Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘pussel’

Jag hade tänkt ta lite ledigt i eftermiddag. Ta lite sportlov jag också. Vila lite, för jag känner mig trött och slut eftersom jag inte sover varken tillräckligt mycket eller tillräckligt bra. Men jag håller på med så roliga saker här på jobbet, så jag blev visst kvar för byggnation av webbplats. Det är så fantastiskt spännande – och tacksamt! – att se nånting växa fram via ens händer och framför ens ögon. Lite stolt är jag också över det jag får till. Skulle gärna vilja visa upp det, men det går ju inte eftersom det handlar om intranät och ofärdigt material.

pussel strand ram

Lite som att pussla.


Att bygga upp en intern webbplats
är lite som att  pussla. Först börjar jag med ramen, det vill säga själva strukturen. Har tänkt ut innehåll för startsida, ingångssidor och undersidor. Det växer. Jag är nästan klar med allt innehåll under en flik. ML och jag hade ett snabbt avstämningsmöte före lunch och jag har bett att få visst underlag. Några större synpunkter hade ML väl inte, utan jag fick klartecken att bygga på.

Dagens lunch var trevlig och jag intog den i sällskap med två favoriter här, T och J. Ibland känns det enklare att umgås med män, de är utan krusiduller på nåt visare. Rakare, alltså. I alla fall i jobbsammanhang. Kvinnor kan vara mer om sig och kring sig, krumbuktiga. Typ säga en sak och mena en annan – och man ska gissa vilken. Hur som helst, dagens lunch gav en del idéer och tankar kring utveckling, bland annat om sociala medier. Tänk om institution 2 blir den första som… Nej, det tänker jag förstås inte avslöja här!

Nu SKA jag emellertid strax gå hem. En timmes sportlov, ungefär. Hem och slappa, fixa till mig för Fästmön som dyker upp senare. Längtar…


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har varit och handlat, jag kör en maskin tvätt och jag har lagat mat som jag har ätit. Vad finns att vara stolt över i detta? För stolt är jag. Över mig själv. Väldigt stolt.

Det handlar om maten, förstås, och nu är jag inte ett dugg ironisk. Jag har lagat mat. Jag har lagat den rätt som jag skulle ha ätit den där dagen när livet kraschade.

Söndagsmiddag.


En del av vägen tillbaka
har varit att laga just korv och makaroner. Det jag hade tagit fram i en burk med blått lock för att laga till kvällen. Den där dan när en människa slog sönder mitt liv till små, små bitar som inte går att foga samman längre. Jag är ett annat pussel idag och jag lägger mina pusselbitar själv.

En dag är jag hel igen. En dag ska den som har gjort fel få ta sitt straff. Tro inte för en millisekund att jag tänker låta detta passera. Jag är på väg att resa mig. Och jag är stolt som fan. Över mig själv. Över den jag är idag. Den jag inte hade kunnat bli utan mig själv – den enda person jag med säkerhet vet att jag ska leva med resten av livet.


Livet är kort.

Read Full Post »

Halvvägs i TV-serien Så levde de lyckliga var det i kväll på SvT1. Tre par som varit gifta i sju år porträtterades. Och i det här avsnittet var det en del fokus på bonusbarn/bonusföräldraskap och diverse kriser.

Monica och Ylva hittade vita skor och bestämde sig för att gifta sig.


Ylva var gift
med sin ungdomskärlek i många år och fick två barn med honom. Men äktenskapet höll inte. Och strax därpå träffade hon Monica och blev kär. Allt verkade gå bra – tills Monica fick sin cancerdiagnos. Vita skor har dock en viss betydelse för parets äktenskap.

Maria och Sverre har fem barn – två är Marias och tre är Sverres med två olika kvinnor. Det var inte helt lätt att få ihop pusslet. Särskilt inte när Marias dotter fick stora problem i tonåren.

Lisa och Rubin är idrottare, hon från Sverige, han från New Zeeland. De har fått ett barn tillsammans, men har inte tid att laga mat – det gör Lisas mamma åt dem.

Ikväll var det inte alls nåt gnäll om barn, även om bonusföräldrarna tillstod att det inte alltid hade varit så lätt att inte vara den riktiga föräldern. Vad paret Lisa och Rubin gjorde i sammanhanget fattade jag inte riktigt, det var som om de inte hörde till den här delen av serien. Det drar ner kvällens betyg som landar på medel.

