Julafton 2015

Ett inlägg om min julafton.

---

 

Inlägget är senast uppdaterat cirka kl. 00.35 på juldagen.

Det här inlägget uppdateras då och då under dan när det händer nåt i min lilla värld. Jag vet att det finns många där ute som sitter ensamma idag och kan jag på nåt sätt roa er med glimtar från Toffellivet så var så god!

 

Ända till halv nio sov jag i morse. Då var det nån vän som tyckte att jag skulle spela Wordfeud. Jag har haft en slapp morgon. Tomten hade varit på besök i natt och hängt en julstrumpa på dörren. Men på paketens etiketter stod det att de var från Tomtemor och julstrumpan doftade inte precis strumpa utan min mammas parfym…

Jag har haft två timmar i sängen med dator och bok omväxlande. Vidare har jag skrattat åt ett sms med en julhälsning som kom fel och längtat efter sms från min kära, som är så stressad och har mycket annat än mig att tänka på idag. Och så har jag ondgjort mig lite på Twitter över en kort text hos lokalblaskan där skribenten har använt hen, troligen i felaktigt syfte, nämligen att dölja könet på personen texten handlade om. Det är då det blir löjligt med hen. Och fel.

Nu ska jag sätta på mig den blåvita tomteluvan och se på julfredens utlysning i Åbo, en tradition i vår familj. Förhoppningsvis blir jag lite snällare till kvällen så att det kommer några klappar under granen med mitt namn på etiketterna…

Här är några bilder så länge:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och nu är julfreden utlyst. I Åbo. Här hemma har vi brakat ihop eftersom jag råkade säga att julstrumpan luktade parfym och att jag inte äter så mycket godis och choklad längre. (”Inget duger.”) Att jag fick likadana kökshanddukar som jag fick i julklapp förra året sa jag inte. Jag gick ut i badrummet i stället och startade en maskin tvätt på självaste julafton. Tvättkorgen svämmar över – och jag också.

Julfreden är utlyst – i Åbo.

Vid lunchtid fixade jag lätt frukost åt oss. Min gick, som så mycket annat just nu, sönder. Därefter – eller typ under tiden – var äggen klara. Räkorna var på tining. Ägghalvor gillar vi här, men nu är äggen slut. Jag har gjort iordning halvorna med räkor, lax, majonnäs, rom och dill. Den bilden kommer kanske senare. Nu måste jag nämligen hänga tvätt och hjälpa mamma med hennes mobil. Igen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu har det kommit klappar under granen. Jag passade på att klämma lite, för se barnslig är jag också – förutom elak, ordbajsande och knäpp.

Mycket att klämma på…

Medan jag klämmer klappar halshugger skär mamma upp den inlagda sillen. Sen har vi förberett en del till julmiddagen som vi dukar fram till efter Kalle Anka. TV:n åker på prick klockan 15 så slipper vi se sånt vi inte vill se.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så har vi kollat på Kalle, ätit gott och druckit gott, tänt lyktor på ballen*, sjungit snapsvisor (fem stycken). Nån diskpersonal kom inte, så min lilla mamma erbjöd sig. Jag tackade inte nej. Snart kommer kanske tomten – om vi har varit snälla, vill säga…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter mat och disk kom så tomten. Vi hade visst varit snälla båda två, för det var berg av julklappar som dolde sig under granen. Jag fick så fina julklappar. Den första jag öppnade var från mamma och det var doftljus. Vännen FEM hade köpt mig Gården, en bok som stått länge på min önskelista, men som jag inte fått tag i. Av Jerry fick jag tre fina böcker, varav en som jag känner ska bli extra spännande att läsa. Vännen Inger hade också hittat en spännande bok som hon skickat. Senare på kvällen fick jag ett fint sms från henne om varför hon valt just den boken. Anna gav mig böcker – och en av böckerna gav jag henne också. Lite dumt, men… Av Annas snälla mamma fick jag en fin kökshandduk med får på och ett alldeles för generöst presentkort. Mamma gav mig också böcker, men även handdukar, choklad, tvål och ett underlakan. Från Anna och barnen fick jag en burk med fina marmelader. Och vännen Irene hade sänt mig ett jättevackert bokmärke. Ingen gissade på paketet från NK** och vad det innehöll. Jag hade mina aningar och ja, det var en burk blått bläck och en burk svart dito. (NK är pennfetischist och har smittat av sig på mig.) Sen viskade en liten fågel att det fanns en gemensam julklapp till Anna och mig från yngsta bonusdottern och hennes kille samt ytterligare en klapp. Jaa… människor har verkligen varit generösa – för inte har jag varit så snäll att jag förtjänade hela tio julklappsböcker och en massa annat fint… Tack snälla alla!!!

