Äntligen höst – och lite röst!

Ett höstligt, men mest röstligt inlägg.

---

 

Det regnar och är härligt!

I morse var det underbart gott att sova! Skälet är enkelt: regnet vräkte ner utanför. Det finns inget som söver mig så bra som ljudet av regn mot tak och fönster. Så det blev lite sovmorgon, ända till 7.20. Och regnar gör det fortfarande. Nog vet jag nån i familjen som inte är så förtjust i regn för att håret blir knollrigt. Men jag som ser det knollriga håret utifrån tycker bara att det är gulligt. Nu ska jag emellertid inte se det knollriga håret idag, troligen, utan jag ska stanna inomhus och göra annat. Lyssna på hur det fortsätter att vräka ner och hur höststormarna ruskar om mitt hus. Sen kan ”alla andra” gnälla och klaga bäst de vill. Typ såna som har jobb och bara gnäller på sina jobb gnäller säkert på vädret och hösten också.

Jag vet inte vart dagen igår tog vägen. Jag kollar vad jag skrev igår och jag kollar mina lappar och kalendrar. Sen minns jag: jag städade. Eller jag började städa och ska fortsätta idag. Vissa leder påminner mig fortfarande om att de finns. Detta i sin tur påminner mig om att jag måste ringa min mottagning idag för att förnya recept på magpillren och salvan. Salvan har jag klarat mig utan ett tag, men det är inte helt optimalt för vissa ställen är irriterade. Magmedicinen klarar jag mig utan en dag, kanske två, innan jag börjar kräkas. När jag tänker efter spelar det egentligen ingen större roll, jag är ju mest hemma. Fast i morgon ska jag ju göra en intervju i en affärsrörelse. Inte så bra då ifall en spyr ner varorna som ska säljas…

Jag kunde lika gärna ha ringt på den här, för jag fick inte prata med nån levande människa.

Så! Nu kan jag pricka av receptförnyelsen! Tror jag… Min mottagning, privat förstås, har blivit så infiltrerad av jättekolossen som ska ha ansvar för länsinvånarnas vård och omsorg att jag för första gången sen jag blev patient vid mottagningen inte fick prata med en levande människa. Vid receptförnyelse brukar en alltid bli uppringd. Idag sa en inspelad röst vad jag skulle säga. Sen hamnar mina e-recept på apoteken – om fem dar. Fy så dåligt! Tidigare var det samma dag.

En bra sak var i alla fall att jag fick använda min röst. Det gjorde jag inte igår. Tror jag. Jo, det gjorde jag visst – kring midnatt. Det verkar som om det har kommit nytt folk vägg i vägg. De tyckte att det var en bra idé att börja spöka spika en kvart före spöktimmen. Det tyckte inte jag, som just höll på att somna då (de spikade i rummet vägg i vägg med mitt sovrum). Så jag vrålade först…

Tyst!!!

… sen

Håll käften!!!

och så slutligen

TYST!!!

Då upphörde hammarslagen. Tänk att folk inte bara förstår att man inte spikar när klockan är nästan midnatt... Det är fan i mig ofattbart! Tidigare på kvällen och under dan hördes inte ett ljud, så det måste vara nattugglor eller vampyrer som har flyttat in.

Modell för min nya bästefåtölj? En arbetssökande får ju inte sitta för mjukt, tycker en del.

Och nu kom jag på att jag faktiskt använde rösten en gång till igår. På kvällen ringde en man som jag först ställde mig väldigt avvaktande till. Fördomsfullt tänkte jag:

Typisk försäljare, som inte har kollat med NIX!

Men det gällde ett scanningprojekt som jag har anmält mitt intresse för att delta i. Oavlönat, förstås. Tänk så många gratisjobb det finns i Sverige! (<== ironi) Som läget är nu har jag inte det minsta lust att delta i nåt projekt. Samtidigt ger det mig nåt att göra och jag får koll på vad jag handlar i livsmedelsväg. Det kan ju vara bra så att jag inte får för mig att leva över mina tillgångar, som somliga anser. Det är fantastiskt hur väl vissa människor känner en utan att ens ha träffat en i verkliga livet! (<== ironi igen). Jag får nog byta ut bästefåtöljen också mot en trästol. Hittade en modell i en av mina bokhyllor, förresten.