Read Full Post »

Jag har kommit på att det går alldeles utmärkt att böla i bilen på väg till jobbet. Då stör jag ingen och ingen hör eller ser mig, för det är fortfarande mörkt ute. Bara det att jag ser ut som en polkagris i ansiktet när jag kommer in på jobbet.


Decembermörker.

                                                                                                                                                           Köer, köer, köer var det i morse. Men jag klagar inte, jag är glad att jag än så länge har ett jobb att åka till. Ett tag till.

I kväll eller i morgon kväll ska jag försöka återlämna pusslet. Det blir lite jobba över i kväll, trots att jag bestämt mig för att inte göra det. Jag har ju inget flexkort, så varför skulle jag bjuda på timmar? Men jag ska ju göra en intressant intervju, förhoppningsvis, och då är det värt tiden.

Men innan dess ska jag boxas lite med IT. Jag begärde utökad behörighet från dem igår till webbsidorna och fick då följande svar (kursiveringen är min):

Hej Tofflan!

Ditt ärende angående Användarstöd – (SR),Centrala Tjänster..Centrala System..EPIservermed ärendenummer:xxxxx har nu stängts.

Din ärendebeskrivning var: Behörighet

Lösningsbeskrivningen är: Denna beställning måste göras av någon som redan är redaktör eller av prefekt eller motsvarande. Se intranätsidan XXXX

De som redan är redaktörer på XYZ är:

Kalle Anka
Kajsa Anka
Musse Pigg
Alexander Lukas
Tofflan
Fru Chef1

Med vänliga hälsningar IT

Eh…? Är det nån som är… inte så smart, eller..? (Mitt namn finns alltså i listan över redaktörer…)

Read Full Post »

Jag orkar inte med folk. Det är så här att jag börjar isolera mig igen. Jag pallar inte att bonda med folk som jag sen inte ska umgås med. Det blir för jobbigt. Nu låter det som om jag har förhållanden till höger och vänster. Det har jag förstås inte. Men när man vill tillhöra ett sammanhang och inte får det blir det jobbigt.

All kraft går fortfarande åt till att ta mig ur sängen om morgnarna. Att försöka fungera ”normalt”. Att inte bryta ihop var eller ens varannan sekund. Autopiloten är inkopplad. Den är känslolös. Fast i morse blev jag lite upprörd när typsnitten fortfarande inte var installerade på min dator.


Snurrigt med typsnitten.

                                                                                                                                                                 Att bli ilsken kanske är ett tecken på att jag trots allt lever. Likaså den molande magvärken. Så nog känner jag lite. Och nog har jag svårt att låta bli att inte framföra åsikter, tankar och idéer i vissa sammanhang.

På jobbet försöker jag nu febrilt få till ett nyhetsbrev innan jag ska ha semester för jul. Jag blir konstant avbruten av folk som tycker att jag ska ta hand om just deras ”bebisar”. Förståelsen för tidspressen jag arbetar under är obefintlig.

I helgen köpte jag en julklapp för många hundralappar. Blev något förbannad när Fästmön messade från stan att samma julklapp finns i en affär där, men tvåhundra spänn billigare. Detta innebär att vi ska åka och byta julklapp nummer ett i kväll. Jag åker från jobbet och hem och hämtar Anna och julklapp och sen halvvägs tillbaka till jobbet igen. Tvåhundra spänn är för mycket pengar.

Nej, jag är inte särskilt sprudlande idag. Jag var jättelåg igår och sken upp först framåt kvällen när jag fick hämta Anna från jobbet. Hon kan till och med få mig att skratta när jag gråter!


Ingen kraft att interagera ens med en vänlig människa. 

                                                                                                                                                           Jag skulle ha lämnat tillbaka ett pussel igår. Det ligger i bagaget på min bil fortfarande. Jag hittade inte kraften att interagera ens med en vänlig människa. Förlåt.

Read Full Post »

Kickorna* har kämpat hårt idag med att pussla. Vi gick ifrån en stund, Fästmön för att duscha sig, jag för att inhandla middag med mera på Tokerian. Sen la vi de sista bitarna i raketfart!


Hela 1 500 bitar på plats! Vinner vi en resa till den här stranden nu?

                                                                                                                                                             Nu undrar vi bara om vi har vunnit en resa till den här stranden..? Pusslet ska få ligga några dagar till vår beskådan, men sen ska det återbördas till sina rätta ägare Monica och K – jag har lånat det alldeles för länge.