Nu ska en nöjd Toffla läsa sig till sömns och sakna sin Anna, för det gör en en sån här dag. Saknar och längtar lite extra mycket…

Här kommer några bilder på alla fina klappar:

Detta bildspel kräver JavaScript.

I morgon är det juldagen och då tar vi som kan en rejäl sovmorgon. God fortsättning på julhelgen önskar jag dig!

*ballen = balkongen
**NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lyssnande, hjälpande och gott från naturen

Ett inlägg i vilket Tofflan avslöjar att hon inte är så bra på att lyssna, alla gånger, men att hon gärna vill hjälpa om hon kan.

---

 

Det är inte alltid jag lyssnar, mina stora elefantöron till trots…

Det är inte alla förunnat att känna sig behövd. För egen del försöker jag ta alla chanser till det, eftersom jag har begränsade sociala aktiviteter bortom cyberspace, det vi kallar In Real Life. Sen vill jag gärna hjälpa om jag kan. På intet sätt är jag emellertid nån expert på att lyssna även om jag försöker mig på det. Idag hade jag ett uppdrag hos L och Annas snälla mamma på eftermiddagen. Men det var ett par saker jag skulle fixa först under förmiddagen. Bland annat skulle jag slänga in lokalblaskan till Lucille & co. Inte hade jag tid att lyssna då, inte. Jag blev bara irriterad på att deras lås var så knäppt. Sen insåg jag att de redan hade kommit hem… Sååå pinsamt – även om det faktiskt var Lucille som hade sagt att de skulle komma hem först i kväll… Vi fick en kort pratstund medan jag förberedde min avfärd. Utan att gå in på närmare detaljer kan jag bara hålla med om att vissa sjukdomar är hemskare än andra för närstående.

En Samsung försökte jag få lite bättre fart på idag.

Hos L och Annas snälla mamma var det lite teknikstrul och ”städning” som behövdes. Jag tipsade om en del tricks och förenklingar samt gjorde några smärre ingrepp. Inte vet jag om deras dator piggnade till, men jag tror det. Medan den jobbade på enligt mina kommandon intog vi kaffe på en inglasad balle*. Det kom naturligtvis en insikt till mig att så skulle jag också vilja ha. Inglasat, alltså. Men… det är ju det där med att kunna betala…Drömmar är gratis, fast tänk så man skulle kunna förlänga utesittarsäsongen både framåt och bakåt. Sen grejade jag lite till med en mobiltelefon som vägrade ringa upp andra telefoner. Dessvärre fick jag ge upp. Detta i sin tur gör nog att ägaren blev mer motiverad att inhandla en smartphone. Det tror jag blir jättebra.

Sin familj och sina vänner hjälper en för att en vill. Betalt tar man inte. Men jag såg i ögonvrån hur Annas snälla mamma kom med en grön påse när det drog ihop sig för avfärd för min del…

En grön påse…

På hemvägen köpte jag fisk till middag. Inte kunde jag motstå att inhandla ett paket frysta, röda godingar heller. Och HEPP! så försvann en tiondel av månadens matpeng. Men det skiter jag i. Ska inte jag få äta kräftor bara för att jag är arbetslös?

ICA:s jumbokräftor brukar jag gilla bäst.

Vid garaget hemma i New Village träffade jag en granne som alltid har varit väldigt vänlig. Vi brukar småprata lite när vi ses vid våra bilar eller på affären, men idag tog vi sällskap en bit. En del av ett livsöde fick jag höra. Det gjorde att jag inte kunde låta bli att lämna mitt visitkort och ärligt säga

Ring om du behöver hjälp! Så länge jag är arbetslös har jag för det mesta tid.

Sen gick jag hem och strök kläder och funderade lite på vad jag ska packa. Jag bestämde mig också för att inte satsa på att stressa fram nästa bokrecension, utan den får göras när vi har kommit hem igen. I kväll vill jag vara lat och se en Kommissarie Banks som jag spelade in från SvT på DVD-hårddisken igår kväll. Först blir det emellertid middag. Till firren kokar jag färskpotatis (hoppas att dillen lever!) och serverar romsås.

Och nu undrar du väl vad det var i den gröna påsen??? En burk och fyra askar plockade jag upp…

En burk och fyra askar med gott från naturen!

Det var en burk svartvinbärssylt, två askar med bär (blåbär och hallon) och en ask med kantareller. Varifrån den svampen kom har jag en viss aning om. Hoppas det svider riktigt ordentligt för den så kallade ägaren som inte riktigt har koll på gränser och allemansrätt…

*inglasad balle = inglasad balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagsskola med fingervisning, till Maxi och planering av en mordresa

Ett fingervisande inlägg med litterära anspelningar, som vanligt.

---

 

Fingervisning pågår!

