Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘pussel’

Jag hade tänkt ta lite ledigt i eftermiddag. Ta lite sportlov jag också. Vila lite, för jag känner mig trött och slut eftersom jag inte sover varken tillräckligt mycket eller tillräckligt bra. Men jag håller på med så roliga saker här på jobbet, så jag blev visst kvar för byggnation av webbplats. Det är så fantastiskt spännande – och tacksamt! – att se nånting växa fram via ens händer och framför ens ögon. Lite stolt är jag också över det jag får till. Skulle gärna vilja visa upp det, men det går ju inte eftersom det handlar om intranät och ofärdigt material.

pussel strand ram

Lite som att pussla.


Att bygga upp en intern webbplats
är lite som att  pussla. Först börjar jag med ramen, det vill säga själva strukturen. Har tänkt ut innehåll för startsida, ingångssidor och undersidor. Det växer. Jag är nästan klar med allt innehåll under en flik. ML och jag hade ett snabbt avstämningsmöte före lunch och jag har bett att få visst underlag. Några större synpunkter hade ML väl inte, utan jag fick klartecken att bygga på.

Dagens lunch var trevlig och jag intog den i sällskap med två favoriter här, T och J. Ibland känns det enklare att umgås med män, de är utan krusiduller på nåt visare. Rakare, alltså. I alla fall i jobbsammanhang. Kvinnor kan vara mer om sig och kring sig, krumbuktiga. Typ säga en sak och mena en annan – och man ska gissa vilken. Hur som helst, dagens lunch gav en del idéer och tankar kring utveckling, bland annat om sociala medier. Tänk om institution 2 blir den första som… Nej, det tänker jag förstås inte avslöja här!

Nu SKA jag emellertid strax gå hem. En timmes sportlov, ungefär. Hem och slappa, fixa till mig för Fästmön som dyker upp senare. Längtar…


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har varit och handlat, jag kör en maskin tvätt och jag har lagat mat som jag har ätit. Vad finns att vara stolt över i detta? För stolt är jag. Över mig själv. Väldigt stolt.

Det handlar om maten, förstås, och nu är jag inte ett dugg ironisk. Jag har lagat mat. Jag har lagat den rätt som jag skulle ha ätit den där dagen när livet kraschade.

Söndagsmiddag.


En del av vägen tillbaka
har varit att laga just korv och makaroner. Det jag hade tagit fram i en burk med blått lock för att laga till kvällen. Den där dan när en människa slog sönder mitt liv till små, små bitar som inte går att foga samman längre. Jag är ett annat pussel idag och jag lägger mina pusselbitar själv.

En dag är jag hel igen. En dag ska den som har gjort fel få ta sitt straff. Tro inte för en millisekund att jag tänker låta detta passera. Jag är på väg att resa mig. Och jag är stolt som fan. Över mig själv. Över den jag är idag. Den jag inte hade kunnat bli utan mig själv – den enda person jag med säkerhet vet att jag ska leva med resten av livet.


Livet är kort.

Read Full Post »

Halvvägs i TV-serien Så levde de lyckliga var det i kväll på SvT1. Tre par som varit gifta i sju år porträtterades. Och i det här avsnittet var det en del fokus på bonusbarn/bonusföräldraskap och diverse kriser.

Monica och Ylva hittade vita skor och bestämde sig för att gifta sig.


Ylva var gift
med sin ungdomskärlek i många år och fick två barn med honom. Men äktenskapet höll inte. Och strax därpå träffade hon Monica och blev kär. Allt verkade gå bra – tills Monica fick sin cancerdiagnos. Vita skor har dock en viss betydelse för parets äktenskap.

Maria och Sverre har fem barn – två är Marias och tre är Sverres med två olika kvinnor. Det var inte helt lätt att få ihop pusslet. Särskilt inte när Marias dotter fick stora problem i tonåren.

Lisa och Rubin är idrottare, hon från Sverige, han från New Zeeland. De har fått ett barn tillsammans, men har inte tid att laga mat – det gör Lisas mamma åt dem.

Ikväll var det inte alls nåt gnäll om barn, även om bonusföräldrarna tillstod att det inte alltid hade varit så lätt att inte vara den riktiga föräldern. Vad paret Lisa och Rubin gjorde i sammanhanget fattade jag inte riktigt, det var som om de inte hörde till den här delen av serien. Det drar ner kvällens betyg som landar på medel.

Read Full Post »

Jag har kommit på att det går alldeles utmärkt att böla i bilen på väg till jobbet. Då stör jag ingen och ingen hör eller ser mig, för det är fortfarande mörkt ute. Bara det att jag ser ut som en polkagris i ansiktet när jag kommer in på jobbet.


Decembermörker.

