Kaptenen

Ett påhittat inlägg och en rent fiktiv historia. Alla likheter med verkliga händelser är bara tillfälligheter.

---

 

Kapten. Han ville bli kapten. Sjökapten. Segla på de sju haven – eller möjligen bara Ålands hav. Vattnet, vinden, friheten.

Det var krig. Hans mamma sa:

Som kapten måste du vara kvar till slutet. Kaptenen är den som sist lämnar skeppet när det är på väg att sjunka.

Gossens dröm slogs i spillror. Hans samlande av vykort med skeppsmotiv upphörde i takt med att de sänktes.

Till främmande land sändes han. Den nya drömmen blev ett par långa byxor. Han fick slita ont, men han lärde sig att ro. Byxorna blev hans efter tre år.

Sjökapten blev han inte, inte heller svartkappa. Hans envishet lärde honom ett nytt språk. Den första drömmen krossades, men han vägrade att följa i fädrens spår. Andrahandsvalet bland drömmarna gjorde honom till kapten över orden. Och när han inte fick skriva knöt han en matta av sina tårar. Sen drunknade han.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Jag lyssnar på regnet

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Regeringskris ett faktum

Ett politiskt inlägg.

---

 

Budgetdebatt pågår, liksom regeringskris.

Nej det här är ingen politisk blogg, men det går ju inte att blunda för det som händer i Stockholm just nu. Inte heller kan jag låta det vara okommenterat från min sida. Sverige har hamnat i ett läge som jag länge har fruktat. Ett läge där ett visst parti, som fick irriterande många röster i höstens val, har fått en roll som det utnyttjar maximalt.

I skrivande stund är dagens budgetdebatt nyligen inledd. Den debatt som kan sluta med att statsminister Löfven avgår. Eller att det blir nyval. Det irriterande partiet har gått in för att sänka alla regeringar som inte tänker minska invandringen, menar politiska kommentatorn Ewa Stenberg på Dagens Nyheter. Jag är benägen att hålla med. Det ser liksom inte bättre ut. Och då kan vi hålla på och tramsa så här till dödagar. Det går inte an, tycker jag! Vårt land måste ha en regering. Men vi måste ha en regering som kan sköta sitt jobb.

Jag tänker inte berätta vilken sida jag tycker ska utgöra regering. Men vi kan faktiskt inte i längden ha en enfrågeparti (så gott som) som hela tiden sätter käppar i hjulen. Allianspartierna är stenhårda och vill driva läget mot nyval. Kristdemokraternas Göran Hägglund har deklarerat att det inte är deras uppgift att rädda statsministern.

Samtidigt kan man se det irriterande partiets krav som ett sätt att tvinga fram blocköverskridande samarbeten i framtiden. Men det kan nog ta sin lilla tid. Tidigare partiledarna Ingvar Carlsson (S) och Bengt Westerberg (FP) önskar ett samarbete mellan blocken. För de är överens om att det irriterande partiet inte ska få nån makt.

Jag kan förstå att det finns ett missnöje i det här landet med vissa frågor. Då ska vi diskutera dem, tycker jag. Men den som röstat på ett litet parti bara för att uttrycka sitt missnöje i en viss fråga är den som har varit med och drivit fram den här regeringskrisen. Det tycker jag var oerhört dumt gjort. Det här läget är nämligen allt annat än bra.

För vad är det som händer eller riskerar att hända? 

• Statsministern kan avgå.
• Alliansen skulle kunna regera med det irriterande partiet. Fast det irriterande partiet har ju sagt att man ska fälla en alliansregering också.
• Det kan bli nyval.
• Kronan föll direkt efter att det irriterande partiet gick emot regeringens budgetförslag.
• Sämre tillväxt och högre arbetslöshet kan bli följden om det råder politisk osäkerhet för länge.
• Börsen, Riksbankens ränta och boräntorna väntas inte påverkas nämnvärt. Än.

