Kattliv och möglo

Ett inlägg om katter och musiktävlingar.

---

 

Försök att motstå den blicken… Denna gång är det Citrus ögon.

Asså kattungarna… Min fästmös… De är bara för söta! Igår var det tre jättegosiga katter som mötte mig. Kattungarnas mamma Mini var nämligen också väldigt gossugen. Men när vi ska äta eller fika eller så måste vi stänga dem ute. Då gaddar de ihop sig och är värre än tre småbarn. Samtidigt är de nästan oemotståndliga när de står på andra sidan glasdörren och sötglor på en och sticker tassarna under dörren i fåfänga försök att få tillträde till köket och alla godsaker.

 

 

Rätt som det är har katterna vilat klart. Då blir det kattfnatt och typ allt är potentiella leksaker. Det kan handla om allt från min lap top till Annas tvålpump. Den senare gick i tusen bitar i morse, tack vare Citrus. (Ja Anna blev förstås skitglad eftersom det var en DYR julklapp…)Vi hade just vaknat när vi hörde ett brak från badrummet och tassar som halkade omkring. Citrus hade då hoppat upp på handfatet, halkat och lyckats peta ner tvålpumpen av glas i handfatet. Tvålpumpen sprack, den lilla undkom glasskärvor i tassarna, tack och lov och Anna fick ställa sig och torka badrum igen (gjort senast igår). OCH duscha en tilltvålad kattunge. En nyduschad kattunge är bland det ynkligaste som finns, så jag tänker inte genera henne genom att lägga ut en bild. Men hon går nu omkring och doftar… Dove… Det är så tvålpumpsmarodören känns igen.

Här kommer några bilder på busungarna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Anna bjöd på god mat och jag bjöd på ett mindre gott vin från 2007. En riktig besvikelse, alltså. Tur att vi hade godisbunkar att tröstäta ur senare på kvällen – i alla fall jag och grabbarna (de senare fick förstås inget vin, heller). Anna petade i en modest liten påse. Under middagen fick vi stänga ute katterna från köket igen, likaså under matlagningen, Lucifer har ingen som helst känsla för att en spis kan vara varm – förrän han ställer sig på den. Och sånt vill vi ju förhindra…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sen var det då dags för schlagereländet att dra igång på bästa sändningstid på SvT. Lördagar framöver lär en få försöka hitta alternativa kanaler att glo på – eller rentav läsa en bok i stället. Nu satt jag med och lyssnade med ett halvt öra, åt godis och spelade Wordfeud. Det jag uppfattade var emellertid… och nu ska jag säga nåt positivt till att börja med… att det tack och lov inte var nån pajas som gick omkring bland artisterna och spottade ur sig plumpa skämt. Vidare gladde det mig att Robin Bengtsson gick vidare till final. Det var nämligen den här deltävlingens enda bra låt. Hade Anna Book varit med och tävlat hade jag fan röstat på henne.

Kvällens absolut sämsta var att SvT valt att låta två programledare som inte kan sjunga göra just detta – i ett program där det tävlas i sång och musik. Det finns väl för höge Farao artister att hyra in, såna som HAR sångröst??? Är det för mycket begärt i ett musiktävlingsprogram..? (<== retoriska frågor).

Att sen en av programledarna – jag säger inte vem av dem för då får jag höra att jag är rasist trots att jag enbart hävdar att hon är obildad – inte kan uttala efternamnet på en TV-personlighet var bara så… pinsamt och GENANT. Vad i all sin dar hände med det som kallas för repetition före ett direktsänt program???

Det var tur att vi fick limpmackor till frukost i morse…

Limpmackor till frukost.

 

Du skriver väl inget oförskämt nu??? undrar Lucifer bakom datorn.

