Äntligen höst – och lite röst!

Ett höstligt, men mest röstligt inlägg.

---

 

Det regnar och är härligt!

I morse var det underbart gott att sova! Skälet är enkelt: regnet vräkte ner utanför. Det finns inget som söver mig så bra som ljudet av regn mot tak och fönster. Så det blev lite sovmorgon, ända till 7.20. Och regnar gör det fortfarande. Nog vet jag nån i familjen som inte är så förtjust i regn för att håret blir knollrigt. Men jag som ser det knollriga håret utifrån tycker bara att det är gulligt. Nu ska jag emellertid inte se det knollriga håret idag, troligen, utan jag ska stanna inomhus och göra annat. Lyssna på hur det fortsätter att vräka ner och hur höststormarna ruskar om mitt hus. Sen kan ”alla andra” gnälla och klaga bäst de vill. Typ såna som har jobb och bara gnäller på sina jobb gnäller säkert på vädret och hösten också.

Jag vet inte vart dagen igår tog vägen. Jag kollar vad jag skrev igår och jag kollar mina lappar och kalendrar. Sen minns jag: jag städade. Eller jag började städa och ska fortsätta idag. Vissa leder påminner mig fortfarande om att de finns. Detta i sin tur påminner mig om att jag måste ringa min mottagning idag för att förnya recept på magpillren och salvan. Salvan har jag klarat mig utan ett tag, men det är inte helt optimalt för vissa ställen är irriterade. Magmedicinen klarar jag mig utan en dag, kanske två, innan jag börjar kräkas. När jag tänker efter spelar det egentligen ingen större roll, jag är ju mest hemma. Fast i morgon ska jag ju göra en intervju i en affärsrörelse. Inte så bra då ifall en spyr ner varorna som ska säljas…

Jag kunde lika gärna ha ringt på den här, för jag fick inte prata med nån levande människa.

Så! Nu kan jag pricka av receptförnyelsen! Tror jag… Min mottagning, privat förstås, har blivit så infiltrerad av jättekolossen som ska ha ansvar för länsinvånarnas vård och omsorg att jag för första gången sen jag blev patient vid mottagningen inte fick prata med en levande människa. Vid receptförnyelse brukar en alltid bli uppringd. Idag sa en inspelad röst vad jag skulle säga. Sen hamnar mina e-recept på apoteken – om fem dar. Fy så dåligt! Tidigare var det samma dag.

En bra sak var i alla fall att jag fick använda min röst. Det gjorde jag inte igår. Tror jag. Jo, det gjorde jag visst – kring midnatt. Det verkar som om det har kommit nytt folk vägg i vägg. De tyckte att det var en bra idé att börja spöka spika en kvart före spöktimmen. Det tyckte inte jag, som just höll på att somna då (de spikade i rummet vägg i vägg med mitt sovrum). Så jag vrålade först…

Tyst!!!

… sen

Håll käften!!!

och så slutligen

TYST!!!

Då upphörde hammarslagen. Tänk att folk inte bara förstår att man inte spikar när klockan är nästan midnatt... Det är fan i mig ofattbart! Tidigare på kvällen och under dan hördes inte ett ljud, så det måste vara nattugglor eller vampyrer som har flyttat in.

Modell för min nya bästefåtölj? En arbetssökande får ju inte sitta för mjukt, tycker en del.

Och nu kom jag på att jag faktiskt använde rösten en gång till igår. På kvällen ringde en man som jag först ställde mig väldigt avvaktande till. Fördomsfullt tänkte jag:

Typisk försäljare, som inte har kollat med NIX!

Men det gällde ett scanningprojekt som jag har anmält mitt intresse för att delta i. Oavlönat, förstås. Tänk så många gratisjobb det finns i Sverige! (<== ironi) Som läget är nu har jag inte det minsta lust att delta i nåt projekt. Samtidigt ger det mig nåt att göra och jag får koll på vad jag handlar i livsmedelsväg. Det kan ju vara bra så att jag inte får för mig att leva över mina tillgångar, som somliga anser. Det är fantastiskt hur väl vissa människor känner en utan att ens ha träffat en i verkliga livet! (<== ironi igen). Jag får nog byta ut bästefåtöljen också mot en trästol. Hittade en modell i en av mina bokhyllor, förresten.

En får inte överanstränga sin lilla röst…

Som grädde på moset vaknade Myndigheten till liv och mejlade mig ett tips. De tror uppenbarligen att en inte kan varken surfa på internet, söka information eller läsa. Jag är verkligen trött på alla tips jag får – det är vägar in jag behöver.

