Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dagen efter’

Ett dagen-efter-inlägg.


 

Fridfull söndag är det aldrig i huset där jag bor. Grannarna bredvid har som kutym att vråla åt sina barn varje morgon mellan klockan sex och klockan åtta. Söndagsmorgnar är inga undantag. OK, jag har inga egna barn, men jag tror inte att väldigt små barn gör som föräldrarna vill om föräldrarna vrålar åt dem. Små barn börjar i stället själva vråla. Eller skrika. Detta är en empirisk observation.

Ost, kex , päron och vin

Ost, kex , päron och vin förhöjde stämningen hemma i vardagsrummet.

Det blev lite sent igår, men nån annan fest än Eurovision Song Contest 2014 gick jag inte på. Och den festen deltog jag i från soffan. I år satt jag ensam och tittade, men det gick bra det med. Jag dukade upp med kex, ett par goda ostar, ett levande päron som jag hittat vid mina utgrävningar samt ett par glas hemtrampat vin. Tände några ljus som doftade äpple. Min godisbunke tog vid när jag var mätt på det salta. Som du förstår mådde min mage inte så bra i natt. Därför hade jag synnerligen estimerat söndagsfrid i morse. Nu blev det inte så.

Vad jag tyckte om schlagerkvällen igår? Tja, först och främst vann rätt låt. Conchita Wurst var en sån värdig vinnare av de enkla skälen att låten är skitbra, framträdandet likaså och rösten fantastisk. Att människor fokuserar på Conchita Wursts sexuella läggning irriterar jag mig bara på. Skägg och klänning, samtidigt – so what? Och vem säger ”han” om Lars-Åke Wilhelmsson när denne går in i rollen som Babsan? Tänk lite!

Men Sanna Nielsen var också väldigt bra igår. Hennes röst är klar, stark och ren och jag tycker även att Undo är en skitbra låt. Tyvärr kan ju bara en låt vinna. Det var länge sen jag slets mellan två låtar, för de senaste åren har det varit ganska mycket skit som har varit med och tävlat. Eller i alla fall sånt som inte tilltalar mina öron. Så om jag bjöd på Conchita i förra inlägget, bjuder jag på Sanna nu.


Idag ska jag vara något mer seriös
och livlig i mina göranden och låtanden än igår när jag bara slappade. Först och främst behöver jag verkligen duscha och tvätta håret, särskilt som jag ska träffa Fästmön idag. Tänkte åka till hennes jobb när hon slutar och skjutsa hem henne. Kanske behöver hon handla nåt till kyl och frys där hemma, kanske får jag en kopp kaffe.

I övrigt ska jag sätta mig och söka ett par lediga tjänster jag har sett. Motståndet är enormt den här gången och jag har absolut ingen förklaring till det. Men det som bland annat påverkar är sånt som finns i mitt bagage och hur jag känner tänker jag inte vädra för öppen ridå, för då… Äh, vi tar det i ett låst inlägg. Kanske.

Vad händer hos dig denna söndag??? Är du ledig eller jobbar du eller vad gör du??? Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagen efter. Ja det är det. Det är dagen efter kvällen före. Men jag är INTE bakis. Det var verkligen länge sen jag hinkade i mig såna mängder att jag blev bakis. Det är faktiskt flera år sen! Och det är jag nöjd med mig själv för. Jag ser nämligen inte det roliga i att bli berusad, jag vill ha kontroll på vad jag säger och gör och hur jag går! Det var inte så att jag fattade ett beslut. Det bara blev så att jag dricker på ett annat sätt idag. För dricker gör jag! Igår delade Fästmön och jag en flaska Villa Puccini (2005; utmärkt årgång, tvärt emot vad andra tycker!). Det blev två små glas till maten och ett halvt efter. Mina egenmålade glas är nämligen ganska små – till skillnad från de vackra glas jag fick av mina så kallade arbetskamrater när jag fyllde 40.


Mina sex egenmålade vinglas.

                                                                                                                                                        Ett av 40-årsglasen rymmer ungefär en halv flaska. Då går det snabbt att dricka en flaska, kan jag meddela…


Svårt att få en bra och skarp bild, men här är ett av glasen jag fick när jag fyllde 40. Glasen är handmålade av en konstnär från Eskilstuna.

                                                                                                                                                          Jag började måla på främst glas efter min skilsmässa. Det var en tid när jag behövde göra nåt med mina händer. Nånting som skingrade alla jobbiga tankar. Att måla var nånting jag alltid drömt om att göra. Så här i efterhand, när jag ser resultaten, tycker jag att jag hade god självinsikt som slutade måla efter ungefär ett år. Men det blev några glas och det blev en lampfot, några lampskärmar, nån glasburk, nån kruka och en och annan korg.

Idag, när jag behöver ha nåt för händer och skingra tankar, sätter jag mig här vid datorn och bloggar. Det funkar bra och det är faktiskt ingen som tvingar nån till läsning av det jag skriver!

Anna började klockan åtta idag, så det blev lite sovmorgon. Men idag hade jag kunnat sova betydligt längre! Igår kväll fick jag nämligen fruktansvärt ont i magen. Jag trodde inte att jag skulle palla att liveblogga från Melodifestivalfinalen, men tack och lov släppte det nånstans mitt i programmet. Och naturligtvis tycker jag att fel låt vann. Jag hade velat se Danny Saucedo representera Sverige i Tyskland. Nu blir det en ung man som är mycket medveten om sitt utseende och som krossar glas för 200 000 kronor varje gång han kör sin låt, Eric Saade. Jag tycker att det är snudd på… Tänk om en arbetslös eller sjukskriven kunde få de där pengarna att leva på under ett år i stället! Ja, jag kan inte hjälpa det, men jag tycker att det är rätt skamligt. Och inte är det säkert heller att Eric Saade får ta med sig sin glasbur till Tyskland, enligt Christer Björkman som intervjuades efter finalen.

Anna jobbar dubbla pass idag, så jag ska åka och hämta hem henne tre timmar mitt på dan. Till söndagsmiddag serverar jag troligen sparrissoppa. Hon har ännu inte fått besked om huruvida hon ska hem i kväll eller inte. Jag skjutsar förstås hem henne – oavsett om det blir idag eller i morgon, men tänkte sen återvända hem. Dels för att jag har ett inbokat möte i morgon klockan tio på stan, dels för att förbereda mig för intervjun på tisdag eftermiddag. Jag börjar bli nervös nu… Men alla gulliga referenter har hört av sig och peppar!

Nu blir det tidningsläsning. Jag bävar för bilderna från Japan, men tänker inte blunda. Rubrikerna skriker ut att tiotusentals människor befaras ha omkommit. Det är förskräckligt. Hemskt.

Read Full Post »