Lite söndagsmiddag – grillad kyckling, potatisklyftor med skal, hot béarnaisesås och kokta grönsaker – är på gång nu! Det behöver vi!

                                                                                                                                                            *Kickorna = ett samlingsnamn på Anna och mig. Hon är Lill-Kickan och jag, som är betydligt mognare och fem år äldre än hon, Stor-Kickan

Read Full Post »

Dagens dängor, mixade enligt Fästmön vid pusslet:

Vi ska ha roligt, sa gummorna di små.
Vi ska ha roligt, det kan du väl förstå?
Å åka karusell, å äta karamell
Hännä å dännä i Köppebä

Jag är stum av beundran..

Read Full Post »

Eftermiddagen blev det möte för min del. Det var intressant att se ett möte så disciplinerat som detta – jag kunder ju inte låta bli att jämföra med motsvarande möten i mitt förra liv. pratade alla i munnen på varandra, ordföranden kunde inte leda mötet (ingen pondus) och minnesanteckningarna var hej-kom-och-hjälp-mig – om de alls var… Nu var det enda som var lite odisciplinerat att två mobiler ringde, S:s kommentar (två gånger):

Var det maken?

M1:s småroliga kommentarer och M2, som såg väldigt trött ut. Kan tänka mig att det hade kunna bli ett fnissanfall. Om vi nu inte alla var så disciplinerade…

En snabb mugg java efter mötet och så var det plötsligt bara en timma kvar till hemgång. Jag filade lite på nyhetsbrevet, la till en del uppgifter efter underlag från Carl eller webben.

Vägen hem var hemsk! Bilköerna var kilometerlånga och jag behövde gå på toa = ingen kul kombo… Messade lite med Fästmön när bilen stod stilla vid rödljus. Hon har blivit kontaktad av en journalist som vill intervjua henne – journalisten hade läst en kommentar som hon gjort här på min blogg! Ha ha, det blev lite grann

Jag mötte Lassie…

Hoppas Anna ställer upp, hon behöver få lite uppmärksamhet för hon är nämligen inte bara söt och vän, hon är skärpt, klok – och alldeles för lågmäld med sina sunda åsikter! (Hon är för övrigt skitrolig också, men det kanske inte passar sig i detta sammanhang att hon visar sin vassarappa tunga, menar jag…)

Jag hann hem innan katastrofen var ett faktum. Sparkade sen igång en maskin tjockis-svart tvätt och satte mig en stund vid pusslet. Tyvärr blev ljuset snabbt för dåligt, så jag fick bara dit en enda bit. Men – skryt, skryt – jag fick också dit en bit i morse, bara så där, när jag borstade tänderna. Som kvinna kan jag ju göra två saker samtidigt.


Visst kan man väl ändå säga att två tredjedelar är lagt?

                                                                                                                                                                    Av pusslets 1 500 bitar gissar jag att cirka 500 ännu inte är lagda på sin rätta plats. Så två tredjedelar är lagt, eller hur?

Nu ska jag surfa runt bland nyhetssidorna och kolla om det har hänt nåt i världen som jag kan reta upp mig på blogga om. Och så blir det en runda bland mina favoritbloggar. Ska väl se klart sista halvtimman av Mördare okänd också. Och telefonera med Anna. Midda? Äh, det hinner jag inte idag heller, jag hyfsade chokladasken med de belgiska sjöfrukterna som jag tog fram igår. Den asken som jag fick i julklapp förra året och som nyss passerat bäst-före-datum…

Read Full Post »

Jag trodde inte man kunde vara så här trött… Visst är det skönt, men jag känner mig helt slut.

Stannade till vid Tokerian på vägen hem för att handla middag och chips. Det blev en dr Oetker-pizza. Fast det blev sen chips till middag. Pizzan ligger kvar i frysen. Hänger nog ihop med att det var fullt av tokar på Tokerian. En Sockis-familj med kolfärgat hår och blek hy gick fram som ångvältar. Jag skenade genom affären för att komma undan med livhanken…

Satt en stund vid pusslet när jag kom hem. Solen tittade nämligen fram idag och det var ljust ganska länge. Att lägga pussel är ett bra sätt att rensa huvudet! Tankarna gick bland annat till ett utlovat besked som skulle ha kommit den här veckan. Gissar att det är kört nu, men det känns trist att jag aldrig fick nån signal.