 

Tar mig för min panna och skriker lite. Men bara lite lätt. En får ju inte överanstränga sin lilla röst.

 

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det är måndag morgon…

Ett måndagsmorgoninlägg om ljud och (o)väder.

---

 

Inget ljud från dumburken i sovrummet.

Det är måndagsmorgon i juli och jag är nog baske mig den enda i området som vaken och uppe. Här är så tyst. Inte ens nån unge eller två skriker, än mindre några överhettade föräldrar. Jag vaknade en kvart före sju, en kvart före den tid jag hade satt larmet på.

Natten har varit orolig. Jag fick försöka somna till TV:n. Mitt i natten vaknade jag av att det inte kom nåt ljud från dumburken. Började mickla med detta nånstans mellan två och tre. Höjde så volymen låg på 46. Då hördes det lite grann. Nåja, sovrums-TV:n är en gammal TV och sjunger nog på sista versen. Nån gång i natt stängde jag av den, precis innan jag somnade. Nu på morgonen testade jag TV:n igen. Den vrålade ut nån sorts komedi på volym 46. Jag kastade mig på fjärrkan och sänkte. (Lite hänsyn kan även jag visa mina grannar. Lite.) Jaha. Så eländet ska funka när den vill. Baskat, man skulle ha en Ove här som kunde fixa skiten!

Jag använde en mejsel på min brödrost en gång. Då lagade jag den.

En kvart före sju en måndagsmorgon i juli… Larmet var som sagt ställt på sju, men det var inte det jag vaknade av. Takfläkten har börjat ge ifrån sig störande ljud – till skillnad från TV:n i natt, dårå. Jag vaknade, blängde på den och väste:

Skruvmejseln!

Det hjälpte inte. Därför klev jag upp, tog tag lite i den i farten. Då slutade den låta illa. Jag tror att min takfläkt är uppmärksamhets-sökande, helt enkelt.

Jag brukar masa mig upp runt sju på vardagsmorgnarna för att skriva jobbansökningar. Idag blir det inget skrivet, för jag ska strax fräscha till mig, ta på mig kläder som täcker armar och ben och fötter och åka iväg på en intervju. Jag är nervös. Skitnervös. Jag behöver den inkomst det här jobbet skulle ge mig under ett halvår, men jag vet inte om jag skulle palla pendlingen. I mitt jobbsökarpoängsystem, förresten, motsvarar en intervju tre jobbansökningar. Alltså behöver jag inte skriva några ansökningar idag, men jag kanske gör det ändå. Två stycken annonser har jag som ligger på vänt.

Jag är varm. Det är redan 30 grader utomhus. Det varnas för åska idag igen. Jag hoppas jag hinner hem innan dess. Vill inte fastna i nåt oväder av den typ som drog in igår. Såg på Twitter att Metropolen Byhålan blivit översvämmad. Fästmön messade om det också. Blev såklart orolig för mamma, så klockan var över 22 när jag ringde henne. Hon var rätt cool, men erkände att hon hade varit rädd under ovädret. Regnet hade slagit så hårt på fönstren att hon trodde glaset skulle gå sönder… Men när det gällde översvämningarna var hon ovetande. Jag berättade om de ganska läskiga bilderna som Byhålenytt visade i ett bildspel. Mamma sa att det ju blir översvämning i stan lite då och då. Men ett ställe på bilderna ligger ganska nära där mamma bor, så jag blev lite fundersam. Nu verkar läget vara under kontroll, men ändå. Jag har helt klart respekt för vädrets makter…

Nä, dags att sluta svamla och göra sig redo för den här dan. Nerverna dallrar än så länge, men det brukar bli bättre.

Skriv gärna några rader och berätta om vad DU har gjort eller gör den här dan. Så jag har nåt att läsa om senare!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Med anledning av dagen…

Ett ledigt inlägg.

---

 

En sån här dag tror jag i alla fall att kontorsråttor och byråkrater kan förstå varför jag älskar torsdagar. Idag har nämligen såna som vi ledigt från jobbet.

Tjolahopp!

vrålade hon som alltid säger att hon också älskar att jobba… Men det är förstås lite beroende på vad och var…

Grönt kuvert utan frimärke kom fram!

Det är inte bara en ledig dag för mig idag, för övrigt. Det är också min namnsdag. Och redan i förra veckan hittade jag ett grönt, frimärkslöst kuvert i postboxen. Ett kuvert som landat där ända från Metropolen Byhålan i Östergyllen och mammas hand!

