Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bästa sändningstid’

Ett inlägg om katter och musiktävlingar.


 

Citrus

Försök att motstå den blicken… Denna gång är det Citrus ögon.

Asså kattungarna… Min fästmös… De är bara för söta! Igår var det tre jättegosiga katter som mötte mig. Kattungarnas mamma Mini var nämligen också väldigt gossugen. Men när vi ska äta eller fika eller så måste vi stänga dem ute. Då gaddar de ihop sig och är värre än tre småbarn. Samtidigt är de nästan oemotståndliga när de står på andra sidan glasdörren och sötglor på en och sticker tassarna under dörren i fåfänga försök att få tillträde till köket och alla godsaker.

 

 

Rätt som det är har katterna vilat klart. Då blir det kattfnatt och typ allt är potentiella leksaker. Det kan handla om allt från min lap top till Annas tvålpump. Den senare gick i tusen bitar i morse, tack vare Citrus. (Ja Anna blev förstås skitglad eftersom det var en DYR julklapp…)Vi hade just vaknat när vi hörde ett brak från badrummet och tassar som halkade omkring. Citrus hade då hoppat upp på handfatet, halkat och lyckats peta ner tvålpumpen av glas i handfatet. Tvålpumpen sprack, den lilla undkom glasskärvor i tassarna, tack och lov och Anna fick ställa sig och torka badrum igen (gjort senast igår). OCH duscha en tilltvålad kattunge. En nyduschad kattunge är bland det ynkligaste som finns, så jag tänker inte genera henne genom att lägga ut en bild. Men hon går nu omkring och doftar… Dove… Det är så tvålpumpsmarodören känns igen.

Här kommer några bilder på busungarna:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Anna bjöd på god mat
och jag bjöd på ett mindre gott vin från 2007. En riktig besvikelse, alltså. Tur att vi hade godisbunkar att tröstäta ur senare på kvällen – i alla fall jag och grabbarna (de senare fick förstås inget vin, heller). Anna petade i en modest liten påse. Under middagen fick vi stänga ute katterna från köket igen, likaså under matlagningen, Lucifer har ingen som helst känsla för att en spis kan vara varm – förrän han ställer sig på den. Och sånt vill vi ju förhindra…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Sen var det då dags för schlagereländet
att dra igång på bästa sändningstid på SvT. Lördagar framöver lär en få försöka hitta alternativa kanaler att glo på – eller rentav läsa en bok i stället. Nu satt jag med och lyssnade med ett halvt öra, åt godis och spelade Wordfeud. Det jag uppfattade var emellertid… och nu ska jag säga nåt positivt till att börja med… att det tack och lov inte var nån pajas som gick omkring bland artisterna och spottade ur sig plumpa skämt. Vidare gladde det mig att Robin Bengtsson gick vidare till final. Det var nämligen den här deltävlingens enda bra låt. Hade Anna Book varit med och tävlat hade jag fan röstat på henne.

Kvällens absolut sämsta var att SvT valt att låta två programledare som inte kan sjunga göra just detta – i ett program där det tävlas i sång och musik. Det finns väl för höge Farao artister att hyra in, såna som HAR sångröst??? Är det för mycket begärt i ett musiktävlingsprogram..? (<== retoriska frågor).

Att sen en av programledarna – jag säger inte vem av dem för då får jag höra att jag är rasist trots att jag enbart hävdar att hon är obildad – inte kan uttala efternamnet på en TV-personlighet var bara så… pinsamt och GENANT. Vad i all sin dar hände med det som kallas för repetition före ett direktsänt program???

Det var tur att vi fick limpmackor till frukost i morse…

Limpmackor

Limpmackor till frukost.

 

Lucifer bakom datorn

Du skriver väl inget oförskämt nu??? undrar Lucifer bakom datorn.

Nu skiner solen obarmhärtigt in på det som var Annas välstädade hem igår. Idag är det fullt av katthår och trådar från klöspelaren samt godissmulor. Och största skräpet av allt har suttit i kökssoffan och plitat ner detta inlägg. Skräpet ska nu umgås en stund till innan det far hem till sig för att skriva lite andra mer seriösa saker än detta, ringa sin hulda moder och göra sig redo för en ny, härlig arbetsvecka.

Till min hjälp vid köksbordet har jag delvis haft assistent Lucifer som har kommit med glada tillrop, njutit av värmen från datorfläkten, kloat på min musmatta, jagat min mobilsladd samt försökt hissa upp persiennerna i köksfönstren. Det har varit farligt nära med en och annan vattendusch från den gröna lilla plastflaskan…

Ha en riktigt skön söndag!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett undrande inlägg.


 

I fredags kväll intervjuade Fredrik Skavlan (ja, han heter Fredrik i förnamn!) en svensk partiledare i sitt SvT-program Skavlan. Jisses! Det blev stora reaktioner både före och efteråt. Och under tiden, naturligtvis.

Skavlan intervjuar Åkesson

Jimmie Åkesson talar ut (?) hos Fredrik Skavlan.  (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Kritiken före programmet
gällde att man inte vill att just den här partiledaren och hans parti ska få synas i media. Dessutom en fredagskväll, på bästa sändningstid (när alla har somnat i soffan efter det där glas vinet… hum…) Eftersom den aktuelle partiledaren företräder ett parti som aldrig skulle få min röst, var väl inte jag heller så förtjust, i ärlighetens namn. Samtidigt tycker jag att det finns en poäng med att visa upp eländet, så att säga. Låt personen sitta i TV-rutan och säga en massa knäppa saker så kanske en och annan förstår att det här går inte an. Som läget är nu är det här partiet större än Kristdemokraterna, ett parti som i mina ögon är snudd på lika goa kålsupare. Men ändå. Finge jag välja mellan enbart dessa två, blev valet KD.

Nu tittade jag inte på varken hela programmet eller ens hela intervjun. Jag såg en fem, tio minuter i slutet. Kanske är det därför jag inte riktigt förstår varför folk blev så upprörda efteråt. OK, jag har uppfattat att sagda partiledare knaprar antidepressiv medicin mot sin utbrändhet och har varit långtidssjukskriven. Det är det nog för övrigt många i vårt land som har gjort eller gör. Men tackar man ja till att bli intervjuad i TV i sin roll av partiledare får man kanske räkna med en del tuffa frågor.

Fast i ärlighetens namn… Fredrik Skavlan är ingen skjutjärnsjournalist nånstans. Jag håller helt med Leffe där! Inte blev det mycket ull… Under de minuter jag tittade på intervjun hade jag önskat en lite rappare journalist i hans ställe. Nä, jag tycker han passar bäst till att göra snälla intervjuer med glada människor som har gjort nåt kul, bra eller positivt annorlunda. Det gäller inte för Jimmie Åkesson. De enda jag har läst som tyckte att Skavlan gjorde ett bra jobb var Expressens Thomas Mattsson och Aftonbladets Henrik Arnstad. Representanter från den så kallade kvällspressen, alltså.

Det är jobbigt att må dåligt, men ger man sig in i leken hos svenska folket en fredagskväll och sätter sig i intervjustolen… Ja, då får man leken tåla, tycker jag. Och jag tycker inte att Fredrik Skavlan var för hård i sin utfrågning, snarare tvärtom. Att sen Fredrik Skavlan mordhotades i sociala medier tycker jag är skit och oacceptabelt!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Vi satt och spånade en stund här på seneftermiddagen framför (bakom?) våra kaffemuggar och pecanwienerbröd (ja, ja, vi åt middag tidigt idag och detta var EFTER middan!) om våra föräldrar. Min mamma är ju ensam och Annas pappa, som är bonde, är ju också ensam. Kanske skulle vi anmäla dem till några TV-såpor där de kan tänkas hitta en man respektive en fru.

Men Anna hade svårt att se sin pappa på TV i Bonde söker fru. Jag hävdade att han skulle vara ett uppfriskande element och jag tror att han skulle få många kvinnor på halsen. Det vore roligt om han till exempel satt i rutan och berättade vad han skulle göra med p-boten i p-nissens käft om det var så att han fick parkeringsböter. Grejen är att farbror Bosse* faktiskt FICK p-böter i fredags när han var och gratulerade sitt barnbarn Frida som fyllde 16… Jag kan se scenen framför mig… Bosse högröd i ansiktet, jagandes en uppskrämd p-nisse med sitt gevär, laddat med korkar … Och allt detta på TV, på bästa sändningstid. Tänk så manlig han skulle framstå! Jag är övertygade om att kvinnorna skulle falla som furor.


Kvinnorna skulle falla som såna här, furor, för den manlige farbror Bosse!

                                                                                                                                                             Min mamma skulle vi förstås anmäla till Ensam mamma söker. Fast det skulle bli snudd på pinsamt när det kom frågor om hennes barn och dess ålder.

Jaa, min dotter är alltså 48 år…

Nä, skämt åsido, jag tror nog att vi ska låta bli att anmäla våra ”päron” till nåt TV-tjosan. Men jag skulle verkligen unna dem att möta kärleken på nytt på äldre dar…

PS Vi tror dessvärre INTE att min mamma och Annas pappa skulle passa så bra ihop, annars hade ju DET varit ett alternativ!

                                                                                                                                                      *farbror Bosse = Annas pappa

Read Full Post »