Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bitar’

Ett delikat inlägg.


 

En påse från Skafferiet

En påse från Skafferiet hade följt med FEM från Metropolen Byhålan till Uppsala.

Den däringa gamle kömpisen FEM jag har, ho ä allt bra snäller! (Ja, det där var östgötska och betyder ”den där knappt fem månader äldre väninnan FEM jag har är väldigt snäll”.) Innan hon lämnade Metropolen Byhålan hade hon inhandlat en påse delikatesser från ett ställe jag har lyckats missa – Skafferiet. Skafferiet ligger på Kungsgatan i Metropolen, väldigt nära där min mamma bor. Men så är det, Tofflan är uppenbarligen inte lika skarpögd som på äldre stenåldern när hon bodde på orten.

I Skafferiet saluförs ostar och delikatesser, precis som det står på påsen. När jag kikar på webbplatsen ser jag att det är ostar, choklad och lakrits som är huvudvarorna. Och nog var det sånt i påsen. FEM hade köpt en Saint Agurost, en sorts grönmögelost, samt en Brieost som var så mogen och fin att den nästan gick åt Camemberthållet i smaken. Vidare låg det två askar Black i påsen. Nej, det var inte Tommy Nilsson i dessa utan chokladöverdragen lakrits med chili. Starkt var det så det förslog, men annorlunda gott. Två bitar nöjde jag mig med, men jag lär knapra en och annan bit av det som blev över.

Som tillbehör medförde FEM tre sorters kex och gröna druvor. Eftersom hon dessutom hade bjudit på hemkörningspizza till middag kan jag meddela att det blev många kex över. Några får följa med tillbaka till Metropolen, medan andra stannar kvar här – tills de äts upp, förstås.

Jag sköljde ner detta smaskens med ett sista glas Amicone som jag ”klämde ur” flaskan, FEM höll sig till alkoholfri läsk. Alltihop var ljuvligt gott och jag vill verkligen TACKA FEM för detta! Dessutom ska jag definitivt besöka Skafferiet nästa gång jag är i Metropolen!


Här kommer några bilder på allt gott vi mumsade på under lördagskvällen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett trasigt inlägg.


 

Ibland går man sönder. Man går sönder lite här och var. Drömmar spricker, själen naggas. Precis som det här Höganäskruset kan vi skadas.

Trasigt krus

Trasigt Höganäskrus.


När man går sönder så här 
behöver man kanske hjälp att samla ihop bitarna. Hjälp att foga samman dem så att man blir hel igen. Men liksom det trasiga kruset blir en människa inte som förr igen. Inte riktigt. Inte om man går sönder många gånger och en del bitar mest blir små flisor som försvinner in i skrymslen och vrår.

Limmat krus

Limmat Höganäskrus.


Nej, man blir inte den man en gång var. 
Man blir en annan, en ny version av det gamla. En ärrad version. En skapelse med fel, brister och sprickor lite här och var. Men även ett limmat krus har sin tjusning och skönhet. För då vet man att det är brukat, det har använts. Och sprickorna till trots kan det fortsätta att användas, åtminstone för torr förvaring. Skönheten ligger i betraktarens öga så länge kruset i sig inte… bryr sig…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite på Håkan Nesser travesterande inlägg.


 
 

Cerat o mjölk

Cerat och mjölk. Tuppen och lantbruksmaskinerna fick jag inte med mig hem.

Jag läser en bok om att vara snäll. Den kostade bara tio kronor i inbunden, bättre begagnad utgåva på en av stans loppisar. Boken är lärorik. Jag läser den med blyertspenna. Och så försöker jag omsätta mina inlästa färdigheter i verkliga handlingar. Fast om man är snäll på riktigt, läser jag, ska man inte berätta om det. Så jag berättar bara lite grann om det jag har gjort. Det jag har gjort idag är inte det jag vill lyfta fram.