Ja, jag heter alltså Jeannette. Det är faktiskt mitt förstanamn och det jag skulle kallas. Till dess att mors och fars öron krullades upp av förskräckelse vid det östgötska uttalet av namnet. Därefter benämndes jag Ulrika, som är mitt andranamn. Två förnamn (av tre) som pastor Farfar gav mig när han döpte mig för snart 52 år sen.

Min intention med den här dagen var att inleda den med sovmorgon. Där fick jag tji DIOWEKT! Jag vaknade till och med en halvtimme tidigare än vad jag gör när jag ska upp och jobba. Fröken Fästmön var Envisa-Lisa idag och ville promenera till jobbet, så efter att jag tittat ut ur sovrummet och in på på toa återvände jag till min sängkammare. Slumrade kanske nån halvtimme innan jag blev klarvaken. Gjorde då en FEM, det vill säga tände sänglampan och läste i ungefär en timme. Och vet du, det kändes faktiskt lika bra som en sovmorgon! Det är en sån lyx att få ligga i sängen och läsa och inte behöva rusa iväg till sitt ostimulerande arbete!

Ett kort till morgonkaffet.

Så småningom klev jag sen ur sängen. När perkolatorn hade morrat klart serverade jag mig den första senapsmuggen kaffe samt sprättade det gröna kuvertet. Inuti låg ett vackert kort.

Mamma är den enda som alltid kommer ihåg mina namnsdagar. Vi har alltid firat namnsdagar i vår familj. Det har blivit nån liten present, kanske en bakelse eller till och med en tårta. Fast inget stort. För det var ju ursprungligen ganska orättvist: pappa hade tre namnsdagar och mamma och jag bara var sin…

På senare år har jag emellertid noterat att mamma har fått svårare att minnas hur jag stavar mitt förstanamn. I dagens kort var en ny variant. Det där är lite lustigt, för när jag var barn var mina föräldrar otroligt noga med att jag skulle stava mina namn rätt. Och mitt förstanamn skulle ha fransk stavning, det vill säga med två n i mitten. Ja jisses…

Peng och trisslott hade mamma lagt inuti kortet.

Inuti det vackra kortet hittade jag en Trisslott och en peng. Pengen lägger jag nog till min sparahög, för nästa vecka lär bilen kosta en hel del om jag ska kunna lösa ut den från verkstan. Men vem vet, Trisslotten kanske bär frodigare frukt..?

Himlen är klarblå idag, men det blåser och termometern på skuggsidan når inte högre upp än till tolv grader i skrivande stund. Efter morgonens firande har jag knåpat ihop ett par jobbansökningar på två jobb jag verkligen, VERKLIGEN skulle vilja ha. Men jag ska ge mig ut sen, för frisk luft och ljus behöver man när man sitter instängd hela dagarna

• tillsammans med fem andra människor
• i ett rum utan luftcirkulation
• med en ljudnivå som får mina öron att krullas upp av liknande förskräckelse som mina föräldrars när de hörde mitt förstanamn uttalas på östgötska

och

• sladdar att snava på lite här och var

I vart fall bär det av ut när jag har fräschat till mig. Jag måste inhandla middagsmat. I afton serverar köket sill och potatis från Tokerian med gräslök från Annas snälla mammas Slottsträdgård. Och ja. Det blir en liten klar till.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

The party is over…

Ett dagen-efter-inlägg.

---

 

Fridfull söndag är det aldrig i huset där jag bor. Grannarna bredvid har som kutym att vråla åt sina barn varje morgon mellan klockan sex och klockan åtta. Söndagsmorgnar är inga undantag. OK, jag har inga egna barn, men jag tror inte att väldigt små barn gör som föräldrarna vill om föräldrarna vrålar åt dem. Små barn börjar i stället själva vråla. Eller skrika. Detta är en empirisk observation.

Ost, kex , päron och vin förhöjde stämningen hemma i vardagsrummet.

Det blev lite sent igår, men nån annan fest än Eurovision Song Contest 2014 gick jag inte på. Och den festen deltog jag i från soffan. I år satt jag ensam och tittade, men det gick bra det med. Jag dukade upp med kex, ett par goda ostar, ett levande päron som jag hittat vid mina utgrävningar samt ett par glas hemtrampat vin. Tände några ljus som doftade äpple. Min godisbunke tog vid när jag var mätt på det salta. Som du förstår mådde min mage inte så bra i natt. Därför hade jag synnerligen estimerat söndagsfrid i morse. Nu blev det inte så.

