Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘munter’

Ett inlägg om en bok.


 

Min kamp 1I början på sommaren kastade Återbruket här i Uppsala böcker alldeles gratis på sina kunder. En av dem jag ryckte åt mig var första delen av Karl Ove Knausgårds Min kamp. Det har pratats och tyckts en hel del om Min kamp-böckerna, men som vanligt ville jag läsa själv först och tycka sen, oberoende av vad andra har för åsikter. Jag reagerade naturligtvis direkt på bokens titel och kände ett ganska stort obehag. Varför väljer man att kalla en serie självbiografiska böcker för detta som ju associerar till ett visst annat litterärt verk (som jag aldrig skulle ta i mina händer, för övrigt)?

Det är en liten tegelsten jag har läst. Författaren beskriver här sin barn- och ungdomstid och sin familj, med en del fokus på fadern. I bokens andra hälft berättar han om faderns död och hur han och brodern Yngve städar upp efter sin pappa. Pappan har då tillbringat sina sista år i livet hos sin mamma, sönernas farmor. Där har han i princip ägnat sig åt att dricka ihjäl sig.

Ja det är ingen munter historia, detta. En kan störa sig på detaljrikedomen i berättelsen bitvis, men samtidigt inser jag att detta gör en stor del av boken. Läsaren får liksom veta ”allt” – författaren väjer inte för det obehagliga eller äckliga, såsom avföring, blod med mera. Jag berörs av boken, framför allt dess andra hälft. Det är rörande att läsa hur de vuxna sönerna städar efter sin pappa och hur de hanterar farmodern som blivit lite… märklig. Faktum är att jag troligtvis läser ytterligare en del i serien om jag kan komma över den till ett rimligt pris.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett allvarligt inlägg.


 

Jag skrev ganska nyss att jag tyckte att Twitter har blivit så deprimerande. Med det menade jag att där verkar vara så fullt av ensamma och kontaktsökande människor. Människor som favoritmarkerar allt en skriver, till exempel, eller som sitter och glor på samma TV-program dag ut och dag in och klagar på det hela jävla tiden. (Prövat att titta på nåt annat? Eller stänga av och läsa en bok?)

Inte är väl jag själv så himla munter alla gånger heller. Men att twittra och blogga om det riktigt svåra gör jag inte längre. Och nu är det bara åtta procents utrymme kvar på den här bloggen. Jag längtar efter slutet.

Rött lönnlöv på asfalt

Snart är det slut.


I stället läser jag
– artiklar och böcker och diverse. Nu vill jag lyfta fram en riktigt bra reportageserie som lokalblaskan har, Unga självmord. Den tar upp nåt som är svårt, svart och deprimerande på riktigt. Det är viktigt att vi vågar prata om såväl döden som självmord. Men reportageserien tar också upp ett självmords konsekvenser och vad vi kan göra för att förhindra självmord. Det är viktigt att våga fråga och att våga lägga sig i.

Läs inte den här reportageserien ”sen”. Det kan nämligen vara försent då. Läs den nu. En dag kan det vara ditt ord som hindrar nån från att avsluta sitt liv.


Till reportageserien Unga självmord

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om lådor. Och om a-kassan. Igen.


 

Idag är det jättevarmt. Då gör man inte mer än man måste. Jag satt mellan sju och halv elva i morse och skrev. Mest jobbansökningar. Det är drygt, men jag är ändå glad att det faktiskt finns intressanta tjänster att söka. Tyvärr är det inte så många av jobben som finns här i Uppsala.

Vi har hållit till på ballen* större delen av dan. Fram till klockan 16 är där hyfsat svalt. Sen kommer solen och då åker markisen ner. Min granne var uppenbarligen väldigt munter idag. Det både poppades och knäpptes med fingrar och frampå eftermiddagen kom vattenpipan fram. Det röktes och snörvlades. Det var vattenpipan som snörvlade. Dagens tobak var tack och lov inte inköpt på nån parfymeria som den brukar vara. Det gick att sitta kvar för mig, trots röken.

Men vi traskade i vart fall iväg till affärerna i rondellen. Vi behövde till apoteket båda två och till Tokerian. och så till MM-affären där Fästmön skulle titta på lådor. Lådor att ha under sängen för den i familjen som inte får plats med garderober på sitt rum. Två stycken följde med hem, med såväl hjul som lock. Anna själv var mest intresserad av att hålla låda av annat slag:

Anna o elefantlåda

Anna är elefantfetischist och ville helst köpa denna.


Jag då?  
Ja jag köpte en ny hårborste, för min har blivit så äcklig. Sen blev det en liten grej till den person i familjen som står närmast i tur för att fylla år. Jag såg jättefina fönsterlampor på fot som jag tror att min mamma skulle gilla, men eftersom hon inte kläckte ur sig det förrän jag var på väg att åka därifrån (att hon ville ha en ny lampa till fönstret i TV-rummet), så hann vi inte införskaffa nån. Jag får helt enkelt kolla med henne om detta kan vara nåt. Men inte idag. Jag ringde henne innan vi gick iväg och mitt öra började nästan koka.