En får inte överanstränga sin lilla röst…

Som grädde på moset vaknade Myndigheten till liv och mejlade mig ett tips. De tror uppenbarligen att en inte kan varken surfa på internet, söka information eller läsa. Jag är verkligen trött på alla tips jag får – det är vägar in jag behöver.

 

Tar mig för min panna och skriker lite. Men bara lite lätt. En får ju inte överanstränga sin lilla röst.

 

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tanken var god…

Ett allt annat än vilsamt inlägg.

---

 

En stor jävla skylift…

Vilodag… Den tanken var god. Tyvärr stannade det vid just tanke. Jag masade mig ur sängen nånstans vid halv sju och utförde sedvanliga uppgifter. Sen skulle jag då vila och ta det lugnt. Vad händer? En stor jävla skylift kör upp på baksidan. Två män i overaller med reflexer på sätter igång att såga och banka. Jag är osäker på vad som hände, eftersom ingen information gått ut från bostadsrättsföreningens styrelse. Men jag tror att det var nån sorts arbete med våra förrådsfönster. Tror, som sagt. Vet inte. Ingen information…

Reparationspasta lönn ser ut som ljus furu.

Det gick liksom inte att vara hemma. Fattade knappt vad jag läste i tidningen. Telefonerade lite mellan hammarslagen, för det var ju, som sagt, ingen idé att vila. Jagade uppgifter och information som jag fick, men som troligtvis inte är till nån fördel för mig, irriterande nog.

Försökte fräscha till mig så gott det gick och halkade sen ut till garaget. Tog en tur med bilen för att kolla vart jag ska på onsdag. (Hatar att inte hitta när jag har en tid att passa.) Nånstans blev jag väl inspirerad av overallmännen på skyliften, för jag svängde inte hem direkt utan till Bauhaus. Där köpte jag reparationspasta för en del av min julklappspeng. Jag seeegade mig fram i gångarna, men hittade en färg jag var nöjd med. Reparationspasta lönn ser verkligen ut som ljus furu – i alla fall i min hall.

På hemvägen stannade jag till vid Chilli också för att köpa lite löshår. Billigt – bara 69 kronor. Och innan jag landade hemma hade jag stannat vid ett annat ICA än jag brukar och köpt mjölk och ost och smör.

Men hallå… vänta nu… Den där reparationspastan ser ju mer ut som ansiktskräm och löshår??? På Chilli? Nja, kanske inte… Vad tror DU att det är??? Lämna din gissning i en kommentar!

En svans med löshår?

Mitt hallgolv är nu reparerat och eftersom skallen väger ett ton kunde jag knappt komma upp från golvet. Men det är smällar man får ta. Fint blev slutresultatet. Och faktiskt… Nu är det lite tyst i huset… Om jag skulle ta och… krypa in i vrårna, tassa lätt på tårna – som en garntomte..?

Dagens upphittade garntomte!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Solrolig lördag på G!

Vaknade av att det lät som om grannen låg i sovrummet bredvid och spydde, så dan kunde ju ha börjat bättre. Klockan var en kvart över sju. Typiskt mig att vakna tidigt när jag är ledig! Men cirka en timme extra sovtid blev det ändå i morse.

Lördagen jag vaknade till visar sig för övrigt från sin bästa, om än i kallaste laget, sida. Solen lyser stark och varm och himlen är alldeles blå. Termometrarna visar i skrivande stund… 9,4 i solen (kökssidan) och… -6,2 i skuggan (baksidan).

Har varit lite effektiv nu på morgonen. Skrubbat rent på diskbänken, bytt handdukar och lite sånt. Tre soppåsar står i hallen och väntar på utförsel. Körde igång en maskin tjockis-svart så snart jag tyckte att det var OK. Det är ju ändå helg och till skillnad från somliga kan jag både stava till och förstå ordet

hänsyn

– även om man får börja ”låta” redan klockan sju här.  Det var ju säkert nån mer än jag och den spyende grannen som var vakna vid sjutiden, men det kan ju finnas andra som lyckades njuta av sovmorgon trots kräkljud och sedvanliga barnaljud. (Men man får INTE klaga på nåt, då är man ELAK. Så jag klagar inte. Jag bara BESKRIVER min lördagsmorgon.)