Vad jag tyckte om schlagerkvällen igår? Tja, först och främst vann rätt låt. Conchita Wurst var en sån värdig vinnare av de enkla skälen att låten är skitbra, framträdandet likaså och rösten fantastisk. Att människor fokuserar på Conchita Wursts sexuella läggning irriterar jag mig bara på. Skägg och klänning, samtidigt – so what? Och vem säger ”han” om Lars-Åke Wilhelmsson när denne går in i rollen som Babsan? Tänk lite!

Men Sanna Nielsen var också väldigt bra igår. Hennes röst är klar, stark och ren och jag tycker även att Undo är en skitbra låt. Tyvärr kan ju bara en låt vinna. Det var länge sen jag slets mellan två låtar, för de senaste åren har det varit ganska mycket skit som har varit med och tävlat. Eller i alla fall sånt som inte tilltalar mina öron. Så om jag bjöd på Conchita i förra inlägget, bjuder jag på Sanna nu.

Idag ska jag vara något mer seriös och livlig i mina göranden och låtanden än igår när jag bara slappade. Först och främst behöver jag verkligen duscha och tvätta håret, särskilt som jag ska träffa Fästmön idag. Tänkte åka till hennes jobb när hon slutar och skjutsa hem henne. Kanske behöver hon handla nåt till kyl och frys där hemma, kanske får jag en kopp kaffe.

I övrigt ska jag sätta mig och söka ett par lediga tjänster jag har sett. Motståndet är enormt den här gången och jag har absolut ingen förklaring till det. Men det som bland annat påverkar är sånt som finns i mitt bagage och hur jag känner tänker jag inte vädra för öppen ridå, för då… Äh, vi tar det i ett låst inlägg. Kanske.

Vad händer hos dig denna söndag??? Är du ledig eller jobbar du eller vad gör du??? Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

The Holy Grill

Ett grillpartajhatiskt inlägg.

---

 

Nu vet jag att det finns folk som klassar mig som en riktig surkärring. Och det här inlägget bättrar inte på den imagen. Men det skiter jag i för jag är rejält… upprörd! Igår var det söndag och Fästmön och jag satt och softade lite framför TV:n före läggdags. Plötsligt utbrast Anna:

Det luktar brandrök!

Till saken hör att jag redan innan var lite skärrad, med tanke på att det faktiskt brann här i ett av grannhusen så sent som samma förmiddag. När det luktar brand och rök vid läggdags blir ett sånt lamm som jag inte precis mindre skärrat.

Jag hasade omkring i tofflor och sniffade runt igår kväll.

Jag skenade runt i lägenheten, endast iförd tofflor och morgonrock och sniffade. Än här och en där. Beskyllde Annas bak för ett och annat, men den var tämligen oskyldig. Så råkade jag slänga ett öga ut genom gästrums-fönstret. Och se… Där i mörkret… står en galning som just har tänt sin kolgrill.

Nu kanske du tycker att det inte är nåt galet i att tända grillen klockan 22 en söndagskväll i mörkret på sin uteplats, nära trä-staket, intill ett flerfamiljs-hus. Men jag tycker att det är… liiite anmärkningsvärt i synnerhet med tanke på den torka vi har i våra marker. Alltså det är väldigt, väldigt lätt att saker och ting tar eld. Jag menar, hur pass säker är man att man inte missar nån gnista som flyger i väg i mörkret, ligger och pyr och blir till en rejäl eldsvåda ett par timmar senare när man kanske snarkar som bäst?

Men den sena timmen en kväll före en arbetsdag och mörkret i sig var inte det värsta med grannarnas grillfest igår kväll. Inte heller det tillhörande sorlet av röster eller smällande i dörrar. Nej, det allra värsta var, att en knapp meter från grillen hade grillmästaren ställt… en påslagen, elektrisk golvfläkt!!! En gnista i den och… bye, bye, huset!

Du… jag var SÅ nära att ringa brandkåren. SÅ NÄRA! Och ännu närmare var jag att skena ut på ballen*, med morgonrocken slafsande runt mina orakade ben, papiljotter i håret på ända och bettskena i truten och bara vråla:

SLÄCK GRILLEN FÖR I HELVETE!

En fågelbajsfläckad grill.