Ja, jag hoppas att alla som har röstat på det irriterande partiet är nöjda nu när Sverige har hamnat i en regeringskris. (<== ironi) För jag ser det faktiskt som att det är ert ”fel”. Det här är allt annat än bra! Det här är kaos. Nyval är det enda tänkbara nu.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det är måndag morgon…

Ett måndagsmorgoninlägg om ljud och (o)väder.

---

 

Inget ljud från dumburken i sovrummet.

Det är måndagsmorgon i juli och jag är nog baske mig den enda i området som vaken och uppe. Här är så tyst. Inte ens nån unge eller två skriker, än mindre några överhettade föräldrar. Jag vaknade en kvart före sju, en kvart före den tid jag hade satt larmet på.

Natten har varit orolig. Jag fick försöka somna till TV:n. Mitt i natten vaknade jag av att det inte kom nåt ljud från dumburken. Började mickla med detta nånstans mellan två och tre. Höjde så volymen låg på 46. Då hördes det lite grann. Nåja, sovrums-TV:n är en gammal TV och sjunger nog på sista versen. Nån gång i natt stängde jag av den, precis innan jag somnade. Nu på morgonen testade jag TV:n igen. Den vrålade ut nån sorts komedi på volym 46. Jag kastade mig på fjärrkan och sänkte. (Lite hänsyn kan även jag visa mina grannar. Lite.) Jaha. Så eländet ska funka när den vill. Baskat, man skulle ha en Ove här som kunde fixa skiten!

Jag använde en mejsel på min brödrost en gång. Då lagade jag den.

En kvart före sju en måndagsmorgon i juli… Larmet var som sagt ställt på sju, men det var inte det jag vaknade av. Takfläkten har börjat ge ifrån sig störande ljud – till skillnad från TV:n i natt, dårå. Jag vaknade, blängde på den och väste:

Skruvmejseln!

Det hjälpte inte. Därför klev jag upp, tog tag lite i den i farten. Då slutade den låta illa. Jag tror att min takfläkt är uppmärksamhets-sökande, helt enkelt.

Jag brukar masa mig upp runt sju på vardagsmorgnarna för att skriva jobbansökningar. Idag blir det inget skrivet, för jag ska strax fräscha till mig, ta på mig kläder som täcker armar och ben och fötter och åka iväg på en intervju. Jag är nervös. Skitnervös. Jag behöver den inkomst det här jobbet skulle ge mig under ett halvår, men jag vet inte om jag skulle palla pendlingen. I mitt jobbsökarpoängsystem, förresten, motsvarar en intervju tre jobbansökningar. Alltså behöver jag inte skriva några ansökningar idag, men jag kanske gör det ändå. Två stycken annonser har jag som ligger på vänt.

Jag är varm. Det är redan 30 grader utomhus. Det varnas för åska idag igen. Jag hoppas jag hinner hem innan dess. Vill inte fastna i nåt oväder av den typ som drog in igår. Såg på Twitter att Metropolen Byhålan blivit översvämmad. Fästmön messade om det också. Blev såklart orolig för mamma, så klockan var över 22 när jag ringde henne. Hon var rätt cool, men erkände att hon hade varit rädd under ovädret. Regnet hade slagit så hårt på fönstren att hon trodde glaset skulle gå sönder… Men när det gällde översvämningarna var hon ovetande. Jag berättade om de ganska läskiga bilderna som Byhålenytt visade i ett bildspel. Mamma sa att det ju blir översvämning i stan lite då och då. Men ett ställe på bilderna ligger ganska nära där mamma bor, så jag blev lite fundersam. Nu verkar läget vara under kontroll, men ändå. Jag har helt klart respekt för vädrets makter…

Nä, dags att sluta svamla och göra sig redo för den här dan. Nerverna dallrar än så länge, men det brukar bli bättre.

Skriv gärna några rader och berätta om vad DU har gjort eller gör den här dan. Så jag har nåt att läsa om senare!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 22: Mora och Mara

Ett höjande och sänkande inlägg.