Fästmön hade blivit lovad skjuts hem med sina väskor. I samband med detta passade jag på att handla lite åt en tåsjuk man. Det tog eeevigheter att fara ut till Förorten. Det verkade som om alla tänkbara lantbruksmaskiner var ute och provkördes idag på eftermiddagen. Men fram kom vi och handlade gjorde vi och varorna levere-rades till Den Sjuke. På köpet fick vi även med oss en gosse och hans grejor till moderskeppet.

Och… nu kommer det: som tack för att jag gjorde detta fick jag köpa mig nåt på ICA Solen. Jag valde en liter mjölk och ett cerat.

Nu brukar jag alltid säga och för det mesta agera som så här: sina vänner hjälper man. Underförstått: gratis. Man gör vad man kan om ens hjälp behövs. Så det kändes inte helt bra att köpa mjölken och det ganska dyra ceratet. Men jag gjorde det för att jag behöver båda varorna och för att mina pengar nästan är slut. TACK!

På vägen tillbaka till New Village ett par timmar senare höll jag även på att få med mig en tupp hem. Tuppen spatserade på vägen utanför ett hus. Hade jag haft högre fart… kunde det ha blivit Coq au vin till middag. Nu blir det inte det. Jag är en bra bilförare, if I may say so. Det blir några små bitar stekt Kalle Kon, som har legat cirka tio månader i frysen och potatisklyftor, som har legat där ett par veckor. På tio månader hinner frysen döda alla bakterier, säger vi.

I kväll ska jag skrapa en Trisslott och lyssna på min mammas röst i telefonen. Vad ska du göra???

 
 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett färggrant inlägg.


 

Namnsdagsgott

Namnsdagsgott.

Hoppas nu att vissa journalister läser undertiteln på det här inlägget. Jag tänkte så de lär sig stava till ordet ”färggrant”. Men nu ska jag inte vara sån! För idag är det ju MIN dag och jag har mått gott hela dan. För en gångs skull. Promenaden var verkligen stärkande för såväl kropp som själ.

Dessutom träffade jag Lucille när jag var nästan hemma. Det blev, som alltid, en trivsam pratstund. Det känns så gott, för vi är på samma våglängd när det gäller mångt och mycket. Idag berättade hon om sin söta man som på hemväg från jobbet hade stannat och plockat blåklint till henne – bara för att han vet att hon älskar den blomman. Det är väl kärlek, det..?

Vidare fick jag veta att han som stängde av musiken i tisdags när jag bad honom sänka volymen hade blivit rädd för mig. Ja jisses, jag är nu inte bara husets elaka tant, jag är dess farliga tant också! Men då hade Lucille skrattat åt honom (han hade darrande pratat med henne om att jag plingat på) och sagt att jag är så snäll, så! Jag fick veta att grannen blivit rädd att jag anmält honom som störande. Det hade jag ju inte gjort. Jag vill försöka kommunicera direkt när problemen uppstår (och han inte har gäster). Med de förra puckona funkade det inte alls. Med den nye grannen… tror jag att jag måste prata lite mer… Jag vill självklart inte att han ska vara rädd för mig!

Vita ben

Ben som inte sett solljus sen 1995, ungefär.

Promenaden – och värmen – gjorde mig ganska slut. Jag trollade fram lite namnsdagsgott och smaskade i mig på ballen* medan tvättmaskinen skötte sitt i badrummet. Sen fällde jag ner ballestolen**, ställde ballepallen*** i rätt läge… och blundade lite… Faktum är att jag snarkade – allt medan jag försökte få färg på mina blekfeta, vita ben. De har inte sett solens ljus sen 1995, ungefär… För nej, jag bär inte shorts offentligt utan promenerade i mina jeans. Mina ganska tunna jeans. Absolut inte tajta jeans.

Rosa axel

Grisrosa Toffelaxel.

