Hjärtliga hälsningar

Ett tisdagshjärtligt inlägg.

---

 

Nä, tisdagar är inte mina favoritdagar. Den här dan började också lite bakvänt. I stället för att kliva upp och gå till badrummet blev det rusning till toa – med påföljd att jag glömde trycka på perkolatorn. Så när jag kom ut från badrummet möttes jag av… noll kaffedoft. Som bäddat för en dålig start med en massa morrande i bilen på väg till jobbet. Inte blev mina morranden mindre heller när en cyklist lekte vänstertrafik. Det har vi inte haft i Sverige sen 1967. Jag var livrädd att hon skulle svänga höger rakt framför min bil. Morrandena blev till skrik inne i bilen. Tjejen fick onda ögat. Fast jag tror inte att det hjälper. Vissa cyklister tror att de inte bara har egna trafikregler, de tror att de har nio liv också. Nä, det var inga hjärtliga tankar jag sände cyklisten. Som grädde på moset låg jag bakom fyra som cyklade i bredd de sista 100 meterna till jobbet. Ännu färre hjärtliga hälsningar från min sida.

Hjärtliga hälsningar – av nålar…

Dagens jobb fortsatte nere i vattnet. Det är inte helt enkelt att lägga ihop flera texter till en, men jag är nu färdig med fem av sex. Den sjätte hann jag påbörja innan jag gick hem. Jag avbröt emellertid, för skallen har bultat och gjort ont och koncentrationen sviker mot slutet av dan. Av NK* fick jag höra att nån tänker på oss och dessutom gott om oss. Det gjorde mig varm i hjärtat.

På tisdagar handlar jag efter jobbet. Denna tisdag var inte nåt undantag. Plötsligt stod jag där med tre (3) kassar vid kassan på Tokerian när nån ropade på mig. Jag såg inte vem det var och dessutom hade jag glömt ställa scannern i en hållare. Klarade jag av att betala? Ja. Då såg jag att det var Lucille som hade gastat och jag erbjöd henne skjuts hem, typ 50 meter. På så vis fick jag lite bärhjälp, fräck som jag är, samt lite skvaller. Tre julklappar fixade jag idag också, varav den ena till mamma.

Klappar ska ges med hjärtat.

Jag har nu registrerat mina varor, svarat på två enkäter och läst lite mejl. Fick en hjärtlig inbjudan till en disputationsfest strax före jul, men blev tvungen att tacka nej eftersom jag ju får en gäst. Inte heller kan jag gå på jobbets julfest, som är dan före disputationsfesten. Festligt värre – för andra. Vart tar tiden vägen??? Den kommande helgen ska jag försöka fixa lite fler julklappar, bland annat till Fästmön. En får passa på när hon jobbar. Måste också kika lite på nåt till resten av familjen. En del idéer har jag, men de är få och rör dessvärre inte alla. I slutänden brukar det emellertid lösa sig. Anna och jag har kommit överens om en nivå och ett visst samarbete. Det går inte att köpa julklappar till vuxna barn i samma mängd som när de var barn-barn, om du förstår vad jag menar. Därmed inte sagt att de inte får klappar givna med hjärtat…

Nu ska jag in i duschen och hoppas på att inte få vattenskador. Det är nämligen en epidemi av såna i området. Sen blir det mackmiddag och till den TV-tidningsfluktande innan jag bänkar mig för Veckans brott. Vad har DU för dig i kväll, dårå? Orkar du, så skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! 

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Med anledning av dagen…

Ett ledigt inlägg.

---

 

En sån här dag tror jag i alla fall att kontorsråttor och byråkrater kan förstå varför jag älskar torsdagar. Idag har nämligen såna som vi ledigt från jobbet.

Tjolahopp!

vrålade hon som alltid säger att hon också älskar att jobba… Men det är förstås lite beroende på vad och var…

Grönt kuvert utan frimärke kom fram!

Det är inte bara en ledig dag för mig idag, för övrigt. Det är också min namnsdag. Och redan i förra veckan hittade jag ett grönt, frimärkslöst kuvert i postboxen. Ett kuvert som landat där ända från Metropolen Byhålan i Östergyllen och mammas hand!