Men nej. Jag vågade inte. Jag har sagt ifrån till dessa människors föregångare eftersom jag fick problem med min andning av deras grillande (tändvätskan). Jag bad dem vid flera tillfällen, med mjuka ord och dito stämma, att vänligen flytta sin grill en bit. Till svar fick jag, varje gång, suck och stön. Och så flyttade man sin heliga grill en hel decimeter norrut. Lik förbannat precis under min öppna balledörr**. Och även om jag stängde sagda dörr sipprade röken in. En dörr är nämligen inte totalt tät.

Till sist blev jag skitförbannad och bloggade – och det föll inte i god jord precis. Det föll i sur jord, så sur att man slutade hälsa. Eller hälsa och hälsa… Man låtsades att min existens hade upphört. Och så sprang man bakom min rygg och grejade och försökte få mig vräkt med sina besök hos styrelsen och sina listor. Håhåjaja…

Så jag teg den här gången. Den här andra gången de nya grannarna har grillbrasefest en mörk kväll före en arbetsdag när naturen är torr som fnöske. Frågan är om jag gör det en tredje gång. Det här är inte på långa vägar OK för min del. Vad tycker du??? Hur ska jag agera???

*ballen = balkongen
**balledörr = balkongdörr

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Medan vintern återvände…

Ett husmoderligt inlägg.

Den här lördagen började med att grannen vrålade tre gånger så att mina fönsterrutor skallrade. Den sista gången vrålade jag tillbaka:

Håll käften!!!

Då blev det faktiskt tyst… Jag kunde ligga kvar i sängen och läsa Louise Penny en stund medan kaffet puttrade i perkolatorn i köket.

Snö som kommit under natten på baksidan.

I natt har vintern återvänt. Inte så kul, men väntat. Alla prognoser – utom lokalblaskans från igår – talade om snö och blåst. Det blåser ganska mycket utanför, faktiskt, men den snö som har fallit är mest blask som jag hoppas försvinner snart. Solen skiner på den, i alla fall.

Att stryka med smörpapper över en stearinfläck är ett gammalt husmodersknep.

Jag har ägnat min morgon – förutom att skrika håll käften – åt husmoderliga plikter. Bland annat har jag jobbat med två besvärliga fläckar som jag vill få bort. Till den ena använde jag fläcktvål och vatten, till den andra, smörpapper och strykjärn. Och faktum är att jag tror att det gav positiva resultat!

För ett tag sen fick jag stearin på en fin köksduk. Jag har en förträfflig liten bok med en massa husmorstips. I den kunde jag läsa att duken ska ligga i frysen över natten. Därpå ska man försöka avlägsna så mycket stearin som möjligt med fingrarna, för att slutligen stryka duken – med smörpappar mot stearinet som suger upp eländet.

Passade på medan järnet var varmt att stryka lite annat i högen också.

När jag ändå var igång drog jag förstås järnet på övrigt som låg i strykhögen. Hade tänkt vänta till i morgon eftersom jag dessutom körde en maskin tjockis-svart på förmiddagen. Nu får jag göra om min planering lite eftersom jag troligen ska jobba en stund i morgon.

Efter hushållsarbetet tänkte jag skriva lite texter för framtiden innan jag ringer mamma samt slutligen skjutsar hem den hårt arbetande Fästmön när hon slutar jobbet. På så vis sparar jag en hög tjockis-svart strykning till i morgon, men jag får också vila – lite, i alla fall – i dag. Och i morgon. Hoppas bara att jobbet inte tidsmässigt krockar med en film jag vill se på tv klockan 21 i morgon kväll.

Blåsten suger tag i träden utanför och snön ligger envist kvar, men beware: vårsolen är stark! Starkare än man tror. Precis som Petite Moi…

Livet är kort.

Read Full Post »

Ljuvlig sommarmorgon..?

Ett argt inlägg om irriterande ljud.

Det är sommar och det är juli. Naturligtvis har inte alla människor semester, men väldigt många, kan man tänka. Om man kan tänka på andra. Så här stavas ordet hänsyn:

H Ä N S Y N!!!

Jag läste på Twitter i morse ett tweet som inleddes med orden i min rubrik här,

Ljuvlig sommarmorgon […]

HA! Den personen befann sig uppenbarligen inte i Metropolen Byhålan, på en madrass på golvet i Toffelmammans hem, med sommaröppen balledörr*! Min morgon började med att nåns billarm gick av. Tre gånger. Första gången runt halv sju och därpå ytterligare två gånger före klockan sju.

