Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘pajas’

Ett inlägg om en TV-dokumentär.


 

Palme sista timmarnaDet har snart gått 30 år sen statsminister Olof Palme mördadesVarje år vid den här tiden påminns jag, men framför allt Olof Palmes familj, om detta. I år är det som sagt 30 år sen mordet. Då lyfts det fram ännu mer i media.

För grejen är ju att mordet inte är färdigutrett. Det är inte klart vem mördaren är och motivet är därmed inte heller klarlagt. En man dömdes för mordet efter att ha blivit utpekad i en konfrontation av Olof Palmes fru Lisbeth som var med när maken sköts. Senare frikändes mannen i hovrätten. Och nu är han död.

Jag är inte sosse, men jag tycker att den här ovissheten gnaver. Jag vill verkligen veta mördarens identitet och motivet. Frågan är om det nånsin blir utrett. Men förutom detta gör det mig dessutom så ont om Olof Palmes familj. Ingen hustru ska behöva se sin man bli mördad på gatan, inget barn ska behöva förlora sin far genom ett mord.

Under två kvällar har jag sett dokumentären Palme – sista timmarna på TV4. Bakom dokumentären står journalisten Göran Ellung. I programmet medverkar bland annat paret Palmes son Mårten. Han är övertygad om att mördaren är den man som först dömdes för mordet och senare frikändes – Mårten vet ju att hans mamma såg mördaren.

Den första delen i serien behandlar Olof Palmes karriär, men också hans person. Olof Palme kunde vara ganska hätsk i sina anföranden och han var illa omtyckt, till och med hatad, på många håll. Tillbakablickarna består av olika klipp. Vidare får vi höra partikamrater i dåvarande regeringen berätta, liksom kontrahenten och moderaten (och i mina ögon pajasen) Ulf Adelsohn. Första delen handlar också om makarna Palmes sista kväll, från promenaden utan säkerhetsvakter till det ganska spontana biobesöket i stan.

Den andra delen behandlar det som hände efter mordet. Sverige är i chock – ingen kunde nog tänka sig att vår statsminister skulle mördas mitt i Stockholm. Ingvar Carlsson får, som vice statsminister, ta över. Han är givetvis skakad av förlusten samtidigt som han får rollen som ledare för regeringen i vårt land.

Programmet avslutas med Anna Lindhs tal vid Olof Palmes begravning. På nåt vis kändes det som att Sverige inte lärde sig nånting efter mordet på Olof Palme. Anna Lindh blev ju, som bekant, själv mördad sjutton år senare.

Det här är en mycket sevärd dokumentär. Särskilt uppskattar jag att människor som kände Olof Palme får komma till tals. Det blir förstås extra starkt när sonen Mårten syns i rutan.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om katter och musiktävlingar.


 

Citrus

Försök att motstå den blicken… Denna gång är det Citrus ögon.

Asså kattungarna… Min fästmös… De är bara för söta! Igår var det tre jättegosiga katter som mötte mig. Kattungarnas mamma Mini var nämligen också väldigt gossugen. Men när vi ska äta eller fika eller så måste vi stänga dem ute. Då gaddar de ihop sig och är värre än tre småbarn. Samtidigt är de nästan oemotståndliga när de står på andra sidan glasdörren och sötglor på en och sticker tassarna under dörren i fåfänga försök att få tillträde till köket och alla godsaker.

 

 

Rätt som det är har katterna vilat klart. Då blir det kattfnatt och typ allt är potentiella leksaker. Det kan handla om allt från min lap top till Annas tvålpump. Den senare gick i tusen bitar i morse, tack vare Citrus. (Ja Anna blev förstås skitglad eftersom det var en DYR julklapp…)Vi hade just vaknat när vi hörde ett brak från badrummet och tassar som halkade omkring. Citrus hade då hoppat upp på handfatet, halkat och lyckats peta ner tvålpumpen av glas i handfatet. Tvålpumpen sprack, den lilla undkom glasskärvor i tassarna, tack och lov och Anna fick ställa sig och torka badrum igen (gjort senast igår). OCH duscha en tilltvålad kattunge. En nyduschad kattunge är bland det ynkligaste som finns, så jag tänker inte genera henne genom att lägga ut en bild. Men hon går nu omkring och doftar… Dove… Det är så tvålpumpsmarodören känns igen.