Nu skiner solen obarmhärtigt in på det som var Annas välstädade hem igår. Idag är det fullt av katthår och trådar från klöspelaren samt godissmulor. Och största skräpet av allt har suttit i kökssoffan och plitat ner detta inlägg. Skräpet ska nu umgås en stund till innan det far hem till sig för att skriva lite andra mer seriösa saker än detta, ringa sin hulda moder och göra sig redo för en ny, härlig arbetsvecka.

Till min hjälp vid köksbordet har jag delvis haft assistent Lucifer som har kommit med glada tillrop, njutit av värmen från datorfläkten, kloat på min musmatta, jagat min mobilsladd samt försökt hissa upp persiennerna i köksfönstren. Det har varit farligt nära med en och annan vattendusch från den gröna lilla plastflaskan…

Ha en riktigt skön söndag!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mina nya skor och jag

Ett inlägg om dagens lite annorlunda promenad.

Vi har varit på utflykt, mina nya, skitsnigga skor och jag…

Mina nya, snigga skor.

Även om jag kallar skorna nya har de några månader på nacken. Men de användes inte förrän idag för första gången. Jättemjukt skinn – och ändå fick jag skavsår. Inläggen gjorde skorna trånga i tårna. Vidare är jag inte van vid att ha en kant som skaver mot mina feta smalben… Färdiggnällt! De är snigga som tusan och den som vill vara fin får, som bekant, lida pin.

Vi tittade på en fjamsiga fontäner, mina skor och jag…

Fjamsiga fontäner.

Vi klev vidare och hamnade… i strålkastarljuset!

I strålkastarljuset.

Passerade höga fönster i en tegelbyggnad…

Höga fönster.

Tittade på den konstnärliga utsmyckningen och funderade lite på vad en naken tjej med en delfin i famnen på en delfin gjorde just här…

Vad gjorde de just här???

Hamnade på ett ställe där det var högt i tak… Sånt gillar ju jag!

Högt i tak.

Klev runt lite, in genom en dörr, åkte hiss och plingade på här.

Bakom denna glasdörr…

Hit in får inte du följa med. Men jag kan säga så mycket som att det blev ett givande samtal om jobb. Lite hoppfull, trots två nej som piskrapp över ryggen idag. Annorlunda, ändå bekant. To be continued… 

Hemma igen. Lite hushållsarbete, lite mobiltelefoni med Fästmön, lite uppgradering av virusskydd till 2014 års version. Därpå en tur till Stormarknaden för inhandlande av tillbehör till kommande Oktoberfest. Jag fick ap-armar på kuppen!.. Men fötterna mådde bättre av att jag tog ett par fusk-inlägg och la i mina snigga skor!

Tillbehör till Oktoberfesten. Dock inte nåt vin.

Nu ska jag författa ett lösenskyddat inlägg innan jag fortsätter dagens öden och äventyr. Runkeeper-turen får senareläggas idag! Igår skippade jag den ju på grund av händelsernas utveckling. Därför kan jag inte skolka idag. Men jag måste nog äta först – det har inte blivit mer än en skål med fil och müsli vid åttatiden i morse.

Stort TACK till alla som peppade och stöttade mig inför förmiddagens övning!!! Ovärderligt!

Vad har du gjort idag då??? Du vet att jag är nyfiken även om jag har fullt upp!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Källarstäd

Ett inlägg om en kamp mot snedställda möbler, byråkrater och annat.

Uppdaterat inlägg: Mamma hittade lite mer grejor i kväll som ska ner i källaren. Jaha, i morgon blir det nyordning i källaren igen…

Lite mer till källaren… 

Det har grejats i mammas källarförråd. För nåt år sen påbörjades ventilationsarbeten i huset där hon bor. Hantverkarna behövde tillgång till hennes källarförråd, vilket de fick. Men de fick förstås flytta på alla hyllor och grejor på egen hand så att de kom åt det som skulle åtgärdas. Tror mamma närde nån förhoppning om att de skulle flytta tillbaka saker och ting också. Svar: Nej!

