Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘koll’

Ett höstligt, men mest röstligt inlägg.


 

Regnstänk på bilfönstret

Det regnar och är härligt!

I morse var det underbart gott att sova! Skälet är enkelt: regnet vräkte ner utanför. Det finns inget som söver mig så bra som ljudet av regn mot tak och fönster. Så det blev lite sovmorgon, ända till 7.20. Och regnar gör det fortfarande. Nog vet jag nån i familjen som inte är så förtjust i regn för att håret blir knollrigt. Men jag som ser det knollriga håret utifrån tycker bara att det är gulligt. Nu ska jag emellertid inte se det knollriga håret idag, troligen, utan jag ska stanna inomhus och göra annat. Lyssna på hur det fortsätter att vräka ner och hur höststormarna ruskar om mitt hus. Sen kan ”alla andra” gnälla och klaga bäst de vill. Typ såna som har jobb och bara gnäller på sina jobb gnäller säkert på vädret och hösten också.

Jag vet inte vart dagen igår tog vägen. Jag kollar vad jag skrev igår och jag kollar mina lappar och kalendrar. Sen minns jag: jag städade. Eller jag började städa och ska fortsätta idag. Vissa leder påminner mig fortfarande om att de finns. Detta i sin tur påminner mig om att jag måste ringa min mottagning idag för att förnya recept på magpillren och salvan. Salvan har jag klarat mig utan ett tag, men det är inte helt optimalt för vissa ställen är irriterade. Magmedicinen klarar jag mig utan en dag, kanske två, innan jag börjar kräkas. När jag tänker efter spelar det egentligen ingen större roll, jag är ju mest hemma. Fast i morgon ska jag ju göra en intervju i en affärsrörelse. Inte så bra då ifall en spyr ner varorna som ska säljas…

Leksakstelefon

Jag kunde lika gärna ha ringt på den här, för jag fick inte prata med nån levande människa.

Så! Nu kan jag pricka av receptförnyelsen! Tror jag… Min mottagning, privat förstås, har blivit så infiltrerad av jättekolossen som ska ha ansvar för länsinvånarnas vård och omsorg att jag för första gången sen jag blev patient vid mottagningen inte fick prata med en levande människa. Vid receptförnyelse brukar en alltid bli uppringd. Idag sa en inspelad röst vad jag skulle säga. Sen hamnar mina e-recept på apoteken – om fem dar. Fy så dåligt! Tidigare var det samma dag.

En bra sak var i alla fall att jag fick använda min röst. Det gjorde jag inte igår. Tror jag. Jo, det gjorde jag visst – kring midnatt. Det verkar som om det har kommit nytt folk vägg i vägg. De tyckte att det var en bra idé att börja spöka spika en kvart före spöktimmen. Det tyckte inte jag, som just höll på att somna då (de spikade i rummet vägg i vägg med mitt sovrum). Så jag vrålade först…

Tyst!!!

… sen

Håll käften!!!

och så slutligen

TYST!!!

Då upphörde hammarslagen. Tänk att folk inte bara förstår att man inte spikar när klockan är nästan midnatt... Det är fan i mig ofattbart! Tidigare på kvällen och under dan hördes inte ett ljud, så det måste vara nattugglor eller vampyrer som har flyttat in.

Gungstol

Modell för min nya bästefåtölj? En arbetssökande får ju inte sitta för mjukt, tycker en del.

Och nu kom jag på att jag faktiskt använde rösten en gång till igår. På kvällen ringde en man som jag först ställde mig väldigt avvaktande till. Fördomsfullt tänkte jag:

Typisk försäljare, som inte har kollat med NIX!

Men det gällde ett scanningprojekt som jag har anmält mitt intresse för att delta i. Oavlönat, förstås. Tänk så många gratisjobb det finns i Sverige! (<== ironi) Som läget är nu har jag inte det minsta lust att delta i nåt projekt. Samtidigt ger det mig nåt att göra och jag får koll på vad jag handlar i livsmedelsväg. Det kan ju vara bra så att jag inte får för mig att leva över mina tillgångar, som somliga anser. Det är fantastiskt hur väl vissa människor känner en utan att ens ha träffat en i verkliga livet! (<== ironi igen). Jag får nog byta ut bästefåtöljen också mot en trästol. Hittade en modell i en av mina bokhyllor, förresten.

Gapande groda

En får inte överanstränga sin lilla röst…

Som grädde på moset vaknade Myndigheten till liv och mejlade mig ett tips. De tror uppenbarligen att en inte kan varken surfa på internet, söka information eller läsa. Jag är verkligen trött på alla tips jag får – det är vägar in jag behöver.

 

Tar mig för min panna och skriker lite. Men bara lite lätt. En får ju inte överanstränga sin lilla röst.

 

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lyckliggörande inlägg.


 

Skrattande tjej

Bli lyckligare!

