Allting har en ände…

Ett ändligt inlägg.

---

 

Jag kom sent till förmiddagsfikat, men fick sällskap vid bordet.

En brukar säga att 

allting har en ände.

Då finns det alltid nån som lägger till:

…men korven den har två!

Helgen ändade vid midnatt och i morse var det dags för en ny, härlig arbetsvecka. På jobbet drar förändringens vindar in och skapar en del förvirring, en del frustration, men också en hel del positivism. Det senare gläds jag åt för mina arbetskamraters skull. Jag tror att jag har bland de finaste arbetskamrater en kan ha. De är både vanliga och vänliga, men också speciella och… ganska normala. Förhoppningsvis smittar sånt av sig. Det värmde i alla fall ett Toffel-hjärta att en del bytte bord för att hålla hjärtats ägare sällskap när det kom sist till förmiddagsfikat. Vill jag tro. (Låt mig få tro det!)

Här finns alla sorter, men nånting som har slagit mig är hur en del påminner så mycket om andra människor jag har mött i livet. Här finns till exempel en Micke som heter Anders, en Farouk som heter Tomas och en Christina som heter Helena, för att nämna några. Det är nästan ruggigt så lika de är, både till utseende och till sätt.

Idag har jag textgranskat en rapport på engelska, fipplat lite med bilder samt filat lite på en beskrivning. Under morgondagen skickar jag iväg ett slutkorrektur och påbörjar en lay out. Det händer saker – och det händer att jag blir färdig med saker också. Och snart är jag färdig där jag är just nu. För allting har ju en ände, även det som är roligt och bra.

Hemma i New Village väntar jag (förgäves?) på ett återbesök av BRF-ordföranden. Eller åtminstone att h*n ska höra av sig angående en uppföljning av värmen samt mina klagomål angående störning, som h*n lovade. För tillfället känns det inte så akut, vi har fått en plusgrad idag utomhus och jag har över 20 grader i köket. Underbart! 

Jag har suttit en stund med mina räkningar, för idag fick jag lön. Jag hade väldigt många räkningar den här månaden, så jag är extra tacksam för den där lönen. Och nu är alla räkningar betalda och jag har pengar kvar. (Nej, jag skryter inte, jag har ingen jättehög lön, men jag har ett uns smålänning i mig och kan leva sparsamt. Det var för övrigt tack vare min sparsamhet som jag hade råd att köpa en bästefåtölj, till exempel, för snart tio år sen. Jag sparade till den.)

I kväll blir det ingen lyxmiddag utan rostade mackor med ost och ett par glas mjölk. Men att det skulle vara fel att unna sig god mat, framdukad på ett trevligt sätt, med tänt ljus, bra läsning och ett glas vitt vin – såsom jag gjorde igår… Det tycker jag inte! Ska inte jag få ha det mysigt trots att jag äter ensam? Hur äter DU när du äter ensam??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Jag unnar mig att äta gott och mysigt ibland. Gör du???

I morgon är det redan tisdag och jag ska handla efter jobbet. Tänk om jag kunde komma ihåg att köpa tulpaner till köksbordet…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Eftermiddag i Gamlis med ”gammal ” svensk vän och ny afrikansk

Ett vänskapligt inlägg.

---

 

Under den här trädkronan satt vi i fyra timmar. Notera lite blått mellan blad och gren!

Inget regn än idag! Det blev en perfekt dag för en utflykt till Gamla Uppsala. Men först var jag tvungen att stångas med byråkratins önskemål. Jag fick lägga ner ett par timmars arbete på att få till en form av redovisning av sex timmars arbete (egentligen två timmars faktiskt arbetad tid) under åtta månaders tid – trots att denna redovisning redan fanns. Ibland kan jag inte låta bli att undra om vissa myndigheter har för lite att göra.

Jag hade precis hunnit tvätta en maskin tjockis-svart när Agneta och en rejäl matig macka kom och hämtade mig och en termos kaffe vid avtalad tid. Solen lyste, himlen var blå och vi ville båda sitta i skuggan under ett träd. Där satt vi sen i nästan fyra timmar. Som du förstår var det inte tyst många sekunder…

Glada i Gamlis är vi, jag och Agneta.

Agneta och jag har känt varandra sen början av 1990-talet. Under större delen av 1990-talet var vi arbetskamrater på samma avdelning. Därefter skildes våra vägar – tills de korsades igen i cyberspace och IRL. Mycket prat och skratt blev det idag, precis som vanligt. En del allvarsord blev det också. Ingen av oss är skonad av livet, men vi är drabbade på olika sätt av dess törnar. Det är gott att ha såna vänner. Mycket!

Att vi är gamla vänner upptäckte vi kanske mest när vi skulle resa oss upp från filten. Efter att ha suttit i nerförsbacke och spjärnat emot med rumpor och fötter var somliga ganska… stela. Därför blev det ett besök hos Antikhandlaren i Mjödstugan innan vi satte oss i bilen. Där kan man som bekant göra fynd. En mig närstående person fyndade tidigare i år till exempel en golvlampa. Sagda närstående person samlar även en del afrikanska träfigurer, men idag var det jag som slog till på en sådan! Jag kunde helt enkelt inte motstå en fantastisk liten gubbe med spretande hår och underbett – han sitter ju och läser en bok! Antikhandlaren skrockade förtjust när jag frågade vad han skulle ha för figuren.

Han är ju jag!

sa han och sålde sig för 50 kronor. Och lite lika är de allt. Antikhandlaren får du inte se på bild, men njut av min nya, afrikanska vän som numera tronar i en av deckarhyllorna i hallen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördag igår, midsommarafton idag

Ett till synes dagvillt inlägg.

---

 

Undras om jag är en av dem som avses i den här texten eftersom jag inte har så många blodsband här i stan…

När man är tillsammans med nån som jobbar inom vård och omsorg får man snart lära sig att stuva om bland dagar och helger. Vårdarbetande följer nämligen scheman som struntar i om det är röda dagar eller så. Därför lekte vi lördag igår på onsdagen eftersom Fästmön var ledig. Och eftersom hon är ledig även idag, men jobbar i morgon leker vi midsommarafton idag.

Igår var vädret först ganska OK, det vill säga det var lagom varmt, solen stekte inte och ösregnet höll sig borta. Det var som en dag gjord för att umgås med nära och kära med tillgång till trädgård. Jag har ju inte många såna här i Uppsala blodsbandsmässigt sett, men som bekant snikar jag gärna in mig i Annas familj och släkt. Vi for alltså till hennes snälla mamma och L i Slottet.

På vägen till Slottet stannade vi för Anna hade ett ärende. Jag satt kvar i bilen och läste min post, det vill säga sprättade upp ett kuvert med en räkning samt läste en av mina facktidningar, Journalisten. Faktum är att veckans nummer var så bra att jag läste det en gång till senare OCH sparade det! Jag kunde inte bara konstatera att Jan Gradvall och jag är väldigt lika när jag har mina brillor på mig,  jag läste också ett reportage om ett företag där jag mer än gärna skulle vilja jobba! Att Omni behöver kvinnor framgick av artikeln, så jag sträckte ut en tass via Twitter och funderar nu på att skriva en spontanansökan.

Lika som bär: Jan Gradvall och Tofflan… eller tvärtom. Jag är den som gör en ful min, Jan Gradvall ser normal ut.

 

Några färggranna blommor i Slottsträdgården.

Vi fick ingen kontakt i förväg med Slottsfrun och Slottsherrn, men vi for dit i alla fall. Vi tänkte att vi kunde titta på blommor och gå ner till vattnet och glo om ingen var hemma. Men paret var i Slottet. Det blev ett par fina timmar med kaffe utomhus bland fåglalåt och blomdoft. Jag älskar att bara gå omkring och titta i Slottsträdgården på allt som växer och gror och fota, förstås. Blommor är ungefär som böcker för mig – nåt snällt att fly till – och mycket bra humörhöjare och tröstare!