Det var verkligen TUR att författaren Sofie Sarenbrant inte blev ilsken för att jag la upp bilden här bredvid på Instagram och kallade den Fingervisning pågår! Hon till och med skrattade åt bilden och gillade den. Så nu lånar jag hennes bok igen och kör bilden även på bloggen som illustration till dagens söndagsskola. Sen ska jag läsa boken också, den är riktigt spännande efter cirka en fjärdedel.

Ja, jag skulle ju ha mobiltelefoniutbildning med lilla mamma, numera 80 år. Det var söndagsskolan. Och det gick väl så där. Mamma är nu inne på sin fjärde mobil. Denna gång har jag och Fästmön köpt henne en äkta seniormobil – jag hatar ordet senior, tycker att det är löjligt! – i hopp om att mamma ska använda den, typ ta med sig den när hon går hemifrån ifall hon plötsligt behöver ringa eller nån behöver nå henne.

En seniormobil till mamma.

Motståndet är kompakt från mammas sida. De en gång så flinka flickfingrarna vill inte riktigt hitta snärten på tangenterna. Att detta skulle ha nåt med gamla leder att göra är bullshit – det handlar om min mammas långa naglar. Mamma är ytterst mån om sitt utseende. Jag har till exempel inte sett ett enda grått hårstrå på hennes huvud. Jag har aldrig sett hennes naglar korta och omålade heller…

Jag hoppas att jag har lyckats förmedla hur hon svarar i sin mobil och hur hon ringer. Men man vet inte så noga. Det handlar inte om att mamma är korkad eller dement – hon är ovillig. Vi tragglade ett tag och som belöning (för mamma) åkte vi till ICA Maxi och Ö o B för att handla. Jag börjar allvarligt tro att mamma äter toapapper, för förrådet har nu gått från stort till enormt.

En liten åktur blev det innan vi for hem för att dricka eftermiddagskaffe och skrapa veckans Trisslott. Då var klockan 16.30. Jag tryckte i mig såväl citronmuffin modell gigantisk samt fingerkex antal många. Sen skrapade jag fram en vinst på 60 spänn åt oss. Det blir två nya lotter, har vi bestämt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En stunds läsning i ovan nämnda bok blev det för min del innan det var dags för middag. Idag lagade vi mat hemma på riktigt. Vi kokade potatis med dill, ställde fram matjessill med tillbehör och jag tog tre snapsar Svenskt vatten, det vill säga Östgöta sädes, det göttaste brännvinet i världen. Östgöta sädes uttalas för övrigt Öschöta sädes och inte på nåt annat sätt, dumma ståkkhålmare.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter maten blev det äntligen tillfälle att ringa Anna! Vi har inte talats vid sen i början av veckan. Det blev en del avrapporteringar och sen berättade jag om ett evenemang som vi eventuellt skulle kunna bevista i sommar. Lite senare började jag kika på olika möjligheter och jag kan avslöja så mycket som att vi planerar en mordresa tack vare en god person vid namn Sven-Bertil. Eller… Sven-Bertil heter nånting annat, men jag vet inte h*ns identitet. Det kanske inte ens är en man..? Oavsett är det en mycket godhjärtad person som tycker att jag ska göra denna ruskiga tripp.

Min kväll avslutades med en promenad ut till sopstationen och sen, utan soppåsar, en promenad längs med vattnet. Trots det trista ljuset fick jag ett par bilder som jag blev ganska nöjd med. Och med dessa bilder avslutar jag det här inlägget för att kunna läsa en stund innan jag släcker. I morgon ska jag inleda dan med byråkrati och administration så att jag kan överleva ett tag till. Men på eftermiddagen ska jag göra nåt roligt igen: träffa vännen FEM!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Återbesök i Gryttby

Ett inlägg om vår årliga tur till Emmaus i Gryttby.

---

 

Idag blev det ett återbesök till Emmaus i Gryttby. Fästmön och jag brukar åka dit en gång om året och botanisera bland allt från blomkrukor, husgeråd, möbler och badrumsinredningar till kläder, skor, böcker och diverse småpryttlar.

Det brukar bli en eftermiddagsutflykt, en tur ut från hemmet. Att bara titta på fina och roliga saker kan vara ganska stor stimulans för en som sällan lämnar hemmet. Det blir liksom påfyllning i fantasin, såväl som i det estetiska sinnet och humorn. För med Anna är varje utflykt ett litet äventyr, en spännande och rolig resa i livet.

Flera uthus och en huvudbyggnad är fyllda av prylar från golv till tak. Jag tyckte att det var bättre ordning i år. Sakerna var fint uppställda och det var lätt att titta och hitta. Bara en snörvlande och väldigt närsynt farbror som stod i vägen då och då idag. Fast han hörde ju förstås inte till varken inredning eller saker.

Innan vi lämnade Gryttby tog vi en fika. Och med hem följde för min del… jaa, gissa vad!..

Här är några bilder från årets Gryttby-tripp:

Detta bildspel kräver JavaScript.

På vägen hem till stan berättade Anna om när hennes farfar flyttade hemifrån – vid 70 års ålder samt visade huset han flyttade till. När vi hade skrattat färdigt stannade vi till i Gamla Uppsala och tittade på loppisen där. Även där fanns det fina saker! Ägaren kände igen oss och frågade Anna hur det hade gått med golvlampan hon köpte där sist. Ingenting följde med oss därifrån, men vi beundrade fina burkar – och såg en och annan Tutt-Lisa i glas, denna gång blått…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och innan vi körde in i garaget svängde vi in till Tokerian – det är ju lördag och två söta tanter behövde lördagsgodis för att bli ännu sötare… (Nej, ingen bild!)

När ett kilo räkor har tinat ska jag glufsa i oss det tillsammans med aioli, dill, citron, avokado, kokt ägg, vitt vin med mera. Tyvärr har det mulnat på, så vi kan glömma ballen* till middag och får äta i köket, som vanligt.

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Livet på en räkmacka

Ett gott inlägg.

---

 

En räkmacka med hopplock från olika kylar, frysar och Tokerian.

Då och då händer det att människor undrar hur jag kan leva som jag gör utan nån inkomst. Jag har lust att svara

Det ska du skita i!

Men det gör jag förstås inte, jag är för väluppfostrad. Fast jag kan avslöja att mitt knep är att leva snålt nio gånger av tio och sen unna sig den tionde gången. Vissa dar äter jag middag för en femma. Då kan jag tillåta mig att köpa fyra goda viner – som igår. (Varav ett par av vinerna för övrigt var billiga viner.)

Blåbär och hallon till filmjölken blev det i morse.

Igår kväll kom Fästmön hit. Då åt vi räkmackor. Livet på vår räkmacka gick till så att vi samlade ihop det vi hade i våra kylar och frysar, så det enda jag behövde köpa var dill och en citron. Resten fanns redan, inköpt nån dag när det fanns pengar i hushållskassan. Och genom detta hopplock kunde jag köpa oss lite C-vitamin som vi behöver efter den hiskeliga influensan, eller vad det nu var, som vi drabbades av för ett par veckor sen.

Idag hade jag fått ett meddelande från a-kassan. Utan att ha läst det fick jag rusa in på toa. Jag reagerar alltid så när a-kassan mejlar att jag har ett meddelande att läsa på Mina sidor, så det hade inget med räkorna att göra. Det var en specifikation på en utbetalning jag får på torsdag. Den sista på ett tag. Jag får inte ens ut en tredjedel av vad jag tjänade på min senaste visstidsanställning. På specifikationen står att jag har 70 procent. Men min dagersättning har aldrig sänkts, för jag har en gång i tiden haft för hög lön. Att slå i det taket gör rätt ont. Nu menar jag inte att man ska bli rik av att gå på a-kassa, men faktum är att jag lever på ett par tusen under existensminimum varje månad, ungefär. Det går. Allting går om man bara ger sig den på det. Men jag är inte nåt kap längre för den som tror att jag är förmögen…

Jag berättar inte detta för att du ska tycka synd om mig eller för att stilla nåt dåligt samvete hos mig själv. Jag skriver om det i en konstaterande ton som jag hoppas att du uppfattar. Sen vet jag att det sitter kärringar framför allt och en och annan gubbe också och tycker en massa och har en massa synpunkter på mitt leverne. Varsågod och kom och byt liv med mig en vecka så får du se hur du klarar det! För ärligt talat har du ingen aning om saker och ting eftersom du ju inte är jag. En sak jag äntligen har lärt mig den hårda vägen de här sex djävulsåren är att… Eh nej. Det tänker jag inte avslöja. Jag har lärt mig många saker, om både mig själv och andra människor. En dag kanske jag dör som en snäppet bättre människa än den jag var 2009. Vem vet…

Nu på morgonen har jag rivit i mina garderober efter nåt helt och propert jag kan ikläda mig denna eftermiddag när vi ska fira en 60-åring i familjen. Det är OK att gå omkring i trasiga kläder här hemma, men baske mig inte när man ska bort på kalas. Kläder är ett nödvändigt ont ibland. De enda av den sorten som jag nu har tillräckligt av och som även är i gott skick är underkläder och strumpor. Men sånt visar man förstås inte upp på nåt kalas. Min gamla mamma sa häromdan att hon tänkte skicka mig en namnsdagspeng senare i månaden att använda till inköp av byxor. Jag vet inte det, jag. Byxor… Är inte det onödigt när jag inte ska nånstans direkt..?

Livet på en räkmacka i New Village har du fått lite glimtar av nu.  Hellre böcker än kläder är det som gäller samt goda viner och nyttig mat en gång på tio. Det bästa i livet är ändå gratis. Kärlek, till exempel, och goda vänner. Att titta på mina blommande växter i köket, växter som jag har fått av två goda vänner, är både gratis för mig och en ren och skär njutning. Tack för dessa skönheter, Agneta och Lucille! Se så vackra blommorna är:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ensamhet och hattifnattande

Ett både ensamt och hattifnattigt inlägg.

---

 

En ensams fredagsfika.

Inte vet jag hur din fredag var, men min var tämligen hattifnattig. Först kände jag mig jätteensam under dan, trots att jag hade mycket att göra. Det som kändes mest ledsamt var att sätta sig ner på eftermiddagen till fredagsfika. En bok, en bulle och en trisslott (som visade sig vara en nitlott) i all ära, men det slår inte arbetskamrater som sällskap. Det är en stor lucka i mitt sociala liv just nu. En lucka som gör rätt ont.

Boken jag läser just nu är på sätt och vis också en ensambok. Den handlar om en kvinnlig författares resor. Att resa är nåt jag drömmer om, men nåt som tyvärr inte är möjligt för mig att göra just nu. Och tiden går. Kanske kan jag ha möjlighet att resa när jag är gammal. Frågan är om jag orkar då. Ja, jag är avundsjuk på alla som berättar att de ska Resa. Men jag är inte missunnsam! Res ni! Det är ni säkert värda. Ni har säkert kämpat hårt för att få ihop tid och pengar till er resa. Jag kan läsa om andras resor i stället. Och det är faktiskt inte genomdåligt.

 

 

Hattifnattandet tog fart!

 

Running duck hette kvällens vita vin. Det passade fint till räkor.

Men sen tog min fredag fart och själva hattifnattandet började! Jag åkte och hämtade Fästmön när hon hade slutat jobba. Vi fnattade ut till Himlen där vi packade ihop yngste bonussonen, hans grejor och Annas väska. En matkasse och en flaska vin följde också med. Vinet intog vi sen till räkorna på kvällen.

Fast innan vi kunde sätta oss till bords skulle barnet till sin fader. Där blev vi ståendes en god stund. Det finns nåt rofyllt i att betrakta en man som lagar mat… Dessutom fick jag KBT-träna min katträdsla. Den som följer mig på Instagram (@tofflisen) vet ju att jag var på pusskalas. Den som INTE följer mig på Instagram kan eventuellt hinna med att se bilderna här intill i högerspalten.

Efter en del hattifnattande anlände vi så till New Village där jag hade förberett för räkfrossa med limeaioli, avocado, citron, kokt ägg, dill och till och med en upptinad bit Brieost. Brieost blir fantastisk god när den har varit fryst! Det är som om smaken kommer fram mycket mer när den har tinat.

Running duck i glaset rann sen ner fint i struparna tillsammans med räkor, aioli med mera.

Vinet, som Anna hade tagit med, hette Running Duck och var ett torrt sydafrikanskt ekologiskt vin av sauvignon blanc och semillon-druvor. Det passade alldeles utmärkt till räkor och aioli, det senare innehåller en hel del vitlök, vilket kan göra det svårt att hitta ett vitt vin som funkar.

Det blir ordning i mitt liv när Anna kommer hit. Tillvaron får en ram och jag planerar och tänker mycket klarare. Dessutom blir livet mycket roligare! Jag vet inte hur många gånger jag har skrattat sen vi kom hem hit… Idag ska vi emellertid fnatta ut till Morgonen IGEN, för yngsta bonusdottern aviserade att hon och pojkvännen kommer på besök i helgen för att hämta grejor. Det blir en familjeträff idag, som Jerry skriver. Kanske kommer äldste bonussonen också. Den enda vi saknar då är äldsta bonusdottern, men hon har ju liiite långt att åka. Vi kanske får ta med henne en stund via Skype.

Jag hoppas att DU inte hattifnattar för mycket i helgen utan finner den ro och vila du behöver. Men mest av allt hoppas jag att du inte känner dig så ensam som jag gjorde igår. Ha en fin helg!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ordning på torpet

Ett gott inlägg.

---

 

Äntligen är Fästmön här och det blir ordning på torpet! Vi har inte varit tillsammans på sex veckor, eller nåt, enligt Annas uträkningar. Ja, vi har ju setts korta stunder, men inga längre. Den här gången lutar jag mig lite extra mot denna fantastiska kvinna – hon har själv erbjudit sig. Det är gott att få kärlek och stöd när man har det tufft. Och det bästa av allt är att jag kan vara mig själv hela tiden, jag behöver inte låtsas orka. För jag orkar inte alltid.

Anna slutade tidigt igår. Trots det var vi inte här förrän framåt kvällningen. Vi skulle ju fara än hit, än dit. Men jag kör så gärna. Passade på att låna en bok på var ställe jag var också. Dessa båda titlar kan tyckas disparata. De tillhör ändå mina intresseområden. Inte vet jag hur andra människor är, men jag är inte FIXERAD vid ett intresse – även om litteratur i sig ofta är gemensam nämnare.

Universums plan och Fallet Thomas Quick – två disparata titlar som intresserar mig.

Det som är extra märkligt med Hannes Råstams bok är att det är jag själv som har köpt den och gett bort den i julklapp till min yngsta bonusdotter 2012. Skrämmande nog har jag inget minne alls av detta. Mitt minne är helt blankt. Det skrämmer mig lite, men jag får väl se det som att mitt cacheminne tömmer sig självt på sånt som är färdigt.

Petite Faiblesse är ett torrt sauvignon blanc och det passade utmärkt till räkorna.

Middagen var snabbt tillfixad igår. Jag hade tinat räkor. Till dessa serverade jag kokta ägg, citron, limeaioli, tomater och dill. Anna skivade avocado, för det är jag inte så bra på. Ett torrt och kallt sauvignon blanc-vin, Petite Faiblesse, var perfekt till. Jag har svårt för vita viner och till räkor ska det nog vara halvtorra viner. Det går inte! Här serveras enbart vita viner som är så torra att de knastrar. Hyfsat billigt och förvånans-värt gott var vinet, i alla fall.

Vi avslutade kvällen med att försöka hålla oss vakna och se Shetland. Totalt är det ju åtta avsnitt som hänger ihop två och två. Igår kväll var det tredje delen, det vill säga första delen av två. (Hängeru med?)

Ryggen väckte mig mitt i en spännande dröm om mitt boksläpp. Jag klev ur sängen och vankade runt lite innan jag kröp ner under täcket igen – och lyckades somna om. Drömde en ny dröm i vilken en person jag skulle luncha med en gång i Märsta var inblandad. Lunchen den gången blev inställd och nåt nytt försök gjordes aldrig. Men i drömmen fick jag hjälp att hitta in i byråkratins labyrinter, Spindeln. (Fråga mig INTE varifrån jag får allt i mina drömmar!)

De som spar de har! Vi har en julklapp kvar från Den Hjärtegoda!

I afton tänkte vi tillreda kyckling till middag, men dessvärre måste vi ge oss ut och kompletteringshandla. En av oss har börjat en diet och den andra halvan är ju sedvanligt matkrånglig. Vi ska också sätta sprätt på presentkortet vi fick i julklapp av Den Hjärtegoda. Enligt givaren skulle det ha använts till jul eller nyår, men eftersom vi inte firade nån av dessa helger tillsammans har vi sparat det. Det blir en eller två flaskor rött vin – den ena till middagen, den andra till vinskåpet.

Vädret är inget vidare och egentligen skulle man helst vilja stanna inne och läsa. Det är grått och ett par minusgrader, det blåser och snön yr. Vi får helt enkelt skynda oss att handla och sen åka hem och ha det gott. Det är betydligt lättare för mig nu när Anna är här och det råder ordning på torpet.

Du som har orkat läsa ända hit ska ha en riktigt fin helg! Kan du gissa vad bilden föreställer???

Vad föreställer bilden???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Räkfrossa och a-kassemagknip

Ett frossande och samtidigt magknipande inlägg.

---

 

Anna på räkfrossa på min balle. Allt ska dokumenteras också. Nu stör jag uppenbarligen mästerfotografen – det syns på hennes blick.

Det är en underdrift att säga att det var lite varmt igår. Men jag klagar inte, det är härligt! Vi hade turen att få vistas en stund i Slottsträdgården. Och så har vi ju ballen*. Den är oerhört het på eftermiddagen och fram till klockan 20. Fästmön och jag inledde därför med var sin liten Ginger Joe och en skål salta nötter. Lite senare, vid 19-tiden, syntes två tämligen lättklädda damer tanter tjejer kladda och smaska med räkor.

Vi hade laddat med ett kilo räkor som jag hade köpt på extrapris häromdan. Räkorna la vi på vanlig formfranska med vallmofrön (fanns i min frys) som vi rostade. Ett par kokta, skivade ägg  och några salladsblad från Slottsträdgården las på mackorna. Lyxartiklarna var limeaioli, saltgurka, dill och citron som toppade det hela. Det var helt perfekt den här heta dan, jag lovar! Se själv…

Räkor och massor av dill på min macka!

 

Wildboar’s rock – vildsvinsvin.

Till mackorna intog vi ett tyskt rieslingvin, Wildboar’s rock, som skulle passa till både fisk och skaldjur. Jag tyckte mest att vinet hade en rolig etikett. Det var främsta anledningen till köpet. När det gäller vita viner är jag tämligen kass. Röda viner, däremot, där är jag en fena på att hitta rätt och gott. Amaroneviner och italienska viner överhuvudtaget är mina favoriter. Men till räkor kan man inte dricka rött. Just detta vin fick förresten både mig och Anna att tänka på en viss familjemedlem som en gång var jagad av ett djur såsom det på etiketten… Nu så här efteråt kan man ju skratta gott åt det, men under själva jakten var det nog inte så roligt…

Vildsvinsvinet kostade endast 65 kronor. Det var torrt och lättdrucket. Dessutom kom det i en PET-flaska – som ju går att panta i vilken livsmedelsbutik som helst! Vin i PET-flaska och skruvkork är ju för övrigt perfekt att ha med sig på picknick – inget spill (om man skruvar åt korken ordentligt) och ingen risk för glaskross.

Vi satt på ballen igår kväll tills det var så mörkt att det inte gick att läsa. Då gick vi in och la oss. Jag somnade samma sekund jag la huvudet på kudden. I morse tog till och med jag sovmorgon. Tyckte att jag var lite värd det efter veckans alla tidiga morgnar med jobbsökeri.

Frukost är nu intagen – på ballen, förstås – och jag satte mig vid datorn en stund innan den ska packas ner för avfärd till Himlen. Jag hade fått ett mejl om att jag hade olästa meddelanden på Mina sidor hos a-kassan, så jag blev tvungen att dra fram sladd, dosa och plastkort för att e-legitimera mig in och läsa. Det första meddelandet var ett goddag yxskaft-meddelande igen. Där efterfrågades mitt senaste arbetsgivarintyg. Det som jag alltså postade till a-kassan den 1 juli och som trevliga Lisa igår mycket riktigt hittade, undanstoppat i en mapp (hennes ord, undanstoppat). Det andra meddelandet var en specifikation. Jag får nämligen ersättning för nio dagar utbetald på torsdag i nästa vecka. Det var blev lite mer än vad jag beräknat, hela 4 455 kronor. Men inte heller det räcker till min hyra som ligger på 4 797 kronor. Tur att jag har pengar kvar från junilönen och att jag hoppas få pengar från min förra arbetsgivare för mina innestående semesterdagar nästa eller nästnästa vecka!

Specifikationen skulle gå att spara som PDF, enligt Lisa. Det gick inte. Jag fick göra en skärmdump. Denna ska jag sen skicka in till Bliwa så att jag får ut några extra kronor på inkomstförsäkringen. Men jag ska ringa Bliwa nästa vecka för att höra om det är nåt mer jag behöver skicka in och om jag behöver skicka in nån ny ansökan. Det är säkrast så, jag vill inte att det ska bli fel.

Meddelandena från a-kassan gav mig magknip – det är standard. För på specifikationen stod det att jag har använt fyra deltidsdagar, vilket jag inte har. Jag har använt åtta timmar de senaste åtta månaderna åt att skriva på uppdrag. Åtta timmar… Det är INTE fyra deltidsdagar, det tycker varken jag eller Lisa på a-kassan. Men uppenbarligen systemet. Och det går ju inte precis snabbt att ändra i det. Vi telefonerade ju igår, Lisa och jag, så nästa gång hoppas jag att detta är ändrat. Hoppas kan jag ju alltid. Men magknip får jag definitivt när jag får mejl, meddelanden eller brev från a-kassan. Alltid.

 

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Äta gott – och bli hängd

Ett inlägg om mat, bland annat.

---

 

Midsommartallrik med tillbehör.

Som de flesta andra åt vi gott igår. För det är väl knappast nån som äter nåt äckligt? Det vore ju bara dumt, eller hur? Framåt kvällningen dukade vi med gemensamma krafter fram vår midsommar-middag. Fästmön ansvarade för potatiskoket, jag för sillframtagningen. Så här mat gillar jag av flera skäl. Ett är att den inte kräver några större insatser, bara handla hem, koka potatis och plocka fram.

Sillar och gräddfil. I bakgrunden lyser vår midsommarstång.

Det ska vara matjessill med gräddfil och gräslök, färskpotatis och ett antal sillar i klar inläggning till. Vi hade inlagd sill, fransk löksill och brännvinssill. På knäckemackan vill jag ha fet och salt ädelost, i snapsglaset Östgöta sädes och en öl därtill. Var sitt kokt ägg och så de goda rörorna vi tillagat kompletterade det hela. Anna konstaterade att det var mycket från spannmåls-sektorn på våra tallrikar. Och en del grönsaker, kontrade jag, och tänkte på gräslöken och dillen till potatisen.

Ädelost och Baby-Bel var de enda ostarna vi åt.

Vi hade också tänkt på mejeri-producenterna och köpt ett antal goda ostar. Men vi glömde ta fram de två godaste – och stinkigaste! För de blir ju så att ögat ofta vill ha mer än magen ibland. I alla fall mitt öga. Men då har vi å andra sidan nåt extra gott till i kväll!

Anna var söt och tog disken. Hon vet hur jag avskyr att diska, att fylla på kaffe och att öppna en ny, inplastad hårdost. Men det senare gjorde jag i alla fall, för en hårdost av prästkaraktär hade vi också på bordet.

Om du trodde att vi glömde jordgubbarna så har du fel. Men dessa intog vi inte förrän närmare sängdags. För min del blev det jordgubbar i mjölk med några droppar ovispad grädde i. Det är så jag helst äter bubbar. Anna tyckte att jag 1) var barnslig som sa bubbar och 2) åtminstone kunde ha piskat krämen styv. Men jag är en Toffla som för det mesta vet vad jag säger (bubbar om jordgubbar) och vill ha (opiskad och ostyv kräm).

Jag blev hängd i Deckarspelet. Notera att jag har gömt en chokladbit under spelasken. Nåt måste man ju trösta sig med.

Häromkvällen spillde Anna ju ut kaffe över heeela vardagsrumsbordet. Duken som låg på bordet blev helt indränkt. Som straff  för detta illdåd utmättes tre omgångar Deckarspelet. Vi orkade en omgång igår och den slutade med vinst för Anna. Hon tog minst ett rätt svar i varje kategori samt 15 poäng. För mig saknades en kategori och så fick jag bara 14 poäng. Ja, ja, man kan inte vinna jämt. Därför avlutades vår midsommarafton med att jag blev (ut)hängd. Men hämnden är ljuv och helgen är inte slut än. Det ska ju bli minst två omgångar till.

Idag fortsätter vi med de sju dödssynderna, framför allt frosseriet. Till middag kan vi tänka oss lax, så vi ska ge oss ut på en fisketur efter sådan. Vädret är mycket bättre idag och om fot och eländig rygg tillåter blir det också en promenad. Kanske kan vi avnjuta både eftermiddagskaffe med glass och middag på ballen* – om solen fortsätter att hålla sig framme och somliga inte grillar. Väckta av gapande grannar har vi redan blivit.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en rad och berätta!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Man behöver inte alltid göra som alla andra

Ett inlägg om midsommar.

---

 

Nä. Precis som rubriken säger:

Man behöver inte alltid göra som alla andra.

Vår egen stång.

Idag är det midsommarafton. Massor av människor känner en massa måsten. Jag är inget undantag, för jag kände måstet att städa på förmiddagen. Inte för att jag är städmanisk utan för att det behövdes. Med fönster och dörrar ständigt på glänt kommer det in ganska mycket damm, nämligen. Fästmön skickade jag iväg till affären i Långtbortistan, nästan. Närå, hon erbjöd sig själv.

Nyduschad och renhårig sitter jag och doftar oliv. Nåt gott ska man väl smörja in sig med ibland. Om en stund ska jag ringa mamma och messa bonusbarnen. Anna ska göra röra nummer två till vår middag, nånting med matjessill, rödlök, ägg och äpple. Jag gjorde min röra igår kväll, den med ägg, lax, dill, grädde och andra nyttigheter.

Sillbord med färskpotatis, knäcke, stinkiga, goda ostar och röror samt öl och snaps tar vi framåt kvällen. På sin lilla shoppingtur inhandlade nämligen Anna nåt gott till lunch kaffet: vaniljhjärtan. Dessa måste provas före maten.

Jag har monterat vår egen midsommarstång. I år får den stå på köksbordet. Varken picknick eller balkongsittning blir det idag. Molnen hopar sig och utomhustemperaturen ligger på knappa 15 grader.

Hoppas du har det bra där du är! Och glöm inte bort det jag skrev i rubriken. För du behöver inte göra som alla andra, gör vad du själv vill i stället, så blir åtminstone du gladare (?) i själen. Jag önskar dig en fin helg – vare sig du firar Midsommar eller inte! Undrar om himlen är lika vacker i kväll som igår..?

Kvällshimlen utanför mitt arbetsrumsfönster den 19 juni 2014. Bilden är inte behandlad på nåt sätt förutom att den är beskuren.

Att titta på himlen i kväll är gratis! Gratis är det också att läsa min recension av Elisabeth Ohlson Wallins nyaste fotobok, Ack Sverige, du sköna…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »