Det är måndag morgon…

Ett måndagsmorgoninlägg om ljud och (o)väder.

---

 

Inget ljud från dumburken i sovrummet.

Det är måndagsmorgon i juli och jag är nog baske mig den enda i området som vaken och uppe. Här är så tyst. Inte ens nån unge eller två skriker, än mindre några överhettade föräldrar. Jag vaknade en kvart före sju, en kvart före den tid jag hade satt larmet på.

Natten har varit orolig. Jag fick försöka somna till TV:n. Mitt i natten vaknade jag av att det inte kom nåt ljud från dumburken. Började mickla med detta nånstans mellan två och tre. Höjde så volymen låg på 46. Då hördes det lite grann. Nåja, sovrums-TV:n är en gammal TV och sjunger nog på sista versen. Nån gång i natt stängde jag av den, precis innan jag somnade. Nu på morgonen testade jag TV:n igen. Den vrålade ut nån sorts komedi på volym 46. Jag kastade mig på fjärrkan och sänkte. (Lite hänsyn kan även jag visa mina grannar. Lite.) Jaha. Så eländet ska funka när den vill. Baskat, man skulle ha en Ove här som kunde fixa skiten!

Jag använde en mejsel på min brödrost en gång. Då lagade jag den.

En kvart före sju en måndagsmorgon i juli… Larmet var som sagt ställt på sju, men det var inte det jag vaknade av. Takfläkten har börjat ge ifrån sig störande ljud – till skillnad från TV:n i natt, dårå. Jag vaknade, blängde på den och väste:

Skruvmejseln!

Det hjälpte inte. Därför klev jag upp, tog tag lite i den i farten. Då slutade den låta illa. Jag tror att min takfläkt är uppmärksamhets-sökande, helt enkelt.

Jag brukar masa mig upp runt sju på vardagsmorgnarna för att skriva jobbansökningar. Idag blir det inget skrivet, för jag ska strax fräscha till mig, ta på mig kläder som täcker armar och ben och fötter och åka iväg på en intervju. Jag är nervös. Skitnervös. Jag behöver den inkomst det här jobbet skulle ge mig under ett halvår, men jag vet inte om jag skulle palla pendlingen. I mitt jobbsökarpoängsystem, förresten, motsvarar en intervju tre jobbansökningar. Alltså behöver jag inte skriva några ansökningar idag, men jag kanske gör det ändå. Två stycken annonser har jag som ligger på vänt.

Jag är varm. Det är redan 30 grader utomhus. Det varnas för åska idag igen. Jag hoppas jag hinner hem innan dess. Vill inte fastna i nåt oväder av den typ som drog in igår. Såg på Twitter att Metropolen Byhålan blivit översvämmad. Fästmön messade om det också. Blev såklart orolig för mamma, så klockan var över 22 när jag ringde henne. Hon var rätt cool, men erkände att hon hade varit rädd under ovädret. Regnet hade slagit så hårt på fönstren att hon trodde glaset skulle gå sönder… Men när det gällde översvämningarna var hon ovetande. Jag berättade om de ganska läskiga bilderna som Byhålenytt visade i ett bildspel. Mamma sa att det ju blir översvämning i stan lite då och då. Men ett ställe på bilderna ligger ganska nära där mamma bor, så jag blev lite fundersam. Nu verkar läget vara under kontroll, men ändå. Jag har helt klart respekt för vädrets makter…

Nä, dags att sluta svamla och göra sig redo för den här dan. Nerverna dallrar än så länge, men det brukar bli bättre.

Skriv gärna några rader och berätta om vad DU har gjort eller gör den här dan. Så jag har nåt att läsa om senare!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Måndags blues?

Inte har du väl måndags blues? Måndagar är ju så härliga! Vardagen tar över och allt faller på plats igen. Ordning och reda, kanske lön på fredag. Om du har nåt jobb, vill säga. Jag såg två annonser igår på jobb som verkar intressanta och ska sätta mig och skriva ansökningar.

I helgen har jag sett och hört ett och annat. Hur De Onda i vår tillvaro kan slå så hårt. Och så har jag snöat in på att de som har felat grovt tycks klara sig undan och till och med applåderas och promoveras. Men trots det ger en del av oss, som visserligen inte är felfria, men som fick halshuggning och deportation som straff och som blev utan applåder, guldklockor eller nåt tack för det vi ändå åstadkommit, inte upp. Vad det måste reta! Vad vi måste kännas som vaglar i Djävulens öga när vi kan stå framför våra barn med rena samveten. Rena samveten. Tänk på det ett tag!

En del av oss ger inte upp.

                                                                                                                                                              Lite svalare idag, än så länge, och lite mulen himmel med inslag av sol. Kan ju tänkas bli hett igen. På dagens agenda står att ringa ett samtal och försöka beveka samt att återlämna en nyckel. Det är alltid nåt sorgligt med att återlämna nycklar, tycker jag! Man har haft ett förtroende och kanske ett uppdrag – och sen har man inte det längre. Eller man flyttar. Lämnar ett hem fullt av minnen för ett ställe som jag ännu inte har satt nån prägel på alls.

Det är nåt sorgligt med att lämna tillbaka nycklar.

                                                                                                                                                    Huvudvärken bultar bakom pannan idag. Jag känner mig trött och tung i kroppen. Åter en lingonvecka – så typat! Jag blir ju så slut av blodförlusten och att trycka i mig leverpastej är ingen höjdare… Men så får det bli! En tur till Tokerian senare, alltså, för att inhandla järnmat.

Nu har jag sparkat igång den här dan och det är bara att fortsätta…

Read Full Post »