Strykbrädan åkte fram när jag hade packat lite grejor till i morgon. Strykhögen var liten, men jag ville få undan den. I morgon bär det av ut till Himlen. Hoppas att det vackra vädret håller i sig för det vore skönt för kropp och själ att få vara ute i naturen. Svampkniven är nerlagd i samma påse som stövlarna. Kniven är orange och fin!


Min svampkniv!

                                                                                                                                                  Svampkniven är en reklampryl som jag fick av pappa. På ena sidan skaftet är påtryckt namnet på tidningen som han vigde sitt liv åt. Samma tidning som kvickt som attan klippte av prenumerationen när han hade gått bort. Då hade han jobbat där i 30+ år. Skamligt, tycker jag. Min mamma grät och jag blev arg. Mamma hade nämligen också jobbat på samma tidning. Kunde hon inte ha fått ha kvar gratisprenumerationen fram till årsskiftet? Snålt. Men ganska typiskt en arbetsgivare som inte bryr sig om sina lojala medarbetare.

Jag har sett sista delen av The Killing. Den gick igår på TV4, men jag spelade in den på DVD:n. Åt min middag = chips och en starköl till. Tyckte att den slutade knäppt, men vad jag förstår blir det en fortsättning.

Det känns ensamt, men jag har själv valt att stanna här. Tänkte att Fästmön och barnen kanske vill ha en kväll på egen hand. Och samtidigt att jag är för trött för att orka göra nåt annat än sitta vid datorn eller ligga framför TV:n. För det är ett program i kväll som jag vill se, Tyst vittne. Men då gäller det att jag håller mig vaken till klockan 22 och ända fram till över midnatt. Det vete 17 om jag klarar…

Read Full Post »

Igår kväll var vi båda ganska trötta. Fästmön kom inte hem från sin mamma förrän sena eftermiddagen. Jag tankade på vägen hem. Vi beslutade oss för att ta en onyttig, men god middag lite senare på favoriten Mack Jack.

I postboxen låg fyra (4) räkningar. Roligare post kunde man få… Det var bara att sätta sig vid datorn direkt och betala. Anna pusslade under tiden och jag stod lutad över stranden (bilden på pusslet) en lång stund också, men det var ingen bekväm arbetsställning. Till slut var det bara att inse att solen sjunkit bakom husen och att det var slut med pussel-ljuset.

Maten var som vanligt god och till ett bra pris. På hemvägen stannade vi på Tokerian för att köpa mjölk och yoghurt och bröd. Där fanns många märkliga människoexemplar och jag blev riktigt rädd för ett av dem. Tänk att det alltid är mycket roligare att handla i Annas sällskap! Mera flams – vilket behövs när man försöker göra nåt man tycker är tråkigt…

Hemma igen satt jag en stund vid datorn och tittade in hos mina bloggvänner, bland annat. Men jag ville ju vara med Anna, så vi bänkade oss i TV-hörnan och såg Mördare okänd, avsnittet från i söndags. Det var riktigt läskigt och har du inte sett det så råder jag dig till att göra det!


En bild som skulle kunna illustrera ”samverkan”, men händer är uttjatade och förbjudna här!

                                                                                                                                                                                                                                                  Nu sitter jag på ”jobbet” och är fortfarande trött. Vädret är grått och trist och i morse såg det ut som om det hade regnat hela natten. Idag jagar jag forskare som inte har hört av sig angående sina texter. Carl och jag ska också jobba med nyhetsbrevet. Den elektroniska mallen är inte klar, men vi ska se om vi kan göra en egen. I annat fall får det bli ett nyhetsbrev i tryckt form. Jag ser framför mig ganska mycket ”pill”. Jag har fått uppgiften att skriva huvudartikeln, på temat ”samverkan”. Hmm… Klurar just nu på tänkbara frågor. Mitt förslag till bild för att illustrera huvudartikeln nappade Carl på direkt, kul!

I eftermiddag är det tänkt att jag ska försöka få tag i några intervjuoffer per telefon. Bara det att bordstelefonen här började krångla igår. När jag provade att ringa på förmiddagen hörde jag inte hälften av vad den jag hade ringt upp sa. Då fick Tofflan nog, kontaktade telesektionen och gick upp och fick luren med sladd utbytt. Nu låter det som det ska. På telesektionen hade de ett gäng gamla telefonapparater som jag inte kunde låta bli att fota:


Oj oj vilka gamla telefoner!

Read Full Post »

Older Posts »