Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘varsam’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Det är onsdag och för tillfället betyder det När livet vänderJag förväntar mig ett starkt program i kväll, som vanligt producerat, styrt och varsamt lotsat av duktiga Anja Kontor.

Anja Kontor skärmdump från Svts webb

Anja Kontor möter människor för vilka livet har vänt. (Bilden är en skärmdump från SvTs webbplats.)

 

Sara

Sara Nyd är fortfarande ung, men har flera självmordsförsök bakom sig.

Kvällens program hade tema självmord.  Vi tittare fick höra när unga Sara berättade om sina självmordsförsök. Som så många andra som tänker på självmord och försöker ta eller tar livet av sig såg Sara ingen utväg. Den enda vägen var att dö. Inte ens tanken på dottern kunde hindra Sara från att lägga snaran om halsen vid sitt andra självmordsförsök.

Det är så många tankar som springer runt i huvudet under och efter programmet. Kommunikation är det som återkommer. Att prata, prata, prata, prata… Att våga fråga, men också att våga stanna och höra svaret. För det kan rädda liv. Av alla de fyra (4) självmord som sker varje dag i Sverige är det säkert flera som är impulsiva och som hade kunnat förhindras.

Efter programmet kunde tittare chatta med Anja Kontor och med Caroline från Mind självmordslinjen fram till klockan 21.30. Jättebra initiativ!!!

Missade du kvällens avsnitt? Då kan du titta här på SvT Play (avsnittet kan ses till den 15 april 2016).


Läs mera om När livet vänder:

När livet vänder: Johann

Här kan du läsa om Fredrik och alla de andra människorna som var med i den förra säsongen.

Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter (Den ursprungliga texten uppdaterades i augusti 2014.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej, jag orkar fan inte vara snäll. Men sanningen är att jag HAR erbjudit flera stycken min plats här. Ingen vill ha den. Ingen vill ha en stor, FET kniv stucken i sig i morgon. Det är Lucia i morgon och på TV sänder man från Uppsala. Jag brukar försöka titta på Lucia-TV (gammal familjetradition), nu får jag väl se andra ljusets änglar…

ängel

Den här ängeln fick jag av Fästmön för ett tag sen.


Jag hade tänkt föreslå
narkosläkaren att man skulle såga av min onda häl på samma gång, när jag redan är sövd, menar jag. Rationellt och bra, kanske till extrapris rentav. Men han pratade inte svenska. Inte så mycket engelska heller.  Anmärkningsvärt, tycker jag!

Annars då? Jorå, de är rätt snälla här även om jag har fått fylla i samma jävla hälsodeklaration tre gånger på kort tid. Inget var inlagt i min journal heller. Till sist känner jag bara för att lämna trams-svar, men sen tänker  jag att det kanske, KANSKE slår tillbaka på mig själv…

Men en bra grej var att jag äntligen, vid 50 års ålder, fick veta vad jag har för blodgrupp!

Läkarundersökningen gick bra. Jag hade tänkt vägra kandidat, men kandidaten var varsammare än doktorn. Doktorn, som började tjafsa om varför jag inte plockat ut mitt recept 2010… Tänkte vråla:

Varför opererade ni mig inte då i stället så jag hade sluppit lida i två år till?

Men det sa jag inte, bara muttrade nåt om att det var otänkbart av olika skäl.

Annas snälla mamma och den mest älskade Annan skjutsade upp mig hit. Det var så skönt, för jag var väldigt medtagen av gårdagens kroppsliga protester. Det är så gott att veta att familjen bryr sig! Min egen lilla mamma har redan ringt Anna och varit hysterisk, jag har ringt mamma och försökt lugna. Min nästan-bror skickar inkännande mejl och mamma-kusinen B med man tankar och kramar. Och alla kära ni som skickar hälsningar här… JAG ÄR ÖVERVÄLDIGAD! TACK!

I morgon lär jag nog inte blogga. Jag lär nog vara ganska död för världen. Du vet, ont krut… etc etc… Det värsta är att jag måste ta av mig förlovningsringen. Fy!


Livet är kort. Tyvärr kan jag inte se Lucia i morgon bitti för Södra tornet står i vägen.

Read Full Post »

Jamen hej å hå! Av lunchens övning har jag lärt mig tre saker:

  1. Tro inte att du vet var stans sportaffärer ligger!
  2. Tro inte att iPhonens kartläsare kan leda dig dit!
  3. Tro inte att du klarar av att boka tid via internet!

Jag måtte vara hur blåst som helst! (Jorå, ser hur en och annan nickar medan h*n läser detta.) Jag trodde alltså att jag hade bokat tid hos en ortopedtekniker på Team Sportia i Boländerna idag kl. 11.30 för avgjutning av mina fötter. Det hade jag inte lyckats med. Jag trodde också att jag visste var Team Sportia i Boländerna ligger. Det visste jag inte – men det vet jag nu! Och jag gav iPhonen en ny chans efter totalmissen i fredags när den skickade oss till Tibble kyrka i stället för till Täby kyrka. Den klarade inte av att hitta till Team Sportia heller. Men en iPhone är också en mobiltelefon. Det slutade med att jag ringde affären och fick kördirektiv från gokartbanan, där jag hade hamnat… Stort tack för den mänskliga insatsen, Team Sportia!

Som tur var har Team Sportia inte bara serviceinriktad kassapersonal, affären har en ytterst serviceinriktad orotpedtekniker vid namn Jerry Berglund också. För trots att han inte hade fått in nån bokning på mig kl. 11.30 tog han emot mig. Jag fick kliva upp på en spegelpall medan Jerry klämde och tittade. Han var väldigt varsam, men det klart att lite ont gjorde det allt. Sen fick jag hoppa upp på britsen, på mage, medan Jerry ritade på mina fötter och sen göt av dem. Det visade sig att mina fötter, tvärtemot vad jag alltid har trott, är smala. De må vara stora – storlek 41 – 42 – men de är smala. Och vänsterfotens häl är smalare än högerfotens.

Ortopedtekniker Jerry Berglund med avgjutningen av min vänsterfot.


Från avgjutningarna
ska Jerry göra inlägg till mina skor. Han bygger upp båda inläggen exakt efter hur mina fötter är skapta. Det blir nån sorts upphöjning i valven och själva hälen ska liksom klämmas ihop sidledes och lyftas upp, allt enligt de ritningar som Jerry först gjorde på min fot och därefter på avgjutningarna.

Avgjutningen av min vänsterfot. Pilarna visar var jag har ont och var det ska klämmas ihop, så att säga.


Totalt kostar mig ett par inlägg
1 599 kronor. OK, det är mycket pengar, men jag vill inte att den här mindre roliga åkomman blir kronisk. För det kan den faktiskt bli, enligt Jerry! Om en vecka exakt får jag hämta mina nya inlägg. Och nästa gång lär jag ju hitta…

Utsläppt, med nytvättade fötter, tog jag en sväng runt hörnet, mest för att försöka hitta en toa, men också för att få i mig lite lunch innan jag åkte tillbaka till jobbet. Toan fann jag i sista minuten, lunchen blev… lite stor… Jag orkade äta ungefär hälften.

Lite mycket lunch, dårå…


Nu stinker hela jag friterade strips.
Jag hade sett framför mig en tallrik kyckling med ris, det blev detta. Men nöden hade ingen lag och hälften av maten hamnade i min mage. Frågan är om jag kan äta nånting mer alls idag.


Livet är kort.

Read Full Post »