Mamma är både äldre och rörelsehindrad, så hon kunde inte flytta möbler och tunga lådor på egen hand. Hon kan faktiskt inte ens gå ner i källaren eftersom trappan ner är brant och inte har nån ramp för rullstol eller rollator. Det tog flera månader, förresten, innan hon fick tillbaka nyckeln till sitt förråd, så hon har inte ens kunnat engagera nån att hjälpa henne. Bovärden har lovat att göra det. Grejen är bara att det har blivit indragningar på bovärdar. Och de som jobbar har inte haft tid. Mammas dotter, det vill säga jag, bor 30 mil härifrån. Den senaste tiden har jag jobbat väldigt mycket och inte orkat åka 2 x 30 mil. Före dess genomgick jag en bukoperation som innebär att jag inte fick ägna mig åt tunga lyft, in fact, inga lyft alls den första månaden. Jag fick inte heller köra bil på en månad.

Jag tog en tur ner för att byta glödlampa i taket och kolla på förödelsen. Det jag såg gjorde det omöjligt för mig att låta bli att ingripa. Tyvärr tog jag inget före-foto, men en gigantisk och tung hylla, som i vanliga fall står upptryckt mot ena kortväggen, var ställd diagonalt i förrådet. Alla kartonger och väskor var upptryckta mot andra väggen. Mitt i förrådet stod en glasdörr från vardagsrummet och kilade fast hyllan. Mammas rullstol stod mitt på golvet.

Det går ju aldrig att göra fint i ett förråd, tycker jag, men jag försökte åtminstone göra logiskt. Fast först baxade jag hyllj#¤%&{n på plats. Svetten rann. Mina rena mjukisbrax blev dammbruna på knäna. Ja för jag fick liksom krypa och kräla under hyllan också. Till slut gick det och så här blev slutresultatet:

Inte fint men logiskt.

På översta hyllplanet ligger smålampor, småhyllor och två kartonger med prydnadssaker. Mittenhyllan innehåller julsaker, påsksaker och mammas resväska på hjul. På nedre hyllplanet finns extratäcken och -kuddar och vinylskivor, det vill säga sånt som man inte drar fram så särskilt ofta.

På motsatta kortväggen finns en väggfast hylla med stång. Där hänger klädgarderober. Nedanför står tre extrastolar och en gammal träkista.

Klädgarderober och extrastolar.

I mitten står glasdörren till lägenhetens vardagsrum, en stege samt mammas rullstol, lättåtkomlig – för den som kan ta sig ner för källartappan.

Rullstol, stege och dörr.

Jag fotade och visade mamma bilderna, förklarade hur jag hade ställt saker och ting. Hon blev nog nöjd, tror jag, för hon tyckte att jag skulle ta en kall öl som belöning. Det gjorde jag och det var förstås underbart gott!!!

Underbar belöning!

I mammas gömmor i köket grävde hon fram ytterligare en belöning – en fin gammal burk med blommor på. Den ska få följa med hem till Uppsala.

En fin burk som följer med till Uppsala.

Mamma har många fina saker, men nåt som jag alltid beundrar är ett par gamla stolar. Stolarna är gamla på riktigt, för att klädseln på dem sägs vara original. Enligt mamma är det pappas farmor Mabel som har broderat sitsar och ryggstöd. Mamma har paret, men här är en av dem på bild:

En fin stol! Dess make/a står utanför bild.

I övrigt har jag försökt förstå ett brev om kommunens nya färdtjänstregler, regler som gäller från och med den 1 juli, det vill säga nu i veckan. Om detta kommer ett särskilt inlägg, för jag är riktigt förbannad, på ren svenska, för att byråkraterna inte kan skriva på… ren svenska!

I kväll är Findus vår kock eftersom jippot har stängt av här runt omkring så vi inte kunde åka iväg och handla med bil. Sen blir det TV-deckare och prästostbågar och före dess kanske en promenad. Om vädret håller sig. Himlen liksom öppnar sig då och då och det har åskat så lamporna här har blinkat!..’