 

Pionerna hade inte slagit ut än i Slottsträdgården.

Det var väldigt skönt att bara vara utomhus. Jag har numera mina jeansshorts när jag går ut. Jag skiter i att mina håriga, vita smalben, med blåsvarta inslag av åderbråck syns. Om jag aldrig exponerar benen för sol kan de ju aldrig få nån annan färg än sjukligt blåvit. Men himlen mörknade framåt eftermiddagen och vi gav oss iväg hemåt innan regnet kom. För det klart att det regnade igår!

Dagen till ära – det var ju låtsaslördag – plockade jag fram födelsedagsvinet jag fick av Annas snälla mamma till middagen. Jag stekte kalkon och serverade med tillbehör. Till dessert blev det kaffe och så smög sig handen ner i den där julklappschokladasken med belgiska sjöfrukter som jag grävde fram förra veckan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag leker vi midsommarafton. Det passar bra för det regnar och Anna ska till Sjukstugan i Backen. Ja inte till akuten, dårå, utan som ledsagare. I eftermiddag/kväll serverar köket i New Village matjessill med färskpotatis, gräddfil och gräslök samt Östgöta sädes i snapsglasen av tenn. Jag tror inte jag kan misslyckas med att koka färskpotatis. Anna ska sno ihop några laxrullar med pepparrotsfyllning. Och medan folk tycks jobba halv dag idag och Anna gästspelar i vården pinnar jag väl över till Tokerian för att köpa svindyra jordgubbar. Är det midsommarafton så är det! (Och i morgon, på den riktiga midsommarafton, jobbar Anna. Men nån har förbarmat sig över mig och bjudit hem mig. Så glad för det!)

Vi fick en fin midsommarbukett med lupin och prästkragar med oss hem från Slottsträdgården.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En bra start på dan..?

Ett uppstartande inlägg med bra jobbannonser och dåliga.

---

 

Även pennor kan ge fläckar, men idag var det skrivaren.

Min måndag har börjat rätt bra. Förutom att jag har slagits lite med min skrivare, som inte är direkt samarbetsvillig. Detta fick till följd att min vänsterhand är svart av bläckfläckar. Hur skrivaren ser ut ska vi inte gå in på. Jag erkänner ingenting.

Det har regnat sen igår eftermiddag. Jag gillar det, jag vet att andra inte gör det. Men hösten går så fort fram i år! Det har inte riktigt varit några fina höstdagar med klarblå himmel som förra året. Eller också var det såna dagar under perioden när jag satt och skrev så intensivt att jag knappt tittade upp och ut.

Jag har hittat sex riktigt intressanta lediga tjänster idag. Tre har jag sparat till i morgon så slipper jag ägna timmar åt att leta. Dessutom kan jag fundera på smarta formuleringar. Skriver man för många ansökningar åt gången är risken att de blir väldigt lika. Så vill jag inte ha det!

Sen hittade jag en annons på lediga jobb som gjorde mig förbannad. Särskilt som annonsen kommer från Proffice, ett av de vettigare bemanningsföretagen. Men tydligen har Proffice börjat gå i a-kassornas koppel för den här annonsen uttryckte i mina ögon att den som inte har nåt fast jobb eller annan sysselsättning ska inte heller jobba lite grann. Vad sägs om dessa rader, som jag verkligen, verkligen undrar om de är genomtänkta:

[…] OBS! Kravet för att kunna få en extraanställning hos oss är att du har en annan huvudsaklig sysselsättning, det vill säga att du antingen studerar, har ett annat deltidsarbete, professionellt idrottskontrakt eller är pensionerad. Har du ingen annan huvudsaklig sysselsättning är du ej aktuell för just denna tjänst då den inte är på heltid. […]

Jag är mycket besviken på Proffice och överväger att ta bort min profil från företagets kandidatbank. För såna där textrader som ovan är direkt kränkande att läsa när man är arbetssökande på heltid. Inte nog med att många företag åldersdiskriminerar, nu har ett bemanningsföretag också börjat sysselsättningsdiskriminera. En person som inte har nån sysselsättning är inte meriterad att söka ett tidsbegränsat jobb. Då ska du veta att detta var en ganska okvalificerad tjänst – som julkortssorterare. Fy skäms, Proffice!!! Detta ger er en svart bak!

