Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gnista’

Det är tufft att bli gammal och ensam

Ett rätt svart eller vitt inlägg med vissa färginslag.


 

Nyklippt svartvit

Svartvitt jag.

Jag närmar mig resans slut. Det är inte lätt att inse att en är för gammal. Det har tagit tid. Ensamheten är den svåraste för tillfället. Det trodde jag inte, men den är en av alla strider jag utkämpar nu. Jag kan inte välja mina strider, som nån snorkigt påpekade i ett mejl i morse att h*n minsann gör. Jag är svart eller vit och

allt nu

är det som gäller. Min längtan och mina drömmar och mina mål… vem f*n bryr sig om dem? Jag betalar för viss omtanke, men jag frågar fortfarande alltid nån, på nåt sätt, hur den mår. Varje dag. Det händer att jag får frågan i retur. Då blir jag bara förvirrad och kryper längre in i hörnet.

Nej det här har tagit en vändning som jag inte kunde föreställa mig. Tyvärr vaknar jag om morgnarna. Gör det jag ska. Och sen… Gnistan är borta. Jag får inte ens energi av att städa. Det är så lätt att säga

ryck upp dig!

Till nån annan… Varje förlorad timme är just… förlorad. Tiden kommer inte tillbaka. En blir gammal. Och ensam. Jag telefonerade en stund med mamma igår igen. Orolig, ledsen, utanför. Vi är två, men på var sitt håll.

Det är så många människor jag har suttit intill på allt från kyrkbänkar till parkbänkar som inte lever idag. Snart får jag komma till dem, till där de är nu. Där människor varje dag månar om varandra, har tid och frågar hur det är. Igår läste jag om en person som vill ställa nån till svars för en kär persons död. Så meningslöst… Den döda/e kommer ju inte tillbaka för det. Forever gone tills…

Orange rosor

Nån skulle få orange rosor igår kväll. De satte färg även på min tillvaro en stund.

Ingenting blir det av nånting. Inget värd i andras ögon när de inte längre roas. Kanske blir det lättare att andas nu när sommaren håller på att gå över till höst? Jag åkte in till stan igår eftermiddag för jag hade klipptid. M fick skala av kalufsen från huvudet. En lättnad. Vacker är jag inte, men det var skönt. Konstgjord färg har jag inte satt i håret på flera år. Varför ska en försöka se ut som 13 när en är 53? Det är många färger i mitt hår ändå, som det är. Naturligt. Svart, vitt, blont, brunt och grått, till exempel.

 

Sprang (nästan) till mötesplaten för att träffa Fästmön. Hon, som hade jobbat över typ fyra timmar, mötte mig, som hade jobbat under, som vanligt. Vi tittade in i ett par bokantikvariat på Dragarbrunnsgatan. Liksom städning brukar det lugna min oroliga själ. Det funkade inte igår. Lite mat på det. En person tittade så argt på mig. Jag sökte genom minnet, men kunde inte koppla ihop ansiktet med namn, plats eller händelse. Men personen såg väldigt arg ut…

På väg till bussen hem tittade jag in till dagens andra apotek. Äntligen hade mitt e-recept kommit! Nya salvan kändes fet, men verkar ta bättre.

Hemma. Lite TV. Underhållningsprogram om rik och känd familj i USA som bjuder in och blandar andra rika och kända gäster. En behövde inte tänka, bara titta. Blev tyvärr tvungen att starta datorn. Glömde klicka ur en liten ruta. DET har jag inte glömt nu! Om jag kunde skulle jag gå i kloster. Gammal och ensam.

Bokstöd läsande flicka

En liten flicka satt och läste mellan en bok om propagandaminister Goebbels och ett verka av Haruki Murakami. Kanske har hon inte varit i skolan på länge.

Det här inlägget som jag skrev häromdan… Det snurrar inuti skallen. En sån som jag är varken intressant eller värd nåt. Regeringen vill utreda varför ungdomar inte går till skolan under långa perioder. Och unga upp till 23 får fri tandvård. Vi gamla kan utebli hur länge som helst från arbetslivet. Våra tänder lagar sig varken gratis eller själva. Att dra ut en tand kostar en tusing. Det förändrar ens utseende, men värken släpper. Tro mig, jag vet.

Idag ska jag tvätta en maskin tjockissvart tvätt strax och så ska jag försöka handla hem lite mat och scanna streckkoder för projektet. Det senare ger mig nåt att göra – och muttra lite över – en stund. I eftermiddag åker vi till Förorten för att titta till bebisarna och tömma pottan. Tacksam för att Anna är här denna vecka!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett grillpartajhatiskt inlägg.


 

Nu vet jag att det finns folk som klassar mig som en riktig surkärring. Och det här inlägget bättrar inte på den imagen. Men det skiter jag i för jag är rejält… upprörd! Igår var det söndag och Fästmön och jag satt och softade lite framför TV:n före läggdags. Plötsligt utbrast Anna:

Det luktar brandrök!

