Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘plikt’

Ett inlägg om kollektivtrafik, bilism och äldre.


 

I morse läste jag en benämning på äldre som jag faktiskt inte tyckte var så dum:

årsrika

För visst är det så att vi borde se våra år – och erfarenheter – som en sorts rikedom? Nog kanske en kan komma på en och annan erfarenhet som en skulle ha kunnat vara utan, men… Åren är en rikedom! Därför blir jag extra förbannad när jag gång på gång åldersdiskrimineras när jag söker jobb, till exempel. Jag söker bara tjänster jag vill ha och tjänster jag är kvalificerad för. Och aldrig tjänster där det står att man söker en yngre förmåga. Ändå händer det allt oftare att jag får svar – vilket är ovanligt, men positivt, att arbetsgivare bemödar sig att ens svara… – i stil med att

jobbet har gått till en annan person för att du är för senior.

Senior… DET ordet, däremot, är nåt jag verkligen avskyr! Det låter urgammalt. Och det är jag inte – jag har många år kvar att arbeta före pensionen. Men OK, jag är inte 35 längre…

Rostig gammal bil

Äldre bilar finns det också…

När det gäller äldre i trafiken sägs det att det finns allt fler äldre bilförare som är ute och kör. Detta oroar Transportstyrelsen, som ska utreda om det behövs en obligatorisk läkarundersökning för att man ska få behålla sitt körkort när man är till åren kommen. Ja det låter väl bra om man preciserar vilken ålder det handlar om. Och om man samtidigt inför skyldighet att använda blinkers när man svänger, förbud mot omkörning på sträckor med förbud mot omkörning samt plikt att följa hastighetsbegränsningarna för så kallade juniorer. Du vet, de här småpojkarna som rusar fram i sin pappas BMW/Audi/Volvo. Fina bilar som 17, men de tycks inte vara utrustade med varken blinkers eller hastighetsmätare/farthållare.

Redan idag är våra läkare skyldiga att anmäla till Transportstyrelsen om en patient inte är lämplig som bilförare. I mina ögon har detta inte enbart med ålder att göra, olämplighet kan ju bero på sjukdom. I övrigt står inte läkarna precis vid vågar vägar och leker trafikpoliser. Men det är oroväckande att bara var tionde som drabbas av demens får sitt körkort indraget. Demens kan emellertid drabba en trots att man inte fyllt 75. Det behöver inte heller drabba en fast man fyllt 75… Som en liten påminnelse kan du läsa här om fem trafikregler som många glömmer utan att vara dementa.

Tågmålning på toa

Det är alltid spännande att se om man når sitt mål när man åker kollektivt. Från och med april nästa år får man i alla fall ersättning om förseningen är minst 20 minuter.

Om man inte får roa sig med att köra bil som äldre kan man ju alltid försöka ge sig ut i kollektivtrafiken. Det kan ju bli riktigt spännande att se om man når fram till sitt mål. Nästa år, i april, ska det i alla fall komma en lag som säger att alla resenärer med kollektivtrafik ska få ersättning om förseningen är minst 20 minuter. Detta gäller alltså all kollektivtrafik, såväl lokal som regional och man ska få ersättning oavsett orsak till förseningen. Så från april 2016 är det inte längre intressant om det är snö, löv eller folk på spåren/vägarna – tågen och bussarna ska gå och går de inte, ska resenärerna få ersättning. Kan bli dyrt, det, för vissa bolag…

arg_tant

Jag är för gammal för att skriva nyheter för News 55!

Almedalsveckan har dragit igång. Det är ju roligt – för dem som är där. Vi som inte är där… tja… Men i samband med veckan sker lanseringen av en nättidning för äldre, News 55. Profilerna bakom är Artur Ringart och Fredrik Lundberg, kända från TV båda två. Artur Ringart säger i tidningen Journalisten att han och hans kompisar är intresserade av att göra saker, men ingen tänker på gruppen äldre ur ett kommersiellt perspektiv – förutom Amelia Adamo… Artur Ringart ska skriva en hel del själv, men även låta frilansare i åldrarna 20 – 50 år producera. Men hallå där! Är inte DET lite åldersdiskriminerande? Jag är till exempel 53 bast och kan fortfarande skriva nyhetstexter och andra texter. Dessutom kan jag stava.