Ja, jag heter alltså Jeannette. Det är faktiskt mitt förstanamn och det jag skulle kallas. Till dess att mors och fars öron krullades upp av förskräckelse vid det östgötska uttalet av namnet. Därefter benämndes jag Ulrika, som är mitt andranamn. Två förnamn (av tre) som pastor Farfar gav mig när han döpte mig för snart 52 år sen.

Min intention med den här dagen var att inleda den med sovmorgon. Där fick jag tji DIOWEKT! Jag vaknade till och med en halvtimme tidigare än vad jag gör när jag ska upp och jobba. Fröken Fästmön var Envisa-Lisa idag och ville promenera till jobbet, så efter att jag tittat ut ur sovrummet och in på på toa återvände jag till min sängkammare. Slumrade kanske nån halvtimme innan jag blev klarvaken. Gjorde då en FEM, det vill säga tände sänglampan och läste i ungefär en timme. Och vet du, det kändes faktiskt lika bra som en sovmorgon! Det är en sån lyx att få ligga i sängen och läsa och inte behöva rusa iväg till sitt ostimulerande arbete!

Ett kort till morgonkaffet.

Så småningom klev jag sen ur sängen. När perkolatorn hade morrat klart serverade jag mig den första senapsmuggen kaffe samt sprättade det gröna kuvertet. Inuti låg ett vackert kort.

Mamma är den enda som alltid kommer ihåg mina namnsdagar. Vi har alltid firat namnsdagar i vår familj. Det har blivit nån liten present, kanske en bakelse eller till och med en tårta. Fast inget stort. För det var ju ursprungligen ganska orättvist: pappa hade tre namnsdagar och mamma och jag bara var sin…

På senare år har jag emellertid noterat att mamma har fått svårare att minnas hur jag stavar mitt förstanamn. I dagens kort var en ny variant. Det där är lite lustigt, för när jag var barn var mina föräldrar otroligt noga med att jag skulle stava mina namn rätt. Och mitt förstanamn skulle ha fransk stavning, det vill säga med två n i mitten. Ja jisses…

Peng och trisslott hade mamma lagt inuti kortet.

Inuti det vackra kortet hittade jag en Trisslott och en peng. Pengen lägger jag nog till min sparahög, för nästa vecka lär bilen kosta en hel del om jag ska kunna lösa ut den från verkstan. Men vem vet, Trisslotten kanske bär frodigare frukt..?

Himlen är klarblå idag, men det blåser och termometern på skuggsidan når inte högre upp än till tolv grader i skrivande stund. Efter morgonens firande har jag knåpat ihop ett par jobbansökningar på två jobb jag verkligen, VERKLIGEN skulle vilja ha. Men jag ska ge mig ut sen, för frisk luft och ljus behöver man när man sitter instängd hela dagarna

• tillsammans med fem andra människor
• i ett rum utan luftcirkulation
• med en ljudnivå som får mina öron att krullas upp av liknande förskräckelse som mina föräldrars när de hörde mitt förstanamn uttalas på östgötska

och

• sladdar att snava på lite här och var

I vart fall bär det av ut när jag har fräschat till mig. Jag måste inhandla middagsmat. I afton serverar köket sill och potatis från Tokerian med gräslök från Annas snälla mammas Slottsträdgård. Och ja. Det blir en liten klar till.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Långhårig pojke, cool dude, snäll kille

Ett inlägg om Prinskorven.

Framåt kvällningen åkte jag ut till Morgonen för att följa Elias till frisören. Zyzter Fritz följde också med, men hon hade redan klippt sig under dagen. Det var en långhårig pojke som steg in på salongen…

En långhårig pojke hos frisören.

Vi var lite tidiga, så en annan pojke satt i ”tortyrstolen”. Vi fick en bok med en massa frisyrer att titta i. En del var fina, andra… mindre fina…

Sen blev det Elias tur och jädrar vad maskinen morrade. Lockarna föll och av det långa håret fanns ett minne blott. Men se så fin han blev!

Cool dude.

Bak i nacken är det så där härligt rakat och kort. Jag tror tjejerna får svårt att hålla fingrarna i styr i morgon i skolan. Och jag tror att årets skolfoto blir jättefint!