---

 

Torsdag it is och dessutom röd dag. Men här tas ingen hänsyn till vilodagar. Som vanligt kommer den Tofflianska gångna veckans höjdpunkter (Mora) och sänkor (Mara). Och det är inte svårare än så här:

Mora

• Vardagslyx (En blomma, ett vin, hemlagat, rabarberpaj…)
• En fin Mors dag (Trots att jag inte är mor.)
• Mina hyresgäster (Familjen Talgoxe.)
• Blommor (Allra helst pionerna från fru Klon. Underbart doftande!)
• Röda dagar och semesterdagar (Lediga dagar innebär en lättnad.)

Mara

• Tommys rädsla efter EU-valet (Jag delar den, men kan inte till fullo sätta mig in i hur det är.)
• Partajande grannar (Nej, jag estimerar inte entonig musik, karlar som ”hö-höar”, grillrök och flygande leksaker.)
• Monsterinsekter (De får gärna flyga utanför mina fönster.)
• Dåligt humör (Tyvärr är det jag som har det!)
• Fyra Små Råttor (En restaurang som aldrig mer får besök av mig.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 21: Salt och Surt

Ett höjande och sänkande inlägg.

---

 

Torsdag betyder att den Tofflianska, gångna veckan sammanfattas i dess höjdpunkter (salt) respektive sänkor (surt). Salt godis är ju nämligen gott, surt är äckligt. Om Tofflan får bestämma. Och det får hon på sin egen blogg. Det är inte svårare än så här:

Salt

• Bär och glass på ballen (Bästa Fästmön i hela världen bjöd på en försmak av sommaren i tisdags kväll!)
• Ett återseende! (Vännen Eva och jag. I måndags.)
• En finfin helg (Tack, Anna!)
• Anja Kontor (Tack för att jag fick göra en av mina tre drömintervjuer med dig!)
• Caberet (Tack, Anna, för födelsedagspresenten och tack, Sarah Dawn Finer & crew for an amaaazing show!)
• Ett möte med en bokman (Tänk, vilka spännande människor det finns!)

Surt

• Människor som inte svarar (Fruktansvärt irriterande!)
• Människor som det inte är nån idé att försöka socialisera sig med (Jag ger upp!)
• Protesterande rygg (Visserligen mildare protester än tidigare, men…)
• Äckliga snuskgubbar  (Som tror att de är Guds gåva till kvinnan.)

Notera övervikten av det positiva under den gångna veckan!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Extrastämt i bäckenet..?

Ett inlägg om ett bevistat möte.

I kväll har jag varit på ett viktigt, men übertråkigt möte. Viktigt för att det handlar om min bostad, übertråkigt därför att folk är som de är. Lite fäaktiga ibland.

Mu! sa fäet.

Min bostadsrättsförenings medlemmar hade att ta ställning till huruvida vi ska införa individuell mätning av el och varmvatten. Idag ingår detta i månadsavgifterna. Det betyder att alla betalar lika mycket oavsett storlek på lägenhet och antal boende i lägenheten. Med mätarna mäts hur mycket varje lägenhet använder. Månadsavgiften sänks med en schablonuträknad summa (man går efter kvadratmeter). Det som sen tillkommer för var och en är det man själv gör av med av el och varmvatten samt cirka tjugo kronor per lägenhet för själva mätarna. Vidare väntas riksdagen snart fatta beslut om att alla lägenheter i hela Sverige ska ha såna här mätare installerade. Är detta svårt att förstå? Kan det vara nåt konstigt i detta?

Lampor drar el, till exempel.

Det man kan ha åsikter om är självklart schablonsumman som dras av. För det kan ju faktiskt bo en person i en fyrarummare och fyra personer i en enrummare. Gissningsvis går det åt mer el och vatten i den senare. Men nånstans måste man ju ändå göra ett genomsnitt. Är detta svårt att tänka sig?