En svart bak till Proffice som diskriminerar dem som är arbetssökande på heltid.

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lite mer tillfreds

Ett inlägg om livet, typ.

Vissa dagar känner jag en sån stor frustration och maktlöshet. Jag tycker att jag inte kan påverka min tillvaro nästan nånting. Livet bara rullar på och jag med det. Men just i den här stunden känns det som om jag är på väg att nå… inte toppen, men en smärre platå där jag kan stanna en stund.

En smärre platå där jag kan stanna en stund?

Det finns många saker som jag skulle vilja göra om. Dessvärre har jag inte makten att göra om allt. Men jag kan jobba med mig själv och få mig själv att bli ”bättre”. Utvecklas. Våga lite mer. Tro lite mer. På mig själv, framför allt.

Idag på förmiddagen hade jag ett bra samtal med min chef. Det är ofta svårt att få en stund med honom, för som alla chefer har han många järn i elden och hans närvaro är önskad både här och där. Att sitta i möte med honom är lite grann som att sitta på Centralstationen – en strid ström av människor passerar. Men vi fick till det i alla fall.

Min chef och jag är rätt lika, kunde vi konstatera idag. Nu gillar jag långtifrån allt med mig själv, men det jag gillar med chefen är att han, precis som jag, inte ger några falska löften eller förhoppningar. Vi gick igenom läget idag och diskuterade vad som är tänkbart i framtiden. Allting är mycket oklart, beroende på hur ledningen vill organisera saker och ting. Enheten där jag jobbar, till exempel. Men jag har sagt att jag är villig att jobba ytterligare ett tag till dess att rekryteringen  är klar. Vi får se hur och om det går att lösa. Jag söker ju andra jobb och måste börja söka mer intensivt. Det är också ett par, tre arbetsgivare som eventuellt återkommer i februari/mars.

Men hur det nu än är vill jag ha ett jobb jag brinner för. Och vad jag än tror så har jag faktiskt börjat… pyra lite kring detta. Det brinner lite grann. Inte för alla konstigheter som dyker upp utan för det faktum att jag vill göra ett jobb där vanliga människor har nytta av det jag gör. Och liiite så jobbar jag just nu. Därför brinner jag liiite. Eller pyr, då. Det är bara att erkänna att så är fallet.

Vill brinna – och gör det liiite.

Nackdelarna är att resten av livet står på vänt. Fortfarande. Jag vill till exempel kunna gå vidare med mitt förhållande till Fästmön. Ta det till nästa steg. ”Barnen” blir ju äldre och tre av dem är redan vuxna. Kanske börjar de sina egna vuxenliv på riktigt inom en snar framtid. Och kanske, kanske finns det nån arbetsgivare som vill ha mig på mer permanent basis. Det skulle underlätta när man, så att säga, vill erbjuda sin älskade lite mer än bara kärlek och luft. En fast inkomst är en fast inkomst och skapar andra möjligheter för så mycket mer än det som finns idag.

Jag känner att jag plockar ner drömmarna jag hade förra året igen. Plockar ner dem från ovan regnbågen till åtminstone ögonhöjd. Lite mer tillfreds idag än förra veckan och veckan före den…

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett halvt ark papper…

Ett inlägg inspirerat av Nobelpristagaren i litteratur 2013 – fast egentligen inte…

Det här med noveller… Alltså det är inte min grej! Nån jag följer på Twitter formulerade just det jag känner: precis när texten börjar bli bra, kanske spännande, tar den slut.

En av mina favoritnoveller är August Strindbergs Ett halvt ark papper. Den är riktigt, riktigt bra, tycker jag. Har du förresten sett så lika August och jag är???

Tofflan? August? Vem är vem?