Men det var en varm dag och solen lyste så starkt på ballen att min telefon dog. Jag somnade ju och när jag vaknade och skulle flytta luren var den stendöd. Jaha. Jag hade mördat batterierna, alltså. Som tur var hittade jag nya i kylen som jag stoppade i telefonen. Fortfarande dött. Satte luren på laddning – och tack och lov började den ladda! Fast tack och lov… När jag kikade på batteriförpackningen stod det att batterierna absolut inte fick laddas. HJÄLP! Jag slet ur telefonen ur laddaren och därefter batterierna. I med de ”gamla” igen och ner i laddaren. Det tog en liten stund, men sen började den blinka. Den återuppstod, med andra ord! Och den fungerar också att använda, för Fästmön ringde i kväll på den. Medan vi pratade började jag klia mig lite i nacken. I badrummet råkade jag få syn på min nacke och mina axlar… Grisrosa!!!  Tänkte inte på det…

Chicken sandwiches och öl

Chicken sandwiches och öl = middag à la Tofflan.

Det blev inte världens finaste namnsdagsmiddag idag, men jag överraskade mig själv med att vara fyndig. I stället för att micra den andra halvan grillad kyckling som blev kvar från igår, tog jag bitar av den och la på bröd. Som pricken över i:et spritsade jag barbequesås. Sen la jag locket på och skar. Dessa chicken sandwiches blev nästan lika goda som dem jag åt i London på bronsåldern…

Medan jag åt lyssnade jag på några som lät som om de monterade ihop ett tält. I sitt vardagsrum. Jag var omåttligt nyfiken, men även Tofflor har sin gräns och lutar sig inte över räcket, sträcker på halsen och glor in till dem bredvid. (Kan du ens föreställa dig mig i den gymnastiska övningen..?)

Nä, jag fick nöja mig med att läsa min bok på gång – se bilden! Och mejla lite med Mohamed om hans diktbok som jag ska få recensera – på en blogg nära dig, förstås, i nästa vecka! DET är inte alls dumt det, för är det nån jag är nyfiken på så är det Mohamed som poet. Mer nyfiken än på huruvida mina grannar tältar i vardagsrummet eller inte…


*ballen = balkongen

**ballestolen = balkongstolen
*** ballepallen = balkongpallen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om önskningar.


Det vore att ljuga
om jag skrev att pengar inte har nån betydelse – för det tycker jag att de har. Så är det bara. Man måste kunna betala sina räkningar och man måste ha pengar till mat. Sen är det det här med jul… Jag vill gärna kunna köpa en klapp eller två till familjen, men i år blir det inget överflöd – trots att jag får en inkomst från och med nu. Fast att önska kostar ju ingenting…

När Prinskorven och jag hade släppt av mamma/Fästmön vid jobbet åkte vi och tvättade bilen. Det behövdes. Därpå tog vi en tur till Stormarknaden. Jag har ju plötsligt råd att låta laga mitt armbandsur som gick sönder i somras. Och sen passade vi på att titta på julklappar också. I klockaffären såg jag till exempel klockan vid pilen, som jag mycket väl skulle kunna tänka mig…

Certinaklockor

Certinaklockor. Den med svart urtavla skulle jag kunna tänka mig…


Men nåt nytt armbandsur
blir det inte för min del. I stället lämnade jag in det jag redan har för lagning. Det kostar 200 pix, mer i min prisklass än de snygga Certinaklockorna som urmakaren också sålde…

Elias fick lite lunch och sen gick vi och tittade på sånt som han önskar sig av mig i julklapp. Jag har fått ett par bra idéer till klappar som jag tycker är både vettiga och till rimliga priser. Det märks att han börjar bli stor nu, för det är inte precis leksaker som står på hans önskelista.

Yodaväckarklocka

En Yodaväckarklocka till grabben, kanske? Nej, den tyckte vi mest var rolig!


Hos Classe tittade jag
efter en mobilladdare att ha i bilen. Det lär jag behöva nu när jag ska börja köra lite mer. Men de som fanns var ganska dyra, så det kanske är nåt jag får inhandla när jag får lön. Gratis var det i alla fall att skratta åt en lustig skylt i taket! Både Elias och jag fnissade åt smitvägen. Ingen av oss hade hört det uttrycket tidigare.

smitväg

På Clas Ohlson fanns det smitvägar…


I övrigt hittade jag öronskydd,
såna där som man kan ha ute när det är kallt och man inte vill ha mössa, som skulle passa en vän till mig. Just dessa kanske vännen skulle ha behövt ha redan idag när hon är värdinna på ett kalas för en femåring…

Öronuggla

Ugglor som skyddar öronen.


