Posted in Epikuréiskt, Familj, Ironi, Musik, Personligt, TV, tagged absolut sämsta, alkohol, Anna Book, arbetsvecka, artist, assistent, äta, badrum, bästa sändningstid, bild, bråk, busungar, citrus, dator, datorfläkt, deltävling, direktsänt program, dofta Dove, duscha, dyr julklapp, efternamn, för mycket begärt, fika, final, frukost, gadda ihop sig, gå vidare, genera, glas, glasdörr, glasskärva, god mat, godis, godisbunke, godissmulor, godsaker, gos, gosig, grön liten plastflaska, halka omkring, handfat, hulda moder, kan inte sjunga, kan inte uttala, kanal, katter, kattfnatt, katthår, kattunge, kök, köksbord, kökssoffa, klöspelare, kloa, korgstol, lap top, läsa en bok, lördagar, limpmackor, Lucifer, lykta, lyssna med ett halvt öra, Melodifestivalen 2016, mini, mobiltelefonkabel, modest liten påse, musmatta, mys, njuta, nyduschad, obildad, oemotståndliga, pajas, persienn, peta, peta ner, plump, positivt, potentiella leksaker, programledare, rasist, rödvin, rösta på, repetition, Robin Bengtsson, söt, sötglo, schlagerelände, skämt, skitglad, skriva, småbarn, sol, spela Wordfeud, spis, spricka, stänga ute, största skräpet, tass, tassar, tävla i sång och musik, telefoni, Terre dei volsci 2007, tilltvålad, torka, trådar, TV-personlighet, tvålpump, tvålpumpsmarodör, umgås, varm, vattendusch, värme, vila, vin, ynklig on 07 februari 2016|
6 Comments »
Ett inlägg om katter och musiktävlingar.
Försök att motstå den blicken… Denna gång är det Citrus ögon.
Asså kattungarna… Min fästmös… De är bara för söta! Igår var det tre jättegosiga katter som mötte mig. Kattungarnas mamma Mini var nämligen också väldigt gossugen. Men när vi ska äta eller fika eller så måste vi stänga dem ute. Då gaddar de ihop sig och är värre än tre småbarn. Samtidigt är de nästan oemotståndliga när de står på andra sidan glasdörren och sötglor på en och sticker tassarna under dörren i fåfänga försök att få tillträde till köket och alla godsaker.
Rätt som det är har katterna vilat klart. Då blir det kattfnatt och typ allt är potentiella leksaker. Det kan handla om allt från min lap top till Annas tvålpump. Den senare gick i tusen bitar i morse, tack vare Citrus. (Ja Anna blev förstås skitglad eftersom det var en DYR julklapp…)Vi hade just vaknat när vi hörde ett brak från badrummet och tassar som halkade omkring. Citrus hade då hoppat upp på handfatet, halkat och lyckats peta ner tvålpumpen av glas i handfatet. Tvålpumpen sprack, den lilla undkom glasskärvor i tassarna, tack och lov och Anna fick ställa sig och torka badrum igen (gjort senast igår). OCH duscha en tilltvålad kattunge. En nyduschad kattunge är bland det ynkligaste som finns, så jag tänker inte genera henne genom att lägga ut en bild. Men hon går nu omkring och doftar… Dove… Det är så tvålpumpsmarodören känns igen.
Här kommer några bilder på busungarna:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Anna bjöd på god mat och jag bjöd på ett mindre gott vin från 2007. En riktig besvikelse, alltså. Tur att vi hade godisbunkar att tröstäta ur senare på kvällen – i alla fall jag och grabbarna (de senare fick förstås inget vin, heller). Anna petade i en modest liten påse. Under middagen fick vi stänga ute katterna från köket igen, likaså under matlagningen, Lucifer har ingen som helst känsla för att en spis kan vara varm – förrän han ställer sig på den. Och sånt vill vi ju förhindra…
Detta bildspel kräver JavaScript.
Sen var det då dags för schlagereländet att dra igång på bästa sändningstid på SvT. Lördagar framöver lär en få försöka hitta alternativa kanaler att glo på – eller rentav läsa en bok i stället. Nu satt jag med och lyssnade med ett halvt öra, åt godis och spelade Wordfeud. Det jag uppfattade var emellertid… och nu ska jag säga nåt positivt till att börja med… att det tack och lov inte var nån pajas som gick omkring bland artisterna och spottade ur sig plumpa skämt. Vidare gladde det mig att Robin Bengtsson gick vidare till final. Det var nämligen den här deltävlingens enda bra låt. Hade Anna Book varit med och tävlat hade jag fan röstat på henne.
Kvällens absolut sämsta var att SvT valt att låta två programledare som inte kan sjunga göra just detta – i ett program där det tävlas i sång och musik. Det finns väl för höge Farao artister att hyra in, såna som HAR sångröst??? Är det för mycket begärt i ett musiktävlingsprogram..? (<== retoriska frågor).
Att sen en av programledarna – jag säger inte vem av dem för då får jag höra att jag är rasist trots att jag enbart hävdar att hon är obildad – inte kan uttala efternamnet på en TV-personlighet var bara så… pinsamt och GENANT. Vad i all sin dar hände med det som kallas för repetition före ett direktsänt program???
Det var tur att vi fick limpmackor till frukost i morse…
Limpmackor till frukost.
Du skriver väl inget oförskämt nu??? undrar Lucifer bakom datorn.
Nu skiner solen obarmhärtigt in på det som var Annas välstädade hem igår. Idag är det fullt av katthår och trådar från klöspelaren samt godissmulor. Och största skräpet av allt har suttit i kökssoffan och plitat ner detta inlägg. Skräpet ska nu umgås en stund till innan det far hem till sig för att skriva lite andra mer seriösa saker än detta, ringa sin hulda moder och göra sig redo för en ny, härlig arbetsvecka.
Till min hjälp vid köksbordet har jag delvis haft assistent Lucifer som har kommit med glada tillrop, njutit av värmen från datorfläkten, kloat på min musmatta, jagat min mobilsladd samt försökt hissa upp persiennerna i köksfönstren. Det har varit farligt nära med en och annan vattendusch från den gröna lilla plastflaskan…
Ha en riktigt skön söndag!!!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Personligt, TV, tagged artikel, avsluta sitt liv, blogg, deprimerande, ensam, favoritmarkerar, förhindra, glo på samma TV-program, klaga, konsekvens, kontaktsökande, längta efter slutet, läsa en bok, munter, ord, på riktigt, reportageserie, självmord, sociala medier, stänga av, svar, svart, Twitter, unga, Unga självmord, Upsala Nya Tidning, utrymma, våga fråga, våga lägga sig i, våga prata om döden on 04 oktober 2015|
Ett allvarligt inlägg.
Jag skrev ganska nyss att jag tyckte att Twitter har blivit så deprimerande. Med det menade jag att där verkar vara så fullt av ensamma och kontaktsökande människor. Människor som favoritmarkerar allt en skriver, till exempel, eller som sitter och glor på samma TV-program dag ut och dag in och klagar på det hela jävla tiden. (Prövat att titta på nåt annat? Eller stänga av och läsa en bok?)
Inte är väl jag själv så himla munter alla gånger heller. Men att twittra och blogga om det riktigt svåra gör jag inte längre. Och nu är det bara åtta procents utrymme kvar på den här bloggen. Jag längtar efter slutet.
Snart är det slut.
I stället läser jag – artiklar och böcker och diverse. Nu vill jag lyfta fram en riktigt bra reportageserie som lokalblaskan har, Unga självmord. Den tar upp nåt som är svårt, svart och deprimerande på riktigt. Det är viktigt att vi vågar prata om såväl döden som självmord. Men reportageserien tar också upp ett självmords konsekvenser och vad vi kan göra för att förhindra självmord. Det är viktigt att våga fråga och att våga lägga sig i.
Läs inte den här reportageserien ”sen”. Det kan nämligen vara försent då. Läs den nu. En dag kan det vara ditt ord som hindrar nån från att avsluta sitt liv.