Men Elias är inte bara en cool dude, han är en snäll kille också: han har fixat en egen tidtabell som jag fick ta hem till mamma. Och ett schema, som pappa fixat kopia på.

Min egen tidtabell till Elias mamma.

Innan jag gick fixade Zyzter Fritz middag åt grabben. Och åt bröderna Purrpurr Matvrak. Jag tror att det slank ner finfint för alla inblandade. Själv åkte jag hem och åt chili- och chipotlekryddad kalkonbrännare med bröd. Jag har inte precis nån större fantasi när det gäller mat…

Livet är kort.

Read Full Post »

Morrande, tystnad, kufar och en arbetsdag till handlingarna

Åter kan jag lägga en arbetsdag till handlingarna. Jag har gjort många spännande saker idag också, men det jag framför allt uppskattar är alla dessa möten med människor. Som jag har skrivit tidigare var jag en ganska lång period tillbakadragen. Trodde att alla ville mig ont. Nu vet jag att det bara var somliga som gillade att vara taskiga. Och jag har ju till viss del gett igen. Till några. Andra får vara utan. Ibland är det så att det inte är nån idé. Till somliga har jag deklarerat vad jag tycker och känner. En del svarade, andra svarade med tystnad. Just tystnad är så otroligt frustrerande och ganska förnedrande. Men vet du, idag bryr jag mig inte! Jag har fått klarhet i var vissa står och det räcker så. Vi behöver inte längre varandra. Ungefär som ett träd som släpper ifrån sig döda löv på hösten. Faktum är att jag står kvar här, som ett träd, men du som har lämnat mig och visat att jag inte duger, du är ett dött löv.

Som ett träd som släpper ifrån sig döda löv…

Idag på förmiddagen hade jag ett otroligt effektivt möte angående webb och intranät. Det fungerar så bra när man jobbar ihop med nån som är lika plikttrogen och noggrann som jag själv. Jaa, jag skryter nu, men jag är ärlig. Sen blev det plötsligt lunch. Torsdag = vegetarisk ärtsoppa och pannkakor. Idag åt jag alldeles för mycket. Jag har mått aningen illa sen efter lunch. Magen har slagit bakut och det är ju inte så där jätteroligt när man befinner sig på en arbetsplats och inte hemma… Dessutom hade jag två intervjuer på eftermiddagen och båda tog betydligt längre tid än jag hade räknat med.

Lunchen intog jag på Syltan och där var det fullt av kufar och sjuklingar idag. En man snöt sig i min nacke och en kvinna hostade rakt ut utan att hålla för kakhålet. Är det inte snuskigt, så säg?!

Idag har jag noterat att vår kombinerade skrivare-kopiator morrar åt mig. Varför gör den det? Där kommer jag helt snällt för att hämta mina utskrivna papper. Jag tassar på tå, jag slår inte maskinen. Jag bara sträcker mig efter mina papper och

GRRRRRR!

så morrar den! När jag klagade min nöd till M sa hon att jag var för snabb med att hämta mina papper för morrandet beror på att skrivaren-kopiatorn efter utfört arbete flyttar upp pappersbrickan. Då morras det. Jag lovade att haaasa lite mer nästa gång, för vet du, det där morrandet skrämmer mig…

I kväll ska jag försöka tvätta två maskiner medan Fästmön arbetar. Och kanske äta lite broccolisoppa som hon kokade idag. Just nu är jag bara så mätt, så jag måste vänta och se.

Trött i huvudet

är mitt förnamn just nu och jag känner nästan inte av den lilla, lilla förbättring av allmäntillståndet som jag noterade igår. Så kanske att jag låter tvättmaskinen sköta sitt medan jag bara sitter och läser en bok. Jag har börjat närma mig slutet i min bok-på-gång. Det är en ganska tunn liten bok, men oj vad den tar på att läsa. En julklapp från vännen Jerry, han är en utmärkt bokpresentväljare!

Nu har jag kliat mig i armvecket så att jag blöder, vilket betyder att jag nästan svimmar. Måste försöka få tag i ett plååååååååsteeeeeeeeeeeeeer…

Read Full Post »

Språkpolisen rycker ut!