Nåja, den som är intresserad kan läsa News 55 gratis – i alla fall till att börja med. Poddradio ska det också bli. Så… en åldring som jag får väl fortsätta att skriva gratis jag också – fast på nån blogg eller två nära dig… Den som tycker att jag är för gammal kan läsa News 55 här!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett maskerat inlägg.


 

TVn genom en lakritshallongodis

Bakom masken…

Inte vet jag vem du är bakom masken – jag kan ju knappt säga vem jag själv är. Inspirerad av en vän gjorde jag ett personlighetstest idag på förmiddagen. Såna test är synnerligen populära nu och jag har gjort ett antal. Självklart kan det innebära att jag skulle kunna agera manipulativt och svara i en viss riktning, men eftersom jag gjorde just det här testet för mig själv ville jag vara ärlig.

Resultatet? Tja, jag får se upp med min självkritik var en varning jag fick. Och det är inte första gången. Inte heller det sätt jag reagerar på återkoppling och mitt sätt att se på mig själv som otillräcklig. Det fanns positiva saker om min person också, som stark känsla för ansvar och plikt och att jag är varm, generös och pålitlig. Nåja, kanske ska man ta såna här test med en nypa salt. För, som jag skrev, det är inte svårt att manipulera resultaten.

Det där med självkritiken måste jag emellertid tänka på. Igår kväll under vårt kräftkalas dryftades en fråga som inte handlade om min person, men där jag ändå tog åt mig och fick min otillräcklighet beKRÄFTAd. (Ja, jag kan skoja lite med min negativa självkänsla som synes.) Fästmön gjorde en fantastiskt god ostpaj (LCHF) som vi åt med gräddfil, rödlök och rom. I glaset hade Anna vitt vin, jag öl och båda Östgöta sädes.

Kräftor ostpaj med tillbehör

Vi hade kräftkalas igår. Anna gjorde en fantastiskt god ostpaj.


Solen har gjort sina trevare idag,
men vi har inte tagit oss för mycket mer än ätit frukost och duschat. Det är skönt att såsa runt ibland, för en annan egenskap jag har är att jag driver mig själv ganska hårt. Det har väl med känslan för ansvar och plikt att göra… I vart fall gör denna ständiga pådrivning mig trött.

Mamma fick ett samtal igår som varade trekvart. Sen orkade jag inte mer, så jag utlovade ett nytt samtal idag. Vidare ska jag ringa en vän som jag gärna vill hinna träffa innan vännen reser vidare. Planerna för min kommande vecka är ganska vaga, eftersom jag har intagit en sorts beredskapsläge. Jag måste emellertid ringa en myndighet i morgon och försöka att inte bli alltför uppjagad över dess inkompetens vad gäller klarspråk. På onsdag väntar ett besök i vården igen. Och så infaller ett par födelsedagar i veckan också, hur nu dessa ska firas. Ryggen är sisådär, inte sämre i alla fall, men vänsterfoten gör ont i en led efter loppisturen igår.

Vad har DU för dig så här på söndagen då??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.

 

Mr Selfridge

Mr Selfridge i mitten, of course. (Bilden är lånad från SvT.)

Britterna gör för det mesta bra dramaserier. En av dem hade i kväll premiär för sin andra säsong. Lustigt nog handlar den om en amerikan som kommer till London för att öppna ett varuhus. Fästmön och jag välkomnade Mr Selfridge in i vardagsrummet i afton och ytterligare nio lördagskvällar i vår. Vad jag förstår har säsong två alldeles nyligen avslutats i England, så det känns riktigt färskt.