Sånt som händer!

tänkte jag första gången. Andra gången tänkte jag

Men då!

Tredje gången tänkte jag

Men för i h”¤]#{e, koppla ur det där j%&¤@ larmet på din bil om du inte klarar av det!

Svordomar och ilskna tankar hjälper uppenbarligen ibland.

Sen var det tyst en halvtimme innan nånting

VRÅLADE 

in i rummet där jag låg.  Verbet är en kraftig litotes, faktum är att jag trodde att en stridsvagn var på väg in. Så var inte fallet. Det var en ung tjej som körde en minitraktor med fyra (!) motorgräsklippare påmonterade. Vilket ekipage! Roligt tycktes hon ha när hon körde omkring på gräsmattan utanför. Nu är här tvärtyst.

Låt gräset växa! Eller klipp det för %&/ inte en tidig julimorgon, tack! 

Så det är inte bara hemma i New Village det är liv i luckan, även i Metropolen Byhålan finns det oljud. Snart vet jag inte vart jag ska ta vägen för att slippa undan alla icke önskvärda ljud. Jag får väl göra som en av mina grannar tyckte att jag skulle göra, flytta till en enslig stuga i skogen. Det är väl dit man vill förpassa oss homosexuella som råkar ha åsikter. Och får man oss inte att flytta frivilligt springer man omkring med listor och försöker få oss vräkta. Det har såväl familjen Ketchup som familjen Mellanmjölk ägnat sig åt. Hets mot folkgrupp? Not far from it…

Här i Byhålan hetsas för övrigt inte så mycket mer än i bilköerna med anledning av broöppningarna. Jag har glömt hur det var här i stan på sommaren…

Långa bilköer på grund av en sån där #¤%&£ broöppning.

Idag är det fredag ifall du inte visste det. Jag gissar att mamma också är vaken, men kanske har hon somnat om. Jag ska städa här idag. Hon har svårt att gå med dammsugaren och golvsvabben. Det är bättre att hennes städtjej tar fönstren eller nåt nästa gång hon kommer hit. Då är jag långt borta. Hemma i New Village, kanske, eller förpassad till en ensligt belägen stuga. Eller möjligen, såsom jag kör, ovan regnbågen…

*sommaröppen balledörr = öppen balkongdörr dygnet runt på grund av att det är varmt

Livet är kort.

Read Full Post »

Goffafton

Det är inte nån litotes att säga att vi åt mycket och gott på påskafton. Vi hade inte köpt så där jättemycket ”påskmat”, men inte gick vi hungriga från bordet. Ägghalvorna med aioli, räkor, rom och dill var min favorit, men den kallrökta laxen var för en gångs skull en höjdpunkt.

Mycket gott på vårt påskbord. Ostarna tronar i mitten, men vi hade också grönsaker i form av rädisor.

Påskaftonkvällens öl blev Dugges påsklager. Det var inte särskilt ljust till färgen utan mörkt och fylligt och passade ypperligt till den feta maten.

Dugges var jättegott!

Det blev fyra (eller fem?) små snapsar till sillen, men jag tog det varligt efter halvan eftersom jag plötsligt blev väldigt yr. Konstigt, jag brukar minsann tåla rätt mycket. Men kanske berodde det på att jag var utsvulten?

Vi hade fyra sorters sill av vilka jag estimerade mest en – den inlagada. Jag föredrar klara inläggningar och var lite besviken över att brännvinssillen var slut. Färskpotatisen från Israel var helt ljuvlig till sillen!

Stekte några prinskorvar till mor och några kalkonetter till mig och så hade vi Janssons frestelse.

Senap är ett måste till prinskorven!

Det svindyra knäckebrödet hade blivit lite mjukt och föll sönder i småbitar. Det gjorde även ädelosten, vilket fick mig att undra om den hade varit fryst. Ost brukar bli väldigt smulig när den har tinats efter frysning…

Snapsen Yrseln drog Somliga nytta av, för jag vimsade bort min stora ledning i Wordfeud helt och hållet: jag förlorade matchen som jag lett så länge! I en tredje och avgörande match ligger jag under med cirka 20 poäng.

Kvällen fortsatte i goffandets tecken. Jag åt upp det mesta i min godisskål utom kexchokladen och några bitar på botten. Nån som enligt egen utsago var duktigare på att hålla sig från onyttigheter var Fästmön – trots att hon var på kombinerat påsk- och födelsedagskalas.

