Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sovrums-TV’

Ett måndagsmorgoninlägg om ljud och (o)väder.


 

Tofflan på tv

Inget ljud från dumburken i sovrummet.

Det är måndagsmorgon i juli och jag är nog baske mig den enda i området som vaken och uppe. Här är så tyst. Inte ens nån unge eller två skriker, än mindre några överhettade föräldrar. Jag vaknade en kvart före sju, en kvart före den tid jag hade satt larmet på.

Natten har varit orolig. Jag fick försöka somna till TV:n. Mitt i natten vaknade jag av att det inte kom nåt ljud från dumburken. Började mickla med detta nånstans mellan två och tre. Höjde så volymen låg på 46. Då hördes det lite grann. Nåja, sovrums-TV:n är en gammal TV och sjunger nog på sista versen. Nån gång i natt stängde jag av den, precis innan jag somnade. Nu på morgonen testade jag TV:n igen. Den vrålade ut nån sorts komedi på volym 46. Jag kastade mig på fjärrkan och sänkte. (Lite hänsyn kan även jag visa mina grannar. Lite.) Jaha. Så eländet ska funka när den vill. Baskat, man skulle ha en Ove här som kunde fixa skiten!

Mejsel o brödrost

Jag använde en mejsel på min brödrost en gång. Då lagade jag den.

En kvart före sju en måndagsmorgon i juli… Larmet var som sagt ställt på sju, men det var inte det jag vaknade av. Takfläkten har börjat ge ifrån sig störande ljud – till skillnad från TV:n i natt, dårå. Jag vaknade, blängde på den och väste:

Skruvmejseln!

Det hjälpte inte. Därför klev jag upp, tog tag lite i den i farten. Då slutade den låta illa. Jag tror att min takfläkt är uppmärksamhets-sökande, helt enkelt.

Jag brukar masa mig upp runt sju på vardagsmorgnarna för att skriva jobbansökningar. Idag blir det inget skrivet, för jag ska strax fräscha till mig, ta på mig kläder som täcker armar och ben och fötter och åka iväg på en intervju. Jag är nervös. Skitnervös. Jag behöver den inkomst det här jobbet skulle ge mig under ett halvår, men jag vet inte om jag skulle palla pendlingen. I mitt jobbsökarpoängsystem, förresten, motsvarar en intervju tre jobbansökningar. Alltså behöver jag inte skriva några ansökningar idag, men jag kanske gör det ändå. Två stycken annonser har jag som ligger på vänt.

Jag är varm. Det är redan 30 grader utomhus. Det varnas för åska idag igen. Jag hoppas jag hinner hem innan dess. Vill inte fastna i nåt oväder av den typ som drog in igår. Såg på Twitter att Metropolen Byhålan blivit översvämmad. Fästmön messade om det också. Blev såklart orolig för mamma, så klockan var över 22 när jag ringde henne. Hon var rätt cool, men erkände att hon hade varit rädd under ovädret. Regnet hade slagit så hårt på fönstren att hon trodde glaset skulle gå sönder… Men när det gällde översvämningarna var hon ovetande. Jag berättade om de ganska läskiga bilderna som Byhålenytt visade i ett bildspel. Mamma sa att det ju blir översvämning i stan lite då och då. Men ett ställe på bilderna ligger ganska nära där mamma bor, så jag blev lite fundersam. Nu verkar läget vara under kontroll, men ändå. Jag har helt klart respekt för vädrets makter…

Nä, dags att sluta svamla och göra sig redo för den här dan. Nerverna dallrar än så länge, men det brukar bli bättre.

Skriv gärna några rader och berätta om vad DU har gjort eller gör den här dan. Så jag har nåt att läsa om senare!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur det känns. Om det nu går att förklara…


Det blev lite sovmorgon idag.
Och det i sig har ju sina naturliga förklaringar. Jag var verkligen jättetrött igår kväll och kröp till kojs tidigt. Men sen började tankarna snurra och det var rent omöjligt att sova mer än korta stunder. Vid tvåtiden gav jag upp, tände lampan och satte på sovrums-TV:n. Sen somnade jag nån gång… I vanliga fall brukar jag vakna runt klockan sju. I morse var klockan en kvart i åtta. Men det kanske inte var så konstigt att det snurrade i skallen i natt och jag tycker nog att jag är värd en liiiten sovmorgon.

Kudde

Den var skön att vila på – i morse.