Den andra säsongen inleds med att Selfridge’s i London firar fem år. Men förhållandet mellan makarna Selfridge är kylslaget. Fru Selfridge kommer till jubileet, men mest av plikt. Några tidigare varuhusanställda återvänder efter diverse äventyr. Mr Selfridges son deklarerar att han vill sluta skolan och i stället arbeta på varuhuset. Han får naturligtvis sin vilja igenom – och får börja på lagret. Mrs Selfridge har fått en ny väninna som gör en uppläsning av sin bok på varuhuset. En bok med titeln Lusthuset. Ovanpå detta dyker lord Loxley upp. Han inte bara avslutar sin makas konto på Selfridges, han är ytterst otrevlig mot ägaren…

Som vanligt roligt, dramatiskt och kostymuppvisning. Toffelbetyget blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett husmoderligt inlägg.


Den här lördagen
började med att grannen vrålade tre gånger så att mina fönsterrutor skallrade. Den sista gången vrålade jag tillbaka:

Håll käften!!!

Då blev det faktiskt tyst… Jag kunde ligga kvar i sängen och läsa Louise Penny en stund medan kaffet puttrade i perkolatorn i köket.

Snö på baksidan

Snö som kommit under natten på baksidan.

I natt har vintern återvänt. Inte så kul, men väntat. Alla prognoser – utom lokalblaskans från igår – talade om snö och blåst. Det blåser ganska mycket utanför, faktiskt, men den snö som har fallit är mest blask som jag hoppas försvinner snart. Solen skiner på den, i alla fall.

smörpapper på duk

Att stryka med smörpapper över en stearinfläck är ett gammalt husmodersknep.

Jag har ägnat min morgon – förutom att skrika håll käften – åt husmoderliga plikter. Bland annat har jag jobbat med två besvärliga fläckar som jag vill få bort. Till den ena använde jag fläcktvål och vatten, till den andra, smörpapper och strykjärn. Och faktum är att jag tror att det gav positiva resultat!

För ett tag sen fick jag stearin på en fin köksduk. Jag har en förträfflig liten bok med en massa husmorstips. I den kunde jag läsa att duken ska ligga i frysen över natten. Därpå ska man försöka avlägsna så mycket stearin som möjligt med fingrarna, för att slutligen stryka duken – med smörpappar mot stearinet som suger upp eländet.

Strykjärn o bräda

Passade på medan järnet var varmt att stryka lite annat i högen också.

När jag ändå var igång drog jag förstås järnet på övrigt som låg i strykhögen. Hade tänkt vänta till i morgon eftersom jag dessutom körde en maskin tjockis-svart på förmiddagen. Nu får jag göra om min planering lite eftersom jag troligen ska jobba en stund i morgon.

Efter hushållsarbetet tänkte jag skriva lite texter för framtiden innan jag ringer mamma samt slutligen skjutsar hem den hårt arbetande Fästmön när hon slutar jobbet. På så vis sparar jag en hög tjockis-svart strykning till i morgon, men jag får också vila – lite, i alla fall – i dag. Och i morgon. Hoppas bara att jobbet inte tidsmässigt krockar med en film jag vill se på tv klockan 21 i morgon kväll.

Blåsten suger tag i träden utanför och snön ligger envist kvar, men beware: vårsolen är stark! Starkare än man tror. Precis som Petite Moi…


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu har jag gjort nåt som jag anser vara min plikt: jag har utnyttjat min demokratiska rättighet och skyldighet, anser jag, att rösta. Jag åkte helt sonika till Stormarknaden där man kan förtidsrösta.

På Gränby kan man förtidsrösta på en plats på bottenvåningen mellan Stadium och Systembolaget. Där finns valsedlar och valkuvert och tre valbås. Tyvärr hade ett par placerat sig framför valsedlarna för att diskutera hur själva röstningen går till. Trots att jag bad dem om ursäkt två (2) gånger för att jag ville komma åt valsedlar och kuvert flyttade de inte en millimeter på sig. I stället sa kvinnan:

Måste du vara så sur?

Jag svarade faktiskt inte på en sån idiotisk fråga eftersom jag inte vet om hon var så KORKAD att hon avsåg mig eller mannen, men hade god lust att säga nåt i stil med

Måste ni stå så i vägen?