Till saken hör att jag redan innan var lite skärrad, med tanke på att det faktiskt brann här i ett av grannhusen så sent som samma förmiddag. När det luktar brand och rök vid läggdags blir ett sånt lamm som jag inte precis mindre skärrat.

sjuk

Jag hasade omkring i tofflor och sniffade runt igår kväll.

Jag skenade runt i lägenheten, endast iförd tofflor och morgonrock och sniffade. Än här och en där. Beskyllde Annas bak för ett och annat, men den var tämligen oskyldig. Så råkade jag slänga ett öga ut genom gästrums-fönstret. Och se… Där i mörkret… står en galning som just har tänt sin kolgrill.

Nu kanske du tycker att det inte är nåt galet i att tända grillen klockan 22 en söndagskväll i mörkret på sin uteplats, nära trä-staket, intill ett flerfamiljs-hus. Men jag tycker att det är… liiite anmärkningsvärt i synnerhet med tanke på den torka vi har i våra marker. Alltså det är väldigt, väldigt lätt att saker och ting tar eld. Jag menar, hur pass säker är man att man inte missar nån gnista som flyger i väg i mörkret, ligger och pyr och blir till en rejäl eldsvåda ett par timmar senare när man kanske snarkar som bäst?

Men den sena timmen en kväll före en arbetsdag och mörkret i sig var inte det värsta med grannarnas grillfest igår kväll. Inte heller det tillhörande sorlet av röster eller smällande i dörrar. Nej, det allra värsta var, att en knapp meter från grillen hade grillmästaren ställt… en påslagen, elektrisk golvfläkt!!! En gnista i den och… bye, bye, huset!

Du… jag var SÅ nära att ringa brandkåren. SÅ NÄRA! Och ännu närmare var jag att skena ut på ballen*, med morgonrocken slafsande runt mina orakade ben, papiljotter i håret på ända och bettskena i truten och bara vråla:

SLÄCK GRILLEN FÖR I HELVETE!

Grill

En fågelbajsfläckad grill.

Men nej. Jag vågade inte. Jag har sagt ifrån till dessa människors föregångare eftersom jag fick problem med min andning av deras grillande (tändvätskan). Jag bad dem vid flera tillfällen, med mjuka ord och dito stämma, att vänligen flytta sin grill en bit. Till svar fick jag, varje gång, suck och stön. Och så flyttade man sin heliga grill en hel decimeter norrut. Lik förbannat precis under min öppna balledörr**. Och även om jag stängde sagda dörr sipprade röken in. En dörr är nämligen inte totalt tät.

Till sist blev jag skitförbannad och bloggade – och det föll inte i god jord precis. Det föll i sur jord, så sur att man slutade hälsa. Eller hälsa och hälsa… Man låtsades att min existens hade upphört. Och så sprang man bakom min rygg och grejade och försökte få mig vräkt med sina besök hos styrelsen och sina listor. Håhåjaja…

Så jag teg den här gången. Den här andra gången de nya grannarna har grillbrasefest en mörk kväll före en arbetsdag när naturen är torr som fnöske. Frågan är om jag gör det en tredje gång. Det här är inte på långa vägar OK för min del. Vad tycker du??? Hur ska jag agera???


*ballen = balkongen

**balledörr = balkongdörr

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja fan idag är det inte roligt alls att vara Tofflan. Jag har ont på flera ställen på kroppen och jag är ilsken. Det senare är ju ingen ovanlighet, men ändå. Även Tofflor föredrar att vara glada. Helst vill vi vara smärtfria också.

Liksom igår har jag så ont att jag mår illa. Det trycker på både här och var och hälen har jag bara lust att såga av.

Jag jobbade till lunch idag och det var vad jag orkade med. Var tvungen att inhandla diverse på vägen hem, så jag var rätt slut. Fästmön kommer på seneftermiddagen och vi ska handla lite till då. Det hade ju varit himla bra om jag hade kunnat lämna bilen på min parkeringsplats, dårå. Men se det gick ju inte! Jag såg hur personen som har parkeringsplatsen till vänster om mig, de som alltid ställer sig så himla nära, skyfflade snö härom kvällen. Skyfflade från sin parkeringsplats till… min.

Jävla idiot!

tänkte jag, men hade för ont för att protestera. Idag har jag också ont, men idag blev smärtan till en gnista energi i stället. Jag började skotta min parkeringsplats – jag fick ju köra in bilen i garaget – och passade på att ge tillbaka lite snö till grannen. Bakom denn*s bil. HA! Om jag nu tack vare detta får åka till akuten i natt – so be it!