Det verkar som om många påverkas negativt av höstmörkret. Själv tycker jag att dagarna är soliga och ljusa – och framför allt färggranna. Men det är kallt. Och kyla gillar jag inte.

Idag läste jag i DN om hur man via sju sätt och en app kan bli lyckligare i höstmörkret. En lyckoforskare (!) vid Umeå universitet menar att det enklaste sättet att bli lycklig är fysisk träning. Det vete tusan om jag tror på! Träning… då kan man ju råka ut för idrottsskador… Men ljus och frisk luft, däremot, det är gratis för den som kan och har möjlighet att ta sig på dagtid. Detta vet jag av egen erfarenhet, trots att jag inte är lyckoforskare.

Enligt artikeln definieras lyckoforskning så här:

[…] Lyckoforskning har blivit ett begrepp inom psykologin på senare år och den har visat att lycka är något vi alla kan uppnå, oavsett miljö eller genetik. Vetenskapen konstaterar att människor som är lyckliga lever längre och har ett friskare liv. […]

Men kan man träna upp lycka verkligen? Vissa människor är ju faktiskt stabilare än andra. De som är mer neurotiska har lättare att tänka negativt, enligt lyckoforskaren Filip Fors. Vi svenskar är ett gnällande folk. Trots det ligger vi på åttonde plats på lyckoligan i världen, enligt Filip Fors. Ett sätt att träna bort gnället är att skriva tacksamhetsdagbok, menar han. Då fokuserar man på det positiva. Annat som är viktigt är att sätta upp mål och, inte helt oväntat, att skratta. (Får jag doktorshatt och -ring nu?)

  • Nu till tipsen! Här är sju tips som enligt artikeln ökar ditt välbefinnande – mina kommentarer i direkt anslutning:
  1. Ändra attityd – lev längre. Bli optimist, helt enkelt!
  2. Härma optimisterna. Om du inte kan bli optimist, härma dem!
  3. Arbeta mindre. Eh… ja. Personligen skulle jag bli lyckligare om jag fick arbeta.
  4. Fokusera på upplevelser, inte på saker. Känn dig mer levande, liksom!
  5. Bygg upp ditt sociala nätverk. Jorå, men om man ingår i väldigt få sociala sammanhang kan det vara riktigt svårt.
  6. Arbeta ideellt. Det gör jag och det skänker mig viss tillfredsställelse. Men det betalar inga räkningar.
  7. Skratta mera. Absolut viktigt och rätt tips! Humor är förlösande!
  • Och så en app:

Feelyapp finns för både iPhone och Android, än så länge bara som testversion. Filip Fors är en av upphovsmännen bakom den. Via appen gör du olika lyckoövningar och så kan du följa din väg till ett lyckligare liv. Läs mer här!

  • Slutligen Toffeltipset:

Har du koll på grannarna i väst? Gör Norgequizet genom att klicka här! Jag hade sköj* en liten stund och fick hela åtta rätt av tio!

Norsk kudde

Norskt kan vara sköj – till och med på extrapris!

*sköj är östgötska och betyder skoj(igt)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en rätt bra dag.


Idag har det varit
en riktigt bra arbetsdag – förutom slutet. Men det irritationsmoment som kom mot slutet tänker jag inte låta ta över och lägga sordin på mitt goda humör. Samtidigt nämner jag det, trots att det var en sån bagatell. Det visar att jag fortfarande är rädd att misslyckas, att inte räcka till, att tro att jag ”bara” gör fel…

Det känns som om jag har flutit på fläsket i princip hela dan. Jag hade fullt upp att göra, jag fixade allt utan några större problem och jag åstadkom många bra förberedelser inför kommande dagar. Sen kan väl även jag i mitt stilla sinne tycka att vissa människor borde ha bättre koll på sina egna saker än jag. Men det sa jag inte, det tänkte jag bara. Och så hjälpte jag till.

Vågor

Har liksom flutit idag.


Det har varit väldigt
divergerande ämnen, kan man lugnt säga. En del kultur, en del barn och unga, nån del äldre och så lite finskt och samiskt. Ja, man kan ju inte säga annat än att det är varierat, mitt nuvarande jobb, samtidigt som jag så gott som enbart jobbar med en enda kommunikationskanal idag.

två kakor

Belöning på lunchen.


När halva dan hade gått
gav jag mig en belöning i form av två kakor till kaffet på lunchen. Kurre har ju, tack och lov, ersatt clementinerna med småkakor igen. Mycket godare och bättre, tycker jag, som avskyr att skala citrusfrukter.

