen gick det som det gick. I krasch.

Jag vill åter igen passa på och tacka för mejl och säga att jag tills vidare inte svarar på mejl från andra än familjen. Det samma gäller telefon och sms. Jag orkar inte just nu. Men jag värms av att ni bryr er. Att ni orkar bry er om Sorgebarnet Tofflan.

Avslutningsvis en bild från Bibbi som jag fick idag via mejl. Den ser väldigt söt ut.


Söta tomtar.

                                                                                                                                                              *¤%&/(# = byt ut mot ett fult ord som börjar på jä och slutar på lar

Read Full Post »

Older Posts »