                                                                                                                                                           Köer, köer, köer var det i morse. Men jag klagar inte, jag är glad att jag än så länge har ett jobb att åka till. Ett tag till.

I kväll eller i morgon kväll ska jag försöka återlämna pusslet. Det blir lite jobba över i kväll, trots att jag bestämt mig för att inte göra det. Jag har ju inget flexkort, så varför skulle jag bjuda på timmar? Men jag ska ju göra en intressant intervju, förhoppningsvis, och då är det värt tiden.

Men innan dess ska jag boxas lite med IT. Jag begärde utökad behörighet från dem igår till webbsidorna och fick då följande svar (kursiveringen är min):

Hej Tofflan!

Ditt ärende angående Användarstöd – (SR),Centrala Tjänster..Centrala System..EPIservermed ärendenummer:xxxxx har nu stängts.

Din ärendebeskrivning var: Behörighet

Lösningsbeskrivningen är: Denna beställning måste göras av någon som redan är redaktör eller av prefekt eller motsvarande. Se intranätsidan XXXX

De som redan är redaktörer på XYZ är:

Kalle Anka
Kajsa Anka
Musse Pigg
Alexander Lukas
Tofflan
Fru Chef1

Med vänliga hälsningar IT

Eh…? Är det nån som är… inte så smart, eller..? (Mitt namn finns alltså i listan över redaktörer…)

Read Full Post »

Jag orkar inte med folk. Det är så här att jag börjar isolera mig igen. Jag pallar inte att bonda med folk som jag sen inte ska umgås med. Det blir för jobbigt. Nu låter det som om jag har förhållanden till höger och vänster. Det har jag förstås inte. Men när man vill tillhöra ett sammanhang och inte får det blir det jobbigt.

All kraft går fortfarande åt till att ta mig ur sängen om morgnarna. Att försöka fungera ”normalt”. Att inte bryta ihop var eller ens varannan sekund. Autopiloten är inkopplad. Den är känslolös. Fast i morse blev jag lite upprörd när typsnitten fortfarande inte var installerade på min dator.


Snurrigt med typsnitten.

                                                                                                                                                                 Att bli ilsken kanske är ett tecken på att jag trots allt lever. Likaså den molande magvärken. Så nog känner jag lite. Och nog har jag svårt att låta bli att inte framföra åsikter, tankar och idéer i vissa sammanhang.

På jobbet försöker jag nu febrilt få till ett nyhetsbrev innan jag ska ha semester för jul. Jag blir konstant avbruten av folk som tycker att jag ska ta hand om just deras ”bebisar”. Förståelsen för tidspressen jag arbetar under är obefintlig.

I helgen köpte jag en julklapp för många hundralappar. Blev något förbannad när Fästmön messade från stan att samma julklapp finns i en affär där, men tvåhundra spänn billigare. Detta innebär att vi ska åka och byta julklapp nummer ett i kväll. Jag åker från jobbet och hem och hämtar Anna och julklapp och sen halvvägs tillbaka till jobbet igen. Tvåhundra spänn är för mycket pengar.

Nej, jag är inte särskilt sprudlande idag. Jag var jättelåg igår och sken upp först framåt kvällen när jag fick hämta Anna från jobbet. Hon kan till och med få mig att skratta när jag gråter!


Ingen kraft att interagera ens med en vänlig människa. 

                                                                                                                                                           Jag skulle ha lämnat tillbaka ett pussel igår. Det ligger i bagaget på min bil fortfarande. Jag hittade inte kraften att interagera ens med en vänlig människa. Förlåt.

Read Full Post »

Kickorna* har kämpat hårt idag med att pussla. Vi gick ifrån en stund, Fästmön för att duscha sig, jag för att inhandla middag med mera på Tokerian. Sen la vi de sista bitarna i raketfart!


Hela 1 500 bitar på plats! Vinner vi en resa till den här stranden nu?

                                                                                                                                                             Nu undrar vi bara om vi har vunnit en resa till den här stranden..? Pusslet ska få ligga några dagar till vår beskådan, men sen ska det återbördas till sina rätta ägare Monica och K – jag har lånat det alldeles för länge.

Lite söndagsmiddag – grillad kyckling, potatisklyftor med skal, hot béarnaisesås och kokta grönsaker – är på gång nu! Det behöver vi!

                                                                                                                                                            *Kickorna = ett samlingsnamn på Anna och mig. Hon är Lill-Kickan och jag, som är betydligt mognare och fem år äldre än hon, Stor-Kickan

Read Full Post »

Dagens dängor, mixade enligt Fästmön vid pusslet:

Vi ska ha roligt, sa gummorna di små.
Vi ska ha roligt, det kan du väl förstå?
Å åka karusell, å äta karamell
Hännä å dännä i Köppebä

Jag är stum av beundran..

Read Full Post »

Older Posts »