(Klockan är inte ens tio när nån i huset
nu sätter igång att spika,
ackompanjerad av en yngre förmåga
som uppenbarligen försöker överrösta hammarslagen.
Tjolahopp vad det är livat här!)

Min jobbansökan är nu ivägskickad. Jag skrev den i princip igår kväll, men filade lite på den i morse. Nu blir det ett par veckors väntetid på resultatet. Jag hoppas att min väntan ger frukt.

Sista helgen jag får lokalblaskan hemlevererad till dörren är det nu. Ursäkta om jag tjatar om det, men det är inte helt lätt att sluta ha en morgontidning när man har haft det hela sitt vuxna liv. Men jag vägrar att betala för nånting som har blivit så dåligt! Funderar i stället på en prenumeration på nån av de större drakarna. Vi får se. Jag testar ett tag att vara utan. Hur som helst, jag såg en intressant annons i tidningen idag. Därför står det nu inte bara storhandling på dagordningen utan UTFLYKT. Vi tänkte ta oss hit:

Emmaus öppnar nytt för gammalt i Svista idag klockan elva.

I kväll kan vi ju inte låta bli att glo på Melodifestivalfinalen på TV. Inte för att jag har några förhoppningar om att bli road utan till 99 procent för att se vem som vinner eländet. För nyfiken är jag. Och oförstående inför de som röstars smak. Sen vill jag förstås leta efter två bekanta ansikten – i publiken!

Igår avslutade jag min fredagskväll med att se världens äckligaste skräckfilm, men jag kunde faktiskt somna sen. Nu sitter jag och är supersugen på en annan spännande film, en film som hade premiär igår: Mördaren ljuger inte ensam. Filmen är baserad på Maria Langs (Dagmar Lange) debutdeckare med samma titel. Boken kom ut 1949 redan, så det blir intressant att se hur personerna, miljöerna etc skildras. Den har inte fått så bra kritik, men det skiter jag i. Maria Lang rules!

Mördaren ljuger inte ensam – överst på min att-se-lista!

Nu noterar jag att tvättmaskinen har tystnat och det är dags för mig att göra mitt, nämligen hänga de rena trasorna kläderna. Sen måste jag slänga i mig lite frukost innan jag tvagar mig och ikläder mig nånting presentabelt (nej, jag är vuxen och går INTE och handlar i mjukisbrax, fy så fult!) innan jag åker och hämtar Fästmön på avtalat ställe. Min rygga är i princip packad, det är bara drycken och necessären – måtte jag inte glömma necessären idag som jag gjorde förra gången! – som ska packas ner.

Vad händer hos dig idag??? Skriv några rader och berätta om du har orkat läsa ända hit.

Livet är kort.

Read Full Post »

Som vanligt igen…

Nej, som vanligt blir inget igen. Aldrig nånsin. Det är förstört, det är oåterkalleligt, det går inte att ta tillbaka. Men i varje fall är det lite vardag nu igen, helt klart. Det började med att en hantverksbil stannade utanför före åtta och de första hammarslagen har nyss fallit – ungefär samtidigt som nån började studsa med en liten boll, bara så där. Och nu ylas det. Så det är ganska som vanligt.

Att vädja till nån har uppenbarligen fått motsatt effekt. Nu sker verkligen besöken minst en gång i timman, oavsett om jag har skrivit nåt nytt sen sist. Det är som att leva i en mardröm som aldrig vill ta slut. Så fort du blundar dyker monstret upp igen – dygnet runt. Jag vet, för jag ser ju det i Feedjiten – längst nere i högerspalten.

Jag funderar på olika lösningar. Det enklaste är förstås att sluta blogga. Det kanske är det som är syftet med förföljelserna också, att få mig att sluta. Låt mig säga att jag är väldigt nära att göra det nu. Men det vore ju som att säga

Ni vinner!

om min röst skulle tystna. Och jag vill inte att de som gör fel ska gå segrande ur detta.