Eftermiddagen gick i flygande fläng den också. Lite smått motigare, men jag fick rätsida på det mesta. Det mesta, sa jag. Tills det blev lite kollision mot slutet av dan på grund av att jag får samma uppdrag från två håll – i rummet. Det blir liksom ett håll för mycket och det tar tid för mig att repetera saker och ting och att argumentera två gånger. Tid, som jag skulle ha kunnat ägna åt jobb i stället. Så! Nu är den lilla missnöjesprylen för dagen tillfälligt ställt åt sidan. Och nej. Jag tänker inte prioritera om och utföra nån ändring i morgon. Jag hinner helt enkelt inte.

När jag landade hemma i New Village hade Fästmön gjort en underbart god skaldjurspasta. Jag brukar ju inte äta två mål mat om dan, men idag blev det ett undantag. Det var så gott! Man lär sig att uppskatta hemlagad mat så mycket mer när sån mat så sällan serveras.

Skaldjurspasta

Underbar skaldjurspasta.


Två jobb ligger i pipeline
för att bli sökta, men jag är för trött för att skriva ansökningar i kväll. I helgen sökte jag ytterligare två. Inte vet jag hur många gånger jag orkar skriva ansökningar, men skam den som ger sig. Nån gång borde det vara min tur att få ett fast jobb. Jag fick för övrigt åter igen nej på ett jobb som jag åtminstone borde ha fått komma på intervju för. Det svider, men det är ingenting jag kan göra nåt åt. Det är bara att spotta i nävarna och ta nya tag. För om jag slutar försöka kan jag ju aldrig få nån möjlighet.

Det blir nog en stunds läsning i min bok på gång, en julklapp från Anna. En bok av Sara Lövestam, en bok jag höll på att missa! Sara Lövestam ska du lägga på minnet, det är en begåvad tjej som skriver skitbra böcker.

Nu en surfrunda, sen lite läsning och så kanske nåt att slöglo på från bästefåtöljen. Jag har anmält intresse för ett skrivjobb med ett väldigt passande ämne, så jag hoppas att jag får det! Men nu flyter jag nog inte mer idag, nu fläskar jag bara.


Livet är kort.

Read Full Post »

Klar hos tandläkaren för denna gång! Jag hade egentligen dejt med min tandhygga Sara, men hon var sjuk. I stället fick jag träffa Lisa. Och Lotta, som är tandläkare. Det gick hur bra som helst, Lotta akutfixade ju min tappade lagning i förra veckan, så jag vek ner mig i tandläkarstolen, full av förtroende med mina tänder i hennes händer.

Godiständer
Tänder…


Eller nja… Nu överdriver jag… Jag är en riktig bebis i tandläkarstolen! Verkligen… Först blev jag jätteorolig för att Sara var sjuk och jag skulle få träffa Lisa. Sen visste jag att jag hade en trasig tand och jag brukar knappt låta nån annan tandläkare än O ens peta på mina tänder. Men som vanligt hos Dômentandläkarna blir man väl bemött och omhändertagen. Det är värt några extra kronor (ja, de ligger lite över referensprislistan) att gå dit och få hjälp.

Dagens besök inleddes med att berätta om gamla skräckupplevelser hos tandläkaren när man var barn. Det låter ju urknäppt att både tandhygga och tandläkare pratar om sånt, men för mig ingav det förtroende. Och jag är så glad att dessa kvinnor som nu har hand om mina tänder inte är som min barndoms tandläkare:

hårdhänta, med röda, vassa naglar, utan ett uns empati grävde de i min käft, borrade så blodet sprutade och jag skrek i högan sky…

Jaa, det fanns en tandläkarfamilj i Metropolen Byhålan som var rätt… ökänd…

Det som var tänkt att göra idag var en basundersökning med röntgen och puts (det var ett och ett halvt år sen sist) samt en koll och tillfixning av min bettskena. Och så hade jag ju en trasig tand… Lisa och Lotta fixade allt och som tur var hade jag lagt i gott om parkeringspengar på S:t Eriks torg, där jag hittade den enda lediga p-platsen – för jag ville inte gå sju mil till mottagningen…

Jag var så nöjd och glad när jag gick tillbaka till bilen, även om det förstås sved att bli 2 190 kronor fattigare. Jag får ju tack och lov ett par löner till. Fick dessutom ett kostnadsförslag att ta ställning till på ytterligare åtgärder jag skulle behöva få gjorda. Det tål att tänkas på. Vill ju inte att det ska hända nåt trist mitt i semestertider eller så (tandläkarnas semestertider, alltså, jag har ingen semester i sommar vad jag vet). Men Lotta sa att

det är ingen ko på isen.

Lisa hade aldrig hört uttrycket förut, men det hade jag, så jag vet att det inte är nån panik. I övrigt fick jag beröm och applåder (närå, jag överdriver lite här…) för hur jag sköter mina tänder. Då blev Bebis-Tofflan riktig mallig!

Får man vara fräck och fråga hur mycket DITT senaste tandläkarbesök kostade och vad du fick gjort?


Livet är kort.

Read Full Post »