På vägen hem
stannade vi till vid Tokerian för att köpa grönsaker och godis. Och vilken tur att vi gjorde det, för där sålde de varma kanelbullar, fyra stycken för en tia! Även plockgodiset var det extrapris på. Elias fick välja själv och jag köpte några bitar till mig och Anna ihop. Ifall att.

Kaffe till mig, jordgubbssaft till Elias och var sin ljuvlig kanelbulle serverades i köket när vi kom hem. Sen riggade vi upp Elias dator och jag telefonerade med mamma. För idag skulle vi tala om vad vi önskar oss i julklapp av varandra. Jag önskade mig tre böcker (tänkte hon kan välja EN av dem att köpa), en litet datumblock och choklad. Mammas önskningar var åt samma håll. Nåt mer kom jag inte på, fast jag sa att hon gärna får köpa mig en ny dator om hon vill. Det vill hon inte. Visst behöver jag en ny morgonrock och en ny necessär också – båda mina nuvarande är trasiga – men jag får ju snart en inkomst och kan jag köpa sånt själv!

Till Anna har jag nu fått ett par bra idéer vad jag ska slå in i rött papper med vitskäggiga gubbar på, liksom till Elias och min mamma. Nu återstår att komma på var sitt paket till de vuxna barnen. Fast först har vi ju en födelsedag i början av december att komma på present till…

Om nån timme ska jag fixa Chicken Tikka Masala med naan till mig och Elias. Bäst vi äter i tid så vi hinner goffa lite lösgodis också. I morgon ska unge herrn liksom jag – dock inte samtidigt! – duscha och tvätta håret. Därefter blir det nog en tur in till stan. Alltid finns det nåt att titta på där.


Livet är kort. Det är TUR att önskningar inte kostar nånting…

Read Full Post »

Ett inlägg om min helg.


Lördagseftermiddagen bjöds det på flamsfika
i Himlen. Jag garvade så till och med bilderna blev suddiga. Denna blev minst suddig:

Lördagsfika

Flamsigt och suddigt och Fritzlan utan huvud.


Herr Olsson kom på besök
och medförde hembakat fikabröd (eller hur?!). Han tog en bild som verkligen avslöjade Glupskheten med stort G. Titta och förfasas här!

Eftermiddagen och kvällen gick i spelandets tecken. Jag förlorade baske mig allting mot alla – utom en enda match:

Vunnen match

Den enda match jag vann.


Och att jag vann den matchen
var nog rena undret för här krånglade nätverket. Fick sitta med ena armen utsträckt och hoppades vid Gud att några grannar inte såg mig och trodde att jag satt och tränade på en viss fördömlig hälsning…

Men även på Morgonen krånglade visst nätverket och där är det en annan leverantör än här i Himlen. Men okejrå, jag erkänner: det enda sättet för mig att klå Jerry var att klippa av linan. Den trådlösa linan…

Fästmön lagade god mat och jag åt för mycket. Nedsjunken i TV-sofforna glodde vi på Brottsplats Edinburgh (halvtrist) och en dokumentär om Jimi Hendrix (helbra, ska kolla på Play!)

Natten var varm och irriterad. Nåns billarm gick av jag vet inte hur många gånger, men om vi hade stängt fönster och balledörr* hade vi kvävts. I alla fall jag.

Vaknade runt åtta och nån timme senare serverade Anna frukost med marmelad. En marmelad med stora bitar i. En gång hittade jag till och med en kärna i den. Det gjorde ont att tugga på den. Idag gick det emellertid bra. Men det är inget socker tillsatt i alla fall!

Marmelad

Marmelad utan tillsatt socker, men med bitar och kärnor i.


Helgfrukost innebär ofta kokt ägg.
Till det – randig kaviar. Vi har insett att Garants randiga, som Tokerian säljer, är helt OK och typ 15 spänn billigare än Kalles. Så tyvärr, Kalles, det blir Garant numera.

randig kaviar

Are you randy tonight?


Idag då?
Jorå, jag har bestämt träff i veckan som kommer med min Nästanbror angående nånting som kanske kan ge mig sysselsättning framöver. Och nu försöker Anna kicka igång nätverket så att hon kan fixa ett par saker på sin dator. Kanske blir det en tur ut till svampskogen sen. Om viljan finns.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en rad och berätta!


*balledörr = balkongdörr


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är inte nån litotes att säga att vi åt mycket och gott på påskafton. Vi hade inte köpt så där jättemycket ”påskmat”, men inte gick vi hungriga från bordet. Ägghalvorna med aioli, räkor, rom och dill var min favorit, men den kallrökta laxen var för en gångs skull en höjdpunkt.

Påskbordet
Mycket gott på vårt påskbord. Ostarna tronar i mitten, men vi hade också grönsaker i form av rädisor.


Påskaftonkvällens öl
blev Dugges påsklager. Det var inte särskilt ljust till färgen utan mörkt och fylligt och passade ypperligt till den feta maten.

Dugges påsklager
Dugges var jättegott!


Det blev fyra (eller fem?) små snapsar till sillen, men jag tog det varligt efter halvan eftersom jag plötsligt blev väldigt yr. Konstigt, jag brukar minsann tåla rätt mycket. Men kanske berodde det på att jag var utsvulten?

Vi hade fyra sorters sill av vilka jag estimerade mest en – den inlagada. Jag föredrar klara inläggningar och var lite besviken över att brännvinssillen var slut. Färskpotatisen från Israel var helt ljuvlig till sillen!

Stekte några prinskorvar till mor och några kalkonetter till mig och så hade vi Janssons frestelse.

Mamma med senapen i högsta hugg
Senap är ett måste till prinskorven!


Det svindyra knäckebrödet
hade blivit lite mjukt och föll sönder i småbitar. Det gjorde även ädelosten, vilket fick mig att undra om den hade varit fryst. Ost brukar bli väldigt smulig när den har tinats efter frysning…

Snapsen Yrseln drog Somliga nytta av, för jag vimsade bort min stora ledning i Wordfeud helt och hållet: jag förlorade matchen som jag lett så länge! I en tredje och avgörande match ligger jag under med cirka 20 poäng.

Kvällen fortsatte i goffandets tecken. Jag åt upp det mesta i min godisskål utom kexchokladen och några bitar på botten. Nån som enligt egen utsago var duktigare på att hålla sig från onyttigheter var Fästmön – trots att hon var på kombinerat påsk- och födelsedagskalas.

Vi rundade av kvällen här hemma med att se på Mr Selfridge. Nästa lördag går det tionde och sista avsnittet.

Jag skuttade upp och ner på stolar – förbrände säkert en del kalorier – för att ställa om alla klockor. Vilken idiotisk grej, egentligen, detta med sommartid! Den som inte blir förvirrad får ju motion och det kan ju aldrig vara bra.

I morgon hoppas jag att vissa föräldrar kan hålla sina barn i styr och inte tillåter dem att vråla, kasta saker och göra en massa annat som låter mycket klockan sex på morgonen. Men mina förhoppningar är nog förgäves. Överväger störningsjouren nästa! Eller… jag kanske ska gå runt med en lista och kräva att alla som har skrikiga barn eller som inte kan stänga sin ytterdörr utan att kasta igen eller har en tvättmaskin som är ojämnt lastad flyttar. Till Gotland, eller nåt. Det var ju dit de ville förvisa oss homosexuella.

Påskdagen är det i morgon och söndag. Vi funderar på att gå ut och äta, kanske på Maestro i Gamla Uppsala. Eller så tar vi rester från påskbordet här hemma. Det blev ju en del kvar.

Har du några planer för påskdagen???


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »