Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skena runt’

Ett soligt inlägg.


 

Uppdaterat inlägg: En sak som jag faktiskt ville säga med det här inlägget och som inte riktigt framkommer är hur mycket jag gillar att jobba i stan där jag bor. Pendling kan vara OK, men jag vill göra ett bra jobb lokalt, på nåt sätt. Göra nåt ”här”, inte på nåt annat ställe. Märkligt, för jag jobbar ju på en myndighet som inte enbart ger service lolakt utan även nationellt… Men sån är min känsla.

 

Supermåne

Superstarkt lysande måne fotade jag natten till måndag.

Natten till måndag skulle vi ju få uppleva en superblodmåne. Jorå, jag tittade ut genom vädringsfönstret i sovrummet innan jag hoppade ner under täcket. Månen var verkligen super – stark. Många påverkas av fullmåne och får svårt att sova. Jag känner inte av nåt särskilt. Men jag tyckte att månen var häftigt lysande. Tyvärr fångar inte mobilkameran den häftigheten…

Jorå, jag somnade som en sten. Sen vaknade jag. I vargtimmen. Som ganska jävla vanligt. Ibland tar jag till olika knep för att kunna somna om snabbt, men nu var jag ju nyfiken på om månen hade blivit blodröd. Jag skenade runt till lägenhetens alla fönster. Utan en tråd på kroppen gläppade jag på persiennerna. Men nä. Jag såg ingen blodröd måne – jag såg ingen måne alls. Antagligen var den åt det enda håll jag inte har nåt fönster eller bakom de få träd som står kvar mellan Österleden och nya E4:an…

Nä, i stället gladdes jag på måndagseftermiddagen, när jag kom hem från jobbet, åt att det fortfarande var ljust och solen lyste supergul. Vilken lycka! Jag är borta hela dan och jobbar. Och när jag har slutat för dan är det ännu dag – och supersolgult!

Sol

Supersolgult!

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett grillpartajhatiskt inlägg.


 

Nu vet jag att det finns folk som klassar mig som en riktig surkärring. Och det här inlägget bättrar inte på den imagen. Men det skiter jag i för jag är rejält… upprörd! Igår var det söndag och Fästmön och jag satt och softade lite framför TV:n före läggdags. Plötsligt utbrast Anna:

Det luktar brandrök!

Till saken hör att jag redan innan var lite skärrad, med tanke på att det faktiskt brann här i ett av grannhusen så sent som samma förmiddag. När det luktar brand och rök vid läggdags blir ett sånt lamm som jag inte precis mindre skärrat.

sjuk

Jag hasade omkring i tofflor och sniffade runt igår kväll.

Jag skenade runt i lägenheten, endast iförd tofflor och morgonrock och sniffade. Än här och en där. Beskyllde Annas bak för ett och annat, men den var tämligen oskyldig. Så råkade jag slänga ett öga ut genom gästrums-fönstret. Och se… Där i mörkret… står en galning som just har tänt sin kolgrill.

Nu kanske du tycker att det inte är nåt galet i att tända grillen klockan 22 en söndagskväll i mörkret på sin uteplats, nära trä-staket, intill ett flerfamiljs-hus. Men jag tycker att det är… liiite anmärkningsvärt i synnerhet med tanke på den torka vi har i våra marker. Alltså det är väldigt, väldigt lätt att saker och ting tar eld. Jag menar, hur pass säker är man att man inte missar nån gnista som flyger i väg i mörkret, ligger och pyr och blir till en rejäl eldsvåda ett par timmar senare när man kanske snarkar som bäst?

Men den sena timmen en kväll före en arbetsdag och mörkret i sig var inte det värsta med grannarnas grillfest igår kväll. Inte heller det tillhörande sorlet av röster eller smällande i dörrar. Nej, det allra värsta var, att en knapp meter från grillen hade grillmästaren ställt… en påslagen, elektrisk golvfläkt!!! En gnista i den och… bye, bye, huset!

Du… jag var SÅ nära att ringa brandkåren. SÅ NÄRA! Och ännu närmare var jag att skena ut på ballen*, med morgonrocken slafsande runt mina orakade ben, papiljotter i håret på ända och bettskena i truten och bara vråla:

SLÄCK GRILLEN FÖR I HELVETE!

Grill

En fågelbajsfläckad grill.

Men nej. Jag vågade inte. Jag har sagt ifrån till dessa människors föregångare eftersom jag fick problem med min andning av deras grillande (tändvätskan). Jag bad dem vid flera tillfällen, med mjuka ord och dito stämma, att vänligen flytta sin grill en bit. Till svar fick jag, varje gång, suck och stön. Och så flyttade man sin heliga grill en hel decimeter norrut. Lik förbannat precis under min öppna balledörr**. Och även om jag stängde sagda dörr sipprade röken in. En dörr är nämligen inte totalt tät.

Till sist blev jag skitförbannad och bloggade – och det föll inte i god jord precis. Det föll i sur jord, så sur att man slutade hälsa. Eller hälsa och hälsa… Man låtsades att min existens hade upphört. Och så sprang man bakom min rygg och grejade och försökte få mig vräkt med sina besök hos styrelsen och sina listor. Håhåjaja…

Så jag teg den här gången. Den här andra gången de nya grannarna har grillbrasefest en mörk kväll före en arbetsdag när naturen är torr som fnöske. Frågan är om jag gör det en tredje gång. Det här är inte på långa vägar OK för min del. Vad tycker du??? Hur ska jag agera???


*ballen = balkongen

**balledörr = balkongdörr

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag hade inte tänkt ge mig in i nån inflammerad debatt, men det går inte att låta bli att ha åsikter. Igår läste jag i DN om Nellys café som vill förbjuda barn på fiket. På kafédörren hade man satt upp en lapp med texten

För allas trevnad råder barnförbud i lokalen

i lördags. I söndags åkte lappen ner sen Diskrimineringsombudsmannen hade uttalat sig att detta var åldersdiskriminering.

Men hallå! Det finns några av oss som ibland vill gå på barnfria ställen och njuta av vuxentid, vuxensamtal och lugn och ro. Det finns massor av ställen man kan gå till än just ett enda kafé, Nellys café, om man nu vill ha med sig småbarn. Ett skäl är väl främst att små barn inte dricker kaffe – kafé = här serveras kaffe. Nej, roligare för alla om man tar barnen till ett barnställe där det är OK att låta och att inte sitta stilla. Låt Nellys café göra som de vill!

skrikande barn
Nej tack för min del på kafé och restaurang.


Skälet till att lappen sattes upp
var att personalen hade tröttnat på barn som sprang omkring och lekte och kladdade. Som gäst skulle jag bli väldigt störd och irriterad om inte föräldrarna sa ifrån till sina telningar utan lät dem hållas. För det handlar ju egentligen inte om barnen utan om deras föräldrar. Som i det här fallet inte har vett nog (?) att ta sina barn till ett ställe där barnen får vara barn utan att de stör eller irriterar såväl personal som gäster.

Jag kan bli oerhörd störd på föräldrar som mesar med sina ungar och inte säger ifrån. Varje gång jag råkar andas om detta får jag kastat i ansiktet på mig att jag inte ska uttala mig eftersom jag inte har barn. Nej, det är sant, jag har inte barn. Men jag har fyra bonusbarn som inte alltid har varit vuxna. Däremot har de skött sig alldeles utmärkt varje gång vi har varit ute tillsammans för att äta eller fika. Minstingen var inte särskilt gammal när vi var ute och käkade första gången, men skötte sig perfekt. Faktum är att det har fungerat bra varje gång, just därför att barnen har fått veta att man inte springer omkring. Hade de skenat runt och bråkat hade det varit slut med restaurang- och kafébesök ögonaböj. Vi har också valt ställen som inte faller under kategorin Urförnäma Restaurangen/Konditoriet och där det finns mat och dryck som passar för barn.

När jag som vuxen går ut för att äta en god måltid eller ta en fika tillsammans med andra vuxna gör jag det helst på ett barnfritt ställe. Skälet till detta är att föräldrar med barn som vill äta eller fika ute så gott som aldrig säger ifrån. Eller ens tycks förklara – i förväg – vilka regler som gäller vid restaurang- eller fikabesöket. Eller går till nåt barnvänligt ställe där det serveras saft/läsk och inte främst kaffe och som har barnanpassade menyer. Roligare och bättre för alla!

Vill du läsa vad andra tycker om barnfritt kan du till exempel läsa hos Arga Klara, Mie, Mymlan och Pinglan.


Livet är kort.

Read Full Post »