Nu är jag lägenhetsvakt, så jag kollade två postboxar. Inte ska jag berätta vad mina vänner fick för post, men jag kan inte hålla käften om vad jag fick… Det låg ett fönsterkuvert från a-kassan i min postbox. Självklart trodde jag att det var beslutet gällande min ansökan om a-kassa. Det är ju nu 17 dagar sen jag postade den och jag har inget hört. Men inte då! Trots att a-kassan har ett uppdrag med myndighetsansvar tycker a-kassan uppenbarligen att det är viktigare att skicka ut sina räkningar och ytterligare en gång skryta med att man har sänkt månadsavgiften. I april.

Brev fr a-kassan

 

 

Bästa a-kassan, jag kan berätta att jag snart inte har råd att betala min avgift till er. Jag har nämligen inte fått nån ersättning från er än. (Det är väl ingen läsare som tror att man blir befriad från a-kasseavgiften bara för att man har ansökt om eller får ersättning från a-kassan? Nä, nä, nä!)


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett citat ur en bok.


Just nu gör jag
en ny litterär bekantskap, Louise Penny. I hennes bok Mörkt motiv hittade jag följande tänkvärda rader:

[…] Hon tog fram en bok ur traven. ‘Har ni läst den här?’
Hon höll upp ett slitet exemplar av broder Alberts bok  Saknad. Gamache skakade på huvudet och misstänkte att det inte var särskilt munter läsning. Hon vände den runt i sina väldiga händer som om hon smekte den.
‘Hans teori är att livet består av en serie förluster’, sa Myrna. ‘Man förlorar sina föräldrar, sina hjärtevänner, sina jobb. Och därför måste vi hitta en djupare mening med livet än de sakerna och människorna. Annars förlorar vi oss själva.’ […]

Ord att fundera över, tycker jag, och tänker i banorna att man inte ska leva genom andra människor. Eller sitt jobb…


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var värst vad alla lyser med sin frånvaro bara för att man inte råkar vara munter en dag. Nåja, ett och annat undantag finns ju, men jag har ingen lust att sitta och vänta på andra, jag behövde göra nåt den här soliga dan.

Och det gjorde jag! Kroppsarbete är bra när man är störd och deppo och känner sig ensam. När solen lyser utanför skitiga fönster och alla andra umgås med familj och vänner. Nej! Jag putsade INTE fönstren – de ska ju bytas här framöver.

Mina bokhyllor har sett för jävliga ut, för att tala klarspråk. Jag har bara tryckt in böcker och det har varit hur rörigt som helst. Så dagens projekt handlade om hyllor och litteratur…

Jag började med att rensa den minsta hyllan. Där fanns en massa skräp, lite som skulle ut i förrådet och annat som skulle behållas inne i lägenheten. För säkerhets skull tog jag in stegen. Det lär kännas i vadmusklerna i morgon. Uppför stegen, nerför stegen…

Tomt – och dammigt – var det här!


Hyllorna var väldigt dammiga
och det var skönt att få torka bort det också även om mina luftrör inte estimerade dammet. När jag hade tömt större delen av den första hyllan och klättrade som bäst för att fylla den, började telefonen ringa. Sen ringde mobilen. Sen kom det sms. Jag höll på att bli galen! Fattade inte folk att jag hade tröttnat på att sitta och glo och var upptagen?! (OBS! Ironi! Folk är ju liksom inte synska.)

Här har det börjat fyllas på.


Alla mina böcker står i bokstavsordning.
Alla böcker står också i landsordning. Först står böckerna av svenska författare, sen nordiska, sen europeiska etc. Sist  står de afrikanska – för jag har bara en bok av en sydafrikansk författare.

Här är de tre hyllorna till vänster om hörnhyllan klara.


Hörnhyllan är ett mindre h-e.
Nog för att den är praktisk, men den är också svår att fylla med böcker så att det ser ordentligt ut. Min tanke var att den inte skulle innehålla böcker utan all annan skit alla andra grejor som jag behövde från den tömda hyllan plus lite som redan fanns där.  Och så blev det. Hörnhyllan rymmer nu fotoalbum, spel, historiska böcker, konstbäcker, reseböcker och så lite papper.

De sista två hyllorna blev jag klar med alldeles nyss. Och så har jag dammsugit igen, för här blev ju fullt av dammråttor. Fast den sista hyllan har jag inte gjort så mycket med. Den skulle behöva rensas men allt ska inte kastas. Och förrådet är fullt…

Färdigt! Eller i alla fall den vänstra av de två sista hyllorna.


Nu inser jag att jag inte har ätit sen frukost,
så jag borde kanske stoppa i mig nåt  innan jag hämtar Fästmön från jobbet.

Mitt hemma-projekt fick den här söndagen att gå och jag slapp promenera i aprilsolen och kan fortsätta vara blek om nosen.

Read Full Post »