Livet är kort.

Read Full Post »

Absorberad

Totalt aborberad – det är rätta beskrivningen av mig just nu. Jag sitter och jobbar med institution 1:s forskningssidor på webben och det tar sannerligen sin lilla tid… Det gäller att ha tungan inte bara rätt i munnen utan i rätt mun. Eller utanför. Gissar att jag ser ganska debil ut när jag jobbar så här intensivt och folk skymtar mitt smått maniska jag bakom glasdörrens och -väggens blästrade vasstrån. (Inte alla som har vass på sin kontorsdörr, inte!). Det har tagit några dagars, typ en vecka eller mer, funderande över strukturen. Mitt första förslag köptes av ledningen, men dissades av mig själv. Bara att sätta igång och göra ett nytt.

En A3-skiss.

Jag hade inget whiteboard eller nåt blädderblock att rita på och eftersom vassen har kommit upp på dörren och väggen sen sist går det inte att rita där heller, idiotiskt nog. Så jag tog ett A3-papper och nålade fast på min anslagstavla när jag gjorde den första skissen. Det gick inte så vidare värst bra eftersom bläcket i pennan rann åt fel håll.  Men det blev nånting till sist i alla fall. Sen ritade jag rent det hela på datorn. Och det är den skissen som jag nu arbetar med, om än i modifierad form.

Det finns material som ligger ute, men jag ska försöka uppdatera det, snygga till det, strama upp det, omforma något. Det märks att det har varit många kockar inblandade – på gott och på ont. Det som är bra med många kockar är att sidorna blir omväxlande, det dåliga är förstås att de inte blir särskilt jämförbara, om man nu vill ägna sig åt det.

Ingångssidan har jag nu ett klart förslag till och därefter kommer sen de sju forskningsområdena som vart och ett ska ha en ingångssida och ett gäng undersidor. Jag har två av sju områden klara och det känns skönt att det liksom äntligen har lossnat och blir nånting annat än bara teorier!

I lördags lyckades jag, som grädde (vispad med degkrokar?) på moset sträcka ryggen tämligen oskönt. Sist jag gjorde nånting ditåt var förra året, när jag skulle lyfta ur den till jul inköpta granen ur bilen. Men nu dammvippade jag bara… Hur som helst var sträckningen av det mildare slaget. Idag har jag bara lite ont och är mest stel. Det är ju inte så bra att sitta så mycket som jag gör, men jag har ju inget val eftersom hälen sätter stopp för nåt stående som är längre än en minut. Hälen har bråkat med mig i helgen och jag har haft rejält ont och svårt att gå. Dessutom har jag haft problem med en hel del kramper i händer och ben. Igår kväll fick jag våldsam kramp i baklåret på onda benet (där jag har haft propp två gånger och på vilket min onda häl är vidhäftad. Det var inte skönt, kan jag meddela, att försöka sträcka ut muskeln med en ond, sträckt rygg och en hälsporre som känns som en kniv rakt upp. Men jag överlevde det också.

Idag har jag väntat på ett provsvar i tre veckor. Jag funderar varje dag på om jag ska dö eller överleva ett tag till. Försenade diagnoser kan kosta livhanken och Sjukstugan i Backen är känd för sina långa väntetider. Nu är ytterligare ett fall Lex Maria-anmält eftersom den uteblivna diagnosen försenade behandlingen. Och den som drabbas är förstås den sjuke själv som får lida i onödan, kanske till och med hinner dö. När man är död lider man inte nämnvärt, men det kan ju finnas närstående som blir… ledsna. Sen finns det förstås de som skulle bli glada också över mitt frånfälle. De får väl se till att göra sig redo för Den Stora Festen.