Här kommer några bilder på busungarna:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Anna bjöd på god mat
och jag bjöd på ett mindre gott vin från 2007. En riktig besvikelse, alltså. Tur att vi hade godisbunkar att tröstäta ur senare på kvällen – i alla fall jag och grabbarna (de senare fick förstås inget vin, heller). Anna petade i en modest liten påse. Under middagen fick vi stänga ute katterna från köket igen, likaså under matlagningen, Lucifer har ingen som helst känsla för att en spis kan vara varm – förrän han ställer sig på den. Och sånt vill vi ju förhindra…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Sen var det då dags för schlagereländet
att dra igång på bästa sändningstid på SvT. Lördagar framöver lär en få försöka hitta alternativa kanaler att glo på – eller rentav läsa en bok i stället. Nu satt jag med och lyssnade med ett halvt öra, åt godis och spelade Wordfeud. Det jag uppfattade var emellertid… och nu ska jag säga nåt positivt till att börja med… att det tack och lov inte var nån pajas som gick omkring bland artisterna och spottade ur sig plumpa skämt. Vidare gladde det mig att Robin Bengtsson gick vidare till final. Det var nämligen den här deltävlingens enda bra låt. Hade Anna Book varit med och tävlat hade jag fan röstat på henne.

Kvällens absolut sämsta var att SvT valt att låta två programledare som inte kan sjunga göra just detta – i ett program där det tävlas i sång och musik. Det finns väl för höge Farao artister att hyra in, såna som HAR sångröst??? Är det för mycket begärt i ett musiktävlingsprogram..? (<== retoriska frågor).

Att sen en av programledarna – jag säger inte vem av dem för då får jag höra att jag är rasist trots att jag enbart hävdar att hon är obildad – inte kan uttala efternamnet på en TV-personlighet var bara så… pinsamt och GENANT. Vad i all sin dar hände med det som kallas för repetition före ett direktsänt program???

Det var tur att vi fick limpmackor till frukost i morse…

Limpmackor

Limpmackor till frukost.

 

Lucifer bakom datorn

Du skriver väl inget oförskämt nu??? undrar Lucifer bakom datorn.

Nu skiner solen obarmhärtigt in på det som var Annas välstädade hem igår. Idag är det fullt av katthår och trådar från klöspelaren samt godissmulor. Och största skräpet av allt har suttit i kökssoffan och plitat ner detta inlägg. Skräpet ska nu umgås en stund till innan det far hem till sig för att skriva lite andra mer seriösa saker än detta, ringa sin hulda moder och göra sig redo för en ny, härlig arbetsvecka.

Till min hjälp vid köksbordet har jag delvis haft assistent Lucifer som har kommit med glada tillrop, njutit av värmen från datorfläkten, kloat på min musmatta, jagat min mobilsladd samt försökt hissa upp persiennerna i köksfönstren. Det har varit farligt nära med en och annan vattendusch från den gröna lilla plastflaskan…

Ha en riktigt skön söndag!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jan Stenbeck dog för tio år sen. Tio år sen! Time flies! Och visst är det väl lite så att en framgångsrik person som dör i ganska låg ålder är lite… fascinerande? Jag tvingade Fästmön att glo på första delen av tre i en dokumentärserie om Stenbeck. Stenbeck: Maktkampen var titeln på del ett.

