En helg går så fort…

Ett inlägg om helgen.

---

 

Ledig morgon i sängen.

Två lediga dar försvinner liksom POFF! Det är så mycket en vill, bör och måste göra under två dar, men den här gångna helgen hade i alla fall jag bara ett mål: att vara med Fästmön. Sen vill vi ju förstås göra saker också och det har vi gjort – i lagom mängd. Det skönaste har varit att kunna ta det lugnt och att inte ha några exakta tider att passa. Visserligen behövde vi passa ett par eftermiddagstider, men sånt kan en ju stå ut med. Två dar i rad har det blivit kaffe på sängen och läsning. Fast idag höll jag på att få spel när nån i huset satte igång att spika klockan nio. Måste man spika så dags en söndagsmorgon??? Det spikades cirka fem minuter, lagom för att väcka oss, och sen var det färdigt. Jag var förstås klarvaken. Sen dess har jag inte hört nån spika mer idag. Varför kan somliga inte vänta till eftermiddagen? Hur svårt kan det vara att behärska sig med hammaren, liksom???

Samtidigt… nog är det märkliga människor som bor här i området. Igår eftermiddag kom det snö. Det föll stora, tunga flingor som la sig som ett vitt täcke på marken. En person i området tände på sin kolgrill framåt kvällen. Stora eldslågor sköt ut under en balkong, men det sket väl h*n i. Jaa, det finns folk till allt.

Själva drog vi iväg på turné med Siwan runt lunchtid på lördagen… Närå, men vi tittade in till två av stans bästa vintage- och retroaffärer, såna med en touch av antikt. Först cirklade vi runt en stund innan vi hittade till Retrolyckan (jag ser fram emot hösten när affären flyttar till Svartbäcken!). Men jag gillar Retrolyckan för där råder ORDNING! I färg, dessutom… Jag fastnade för Siw Malmkvist som tycktes finnas där i parti och minut, men också för några snygga bruna lampor (både bordslampor och en golvlampa). Fast allt fick stanna kvar i affären – förutom våra intryck.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Den här syltburken på Hjalmar Brantingsgatan 4 A tyckte jag var lite kul.

Nästa stopp blev antik- och retroaffären på Hjalmar Brantingsgatan 4A, affären som inte riktigt har nåt namn ännu, trots att den öppnade i augusti förra året. Strunt samma, folk hittar dit, även vi. Mina klara favoriter där är de fina plåtburkarna och en och annan syltburk. Anna har kärat ner sig i en vit elefant. Den kostar bara 1 400 spänn…

Så korsade vi gamla E4:an för att se en fotoutställning av min vän Pe, Uppsala by night. Här kan du läsa mer om den! Roligt var det att träffa bekantingar från jobbet, men också, förstås, att få en jättekram av fotografen själv.

En snabb loppistur blev det innan vi handlade mat och film. Jag köpte en enda grej till mig själv. Du har säkert redan listat ut vad. Jorå, en bok för 15 kronor på Röda Korset. Dessutom hade jag inte kontanter, så Anna fick köpa den åt mig. Författaren heter Emelie Schepp och jag har hört goda omdömen om hennes deckare. Mitt loppisfynd är den första i en serie.

Hemma igen avslutade vi lördagseftermiddagen med kaffe och en bulle med blåbär i och hosta och kletigt socker utanpå. En stunds läsning blev det igen före middagen. Den senare gick snabbt att laga till, för vi hade köpte Västerbottenpaj, grekisk sallad och tzatziki på Årstahallen. Det mest ansträngande var nog att öppna vinet. Vinet kan du läsa om i ett särskilt inlägg här! Lördagskvällen avslutades i sällskap av James Bond.

Snön låg kvar i morse, men på söndagseftermiddagen försvann den tack och lov. Vi åt en sen frukost innan vi tuffade in till Upplandsmuseet för att se en Astrid-utställning – trodde jag. Här kan du läsa mer om den!

Jag har plockat iordning grejor till i morgon, men jag ska inte till jobbet först utan till tandläkaren. Fasa! I trapphuset var det cykelverkstad när jag kom hem och nån annan i huset har fest – som vanligt på söndagarna. Cykelgrannen är en god granne och h*n ska jag hjälpa med lite textgranskning i afton. Mamma har fått ett samtal, två maskiner tvätt är körda och söndagsmiddagen intagen. Nu återstår bara den tredje delen av Springfloden innan det är dags att skutta ner i bingen och sluta ögonen. Du får gärna skriva några rader i en kommentar och berätta om DIN helg!

Här är ytterligare några bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Rökning kan bli olagligt – på vissa platser

Ett rökigt inlägg.

---

 

Snart olagligt!

Nu blir jag glad! Igår läste jag folkhälsominister Gabriel Wikströms artikel på DN Debatt om åtgärder mot rökning. För tio år sen infördes rökförbud på krogen. Sen dess har ungefär 100 000 svenskar dött på grund av rökningen. Så det behövs lite mer än bara stopp på krogen. Nu föreslås rökförbud på uteserveringar, men även på vissa allmänna platser som entréer till byggnader där allmänheten har tillträde, perronger och hållplatser, utomhusarenor med mera. Vidare vill man ta bort tobaken i affären och placera den där den inte syns för kunderna samt ha neutrala tobaksförpackningar. År 2025 ska Sverige vara rökfritt.

Jag jublar. Verkligen! Inte tror jag att neutrala förpackningar och att flytta cigarrettpaketen bakom disken hjälper. Jag tror inte rökarna fattar hur dumma de ser ut med sin rykande pinne i käften heller. Däremot tror jag på ett utökat rökförbud. Det är verkligen dags nu att rökning blir olagligt. För på vilket sätt är rökning bra? Inte på nåt. Visst, som rökare gillar man att röka, men de flesta icke-rökare tycker att det luktar för jävligt illa om rökare och i rökmiljöer. Många av oss blir dessutom sjuka – av att andra röker. Det är verkligen inte OK att utsätta andra människor bara för att man själv gillar att göra nåt. Om rökaren själv vill göra sig dödligt sjuk i KOL eller lungcancer – be my guest. Fast ta då inte vårdresurser i anspråk. Den som har rökt sig till sjukdom får klara sig bäst den vill, tycker jag. Hårt, kanske, men faktiskt: varför ska mina skattepengar gå till att betala vård för nån som har valt att göra sig själv sjuk? Nån som samtidigt har utsatt sin omgivning för samma fara.

Det går att sluta röka.

Det går att sluta röka. Min mamma hade rökt i 50 år och lyckades sluta. Jag hade rökt i nästan 30 och kunde också sluta. Det vore en lögn att säga att det var lätt att sluta, men det gick, trots att jag var inbiten rökare och drog i mig ett och ett halvt paket, det vill säga 30 cigg, om dan. Förra året i september hade jag varit rökfri i ett decennium. Det var tur att jag slutade, för idag mår jag jättedåligt av rök. Även rök från vattenpipor och kolgrillar. Mina luftrör reagerar också på vissa rengöringsmedel och en del parfymer. Det beror på att jag har förstört mina luftrör när jag har rökt. Genom att sluta röka behöver jag i alla falla inte självklart bli sjukare och må sämre. Men jag får heller aldrig tillbaka friska luftrör.

Om cigarretten hade uppfunnits idag hade den med all säkerhet blivit klassad som narkotika och förbjuden enligt lag. För den skadar och tar livet av inte enbart rökaren utan dem i närheten. Och det är inte OK. Faktiskt. Tänk efter!

Den som röker riskerar 

• lungcancer
• KOL
• matstrupscancer
• hjärtinfarkt
• stroke
• cancer i urinblåsan
• tandlossning
• åldersblindhet
• benskörhet
• demens
• erektionsproblem
• åderförfettning (kan leda till amputation av benen)
• att medverka till att döda nån av passiv rökning (500 personer dör av passiv rökning varje år)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kommunikationsfel?

Ett inlägg om hur svårt det är att kommunicera.

---

 

Med detta på skärmen är det svårt att kommunicera…

Mina luftrör mår fortfarande inte bra idag efter dubbel-grillningen och cigarrettrökningen under min balle* igår kväll. Jag var inte tillräckligt kvick att hoppa in och stänga fönster och dörrar, helt enkelt. Om sommaren, som knappt har börjat, ska fortsätta i samma stil är det ju ingen mening med att jag investerar i trätrall till min balle – jag lär ju inte kunna sitta där när det grillas och röks.

Vi har en jättefin murad grill med tillhörande bänkar och bord på området, knappa fem minuters gångväg från huset där jag bor. Den får vi som bor här utnyttja så länge inte festlokalen, som grillplatsen ligger i anslutning till, är uthyrd. Gratis. Men alla som bor i vår bostadsrättsförening kanske inte vet det. Det kanske inte har kommunicerats på rätt sätt så att alla mottagare har tagit emot och förstått budskapet?

Men jag förstår självklart att man hellre grillar på sin altan än att gå runt huset för att laga mat. Samtidigt har jag svårt att förstå att man inte fattar att rök stiger uppåt och att det kanske inte är så roligt för den som sitter en trappa upp att få in rök – vare sig på ballen eller i lägenheten. En del tycker inte bara att det är okul, vi är många som blir sjuka av rök.

Jag förstår inte heller hur man vågar ha en elektrisk golvfläkt påslagen vid sin kolgrill, en fläkt som igår bara stod några decimeter från grillen ur vilken det flög glöd. Eller att man kör igång grillning efter klockan 22 på kvällen. Och sist, men inte minst, förstår jag inte hur man kan röka. Jag har själv rökt i nästan 30 år och lyckats sluta. Min mamma rökte i 50 år och kunde sluta. Det går alltså att sluta röka. Om man vill. Och det är faktiskt inte upp till var och en om man röker eller inte eftersom man sprider sin giftiga rök till andras kroppar, inte bara sin egen.

När jag försökte kommunicera med tidigare grannar om detta fick jag inledningsvis suckar och stön till svar samt att man flyttade sin rökspridare en meter (vilket inte hjälpte). I stället för att jag vände mig till styrelsen då, skrev jag av mig på min blogg. Jag skrev ganska elakt. Då gick rökspridarna till styrelsen i stället. När styrelsen skrattade åt dem, gjorde man som man brukar göra med människor som är obekväma eller inte passar in: man gick med en lista bland övriga grannar och försökte få mig vräkt. (Flera såna listor ur dessa grannars händer cirkulerade. En lista handlade om att man vill få en utvecklingsstörd man vräkt för att man påstod att han glodde på deras barn. I själva verket snuskringde han – till mig, inte till några barn.)

Inte heller med hjälp av nån lista gick det att bli av med mig. Så jag är kvar och mina kassa luftrör blir sämre och sämre. Igår medicinerade jag. Idag fick jag fortsätta medicinera. Det är väldigt ångestladdat att ha svårt att andas. Det gör ont att andas dessutom. Och så hostar jag. 

Frågan är nu hur jag ska kommunicera detta till mina nya grannar, att jag faktiskt blir sjuk av deras matlagning och av att de röker cigarretter och vattenpipa. Mina nya grannar, till skillnad från de förra, kommer från en annan kultur. Jag har hejat på dem, men jag har ingen aning om de pratar svenska. Som ensam är det inte alltid så lätt att våga möta och kommunicera med flera…

Hur är det i DIN bostadsrättsförening? Vad har ni för regler kring rökning och grillning??? Och hur kommunicerar ni föreningens regler??? Skriv gärna några rader och berätta!

*under min balle = under min balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

The Holy Grill

Ett grillpartajhatiskt inlägg.

---

 

Nu vet jag att det finns folk som klassar mig som en riktig surkärring. Och det här inlägget bättrar inte på den imagen. Men det skiter jag i för jag är rejält… upprörd! Igår var det söndag och Fästmön och jag satt och softade lite framför TV:n före läggdags. Plötsligt utbrast Anna:

Det luktar brandrök!

Till saken hör att jag redan innan var lite skärrad, med tanke på att det faktiskt brann här i ett av grannhusen så sent som samma förmiddag. När det luktar brand och rök vid läggdags blir ett sånt lamm som jag inte precis mindre skärrat.

Jag hasade omkring i tofflor och sniffade runt igår kväll.

Jag skenade runt i lägenheten, endast iförd tofflor och morgonrock och sniffade. Än här och en där. Beskyllde Annas bak för ett och annat, men den var tämligen oskyldig. Så råkade jag slänga ett öga ut genom gästrums-fönstret. Och se… Där i mörkret… står en galning som just har tänt sin kolgrill.

Nu kanske du tycker att det inte är nåt galet i att tända grillen klockan 22 en söndagskväll i mörkret på sin uteplats, nära trä-staket, intill ett flerfamiljs-hus. Men jag tycker att det är… liiite anmärkningsvärt i synnerhet med tanke på den torka vi har i våra marker. Alltså det är väldigt, väldigt lätt att saker och ting tar eld. Jag menar, hur pass säker är man att man inte missar nån gnista som flyger i väg i mörkret, ligger och pyr och blir till en rejäl eldsvåda ett par timmar senare när man kanske snarkar som bäst?