Att vara språkpolis är en skada jag har fått av mitt förra jobb. Förlåt, men den lekman som jag är idag gör/skriver ofta fel. Fast när proffsen gör det känns det liksom mindre OK.

Idag undrar jag till exempel vad en färsting är. Byhålebladet skriker nämligen ut i en rubrik på sin hemsida

Färstingexperts förslag förkastas

I och för sig en rolig allitteration, men vad 17 är en färsting???

På Twitter blev jag uppmärksammad på en gräsligt illa stavad rubrik på hemsidan hos en av våra lokala etermedier.

Våldtäckt på privat fest

Nu är ju i och för sig såväl fästingar och våldtäkter, som jag tror att artiklarna handlar om, mer väsentligt än att stava rätt. Men… kan man inte förvänta sig lite bättre stavningskunskaper av ordens experter och dagens journalister? Och hur vore det om media anställde lite erfaret folk som kan stava och inte bara gjorde sina rekryteringar från sexårs..?

Sign. En som ofta morrat förr

Read Full Post »

Majtisdag eller My Tisdag!

Ja jag försökte ordvitsa i rubriken, men är medveten om att jag inte riktigt lyckades…

Hade tänkt ta lite sovmorgon idag. HA! Försök det, den som bor här! Det är otroligt vad somliga verkar vara SLÄPPHÄNTA – eller har BUTTERFINGERS, som man säger på engelska! Fast det kanske handlar om att man tycker att det är roligt att kasta saker i golvet när folk sover.  Jag tror att jag ska utföra en dans. En träskodans. Tala om att

nu är jag vaken, nu kan alla andra sova.

JA! Jag är grinig, för jag har sovit dåligt de två senaste nätterna och hade behövt ta en längre sovmorgon idag.

Jag är grinig! (Det var jag också förra året när den här bilden togs.)

                                                                                                                                                         Äntligen är kaffet färdigt! Dags för dagens första balja framför datorn!

Igår var vädret blandat sol och regn. Mina persienner i köket åkte upp och ner. Ner när det blev olidligt hett, upp när det regnade. Och när det väl regnade så regnade det inte lite heller! Idag är det blåsigare, men torrare. Inget regn sövde mig med sitt lugnande smattrande i natt.

I skrivande stund sitter jag och väntar på material från dagens gästbloggare. Hon utlovade material

tidigt i morgon bitti

men än har ingenting kommit. Nåja, vi får ge oss till tåls och tänka att den som väntar på nåt gott, väntar aldrig för länge! Eller väntar ALLTID för länge, som en del skämtsamt brukar vitsa till det.

Jag får nöja mig med att läsa hennes bok, En SHOT till tack, under tiden. Jag började läsa den igår och har väl hunnit med nånstans mellan 50 och 100 sidor. När jag är klar blir det som vanligt en liten recension här och jag har lovat författaren att vara ärlig. I skrivande stund känner jag att jag nog är lite fel målgrupp för boken, men att jag skulle kunna sticka den i händerna på, låt oss säga Linn, Fästmöns äldsta dotter.

Jag är nog fel målgrupp för denna, men en yngre person skulle nog uppskatta den mer.

                                                                                                                                                         Idag efter lunch nån gång hoppas jag att min kära kommer. Nu har vi sovit (eller nej, somliga av oss har ju inte just sovit!) två nätter utan varandra och det är trist och ensamt. Samtidigt behövde jag ha gårdagen för diverse administration och förberedelser, men ärligt talat vill jag ju heller vara med Anna! Vi har nog blivit alldeles för beroende av varandras sällskap, så jag gissar att det är bra träning att vara ifrån varandra ett par dar. Fast… bra träning inför vad? Nej, det var dumt formulerat av mig! Jag vill ju tillbringa resten av mitt liv med den här Annan!!!!!!!!

I natt – eller mer troligt framåt morgonen – dyker det upp två festprissor som ska slagga här. Den här gången har jag förberett och bäddat med lakan som jag tog med från Himlen i söndags. Fick ju skämmas sist när den stackars kompisen låg på golvet på en bar madrass och bara en leopardmönstrad (!) filt över sig! Jag hade ju trott att tjejerna skulle ha med sig lakan. Eller nej. Det var nån som sa att det inte var så viktigt och då fick det bli lite… knarkarkvartsstuk.

Sniggt mönster på filten, va? Snacka om 80-tal…

                                                                                                                                                            Har just läst två intressanta mejl från en av ”mina” frilansare. Just nu gör hon en marknadsundersökning för att undersöka en viss målgrupps behov av information. Jag tycker att det låter jättespännande och hoppas att undersökningen leder fram till stora behov och många jobb. Samtidigt läser jag mellan raderna att min förra arbetsgivare är på god väg att rasera det arbete jag var med och byggde upp och där företaget en gång låg i täten i Sverige för en viss typ av informationsverksamhet. Det svider i ett gammalt informatörshjärta! Dessutom sköts den redaktionella biten, den som jag ansvarade med, med vänsterhanden, literary speaking. Det vill säga av… en extern konsult. Förvånar mig inte, det verkar ju vara externa konsulter som sköter företagets arbetsuppgifter överlag nu för tiden. Men tråkigt är det, för det blir ju inte samma känsla och engagemang.

Teckenspråket borde inte bara skötas med vänsterhanden!!! Bilden är lånad härifrån!

                                                                                                                                                           Precis nu fick jag mig ett gott skratt per sms! Jag var ju Ute på Uppdrag i söndags och gav mig då in i en kamp med en gröngöling, en sorts… drake, kan man säga. Jag trodde att jag hade besegrat den, för den drog en tung suck och la sig sen ner stilla och tyst. Idag hade den visst återuppstått, för den hade morrat! Vilken tur! Och ja, jag är blond! Blond av naturen och med lite extra hjälp… Detta blonda ska strax tvättas, för övrigt, men jag ska slänga en bläng i dagens lokalblaska först.

Read Full Post »

Som en hel karl!

Ja som en hel karl låter jag. På rösten, alltså. Värsta basrösten. Och ont gör det att prata, väsa, morra och andas. De tre första kan jag skippa, men andas måste jag ju. Om jag ska/vill leva vidare, vill säga. Om jag slutar så skulle ju å andra sidan somliga på ett visst ställe bli så glada SÅ att slippa Den Besvärliga. Jag undrar bara, att om man är byråkrat och får veta att nån planerar att ta livet av sig – har man inte vissa skyldigheter då? Men det står säkert inte i deras manual, som annars tycks följas till punkt och pricka.

Jag är lite arg idag, men det beror väl på att det låter som om jag surrar när jag i själva verket morrar.

                                                                                                                                                         Vi måste ut idag. Tyvärr. Mamma har bespetsat sig på att titta på skor och jag måste posta mitt fördömda tvåveckorskort, lämna in Lotto, gå till apoteket och köpa hem mat för ett par dar. Det har snöat idag på förmiddagen och DET tyckte mamma var skäl till att inte ta bilen bort till Stormarknaden. Men jag sa att jag inte orkar promenera ens till Tokerian, så det får bli garaget, bilen och Stormarknaden. Det bara måste gå. MEN JAG ÄR BARA LITE FÖRKYLD, JUH! Detta överlever jag.

Värre är det för Fästmön som har ont i huvet och feber. Med tanke på den höga feber två av ungarna fick, så är det inte bra. Tur att snälla mormor åker ut en sväng idag och hittar på nåt med Elias som är hos sinmamma för att vara jullovsledig, stackarn. (Först jättesjuk själv, sen jättsjuk mamma.)Annars är det ju egentligen pappa-vecka, så de två systrarna är på Morgonen.

På tal om pappa, så är det varning för att jag skrämmer små barn med min röst idag. Som jag gjorde den där gången i juni förra året. 😈 Notera att just detta att skrämma små barn är en talang jag har ärvt från min far, det är ett som är säkert.

Nu ska jag försöka tvinga i mig lite fil och müsli och sen blir det tandborstning innan vi far till Stormarknaden i sporrsträck. Om jag inte bloggar mer idag så beror det på att jag inte överlevde shoppingturen.

Kanske chilibågar i näsan stoppar upp snor bra??? Anna fotade en gång för länge sen.

Read Full Post »