Jan Stenbeck

Jan Stenbeck vid sitt skrivbord i USA. (Foto: Jeppe Wikström/PRESSENS BILD. Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


I den här första delen
får tittarna egentligen inte veta så mycket mer om personen Jan Stenbeck än att han var lite av en pajas och spexare. Och när det kom till kampen med systrarna om imperiet Kinnevik var han stenhård och kompromisslös. Förmögenheten grundade redan fadern Hugo, i stål och skog. Sonen Jan, som var yngst, hade företagandet i blodet. Hans första företag sålde skoltröjor. Så småningom blev det mobiltelefoni.

Det är ganska många kommentarer från före detta kollegor, konkurrenter och flickvänner. Men det känns ändå som om man inte får grepp om personen Jan Stenbeck. Programmet blir bitvis lite segt, ärligt talat.

Del två visas på tisdag den 8 januari klockan 21 och har underrubriken Mediemogulen.

Första delen får medelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

På lördag är det dags igen! I kväll är Igår kväll var det dags igen! Jag snackar förstås Melodifestivalen 2012. Från Nyköping visades Andra chansen, vilket var den sista tävlingen före den stora finalen i Globen lördagen den 10 mars.  Till min glädje ledde Sarah Dawn Finer programmet. Det känns skönt om de två tramsmajorna inte visar sig. Men som sagt, jag hade hellre sett Sarah Dawn Finer delta i tävlingen, hon har ju en fantastisk röst!

Jag livebloggade från klockan 20, med ett avbrott runt 21-tiden
för att hämta hämta hem Fästmön från jobbet! 

Sarah Dawn Finer inledde med ett fantastiskt sångnummer. Vilken röst!!! FAN ATT HON INTE ÄR MED OCH TÄVLAR!

Men den där människan som pratar så konstigt, hon-vad-det-nu-är-hon-heter, hon borde inte vara med alls. Hon är bara otroligt jobbig och inte ett dugg rolig.

På torsdag lottas startordningen, men dessa bidrag och artister ska vara med och tävla: Startordningen är nu lottad och så här blev det:

  • Duell 1: Land of Broken Dreams – Dynazty mot Baby Doll – Top Cats

Dynazty: Långt hår och bebishårdrock inleder. Vi har hört det förut, nästan. Jag gäspar. Nej tack, inte på Melodifestivalen, möjligen på radion när jag städar.

Top Cats: Byhålebandsdags, dock inte från Metropolen Byhålan, det är stor skillnad, det! Nej, det här är ännu mindre schlager än hårdrock. Ta bort skiten!

Vidare till nästa duell går: Top Cats.

Andreas Johnson: Nu trallas det! Och som vanligt har man hört Andreas Johnsons låt nånstans, nån gång, förut. Nej, det här är bara tråkigt. Urtist, till och med.

Timoteij: (Varför ska de ha det där andra i:et? Ordbehandlaren studsar…) Nu blir det folkmusikinslaget. Det tycks som om alla musikgenrer är representerade i Andra chansen. Den här låten är det i alla fall lite fart och fläkt i. Och blondinerna kan ju faktiskt sjunga…

Vidare till nästa duell går: Timoteij.

Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern: Pratsång och hammondorgel. Den här låten skulle jag kunna gilla i ett annat sammanhang än Melodifestivalen.Ingen schlager, det här heller.

Lotta Engberg och Christer Sjögren: Jag får lite Rubettes-varning i början. Men faktum är att detta är… schlager… Och, ja, jag erkänner… Jag gillar det här… 😳

Och nu måste jag lämnar dig en halvtimma, kanske lite mer, för att hämta hem Anna. Kommentera så länge. I’ll be back!

Vidare till nästa duell går Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern.

Sean Banan: När jag ser framträdandet så här dagen efter är jag glad att denne pajas inte gick vidare. Vad är det här för skit? Låten hade varit OK med en annan text – lyssna på idiottexten får du höra vad han sjunger! – och med en annan artist. Om den här låten hade gått till ESC-finalen hade jag skämts ihjäl!!!