Min dag har jag inlett med
 våghalsig klättring på pall för att få ner stånghelv***n med vidhängande gardinkappa i vardagsrummet. Det gäller att ha god balans när man gör det, för man har inget utrymme att svänga – eller vingla till! – åt nåt håll: framåt är det fönster, bakåt ett matsalsbord och på sidorna väggar. Ja, du fattar! Och jag klarade det utan större mankemang. Så när jag har skrivit klart det här och hällt i mig lite mer kaffe börjar jag med fönsterputsning, den allra sista putsningen i mitt hem för den här gången.

Det har onekligen varit några omtumlande dagar. Min förtvivlan var så stark i slutet av förra veckan. Men i tisdags kände jag att jag hade gjort bra ifrån mig vid intervjun och då var det lättare att ta de fyra nej på sökta jobb som trillade in samma dag. Onsdag och delar av torsdagen svävade jag i ovisshet. Inte ta nåt för givet, inte gå händelserna i förväg.

Dammsugare

Jag dammsög när mobilsamtalet kom…


Det kom ett par nej i onsdags
och kanske ett igår. Jag blundade och svalde och fokuserade på städningen. Och sen, när jag som bäst dammsög i hallen igår eftermiddag för sjuhundrafyrtiofjärde gången, ringde mobilen och det blev ett ja. I precis rättan tid! Jag börjar på måndag och ska jobba i lite mer än tre månader. Till att börja med… Den som har följt mig minns kanske hur det blev på mitt förra jobb – där jag hankade mig fram i nästan två år…

Medan jag har suttit här och skrivit dessa rader har det för övrigt trillat in två nej. Två nej! Det blir kanske rekord i nej idag… Jag planerar ett inlägg där jag vidhåller att åldern har med nej:en att göra. Sen kan vissa rekryteringskonsulter tycka och tro vad de vill. Vi som söker jobb och är i min ålder VET att åldern ligger oss till last. Och det är inte vi som åldersnojar utan arbetsgivarna som klantigt nog väljer bort oss. Inte alla arbetsgivare, utan de som inte tänker längre än deras näsor räcker, skulle jag vilja säga.

Men nu ska jag fokusera på det nya, spännande som ligger framför mig ända till mars. Det ska bli roligt att få tillhöra en grupp igen och allra roligast ska det bli att få nåt vettigt att göra om dagarna. Igår var det nog kanske mest roligt att få ringa och berätta nyheten för min lilla mamma, som har mått minst lika dåligt som jag. Och möjligheten jag tog mig att dela med mig av min glädje via Läkare utan gränser.

Sen tillkommer ju det här med de 30 sidorna… Om det nu önskas en fortsättning får jag försöka hitta tid till det, hur det nu ska gå. Men är det nånting jag vill så brukar jag hitta tiden.

En som också fick ett bra besked igår var lokalblaskans kulturchef Lisa Irenius! (Nu måste Nån redigera Wikipedia-info:n om henne!!!) Lisa Irenius vann Stora journalistpriset som Årets förnyare för sitt e-boksprojekt. Jag har redan grattat Lisa via Twitter, men hon är värd mer uppmärksamhet än hon får. (Och hon är definitivt värd möjligheten att byta ut en och annan på kulturredaktionen så att det förnyas lite där också…) Varför toppar inte lokalblaske-webben med detta lika länge som man toppade med det andra priset som tidningen fick (Årets dagstidning)? Är det så fult med kultur? 

Lisa Irenius

Lisa Irenius fick Stora journalistpriset som Årets förnyare. (Bilden är lånad från Stora journalistprisets webbplats. Foto: Magnus Bergström.)


Nä, nån champagne
blev det inte igår, inte för min del. Jag festade på Västkustsoppa och mackor och det gick alldeles utmärkt. Så i kylen ligger en flaska mousserande och en flaska äkta champagne och bara väntar på att få bli öppnade… Men inte av mig – jag är skotträdd…

Västkustsoppa

Gårdagens champagne.


Ha en go dag! Och skriv gärna några rader i en kommentar, du vet ju att jag tar pauser i min städning! 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en Hitchcockfilm.


Igår kväll visade SvT2 Fåglarna (1963),
en av Alfred Hitchcocks riktiga klassiker. Jag har väl sett den hundra gånger, varav minst en gång på bio, men ville ändå se den. Fästmön ville lägga sig och läsa. Kompromissen blev att vi tittade på sovrums-TV:n. Eller jag tittade. Efter 20 minuter sov mitt sällskap. Vilken tur att en annan Anna dök upp på Twitter så jag hade lite sällskap. För Fåglarna är fortfarande en läskig film, konstaterade jag.

Fåglarna

Fåglarna är fortfarande läskiga.


Handlingen är ganska enkel.
Det blonda bombnedslaget tillika den skandalomsusade Melanie, dotter till en tidningsägare, dyker upp i en liten by. Lite oklart varför, men jag tror att det handlar om att hon ska köpa fåglar till sig själv. I djuraffären tror en man, Mitch, felaktigt att hon är anställd och ber henne ordna två kärleksfåglar till sin lillasyster som fyller elva år. Melanie beslutar sig för att spela med. Hon tar senare på dan med sig två kärleksfåglar och åker hem till snyggingen Mitch sura mamma Lydia där lillasystern Kathy bor – och även Mitch ibland på helgerna. Men när Melanie kommer fram blir hon attackerad av en mås. Sen ökar fågelattackerna. Det blir riktigt otäckt på Kathys födelsedagskalas och senare, på en bar, när fåglarna anfaller en man som tankar sin bil – med explosion som följd.

Trots att man ser att det är trickfilmat på ett ganska enkelt sätt är det här en läskig film fortfarande! Fåglarna är ena otäcka, mordlystna djur som plötsligt anfaller i attacker. Det sägs att Tippi Hedren, som spelade Melanie, råkade illa ut i en av slutscenerna – hon blev hackad i ansiktet av en fågel. Efter upplevelsen fick man avbryta filmningen en hel vecka så att skådespelerskan fick återhämta sig.

Filmen Fåglarna blev Oscarsnominerad för Bästa specialeffekter, men det enda pris den drog in gick till Tippi Hedren – en Golden Globe som Bästa nykomling.

Från mig får den utmärkelsen Högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan tar i trä samt, filosoferar över födelsedagar samt låter orden flöda, kort och gott.


Fy te rackarns
så trött jag är idag! (Ja, jag vet att du har hört det förut från mig.) Men ta i trä – infektionen jag trodde var på väg att segla in har nu… seglat ut. Det enda som återstår är muskelvärken i rygg, armar, axlar och nacke och en förskräcklig trötthet. Troligen är alla dessa krämpor symtom på att jag behöver få klarhet om min framtid – och även vara ledig ett tag och hämta krafter…

Jag har vaknat till en strålande vacker dag. Det var 21 grader varmt strax efter klockan sex. Sitter vid Storebror och skriver detta, allt medan han laddar ner uppdateringar. Vi får hoppas att han klarar en omstart – han brukar göra det. Ibland behöver jag ju tömma arbetsminnet och sånt. Att stänga av helt vågar jag inte, men att starta om har hittills gått bra. Ta i trä, som sagt…

Jordgubbar på datorskärmen
Den startade om, tack och lov…


Motivationen på arbetet är väldigt låg,
ska jag erkänna. Det känns som om jag går omkring i nån sorts limbo, utlämnad till folks goda vilja att lämna besked och erbjudanden – när de har lust. För var dag som går tänker och känner jag hur väl jag skulle behöva vara ledig. Eller åtminstone få kunna slappna av ett tag. I förrgår var jag DUM nog att säga till mamma att jag kanske tar ledigt veckan före hennes födelsedag och åker ner till henne. Jag blir så desperat av hennes tjatande och ältande att jag till slut lovar vad som helst bara för att hon ska sluta. Nu vet jag ju inte hur det går att köra bil med min onda fot, men den tycks mamma ha glömt bort.

Däremot stannar jag inte TVÅ veckor om jag åker till mamma utan EN – och jag sa att vi får fira hennes födelsedag i förväg. Jag måste få vila lite hemma också. Det är alltid så mycket som ska fixas hos mamma och jag gör det så gärna, men… Just nu är jag dödstrött. Och tänker lite på att det aldrig har varit så viktigt med min födelsedag. Då borde det väl gå att flytta firandet av mammas några dar? Sist hon började tala om födelsedagar frågade jag henne om hon visste hur många födelsedagar jag hade suttit ensam här i Uppsala utan att en käft dykt upp. Hur många födelsedagar jag har suttit med en tårta, som ingen har kommit och ätit av. Jag har bott i Uppsala i över 30 år. Ja, över 30 år. Mamma och pappa har varit här två gånger när jag har fyllt år – 1992 när jag fyllde 30 och 2002 när jag fyllde 40. Många gånger har jag varit avundsjuk på kompisar som har haft släkt och föräldrar på födelsedagar och låtit oss vänner komma en annan dag, bara för att familjen är viktigast. Nu har jag emellertid uppnått den åldern när jag är så nöjd bara min Fästmö är hos mig. Och trots att jag fyllde ojämnt i år blev jag så firad av henne. Det känns som om alla de där gamla födelsedagarna tas igen, på nåt sätt. Anna är bäst!

I förrgår, när jag mådde som sämst, hörde Peter på Uppsalanyheter.se av sig och undrade försiktigt om jag kunde tänka mig att göra ett jobb på torsdag kväll. Tyvärr fick han ett nej, jag kände det som om jag var på väg rakt in i väggen i just den stunden. Så klart jag får dåligt samvete, men Peter vet att jag inte kan/orkar göra så mycket så länge jag jobbar heltid. Han är verkligen mån om en, för igår både mejlade och ringde han. Och utöver det får jag alltid återkoppling på det jag har skrivit! Tänk om alla chefer var en Peter… Då skulle världen se väldigt bra ut. Peter föregår nämligen med synnerligen gott exempel – inte bara som chef utan också det faktum att han jobbar mest av oss alla.

Nyponros
En nyponros till Peter! 


Igår kväll bestod middagen
av två rostade mackor vid 22-tiden. Men jag hade ju moffat jordgubbstårta tidigare med familjen. Kan säga att jag mådde lite smått illa… Gjorde mig redo för bädden och tittade på Bates Motel på sovrums-TV:n. Kunde precis hålla mig vaken. När programmet var slut, var även jag det. Somnade som en sten klockan 23.25 alltså. I kväll ska jag se andra delen av Ice cream girls, men den börjar redan klockan 21 och då ska jag väl kunna titta i vardagsrummet..? Tredje och sista delen går på torsdag kväll.

Fast först ska jag jobba lite. Det är som vanligt en del webberier på gång. Efter lunch ska jag gå på en disputation. Det är en av doktoranderna som jag tycker är synnerligen duktig som ska disputera och det vill jag inte missa! Jag går i alla fall och lyssnar en stund. Jobbet står ju kvar och blir gjort när jag gör det, först…

MVM-huset exteriör
Jobbet står kvar.


I kväll efter jobbet
behöver jag stanna vid Systemet och fylla på ölförrådet. Det går lite mer av den drycken när det är varmt, har jag insett. På torsdag kväll behöver jag städa, eventuellt sparar jag dammsugningen till fredagskvällen. Då kommer äntligen Anna till mig, men först ska hon jobba till klockan 20. Därefter börjar hon sin fyra veckor långa semester… Inte ett dugg avundsjuk är jag. Nehej, inte alls… (MASSOR!)


Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagskväll och dags för Arne Dahl igen. Igår visades första delen av två med titeln Arne Dahl: De största vatten. Jag bänkade mig i bäste fåtöljen och klarade nästan av att sitta där under hela programmet, en och en halv timma. Sista halvtimman såg jag via sovrums-TV:n.

Kerstin Holm blir lite personligt involverad.


I denna Arne Dahl
blir en av poliserna, Kerstin Holm, personligt involverad. Skälet är att hennes ex-pojkvän, också han polis, utreds efter en dödsskjutning som kan ha haft rasistiska motiv. Efter förhöret försvinner Kerstins ex och hon börjar få märkliga meddelanden från honom. Samtidigt hittar en inbrottstjuv ett lik i våningen där han gör ett inbrott. Vid liket finns ett självmordsbrev som leder polisen till en myr där denne seriemördare avslöjar var offren finns.

Jorå, jag tycker att även denna Arne Dahl-miniserie är bättre än den första. Den börjar inte lika dramatiskt som den andra, men den känns mer spännande. Den enda som drar ner det hela just nu är Magnus Samuelsson. Han kan inte skådespela! Det är pinsamt. Snälla, ta bort!

I övrigt, högt Toffel-betyg, herr Samuelsson till trots. 


Livet är kort.

Read Full Post »

I kväll var det dags! Trailerna bådade gott inför Arne Dahls Misterioso och mamma och jag bänkade oss framför TV:n klockan 21.

 
A-gruppen är ihoppplockad för att lösa morden på ett gäng finansmän.

                                                                                                                                                                   I rask takt mördas ett gäng finansmän. Rikskriminalen drar ihop ett special-team, A-gruppen, för att lösa fallen som man är säker på hänger ihop. Problemet är att spåren leder åt så många olika håll – Tallinn, golfbanan och en orden. Men mördaren gäckar gruppen.

Jag kände mig lite som en uppslagsbok när vi tittade. Mamma undrade hela tiden saker som

Vad sa han? 

och

Varför gjorde han så där?

och

Hur hänger det ihop, egentligen?

Ärligt talat kände jag mig lite frågande också. Jag tyckte att det hela hade lite svårt att hålla ihop. Det går inte att göra bra TV-polisserie bara för att där vimlar av mord, blod och grymheter. Det räcker inte, det måste till nåt mer. Ibland hjälper skådespelarinsatserna till att förbättra det hela. Så var tyvärr inte fallet i kväll. Inte ens Östgöten kunde göra underverk!

Jag tyckte första avsnittet var hoppigt och hade svårt att få sammanhang och jag tyckte att skådespelarna var stela i sina ageranden. Men jag vill ändå se del två som visas redan i morgon kväll. Till dess ger jag serien medelbetyg – och då är jag riktigt snäll!

PS När jag hade gått och lagt mig satte jag på sovrums-TV:n och fick då genast in CSI  och ett avhugget huvud…

Read Full Post »

Varning för elakheter och skitsnack!

                                                                                                                                                                 Igår var det som om nån hade slagit mig i huvudet med en hammare. Fast så var det ju inte. Det räckte med ett mejl där jag fick veta att jag inte dög.

Nej, igår var ingen bra dag, förutom att Bitten tillstod att hon är ett webbtroll. Man ska stå för det man är. Då har man åtminstone självinsikt och är modig.

Fästmön klev in genom dörren nån gång mellan klockan 17 och 17.30. Vi softade en stund över var sin öl och avhandlade vad som hänt – och inte hänt – de senaste dagarna. Jag träffar ju så sällan barnen numera, så jag får mina rapporter i andra hand. Men jag blir glad och varm i hjärtat när jag får höra hur Elias trampar på i uppförsbackar, Frida kämpar på och kommer framåt med sin utbildning, Linn jobbar och tar stort ansvar hemma och hjälper både mamma och pappa mycket och Slaktar-Pojken kanske har en praktikplats på gång. Nu är det bara mammisen nej, uff! Tofflan som ska fixa till sitt liv…

Vi åt ett kilo räkor och drack ett torrt vitt vin från Portugal till. Det framkom inte vilken druvsort det var på flaskans etikett, men vinet smakade citrus och passade perfekt till skaldjuren. Med lite sökning hittade jag mer information här! Jag kan verkligen rekommendera Cardo, som vinet heter, till räkor.


Räkor, vitt vin, tända ljus och min älskling – det är fredagsmys för mig!

                                                                                                                                                             Det mörknade snabbt, så vi fick tända ljus på bordet. En riktigt mysig fredagskväll med gott att äta och dricka och min älskling som pricken över i:et.

Vi kollade lite på slutet av Idol, ett program jag brukar dissa av följande skäl:

  • juryn är skitelak
  • en del tävlande har ingen insikt om sina tillkortakommanden
  • en del tävlande beter sig som megastjärnor när de i själva verket är broilers

Till min förvåning noterade jag att alla tolv som tävlade igår

  • kunde sjunga bra
  • inte var några divor
  • Alexander Bard pratade nästan ingen östgötska alls

Så kanske, kanske att jag tittar nån mer gång.

Kvällen avrundades med Tyst vittne, sista timmen vid sovrums-TV:n. Två kickor snarkade  strax och missade de avslutande 40 minuterna. Tur att jag äger en inspelningsbar DVD! 😀 Där finns hela programmet! Serien är inte densamma sen Sam Ryan (Amanda Burton) lämnade den, men igår var det ett riktigt sorgligt avsnitt med fokus på Leo.

Lördag idag… Jag sitter vid datorn och skriver och surfar runt hos mina bloggvänner. Igår orkade jag nämligen inte titta in till er, och det, mina vänner, är första gången i världshistorien som jag inte gör! Jag brukar ta minst en titt om dan – RSS-feeds är fusk, för övrigt.

Anna jobbar 7 – 14 både idag och i morgon. Jag var uppe och skjutsade henne i morse och försökte sen traska tillbaka till bädden. Det gick väl bra, men somna om gick inte, så jag gav upp.

Mina planer för förmiddagen är att dammsuga, duscha och ringa mamma. I eftermdiddag när Anna har slutat jobba ska vi ut på några ärenden. Bland annat ska jag försöka hitta ett par Levi’s 501:or, jag fick ju en peng till jeans av mamma. Men jag börjar nog med att läsa lokalblaskan (det går ju rätt fort numera eftersom jag tycker att den har blivit så dålig) och ett toabesök. Jag har varit skitnödig i en timma nu. Vilken prestation, va?!

Read Full Post »

Older Posts »