Hur som helst, i VÅR familj, Fästmöns och min, har nu Ett halvt ark papper fått en helt ny betydelse. En mycket INTERN betydelse. Det är lika bra att jag beskriver lite varför, för annars lär en viss annan person göra det.

Det handlar helt enkelt om ett upphittat… papper. Ett papper som satt fast på… fel ställe… OCH NU SÄGER JAG INTE MER UTAN DU FÅR GISSA RESTEN! Men det var på mig pappret satt, så mycket erkänner jag… 😳

Ett halvt ark papper satt på fel ställe, upptäckte min kärlek…

Och nu vill jag ju förstås veta om DU har gjort bort dig när det gäller… papper..?

Livet är kort.

 

Read Full Post »

Min nya jobbarkompis och lite annat nytt

Idag hade jag en lunchdejt med min nyaste jobbarkompis. Det var riktigt, riktigt roligt att träffas och att få höra att det går bra. Det verkar som om en första arbetsveckan har gått bra. Arbetsuppgifterna är varierande – en del uppgifter är förstås roligare än andra, men inte ett enda klagomål! Jag hoppas att det här blir tre riktigt bra månader, för det är den här grabben värd!

Jag fick äran att bjuda min nya jobbarkompis Johan på lunch idag. Och ja, jag har tillstånd att lägga ut bilden, men nej, det är inte öl i glaset utan äppeldricka.

Vi blåste bort till Wallins. Johan åt revbensspjäll och jag vegetarisk lasagne. Magen blev väldigt förvånad när den fick varm mat till lunch. Jag tog inte så stor portion och lämnade en del kvar på salladstallriken. Ändå ville tarmarna inte riktigt att maten skulle stanna kvar. Jag var lite ”morsig” och talade om för Johan hur viktigt det är att han äter ordentligt till lunch, inte bara mackor. Det lunchkort att köpa på alla restauranger här på området och det blir mycket billiga luncher då. Men för en som inte har nån vidare ersättning blir det förstås tufft, så jag lovade att försöka bjuda på lunch en gång i veckan.

Det blåser kallt och det snöar lite, men jag tog en extra promenad ner till Tele efter lunchen för att hämta några tillbehör till min iPhone. Det var dels en laddaradapter till bilen, dels en blåtand. Ska testa blåtanden ett tag och se om den är bra. I såna fall skrotar jag min bordstelefon. Det är ju liksom lättare att prata i en blåtand än med en platt glasruta mot örat, en ruta som blir rätt läskigt flottig av öronsvett. Ja, jag är äcklig.

Med den här i örat kanske jag kan skrota borstelefonen helt och bara använda iPhonen på jobbet.

Jag har fortsatt läsa mejl och jag har inte bara hämtat nya prylar utan även min post. Det har blivit en del publicerat på intranätet. Så nånting vettigt har jag fått gjort idag. Efter lunch fick jag som sagt ganska ont i magen. Ärret gör också lite ont. Tröttheten började smyga sig på under eftermiddagen, men en hel dag ska jag väl klara av att jobba.

En sittning med M har det blivit. Det är roligt att få höra att jag har varit saknad. Nu hoppas jag bara på rejält med kraft och ork så jag kan leva upp till förväntningarna och göra bra ifrån mig. Jag har återsett så många goa människor, S, B, Å, P och I, för att nämna några förutom M. Min första arbetsdag går mot sitt slut. På måndag lär jag vara ännu mer utvilad, får jag hoppas…

Ett mejl från min nästan-bror har ramlat in och det slår mig hur lika vi är – kanske inte till utseendet (vi är sysslingar) – men däremot vad gäller vänskap, att bli utfryst för att man står för sina åsikter och att bli dissad på grund av sjukdom. Man tror inte att det är sant när man hör hur somliga beter sig. Det gör mig ont om min nästan-bror, som jag VET är en synnerligen kompetent forskare och författare! Vi måste ses snart och dilla lite! Inte röja, för det orkar jag inte!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

En titt ut

Det blir en titt ut när jag nu ändå sitter vid datorn i stället för att fika. Lokalblaskan är tunnare än nånsin, media i övrigt tycks lida av det vi kallar nyhetstorka och rapporterar om de mest konstiga saker. Och jag är ju inte mindre konstig, för jag har gjort detta fantastiska (?) urval:

• Rökstopp leder till viktuppgång. OK, vad är nytt i denna nyhet? Brittiska forskare har presenterat en studie i en vetenskaplig tidskrift. Ett rökstopp sänker ämnesomsättningen och minskar aptiten. Man går upp flest kilon i början, det första året cirka fyra, fem kilo. Här ser jag 30 kilo på de tre första åren efter rökstopp *klappar kaggen*
• Outforskade ekosystem i tunnelbanan. Djupt nere i tunnlarna i Stockholm har forskare hittat ett outforskat ekosystem. Bland annat har man hittat gruvdvärgspindeln, som inte finns nån annanstans i Sverige och tuffkuddmossa, som inte siktats i Stockholm sen 1930-talet – och då i ett växthus. Bergväggen i tunneln under Kungsan har börjat klä sig i mineralutfällningar och droppstensformationer har börjat att bildas. Hur har detta ekosystem kunnat uppstå? Jo, där finns ljus!
• Tetris – en riktig bricka i internationell toppolitik! De flesta av oss datoriserade har väl nån gång spelat Tetris? Datorspelet som kom ut i slutet av 1980-talet och som faktiskt inte kan förbättras. Men spelat utvecklades i blindo bakom järnridån och blev en bricka i internationell toppolitik.
• Smädade chefer på Fejan, fick sparken och nu ersättning. Två män anställda vid telefontjänstföretaget Go Excellent i Piteå skrev negativt om företaget och dess chefer på Facebook. Då fick de sparken. Men nu har deras fack Unionen hjäpt dem till ett förlikningsavtal via Arbetsdomstolen. Avtalet innebär ersättningar om 90 000 respektive 215 000 kronor. Tjolahopp, vilka idéer man kan få… Men så klart man undrar vad de skrev eftersom de faktiskt fick sparken.
• Fler vill undvika barn på semestern. Allt fler svenskar väljer barnfria resor och hotell på semestern. Och ibland är det så att man faktiskt vill ha vuxentid. Faktiskt.
• Antagningssajt hackad – besked läckte ut. OK… men… är inte syftet med sajten att de som har sökt ska få veta om de har kommit in på sökt utbildning eller inte? Det handlar om knappt två dar innan antagningsbeskeden skickas ut till de sökande. Big deal, liksom… Om det är klart varför ska folk inte få veta? Förstår inte problemet…
• Klädstorlekar ska bli lika i Europa. Finally… Och Sverige får uppdraget att slutföra det hela.
• Arbetsförmedlare ofredade kvinna som sökte jobb. Kvinnan sökte jobb på arbetsförmedlingen i Luleå. Fast nåt jobb blev det inte. Mötet mellan arbetsförmedlaren och kvinnan hölls i en bil som kördes till skogs. Där frågade arbetsförmedlaren ut henne om hennes sexliv. Men hallå! Hur vore det om de som jobbar (?) på Arbetsförmedlingen skötte sina jobb och utförde de uppgifter de har? Fast det klart… De ska ju inte förmedla jobb, enligt direktcitat av en av mina handläggare… Samtidigt funderar jag över varför kvinnan gick med på att ha ett möte med sin arbetsförmedlare i bilen..?
• Schyman gillade inte sexistisk reklamskylt. Gudrun Schyman is still going strong! Nu i Simrishamn, där hon sitter i kommunfullmäktige. Nyligen reagerade hon på en reklamskylt för korv, reklam som hon tyckte var rasistisk. Och hon fick rätt. Skylten är nertagen.

Sexistisk reklam. (Bilden är lånad från Aftonbladets hemsida.)