Youngblood: Sången är betydligt bättre än sist! Och det är fart och fläkt i framträdandet. Inte så mycket runt omkring, bara ett gäng killar som sjunger och dansar. Det här gillar jag skarpt – även om killarna då och då kollar att snopparna sitter kvar…

Vidare till nästa duell går Sean Banan (fy fan, svenska folket har ingen smak, i alla fall inte de som röstar…)

Första semifinalen går mellan Top Cats och Timoteij. Och vinnaren blev Top Cats. VA???

Andra semifinalen går mellan Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern och Sean Banan. (Men hur i helvete kunde Bananburot gå vidare??? Detta skedde när jag var ute och inte kunde påverka.) Och vinnaren blev Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern TACK OCH LOV! Vad som helst utom Bananburot!!!

Min favorit är var Youngblood – under förutsättning att sången blir bättre. Sen gissade jag att Lotta Engberg och Christer Sjögren går till Globen.

De som gick vidare till finalen blev alltså Top Cats och Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern. Ja, ja, det kunde ha varit värre…

Nästa lördag är det final i Globen. Undras om jag verkligen ska titta nu när mina favoriter inte är med…

Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

Hittade en rolig och intressant artikel om klädernas makt på Svenska Dagbladets hemsida. Enligt artikeln testade tre olika personer att byta klädstil i olika sammanhang för att se hur det påverkade såväl omgivning som dem själva.

Tomas, 58 bast och copywriter, jobbar på en reklambyrå, men bryr sig inte så mycket om kläder. Tomas skulle hålla ett föredrag om varumärkesbyggande och bestämde sig för att klä sig som de allra yngsta på jobbet, för att visa hur fel det blir om man försöker bygga ett varumärke utifrån. Han trodde att publiken skulle skratta, men ingen reagerade. Och när han mitt i föreläsningen tog av sig alla de ”unga” kläderna och accessoarerna, visade det sig att de flesta trodde att han brukade klä sig så där. En kvinna blev till och med besviken. Tomas höll samma föreläsning för en grupp studenter iförd den ”yngre” klädseln och bara en person tyckte att han var en pajas. Tomas själv tycker att det var oväntat lätt att bygga ett varumärke på falska grunder, men säger:

[…] om man bygger varumärket utifrån kommer det alltid att skava lite. Det är ungefär som när ett företag försöker marknadsföra sig på ett sätt som inte har någon förankring i företagets värdegrund. Man måste börja inifrån och fråga sig ‘vem är jag?’. […]

Margareta är lektor vid en högskola.  Hon ville få studenterna att bli mer kritiska, att tänka mer på vem som står i katedern. Så när hon fick ett nytt gäng studenter bytte hon identitet till varje lektion. För många studenter tog det tre, fyra dagar innan de upptäckte att det var samma person som höll lektion. Studenterna gillade INTE när hon klädde sig för ungdomligt, men tyckte samtidigt att den unga fröken hade de roligaste lektionerna. Och Margareta själv tror att hon påverkades av kläderna. Minst förtroende hade studenterna för religiösa kläder och accessoarer.

Linnéa går på Konsthögskolan i Stockholm och har som projekt bytt till en ny identitet. Hon har gått från punkare till karriärkvinna. Innan hon bytte identitet var hon mycket ute i klubbvärlden. Men det går inte så bra nu. Linnéa säger:

Det känns konstigt att inte bli godkänd av dem jag blev godkänd av förut. Nu ser de igenom mig.

Onekligen spännande experiment! Och visst ligger det nåt i att vi värderas efter hur vi klär oss… Säger hon som är totalt ointresserad av kläder till den dagen det är PANIK och hon måste ha nåt snyggt/vettigt/rätt att sätta på sig…

Avslutningsvis ett litet test, Kan du kläderna? Jag var ju inte så duktig på det här med kläder, dårå, och fick bara fem rätt av tio…

Read Full Post »