Vi rundade av kvällen här hemma med att se på Mr Selfridge. Nästa lördag går det tionde och sista avsnittet.

Jag skuttade upp och ner på stolar – förbrände säkert en del kalorier – för att ställa om alla klockor. Vilken idiotisk grej, egentligen, detta med sommartid! Den som inte blir förvirrad får ju motion och det kan ju aldrig vara bra.

I morgon hoppas jag att vissa föräldrar kan hålla sina barn i styr och inte tillåter dem att vråla, kasta saker och göra en massa annat som låter mycket klockan sex på morgonen. Men mina förhoppningar är nog förgäves. Överväger störningsjouren nästa! Eller… jag kanske ska gå runt med en lista och kräva att alla som har skrikiga barn eller som inte kan stänga sin ytterdörr utan att kasta igen eller har en tvättmaskin som är ojämnt lastad flyttar. Till Gotland, eller nåt. Det var ju dit de ville förvisa oss homosexuella.

Påskdagen är det i morgon och söndag. Vi funderar på att gå ut och äta, kanske på Maestro i Gamla Uppsala. Eller så tar vi rester från påskbordet här hemma. Det blev ju en del kvar.

Har du några planer för påskdagen???

Livet är kort.

Read Full Post »

Orkar fan inte vara snäll…

Nej, jag orkar fan inte vara snäll. Men sanningen är att jag HAR erbjudit flera stycken min plats här. Ingen vill ha den. Ingen vill ha en stor, FET kniv stucken i sig i morgon. Det är Lucia i morgon och på TV sänder man från Uppsala. Jag brukar försöka titta på Lucia-TV (gammal familjetradition), nu får jag väl se andra ljusets änglar…

Den här ängeln fick jag av Fästmön för ett tag sen.

Jag hade tänkt föreslå narkosläkaren att man skulle såga av min onda häl på samma gång, när jag redan är sövd, menar jag. Rationellt och bra, kanske till extrapris rentav. Men han pratade inte svenska. Inte så mycket engelska heller.  Anmärkningsvärt, tycker jag!

Annars då? Jorå, de är rätt snälla här även om jag har fått fylla i samma jävla hälsodeklaration tre gånger på kort tid. Inget var inlagt i min journal heller. Till sist känner jag bara för att lämna trams-svar, men sen tänker  jag att det kanske, KANSKE slår tillbaka på mig själv…

Men en bra grej var att jag äntligen, vid 50 års ålder, fick veta vad jag har för blodgrupp!

Läkarundersökningen gick bra. Jag hade tänkt vägra kandidat, men kandidaten var varsammare än doktorn. Doktorn, som började tjafsa om varför jag inte plockat ut mitt recept 2010… Tänkte vråla:

Varför opererade ni mig inte då i stället så jag hade sluppit lida i två år till?

Men det sa jag inte, bara muttrade nåt om att det var otänkbart av olika skäl.

Annas snälla mamma och den mest älskade Annan skjutsade upp mig hit. Det var så skönt, för jag var väldigt medtagen av gårdagens kroppsliga protester. Det är så gott att veta att familjen bryr sig! Min egen lilla mamma har redan ringt Anna och varit hysterisk, jag har ringt mamma och försökt lugna. Min nästan-bror skickar inkännande mejl och mamma-kusinen B med man tankar och kramar. Och alla kära ni som skickar hälsningar här… JAG ÄR ÖVERVÄLDIGAD! TACK!

I morgon lär jag nog inte blogga. Jag lär nog vara ganska död för världen. Du vet, ont krut… etc etc… Det värsta är att jag måste ta av mig förlovningsringen. Fy!

Livet är kort. Tyvärr kan jag inte se Lucia i morgon bitti för Södra tornet står i vägen.

Read Full Post »

Tappat humör…

Idag gjorde jag det – och det var länge sen. Jag tappade humöret. Allt skit och elände kom på en och samma gång – bara för att jag var för trött och för att min tid inte räckte/räcker till för det jag tänkt mig. Det blev ungefär Rullgardin ner.