Till reportageserien Unga självmord
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, Vänner, tagged 1990-talet, afrikanska träfigurer, allvarsord, antik, antikhandlare, arbete, arbetskamrat, åtta månader, bil, blå himmel, bokhylla, bord, byråkrati, cyberspace, deckarhylla, drabbad, en fantastisk liten gubbe, faktiskt arbetad tid, filt, fot, fynd, Gamla Uppsala, gammal, glad, golvlampa, ha för lite att göra, hall, inget regn, inte tyst, IRL, kaffe, köksbord, korsas, läsa en bok, lika, matig macka, Mjödstugan, myndigheter, nerförsbacke, prat, redovisning, rumpa, sälja sig, skonad av livet, skratt, skrocka förtjust, skugga, slå till, sol, spjärna emot, spretande hår, stångas, stel, törnar, termos, tjockis-svart, träd, tvätta, underbett, vägar on 03 augusti 2015|
Ett vänskapligt inlägg.
Under den här trädkronan satt vi i fyra timmar. Notera lite blått mellan blad och gren!
Inget regn än idag! Det blev en perfekt dag för en utflykt till Gamla Uppsala. Men först var jag tvungen att stångas med byråkratins önskemål. Jag fick lägga ner ett par timmars arbete på att få till en form av redovisning av sex timmars arbete (egentligen två timmars faktiskt arbetad tid) under åtta månaders tid – trots att denna redovisning redan fanns. Ibland kan jag inte låta bli att undra om vissa myndigheter har för lite att göra.
Jag hade precis hunnit tvätta en maskin tjockis-svart när Agneta och en rejäl matig macka kom och hämtade mig och en termos kaffe vid avtalad tid. Solen lyste, himlen var blå och vi ville båda sitta i skuggan under ett träd. Där satt vi sen i nästan fyra timmar. Som du förstår var det inte tyst många sekunder…
Glada i Gamlis är vi, jag och Agneta.
Agneta och jag har känt varandra sen början av 1990-talet. Under större delen av 1990-talet var vi arbetskamrater på samma avdelning. Därefter skildes våra vägar – tills de korsades igen i cyberspace och IRL. Mycket prat och skratt blev det idag, precis som vanligt. En del allvarsord blev det också. Ingen av oss är skonad av livet, men vi är drabbade på olika sätt av dess törnar. Det är gott att ha såna vänner. Mycket!
Att vi är gamla vänner upptäckte vi kanske mest när vi skulle resa oss upp från filten. Efter att ha suttit i nerförsbacke och spjärnat emot med rumpor och fötter var somliga ganska… stela. Därför blev det ett besök hos Antikhandlaren i Mjödstugan innan vi satte oss i bilen. Där kan man som bekant göra fynd. En mig närstående person fyndade tidigare i år till exempel en golvlampa. Sagda närstående person samlar även en del afrikanska träfigurer, men idag var det jag som slog till på en sådan! Jag kunde helt enkelt inte motstå en fantastisk liten gubbe med spretande hår och underbett – han sitter ju och läser en bok! Antikhandlaren skrockade förtjust när jag frågade vad han skulle ha för figuren.
Han är ju jag!
sa han och sålde sig för 50 kronor. Och lite lika är de allt. Antikhandlaren får du inte se på bild, men njut av min nya, afrikanska vän som numera tronar i en av deckarhyllorna i hallen!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, Trams, tagged äta, ögon, betala räkningar, blogg, gå på toa, hälsa på vänner, humor, jobba, läsa en bok, läsa tidningen, mitten, puss, pussel, se på TV, sova, telefoni, umgås on 24 februari 2011|
4 Comments »
Det är med detta vi jobbar när vi inte måste göra annat – såsom jobba, betala räkningar, blogga, läsa tidningen, läsa en bok, se på TV, ringa, hälsa på vänner, umgås, äta, gå på toa, sova… Tyvärr säger mina ögon ifrån vid 16-tiden på eftermiddagen, men Fästmön är en duktig pusslare. Puss på dig, Anna du! Nu har vi liksom bara mitten kvar av detta 1 500-bitarspussel…
Nu har vi liksom bara mitten kvar…
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 