Det blev ingen lunch idag, men jag får festa på egen hand i kväll. Jag tror nämligen inte att Fästmön åt upp kakan till frukost och då har jag nåt gott att se fram emot. Det finns nog till och med lite mat och grönsaker kvar från gårdagen. Jag vet att man inte ska slarva med lunchen, men det är så himla svårt att göra avbrott i det jag arbetar med just nu. Det är liksom inte värt att komma av sig och inte hitta tillbaka om man bryter för världsliga ting som lunch.

Nu har jag i alla fall haft en liten rast under vilken jag har rensat hjärnan med lite bloggning. Och så har jag tagit ett par försiktiga små bensträckare och ryggsträckare i dessa ändlösa korridorer…

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredens Hus – inte bara fred

Vi bestämde oss för att besöka Fredens Hus idag i stället. Fästmön slutade ju jobba klockan 14 och Fredens Hus är öppet till klockan 16 även på söndagar. Och det var helt rätt beslut! För det här var ett ställe dit jag lär återvända. ”Ett hus” med många intressanta och tankeväckande utställningar!

Fredens Hus har alltså sina lokaler i Uppsala slott, vid norra tornet. Det är fri entré, men man får lämna ett bidrag om man vill. Jag hade bara 20 kronor löst som jag stoppade i bössan när vi gick – det var alldeles för lite för att jag hade fått se.

Visdomsord redan i entrén. (Den där konstiga fläcken i gräslig nyans i bildens nederkant är ful, men ska vara där.)

Den mest omtalade fotoutställningen av dem som visas just nu är Miss Landmine. Utställningen visar skönhetstävlingar i Kambodja och Angola. Alla som var med i tävlingarna hade blivit lemlästade av landminor. Utställningen kan upplevas provocerande, för mig var den tankeväckande…

En provocerande och tänkvärd fotoutställning.

Kan svenskheten ta slut är titeln på utställningen intill. Den handlar om huruvida svenskheten påverkas av till exempel invandring. Också mycket tänkvärt! Utställningen är gjord av Regionmuseet Kristianstad i samarbete med journalisten och författaren Maja Hagerman.

Rasbiologi…

Några smärre utställningar som visas just nu är arbeten från ett antal av Uppsalas gymnasieskolor. Intressanta projekt om bland annat Afrika och Bangladesh, samt ett konstprojekt om Dag Hammarskjöld. Dag Hammarskjöld och alla hans citat…

Dag Hammarskjöld hade en blick…

Utställningen om Dag Hammarskjöld är påbörjad och alltså inte färdig. Men här finns mycket att titta på och läsa om denne diplomat som så ofta är citerad. Inte bara Dag Hammarskjöld själv är citerad här, dock! Så här sa Trygve Lie när Dag Hammarskjöld hade blivit utnämnd till FN:s generalsekreterare:

Dag Hammarskjölds företrädare välkomnade honom med dessa ord.

Onekligen var Dag Hammarskjöld en spännande person. Jag ser fram emot att få veta mer om honom, denne man vars blick får mig att tänka

oundviklig

när jag ser på gamla fotografier. Han genomsyrar redan mycket på Fredens Hus…

Till och med hans spegelbild i en glasdörr är oundviklig…

I rummet intill huserar en annan svensk som gjort mycket gott, Raoul Wallenberg. Mannen vars öde man inte känner. Kanske dog han 1947 som vissa hävdar… Föddes gjorde han i alla fall för 100 år sen i augusti.

En svensk som gjort mycket gott, men vad är hans öde?

Vi kom ut i en grön och varm junieftermiddag. Tittade på utsikten och Gunillaklockan, fotade två turister. Och jag slogs av hur lyckligt lottad jag är att jag lever i ett land där det är fred. Där jag inte riskerar att trampa på några minor när jag går i gräset…

Ett torn mitt i grönskan. Men inga landminor…

Är du i Uppsala och får en stund över – besök Fredens Hus på Slottet! Det kostar ingenting att se dessa tänkvärda utställningar och stora män!!!

Read Full Post »