Hela förmiddagen gick åt till att S skulle flytta mina datorer inklusive profiler samt göra vissa installationer. För naturligtvis krånglade det. Stordatorn gick bra, lilldatorn gick… tja, jag vet inte. Före och efter förmiddagens möte satt jag bredvid och skrev på S:s  kommando in användar-id och lösenord. Medan S grejade satt jag och tittade. Jag kunde inte stå eftersom hälen började göra vansinnigt ont efter tre vändor i trappan, typ. Nej, jag gillar INTE att ha två kontor! Jag blir arg bara jag tänker på det. Fast det hjälper ju inte…

 

Dessutom slog jag i magen i mitt ena skrivbord så hårt att jag trodde att jag skulle svimma av smärta och rinna ut i Uppsala blodbad. Ingetdera hände. Stackars S blev alldeles förskräckt och det hela slutade med att S fick mitt lösenord för att greja med den ovilliga lilldatorn medan jag äntligen mitt på dan kunde börja jobba vid stordatorn.

Under lunchen blev det macka medan jag filade på skrivuppdrag, trycksaksjobb och en och annan nyhet. Ajfånen hade gått varm under mötet med en massa mejl och till sist var jag tvungen att i lite skarpa ordalag, men ändå inte otrevliga, att be avsändarna att snälla sluta mejla mig eftersom jag satt i möte och inte hade tid att svara och att jag dessutom inte visste när jag skulle få tillgång till en dator så att jag kunde besvara mejl därifrån. Det blev tyst. En stund.

Jag tuggade i mig min kartongmacka medan jag skrev och smulade i tangentbordet. Då knackade städarna på och ville städa. Det behövdes verkligen, men jag bad att få avsluta det jag höll på med först. Stress, stress! Snälla städkillarna torkade till och med av mitt skrivbord från föregående talares kontorsinnehavares klet. Sen kunde jag jobba en stund igen. Trodde jag.

Ajfånen svischade till och jag fick veta att jag skulle ha hämta bilen från verkstan en timme tidigare. Bara att kasta sig iväg i lånebilen och byta in den mot en servad Clark Kent* iförd vintertofflor**. Inga fel mer än ett trasigt parkeringsljus hade de hittat, tack och lov! Och hejåhå, 1 700 spänn fattigare!

Klockan 14 blev det ytterligare en stund för mig att jobba. Jag bokade in lite folk och möten (bland annat ska jag ha lönesamtal med prefekten på institution 2 i morgon efter lunch…) la ut en nyhet på två språk och hepp! så var klockan 14.55 och jag skulle ha dragit iväg med M på en gnällfika halv tre. Nåja, M satt med sina siffror och sin räkneapparat och hade fullt upp. Men det blev en skön och bra gnällfika, ibland måste man få spy ur sig om tillvarons förtretligheter, motigheter rent generellt och människor som inte varken kan stava till service eller ens agera det. Men att hitta fel hos andra går bra! Irriterande!

Jag kom iväg sent hem och kände mig lite mer stressad eftersom jag visste att kära Fästmön skulle göra nån god mat. Men jag var tvungen att hiva in däcken i kallförrådet först och blev både skitig och trött och fick ännu mera ont i magen av lyften.

En tidskrift och fyra fönsterkuvert låg och väntade hoppfullt på mig i postboxen hemma. Två fönsterkuvert slängde jag, för det ena var från ett företag som ville att jag skulle köpa en tjänst jag redan har hos ett annat företag, det andra var från ett låneinstitut som lovade mig guld och gröna dollar skogar. Nej tack, jag behöver inte låna pengar! Men jag satte mig och betalade de övriga räkningarna i de andra två fönsterkuverten en plus tre stycken. Tjolahopp! 

Halvt ihjälsvulten kastade jag i mig Annas goda mat så jag sölade ner skjortbröstet framsidan på t-shirten. Såg förskräckligt ut! Efter att ha såsat en stund slängde jag mig äntligen in i duschen, smutsig och jästrig, med flottigt, stripigt hår. Som grädde på moset lossnade det trasiga duschmunstycket och sprutade ner hela duschrummet, typ medan jag VRÅLADE på Anna

Kom och hjälp mig!

För när jag skulle ta bort silvertejpen som delvis hade lossnat, satt andra delar av den fast som med superlim. Det var då jag tappade humöret. Anna kom med en sax, men allting var blött, även jag och mina fingrar, och det tog eeevigheter innan jag gjort en ny, temporär lagning och kunde avsluta min hygienstund. Jag var så ilsken att jag var högröd i ansiktet och det måtte ha sett ganska roligt ut i kombination med min vita, nakna kropp, för Anna hade svårt att dölja skrattet. Och nu, kära läsare, när jag skriver dessa rader en halvtimma senare, skrattar jag också. Lite grann, i alla fall…

*Clark Kent = min lille bilman
**vintertofflor = vinterdäck

Livet är kort.

Read Full Post »