Det går åt varmvatten när man diskar.

Saker som drar ström (el) är till exempel lampor, datorer, tvättmaskiner, kylskåp, dammsugare, infravärme, golvvärme med mera. Varmvatten använder man till exempel när man diskar, badar eller duschar. Svårt att fatta???

Nej!!! är mitt svar på alla frågor kring om detta är svårt att begripa. Det jag däremot inte fattar är varför det alltid finns folk som ska dra in andra saker. Folk som ska diskutera irrelevanta saker som värme och förbud mot badpooler. (Varför skulle ett förbud mot pooler efterlevas när förbudet mot infravärme på ballarna* inte gör det, liksom..?)

En tålmodig och kunnig vice ordförande förklarade grundligt saker och ting. H*n lät sig icke påverkas av vissas sarkasmer. Däremot var h*n väldigt bestämd när det gällde vilken fråga som skulle diskuteras på denna extra årsstämma: införande eller ej av individuella mätare för el och varmvatten. Inget annat.

Var måste folk då vara så in i bängen fäaktiga? Varför måste till exempel Ständige Herrn med flera alltid (vid varje årsstämma, alltså) prata om att de har så kallt i sina lägenheter? Vore det inte bättre att alla med kalla lägenheter felanmälde detta i stället för att ta upp dyrbar tid på en årsstämma med en enda diskussionspunkt på dagordningen? Va? Vavaavavavavaaaaaaaaaaaaa????

Och varför klagar somliga på att de har svårt att höra när de sitter och pratar i smågrupper under hela mötet, i svår konkurrens med den föredragande vice ordföranden??? Jag ska säga att jag understundom tittade på den närvarande teckentolken för att uppfatta vad vice ordföranden sa för jag hörde inte. Folk babblade ju så in i… kohagen! Varför? Vavavavaaaaa? 

Som grädde på moset – och precis som i riksdagen eller i vilket jädra fullmäktige som helst – finns det kisslisor. Av båda könen. Som förrättar sina toalettbesök samtidigt som själva omröstningen och därmed missar detta mötets viktigaste. Deras rännande stör övriga åhörare, men vad som är mer störande är de gräl som uppstår mellan makar då den ena parten varit på toa när beslut skulle fattas. Gräla hemma, för bövelen!!!

Kan du förstå att jag är liiite trött nu..?

*ballar = balkonger

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 18: Vår och Sår

Torsdag innebär Tofflans lista över höjdpunkter (vår) respektive sänkor (sår). Och den här veckan är det inte svårare än så här:

Vår

• Födelsedagsfirande i dagarna fyra. Minst. Tack ALLA som firade!
• Fästmön (som jag fick dela underbara lediga dagar med)
• Glasspremiär (ska ske i Gamlis, i sällskap med Anna!)
• Min Stora Sister (som är Queen of fucking everything)
• En Power award från två håll (Raringar!)

Sår

• Förskollärare som kränker barn (ni har f*n betalt för att vara snälla mot barn!)
• Andra vuxna som sviker barn (finns gott om dem och jag skulle kunna rapa upp en stor klunga… USCH, så arg jag är! 😦 )
• Människor som visar noll hänsyn (såna som spikar tidiga helgmorgnar eller tänder rökmaskiner utan att bry sig om omvärldens luftrör)
• Osynligt våld på grund av alkohol (tro mig, det syns inte men finns ändå…)
• TV 4:s reklampauser och förseningar (som gör att man inte står ut med att titta och dessutom ofta misslyckas att spela in ett helt program eftersom kanalen inte håller tiderna)

Read Full Post »

Omtumlad

Omtumlad är ordet för dagen för mig. Det var en resa som hette duga igår i värsta snöovädret, men allt eftersom dagen fortskred blev den bara bättre! Det roligaste av allt är jag är inbokad på ett möte på måndag efter lunch för att diskutera eventuella kommande uppdrag. Det känns otroligt spännande och det är väldigt, väldigt smickrande att nån så att säga

vill ha mig

Eller snarare mina kunskaper och min kompetens. Det har varit dåligt bevänt med mitt självförtroende de senaste åren – av förklarliga skäl – så jag blev så glad, så glad, så glad igår. Och det verkar som om många kära vänner har de rätta känningarna att det kan bli nåt! Tack, jag tror på era tankar och intuition!

Jag är lite omtumlad… (Bilden är lånad från Asko.) 

Det blev lite läge att nästan fira lite igår, så det gjorde vi. Men idag känner både Fästmön och jag oss halvrisiga. Annas insulinpump hade läckt i natt, så hon fick inte i sig tillräckligt med insulin. Själv tror jag att jag håller på att drabbas av den svåra sjukdomen Förkylning. Känns inte så kul när jag ska mini-föreläsa på fredag, men jag får väl snyta mig ordentligt och ta en Ipren så funkar det nog. Det ska mer till att sänka en Toffla!

Till lunch blir det trevligt sällskap av tre kollegor, varav en är den från denna blogg så kända Lisbeth. Då kan vad som helst hända!.. I eftermiddag ska jag bli avtackad av avdelningen. Det känns… lite märkligt. Både kul och sorgligt på en och samma gång.

Read Full Post »

Glad och ledsen

Det var skittufft idag. Skittufft att få två nej, efter varandra. Mejlen hade dundrat in i inboxen med några minuters mellanrum. Jag blev bara totalt sänkt. Fattar inte hur många tårar jag kan producera…

Hur många såna här kan jag producera, egentligen?

                                                                                                                                                   Fästmön ringdepå sen eftermiddagen och gav mig några ord till tröst. Hon är bara bäst! Hon som har det så himla tufft själv med jobbiga besked. Och så ska hon fixa hem och fyra ungar alldeles själv nu i några dar när jag är här hemma och fixar mitt… Vi skulle SÅ behöva nånting att se fram emot, en resa eller nåt. Men det är bara att glömma. Det finns inte tid och framför allt inte pengar till sånt. Jag försökar spara lite nu de dar jag är hemma. Då går det inte så mycket bensin och mat, tja, det får bli rester i frysen eller pasta i skåpet. Jag har rätt mycket pasta, jag…

Lite senare framåt kvällningen ringde mamma. Jag hade verkligen ingen lust att lyssna på hennes shoppinghistoria, men hon lät så glad och jag ville verkligen inte sänka henne också. Och jag blev faktiskt lite glad också för att hon var glad. Hon hade fått komma hemifrån med fru Blå för att göra några ärenden och då hade de båda passat på att gå i några affärer också och åka en tur i bilen. Jag blev verkligen glad inuti mitt hjärta för mammas skull och jag bet ihop, bet som F*N för att inte gråta. Och jag klarade det! Jag bara nämnde helt kort om de två negativa beskeden, men jag grät inte.

Tårarna kommer nu i stället. Jag har precis pratat med Anna igen och det är skit att vi ska vara på var sitt håll nu. Men i morgon har jag ytterligare några saker att ordna med och på onsdag blir det familjeangelägenhet av det sorgliga slaget. Jag bävar lite, för jag påminns, men det är nåt jag måste göra. Och lite trevligt ska det bli att träffas.

Kvällen tillbringade jag mest i min fåtölj med min bok. Slökollade lite på CSI New York, men hade svårt att koncentrera mig. Innan dess såg jag en bit av dokusåpan Familjen Annorlunda och hade sms-kontakt med vännen Nillan samtidigt kring barn och dialekter och annat väsentligt.

Nu blir det tandborstning och sen grubblerier i bädden. Tror inte det blir mycket sömn i natt, men det gör ju inte nåt, jag ska ju inte upp i morgon bitti och gå iväg till nåt jobb, precis…

Read Full Post »