Det bildades nämligen kö bakom paret. Jag är inte lika tråk-svensk utan klampade runt paret och bad dem om ursäkt. Kanske inte på mitt mest milda sätt, det medges, men man undrar om de inte hade kunnat tänka lite själva…

Förhoppningsvis noterades paret som orsakde en viss irritation av de personer som tog emot mina valkuvert så att de ingrep. I annat fall får man kanske placera bord med valsedlar på två ställen – ett där man kan stå och ”diskutera” och ett lite mer avskilt där de som ska rösta kan plocka åt sig valsedlar utan att behöva trängas eller bli tvungna att plocka på sig valsedlar från ALLA/MÅNGA partier eftersom de kanske inte vill avslöja HUR de röstar… Tänk på det nästa gång! Själv hade jag TÄNKT förbereda genom att ha valsedlar med mig, men eftersom partiet jag röstade på inte hade lämnat några i min postbox kunde jag inte göra det.

Men nu är det gjort i alla fall. Nu har jag gjort min plikt och jag kan bara hoppas att min röst var rätt… Jag är ju lite yr i huvudet på grund av vissa kroppsliga brister, men ett huvud har jag och jag tror att jag la i rätt valsedlar i kuverten… Vi får se på söndag kväll…

Read Full Post »

Med dottern försvunnen – liket hade ännu inte påfunnits – och filmen med fruns märkliga sexuella aktiviteter levererats – valde D att ta hustrun H och sonen och fly till sommarhuset. Men jag visste ju självklart var det låg eftersom E lämnat en mycket detaljerad vägbeskrivning. Det var sen vår, men ännu mycket kallt på nätterna och det gladde mig att familjen skulle få känna på en mindre bekväm tillvaro ett tag. Till dess att jag ”knackade på”.

Eftersom jag visste att jag mentalt sett hade lyckats förföra hustrun och därmed hade inlett ett platoniskt förhållande med henne, beredde hon mig inga större problem. D själv var vid det här laget så skärrad att han tycktes ha svårt att tänka klart. Och av den knubbige gossen förväntade jag mig inga som helst problem eftersom hans största oro var huruvida han skulle få tillgång till tillräckligt mycket ätbart.

För första gången sedan den här berättelsen startade var D riktigt ur balans. Han agerade tillsynes ologiskt i vissa fall – jag menar, fly till ett sommarhus som inte var tillräckligt varmt och som var mycket ensligt beläget. Och dessutom måste han ha förstått att jag visste VAR huset var beläget. Kort innan avfärden hade han fått märkliga utbrott på sin arbetsplats. Han höjde rösten flera gånger om dagen, smällde i dörrar och gav folk sparken extremt godtyckligt. Tyvärr drabbades åter ett antal oskyldiga av min hämnd, men jag såg ju inte mina handlingar som hämnd utan som en plikt. En plikt att utdela straff till den skyldige. Och min tanke var hela tiden att gottgöra oskyldigt lidande när jag förrättat mitt ärende till punkt.

Jag lät trion vara ifred i ett par, tre dagar i sitt sommarhus innan jag på nytt slog till. I tron att den var någorlunda säker hade familjen tagit sig in till närmaste by för att fylla på förråden. Det var inte alls svårt för mig att ta mig in i huset. Jag gjorde exakt vad D hade gjort mot E och jag gjorde därför det hela så likt som möjligt:  jag flyttade helt enkelt på ett antal föremål så att man skulle förstå att någon hade varit där. Någon som inte hörde hemma där och som ville familjen ont. Jag tog upp ett fotografi på den saknade dottern (hon som ju inte enbart var saknad utan också död) och släppte det i golvet. Ramen sprack och glaset gick i tusen bitar. Jag flyttade på en klocka – jag placerade uret, det var ett årsur – på ett annat bord. Och så lämnade jag en röd ros på H:s säng. Hustrun, som älskade de döda…

Read Full Post »