Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vråla’

Berit Hård is back! Unni Drougge låter sin antihjältinna härja vidare efter Bluffen i Förkunnaren, som jag just har läst.

Berit Hård is back!


Den här gången
har Berit Hård fått i uppdrag att följa en artist som predikar om kärlek – samtidigt som han bränner Koranen och gör en hel del andra märkliga saker. Berit ska skriva ett personporträtt på artisten och finner sig plötsligt vara i Indien på ett ashram. Det är första delen av bokens totalt fyra delar. I de andra delarna kommer plötsligt sossarna in på byrån där Berit jobbar och vill bli kunder – tillsammans med Lotuz af Love, den karismatiske artisten.

Jag skrattar högt när jag läser – så gott som varje kapitel lockar fram ett garv. Kapitlen, som hela tiden avslutas som cliffhangers, typ:

[…] Hon fick bråttom när hon såg munkens uppsyn. De där gallergrindarna – de kändes plötsligt hotfulla.[…]

Som sist är det mycket sex och mycket ätande, Berits favoritsysselssätningar. Det skrattade jag kanske inte så mycket åt. Däremot kan såna här rader få mig att vråla av skratt:

[…] Sekreteraren, som hette Jenny eller Malin (Berit förväxlade alltid de två namnen) svischade fram och tillbaka mellan köket och mötesrummet […]

Den här boken har genrebeteckningen deckare tryckt på omslaget. Jag skulle snarare vilja kalla den en pikareskroman. Jag tycker att den består av flera berättelser som är mer eller mindre lustiga. Ibland känns det nästan som om författaren inte riktigt orkar fortsätta på den påbörjade berättelsen utan i stället tar fatt i en annan, med delvis samma persongalleri. Det är ett under att Unni Drougge får ihop det hela i slutet…

Visst är det här roligt och visst sägs det många sanningar i boken, men jag har ändå svårt för det här röriga. Det gör att boken, trist nog, bara uppnår medelbetyg.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ifall jag inte lever i morgon (tisdag), vill jag informera om att detta inlägg är tidsinställt, men jag kanske inte svarar på eventuella kommentarer. Bara så du vet.


Jag hann hem!
Jag hann hem innan telefontiden hos Ikanobanken tog slut. För jag ville ju så gärna kommunicera med banken. Tala om för banken att jag har fått ett taskigt brev ur informationssynpunkt från dem.

Ett taskigt brev från Ikanobanken.


Kvart i fem ringde jag.
Efter sjuhundrafyrtioelva knapptryck hamnade jag i nån sorts telefonkö. Jag fick veta att jag kunde bli uppringd efteråt av en kundundersökare, men tyvärr har jag inte blivit det. Jag som har många synpunkter och som är en sån åsiktsmaskin, enligt somliga… *smackar hårt med tungan i gommen*

I örat vrålade gräslig väntemusik. Jag fick sätta på telefonens högtalare och lägga telefonen långt bort från mig, för jag kunde inte hålla den mot örat medan jag väntade – då hade jag fått en hörselskada. Det informerade jag också den mänskliga rösten som svarade efter några minuter.

Jag frågade vad som menades med brevet. Hur kan banken avsluta mitt konto när plastkortet är giltigt till och med december månad 2013? Jag fick veta att kortets giltighetstid inte är avgörande, att det inte bestämmer kontots vara eller inte vara. Det handlar om hur aktiv – eller inaktiv, som i mitt fall – man är. Så kontot kunde alltså avslutas för att jag inte varit tillräckligt aktiv, det vill säga har inte handlat på kredit på IKEA på ett tag. (Nä, tacka f*n för det, krediträntan är ju så hög…)

Det är faktiskt så att banker kan avsluta konton som de bedömer vara inaktiva. Det kan ju vara värt att begrunda ifall det nu råkar vara så att man har en slant undanstoppad på ett konto nånstans. Ett konto som man inte är så aktiv med. Vem vet, en dag kanske banken har avslutat det. Förskräckligt att det kan gå till så, men ett faktum.