Men den sena timmen en kväll före en arbetsdag och mörkret i sig var inte det värsta med grannarnas grillfest igår kväll. Inte heller det tillhörande sorlet av röster eller smällande i dörrar. Nej, det allra värsta var, att en knapp meter från grillen hade grillmästaren ställt… en påslagen, elektrisk golvfläkt!!! En gnista i den och… bye, bye, huset!

Du… jag var SÅ nära att ringa brandkåren. SÅ NÄRA! Och ännu närmare var jag att skena ut på ballen*, med morgonrocken slafsande runt mina orakade ben, papiljotter i håret på ända och bettskena i truten och bara vråla:

SLÄCK GRILLEN FÖR I HELVETE!

En fågelbajsfläckad grill.

Men nej. Jag vågade inte. Jag har sagt ifrån till dessa människors föregångare eftersom jag fick problem med min andning av deras grillande (tändvätskan). Jag bad dem vid flera tillfällen, med mjuka ord och dito stämma, att vänligen flytta sin grill en bit. Till svar fick jag, varje gång, suck och stön. Och så flyttade man sin heliga grill en hel decimeter norrut. Lik förbannat precis under min öppna balledörr**. Och även om jag stängde sagda dörr sipprade röken in. En dörr är nämligen inte totalt tät.

Till sist blev jag skitförbannad och bloggade – och det föll inte i god jord precis. Det föll i sur jord, så sur att man slutade hälsa. Eller hälsa och hälsa… Man låtsades att min existens hade upphört. Och så sprang man bakom min rygg och grejade och försökte få mig vräkt med sina besök hos styrelsen och sina listor. Håhåjaja…

Så jag teg den här gången. Den här andra gången de nya grannarna har grillbrasefest en mörk kväll före en arbetsdag när naturen är torr som fnöske. Frågan är om jag gör det en tredje gång. Det här är inte på långa vägar OK för min del. Vad tycker du??? Hur ska jag agera???

*ballen = balkongen
**balledörr = balkongdörr

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Rök- och grilltider = andningsont

Ett inlägg i vilket Tofflan klagar sin nöd på  kolgrillande och folk som röker på ballar* och allar** utan hänsyn.

Alltså jag har rökt en gång i tiden. Jag rökte i nästan 30 år. Helt otroligt – 30 jävla år! Men i höst är det nio år sen jag slutade. Och det är det bästa jag har gjort. Det skulle jag nog ha sagt även om jag hade gjort barn också.

Rök gör att det gör ont att andas för mig.

Jag vet att det finns folk som tycker att jag är en surkärring som klagar på deras grillande och rökande så här när det börjar bli varmt ute. För det är mysigt att grilla utomhus då! Men det är inte mysigt att få in röken i sitt hem och känna att det gör ont att andas.

Det är nämligen så, ifall nån satt och sov på lektionerna i grundskolan, att rök stiger. Och jag bor en trappa upp. Er rök, vare sig den är från grillen eller ciggen, kommer in genom mina fönster som är öppna när det är varmt. Det hjälper inte att du flyttar din grill eller ställer dig ytterligare en meter bort från mitt öppna fönster heller, ifall du trodde det. Det gör i alla fall ont när jag andas då.

Nej, då är det justast att göra som Hänsynsfulla grannen igår, säga på ett rakt och enkelt sätt att

i kväll ska vi grilla!

Det ger mig nämligen en chans att stänga mina fönster ett tag under den vanligen rätt korta tid det tar att grilla en ko- eller grismuskel (pippi tar längre tid och ryker nåt förskräckligt).

Rök från kolgrill gör också ont i mina luftrör.

Jag missunnar ingen att ha det mysigt när det varmt och skönt ute – vare sig det handlar om att äta gott eller frivilligt dra i sig gift (det är upp till var och en). Men när det drabbar omgivningen ber jag om lite visad hänsyn. Det räcker med ett par ord så jag blir förvarnad och vet.

För övrigt är det mitt eget fel att det gör ont att andas när folk omkring mig röker eller grillar. Jag har fått de här problemen på grund av rökningen, så det finns ingen att skylla på. När jag slutade röka ökade mina besvär med andningen, men det blev samtidigt andra vinster som vägde tyngre för mig när jag valde att fortsätta vara rökfri.

*balle = balkong
**alle = altan

Livet är kort. Tack för visad hänsyn!

Read Full Post »