Jag fick alldeles nyss ett kuvert från sjukhuset med en massa papper. Insåg att jag har ätit hälmedicinen en vecka för länge för att det ska vara lyckat inför en operation. Men vaffan, om jag förblöder blir säkert en och annan glad. Frågan är bara vem min stalkare ska stalka då. Vilken stackare som ska drabbas…

Igår mejldiskuterade jag med en vän som har liknande problem med en stalker som jag har. Det märkliga är att båda våra stalkare är kvinnor. Men vad jag förstår av programmet Stalkers på TV3 är det faktiskt inte så ovanligt som man kan tro. I onsdagens program var det emellertid en exmake som stalkade sin exhustru och hennes nya familj. Han hade roat sig med detta i… 30 år! 30 jävla år… Ja, som du förstår är ju stalkare inte särskilt friska i huvudet. Det kan man liksom inte vara. Min stalkare har bara trakasserat mig i två och ett halvt år. Men det verkar ju inte vara några problem att fortsätta. Jag förstår bara inte vad man får ut av att förfölja, trakassera och håna nån annan i flera års tid. Det är riktigt, riktigt sjukt beteende, som sagt. Men h*n är ju inte mottaglig, som vännen K uttryckte det. Så rätt K hade!

Nu är det snart helg på riktigt. Sista helgen i nuvarande skick. Efter nästa helg är jag förhoppningsvis i nyskick. Tjolahoppsansasteg får jag inte ta då, men väl

lätta promenader.

Lätta promenader, my ass! Jag kan knappt gå från stolen till toa, så jag får väl införskaffa rulle snart. Eller en elefant som kan bära mig.

Ha en bra helg! Och gör nåt kul, du som orkar!  Börja med att kolla på dessa goa gubbar! (Jag fick länken av I för att jag skulle ta en paus. Det var innan I visste att jag hade gett tillbaka snö till min parkeringsgranne, tror jag. Känner mig lite lik gubbarna i filmen, faktiskt!..)


Livet är kort.

Read Full Post »

Mitten av veckan och inte är det mycket nytt under solen. Solen, för resten, den lyser med sin frånvaro. Det har till och med gått ut varningar om snö. Inget här än så länge, tack och lov! Jag börjar ångra att jag satte min servicetid inklusive hjulbyte på bilen så sent som den 29 november…

Fästmön börjar klockan 13 idag så det blev sovmorgon. Jag kom på det först sent igår kväll. Tänk om jag hade purrat henne tidigt… Nu behövdes ingen purrning för det skötte de boende i huset om så bra. Dörrar som smällde, telefonsamtal med megafon och så, det bästa av allt, lite musik på högsta volym. Anna sa att det var en Robyn-låt, men det spelar ingen roll. Jag blir skitsur. Det har jag emellertid inget för, så det är bara att inse att SOMLIGA som bor i där här huset inte kan stava till – eller snarare förstå betydelsen av ordet

HÄNSYN…

Himlen är grå, det är regn i luften och det blåser. Björken utanför har fått ett alldeles gult lövverk. Ljuset är kasst idag, så det blir ingen promenad med mobilkameran i eftermiddag. Det var för övrigt nån som tyckte att jag skulle anmäla mig till lokalblaskans höstbildtävling. Priset är bara så otroligt trist – en framkallning av digitalbilder – och så har jag inte lust att fota barn eller hundar – det är nämligen den typen av bilder som alltid vinner.

På jobbfonten lite nytt. Hittade ett spännande och intressant jobb igår kväll som jag vet att jag skulle klara med bravur och dessutom skulle tycka vara roligt och givande. Knåpade ihop en ansökan som jag mejlade in tillsammans med mitt CV. Men ärligt talat börjar jag blir rätt luttrad nu. Det är ett stort motstånd att övervinna innan jag sätter mig ner och skriver ansökningar. Det känns bara så meningslöst.

Denna fråga återstår emellertid: Är det nån som känner till företaget Bloggpengar.net???

Meningslöst känns det också att sy ihop bokprojektet. Boken är mer än halvfärdig, men jag har tappat såväl gnista som… ork? Förmåga? När jag jobbade som mest intensivt med den fyllde den en renande och tömmande funktion. Idag känns den mera som nåt passé.

I eftermiddag tänker jag stå framför TV:n och stryka medan jag glor på en film på DVD:n. Har massor inspelat där. Sen borde jag läsa ut min bok, men den är så jobbig. Kunde kanske ha valt en bok med en annan scen än en avdelning på ett mentalsjukhus. Inte särskilt uppiggande läsning, om man säger så.

Anna såg Tant skutta iväg förut och ibland känns det som om hon, det vill säga Tant, är bättre än jag på att ge sig ut. Det känns som om jag vill dra mig in i min kokong och stanna där tills min stora, starka pappa kommer och knackar på och säger:

Allt är som vanligt igen! Du kan komma ut nu.

Men allt blir aldrig nånsin som vanligt igen.

Duschad och ren i håret kan jag åtminstone erkänna att jag doftar gott. Ännu bättre blir det med ett tandborstsvarv. Benet är betydligt bättre idag och jag har inte ens smörjt det. Alltid något…

Read Full Post »