Sen vill jag förstå. Jag vill förstå varför man tycker att mitt liv är så intressant. När jag tänker efter tycker jag egentligen att det är rätt sjukt att följa nån som man inte känner eller har träffat IRL – eller ett X. För det senare gäller ju så uppenbart att man inte klarar av att släppa taget och då behöver man söka hjälp. Men varför följer man nåns blogg, nån som man inte känner? För egen del har jag lärt känna bloggmänniskor genom vänner IRL. Eller så har nån kommenterat och jag har återgäldat besöken på deras blogg  – och tyckt att den här personen skriver om intressanta saker. Jag har aldrig följt nån som jag inte gillar eller som jag vill jävlas med. Jag förstår det inte, verkligen inte!

Prövningar vi möta få och min Gud har uppenbarligen bestämt sig för att pröva mig rejält. Det är bra, jag blir säkert en bättre människa av allt detta. Eller också blir jag en bitter, misstänksam och liten person. Jag säger inte att alla människor är onda, men jag har insett att det är väldigt många där ute som vill mig illa. Och jag som bara vill vara ifred! Jag har nog med demoner ändå att bekämpa!

Monster kan se ut på olika sätt. Men för mig har de en sak gemensamt och det är att de alltid dyker upp när man blundar.

 

Idag ska jag försöka fungera normalt. Jag har bokat tid åt mamma hos min duktiga frissa. Medan mamma är där ska jag åka till Biltema och inhandla ytterligare ett fårskinn till bilen, nu till passagerarsätet. Innan dess ska vi handla och jag ska hjälpa mamma att ta ut pengar. Efter frissan ska vi åka och titta på skor till mamma. Hon vill ha ett par vinterstövlar eller nåt ditåt, för dem hon hade försvann i flytten. Idag eller i morgon har halva tiden gått som hon ska vara här. Fästmön och jag lär vara främlingar när vi ses igen! Men det blir ju så när jag har mamma och Anna har barnen, jag är ledig och Anna jobbar.

Som avslutning slungar jag här min Sysslings grekiska förbannelse nummer ett på alla förföljare. Han vet nämligen rätt mycket om förföljare:

Ai gamisou, Malaka! Tha mou klasseis ta arxhidia, batalos. Vale opisthen kai ela na sou deiskso pos to pane to gramma!

Om den inte hjälper lär inget göra det!!!

 

Read Full Post »

Små pingisbollar?

Och varför måste man leka med små pingisbollar vid sjutiden på morgonen? Kasta dem i golvet så att deras studsande känns som hammarslag i en av bomull inlandad skalle? Nej, idag är jag inte gladare än igår, bara segare. Och jag förstår inte charmen i att SKAFFA sig en massa barn, typ. Överreklamerat, om du frågar mig.

Pingisbollar låter väldigt högt när det är tyst.

                                                                                                                                                         Inte mår jag alls som nån prinsessa idag heller, men det är inte sämre än igår. Viruset har bestämt sig för att stanna bakom näsan och i halsen. Garderade med att köpa hem nässprej igår, men den behövs inte än, i alla fall.

Bättre mår i alla fall min e-post som nu funkar igen. Det kan ju vara lite bra, dårå, när man söker jobb och har ganska tät kontakt med släkt och vänner…

Kära sysslingen skickade för några dar sen till exempel ett mejl med ett spännande innehåll. Jag tänker mycket på det projekt som nämns däruti och även om det inte skulle göra nån av oss rika så skulle det ge nåt meningsfullt att göra – på flera sätt. En av de positiva följderna skulle bli att äntligen få bli av med den börda jag bär. En annan kan vara att de som är skyldiga ”på riktigt” kanske får

1. en tankeställare
2. ett straff
3. en tom fan club

Nej, kära vän, livet är inte rättvist, men det är bra konstigt ibland. Och den som är utan skuld kan ju kasta första stenen. Jag kastar inga stenar, jag vill bara lyfta fram det falska, lögnerna. Och dem som har hållit mig upprättstående under den här mardrömsresan som aldrigt tycks få sitt slut. Eller, den kanske får det…

Read Full Post »