• Idag surfar svenskarnas minst på hela året. I alla fall om man ska tro Telias statistik på tidigare året. SÅ VAD F*N GÖR DU HÄR??? UT OCH NJUT AV SOMMAREN! 😉 (Fast Telia… alla surfar väl inte genom Telia?!..)

Read Full Post »

Föräldrar älskar inte sina barn lika mycket..?

Orden i rubriken är inte mina, de kommer från en artikel i Dagens Nyheter. Det finns en lögn, enligt artikeln som hänvisar till såväl psykologer som undersökningar. Och den är att föräldrar älskar sina barn lika mycket.

Mina bonusbarn på skolfoton tagna 2009, tror jag.

Troligen är det en hemlighet som många föräldrar gömmer längst in. Få skulle erkänna det öppet att man föredrog ett av sina barn framför det eller de andra. Men eftersom barn har olika temperament finns det vissa barn i syskonskaran som föräldrarna går bättre ihop med, menar psykologen Per Johansson vid universitetet i Lund. En amerikansk professor följde 384 syskonpar under tre år. Hon filmade konflikter med föräldrarna. Slutsatsen hon drog var att 65 procent av mammorna och 70 procent av papporna verkligen visade en förkärlek för ett av barnen.

Men vad beror skillnaden på? Visst kan det ha att göra med temperament, men enligt forskarna ligger förstfödda bra till. Föräldrar gillar också barn som är mest lika dem själva, enligt forskarna. Kön kan också spela in på så sätt att mammor gillar söner mest och pappor döttrar.

Psykologen Per i Lund sammanfattar det hela så här:

[…] vi har inte lika lätt för alla. De flesta älskar sina barn lika mycket men känner mer närhet till ett av dem […]

Själv har jag varken syskon eller barn, så jag vet inte alls hur det är. Mina föräldrar fick visst högsta vinsten med en gång för 50 år sen och nöjde sig med den. Skämt åsido, det fanns andra skäl till att jag inte fick syskon. Och mina skäl till att jag inte har skaffat barn är att jag inte har velat – mest därför att jag inte har träffat nån som jag vill ha barn med. För jag är av den åsikten att  ett barn ska man vara två om. På ålderns höst (typ jag var… 45) fick jag plötsligt fyra bonusbarn. Och jag kan ärligt säga att jag älskar dem lika mycket alla fyra. Det vet jag för jag kan bli arg på dem, jag kan bli ledsen för deras skull och jag kan glädjas med dem när det går bra. Men de är inte mina barn och det är inte mitt uppdrag att uppfostra eller försörja dem, det har de två riktiga föräldrar som gör. För övrigt är två av dem vuxna nu, så…

Jag vågar knappt ställa frågan, för jag tror inte jag får några svar, men tror du att föräldrar älskar sina barn på olika sätt och gör du själv det?

Read Full Post »

Edda M blir Monica Z på film

Nu är det klart att det blir Edda Magnason som spelar Monica Zetterlund i Peter Birros film Monica Z. Edda Magnason är svensk-isländsk, född 1984 och bor i Malmö. Men kan hon bli Monica Zetterlund?

Edda Magnason fick rollen i stor konkurrens med andra skådespelare. Skådespelare, för resten, är väl kanske inte riktigt det Edda Magnason är. Men sångare, pianist och låtskrivare. Och det kanske räcker en bra bit. Edda Magnason ska emellertid inte sjunga, däremot försöka få den rätta känslan.

Filmen spelas in nästa år och handlar om Monica Zetterlunds liv på 1960-talet när hon

[…] säger upp sig som tele­fonist på Televerket i Hagfors, tar första stegen ut i världen för att bli en firad nattklubbsdrottning ”doftande av logar” från Stockholm till New York. […]

Om Edda och Monica är lika? Tja…

Edda?

                                                                                                                                                         Kolla själv och jämför!

Monica?

                                                                                                                                                                   Jag tycker att det låter som en spännande film eftersom man är ute efter att fånga känsla och stämningar utan att ha nån jätteberömd skådis i huvudrollen. Den som lever får si!

Read Full Post »