Jag vill trots detta ha kvar mitt IKEA Handla-kort, som det gällde i det här fallet (jag ser inte detta som nåt konto, fast det gör Ikanobanken). Men se det får jag inte – jag får ett nytt kort! Miljövänligt? Nej, inte särskilt. Knäppt? Jaa, för mitt nuvarande kort är ju giltigt till och med december 2013, som sagt.

Det är säkert så att det är jag som är blåst. Så må det vara, man ska målgruppsanpassa sin kundinformation. Och Ikanobanken hade ju inte ens uppgett korrekta öppettider i sidfoten, så… (Detta påpekade jag förstås också! Jobbig typ jag är!)

Efter detta telefonerande var jag helt slut. Trots detta ställde jag mig vid spisen och lagade mat – och maten var inte ens trasig…

Färsk fylld pasta med tomatsås.


Men pastan kokade över
och såsen brände nästan fast. Nej, nån matlagare av rang är jag inte – trots alla matlagningskunniga kvinnor i min närhet (mamma, mammakusinen B, Fästmön, Storasyster…) Maten gick i vart fall att äta. Och jag överlevde och avrundande kvällen med läsning av Till offer åt Molok, min bok på gång! Jag vill helst inte göra annat än läsa denna Åsa Larssons senaste deckare!!! Hur ska jag hinna läsa alla böcker i min olästa-hylla? Snälla Gud, ge mig lite mer tid!


Livet är kort. 

Read Full Post »

Kvalmigt var bara förnamnet. Fästmön och jag gjorde därför det bästa av denna osoliga dag – vi tog en loppistur. Först blev det en sväng till Åkes i Läby. Där slogs vi av hur många gamla radioapparater det fanns, apparater som säkert hade 50+ år på nacken och som funkade!

En Luxorradio – från fabriken i Metropolen Byhålan, förstås!


Anna hittade katten bland hermelinerna,
denna tjej bland krukor och porslin.

En naken tjej bland porslinet.


Själv undrade jag
hur nån nånsin hade velat äga detta set… Tänkte nästan köpa det till Arga Klara, hon skulle säkert ha blivit jätteglad! 😆

EAT… Fy f*n så fult!


Anna tittade på lite julsaker.
Det är ju trots allt juli igen. Den här tomten hade gärna fått följa med hem, om den hade kostat mindre…

En fin gammal tomte, men priset var för högt.


Vi for vidare till Emmaus
dit vi var för ett par år sen. Deras möbelsektion rymmer en del hiskeliga saker…

”För sköna hemmakvällar…” Ja, fast inte i den där gräsliga bäddsoffan, tack!..


I ladorna hittade vi både tokigt och slugt.
Vem gillar till exempel stentroll nu för tiden..?

Stentroll – är det poppis nu månntro?


Därefter blev det en glasspaus
i värmen. Anna försökte ta en liten pinne, men jag tvingade oss att äta var sin Storstrut. Ska det va så ska det va!

Anna njuter av den stora struten i truten.


Inne i huvudbyggnaden
finns de riktigt fina prylarna. Bokavdelningen är fantastisk och jag var där inne en lååång stund – för att endast fynda två böcker. Men ändå.

Underbar bokavdelning! Och notera det fantastiska, rutiga golvet…


Bland köksgrejorna
fanns det mycket skräp och mycket… användbart. Nilsjohan, till exempel, för att göra delicious doughnuts, rymdes i en liten ask, bland andra grejor…

Nilsjohan rymdes i en liten ask, bland andra grejor…


Husdjur fanns det också.
Denna pudel satt helt bådarande i en hylla.

En bedårande pudel satt i en hylla. 


Jag ångrade att jag inte slog till
på denna bok som jag faktiskt kunde ha nytta av i jobbet. Notera dess undertitel, ”Bonden – så funkar den”.

Denna skulle jag ha köpt som jobblitteratur. 


Sen blev det dags för nåt ät- och drickbart igen.
Trots vissa veliga människor (varav en visade sig ha röstresurser som nästan gjordes oss döva när han hysteriskt vrålade på ett barn) fick vi vårt kaffe med ostmackor. Anna blev visst lite trött…

Min trötta älskling.


Vi kunde ha köpt Bullens för en tia,
men jag äter ju inte den typen av korv.

Bullens korv för en tia.


På hemvägen hittade vi ett godisvaruhus
där vi stannade för att inhandla var sin påse godis. Det är ju trots allt lördag…

Vi har nu softat en stund på ballen* med var sin kall öl och två skålar nötter. Det är dags att duka fram räkor med tillbehör. Det vita vinet är väl kylt… Nu ska vi bara vara!!!


*ballen = balkongen

Read Full Post »

Uppdaterat: Precis när jag hade postat det här inlägget började grannarna spika, mamma vrålade och tystnaden lägrade sig igen… Tillfälligt i alla fall…


Idag fick jag sovmorgon!
Det verkar som om de hamrande och spikande grannarna ovanpå har dragit till Blåkulla eller nåt tillsammans med sina barn som verkade hoppa studsmatta inomhus. Härligt! Jag sov ända till klockan åtta! Igår blev vi väckta ungefär halv sju av att det spikades (!) i lägenheten ovanpå. Mamma blev skitförbannad och vrålade från sängen

TYST!!!

Och det blev det. Det blev tvärtyst. Sen var det lite hallå igen senare på förmiddagen. Det lät som en man som pratade extremt högt i sin mobil. Och eftersom vi, mamma och jag, är elaka, höjde vi rösterna och härmade mannen. Då blev det tyst igen. Och så har det varit sen dess. Eller det har hörts normala ljud, inte spikande, mobilprat i megafon eller studsmatta.

Hammaren fick påskledigt.


Jag kan förstå att det är lite svårt
från att avhålla morgonpigga ungar från att stoja, men att hoppa studsmatta borde man klara av att låta bli. Och spika en långfredagsmorgon. Det här med mobilpratare med megafonröster har jag extremt svårt med vilka tider som helst på dygnet. Jag är liksom inte intresserad av att höra andras privata mobilkonversationer. Punkt!

Mobilfritt kan vara skönt ibland.


Det verkar som om snöblasket har upphört!
Jag har glipat lite på persiennerna och noterar lite sol samt att det verkar vara en vinterdag ute. Typ minusgrader. Dunjackan hänger hemma, men jag har min skitfula fodrade fleecejacka med mig. Den är hyfsat varm. Den tunna vårjackan lär få hänga där den hänger tills jag åker. Nej, detta var verkligen ett väderligt bakslag! Kanske blir det ändå en promme längs sjön om det inte är för kallt och halt. Jag ska också åka ett par ärenden åt mamma, för i morgon hinns det inte. Först är vi bjudna till faster E på kaffe klockan 13 och två timmar senare ska jag träffa FEM.

Och efter påskdagen kommer annandagen och då ska jag och alla andra åka hem. Det lär bli trångt på vägarna… Hoppas vädret är bra så blir det i alla fall lättare att köra.

Jag undrar om min älskling sover… Det har varit några kvällspass för henne, men jag vet att det kan vara svårt att sova lite längre ändå. Jag tror att jag var lite jobbig igår kväll, för jag messade rätt mycket. Saknar…

Read Full Post »

Rasande liten flicka, mellan två och tre år, till sin mamma:

Om mamma är dum mot mig är jag dum mot mamma!

Mamman svarar nåt ohörbart varpå den söta (ja, hon är verkligen söt!) lilla flickan vrålar:

Jävla idiot!

Mamman svarar:

Du FÅR inte bada mer, du ska komma in nu!

Flickan vrålar ÄNNU högre:

 Jävla gris!

Eh… Hade jag lyft in ungen pronto efter det första jävla om det var min, eller? JA!

Read Full Post »

« Newer Posts