Posted in Böcker, Familj, Musik, Personligt, TV, tagged andra chansen, äta, blunda, botad, burk, busig, Caturday beer, citrus, favoritleksak, favoritplats, finger, gå på pottan, glömma, gnäll, gosig, gottpåse, hörande, höst, helg, hemfraktad, husse, kaffe på sängen, katter, kattmat, katträdsla, kattsand, kattungar, kärlek, kärleksfull, köksbord, klaga, korgstol, läsa, lördag, leka, liv och leverne, livet, Lucifer, lyssna, lyx, matte, Melodifestivalen 2016, mini, nöjd, njuta, nybryggt kaffe, plastlock, ramla under bordet, rädd, rädda, rösta, Rebus, ren, rovdjur, söndag, släpa hem, slåss, små liv, smutsig, soffa, sova, sova kliad, spegelbild, stänga öronen, sträcka ut sig, sylvassa små tänder, syskonkärlek, tack, tonårskille, trött, tvätta, tvätta halsen, underbar tillvaro, växa så det knakar on 06 mars 2016|
6 Comments »
Ett inlägg fullt av katter.
Lucifer sover medan han blir kliad. Inte kan en vara rädd för den här sötnosen?
Nu är jag helt säker: i nästa liv ska jag bli katt! Vilken underbar tillvaro en katt har! H*n leker, äter, sover och går på pottan – om h*n har en kärleksfull husse eller matte som h*n bor hos, vill säga. Vi klagar rätt ofta på all kattsand och alla burkar kattmat vi handlar och släpar hem. Men sen när varorna är hemfraktade glömmer vi vårt gnäll och bara njuter av de små liven. Det är ofattbart att jag så sent som i höstas var rädd för katter. Katten Mini och hennes ungar Lucifer och Citrus har helt botat min katträdsla! Eller… i vart fall är jag inte rädd för dem.
Jag får delvis vara med om de små djurens liv och leverne. Kattungarna växer så det knakar och de vill äta typ hela tiden. De visar varandra riktig syskonkärlek genom att tvätta varandra – för att i nästa sekund slåss.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Busiga som sjutton är de – det går inte att lämna saker framme hur som helst. I morse fick Lucifer tag i Fästmöns gottpåse, till exempel, men jag räddade den undan rovdjuret innan det hann bryta sig in i påsen. Han är som en riktig tonårskille!
Här är några bilder bara på Lucifer:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Citrus är mindre än sin bror och inte lika gosig. Hon kommer bara då och då och vill ha gos, sen drar hon när hon är nöjd. Men hon leker desto mer. Plastlock är hennes favoritleksaker just nu.
Här är några bilder på bara Citrus:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Trötta, trötta, trötta är vi både Anna och jag, men vi hade TV:n på under lördagskvällen. Elias och Anna tittade på Andra chansen i Melodifestivalen medan jag läste. Och tittade ibland. Lyssnade gjorde jag också. För mig som hörande är det svårare att stänga öronen, nämligen, än att blunda. Dessutom har ju den jag skulle ha röstat på inte fått vara med. Kan du gissa vem???
Rebus: Vem skulle ha fått min röst?
I morse fick jag kaffe på sängen. Att börja söndagen med en stunds läsning och nybryggt kaffe är lika stor lyx för mig som att göra det en lördag. Tack, älskling, för en fin, men alldeles för kort helg!
Söndagslyx!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged ansikte, Astrid Lindgren, avgjort, ärlighet vara längst, barnbok, biografi, Bokens Dag, Denna dagen ett liv, dotter, drabbas, få rejält på tafsen, förändras, förvånad, flytta, graviditet, grått och vått, hånskratta, höst, hem, information, inomhus, Jens Andersen, jubla, kaffe, kan, Karin Nyman, klättra, kränga kakor, Lars Lindgren, läsa, lättare till sinnet, lördagsmorgon, leva, litteratur, litterärt genombrott, livet, ljuga, lossna, lyckas, lyhört hus, lyx, märkligt, mörker, Motala, nämnas i förbifarten, nå gränsen, nederbörd, njuta, nuet, nya möjligheter, palla, perkolator, Pippi Långstrump, plötsligt, poppa upp, radiomast, rätt och väntat, rättvisa, regn, självinsikt, skavanker, skoningslös sol, skratta rått, skriva, slå tillbaka, snöflingor, son, sorg, spännande upptäckter, tegelsten, tillvaro, tvättmaskin, underlig känsla, vakna tidigt, vår, verkligheten, vicka på persiennerna on 05 mars 2016|
2 Comments »
Ett förvånat inlägg.
Det har… lossnat…
Livet är sannerligen märkligt. I skrivande stund känns det som om det har… lossnat på ett visst plan för min del. Känslan är underlig. Och att säga att nåt skulle vara avgjort vore att ljuga. Men jag har gjort spännande upptäckter och har fått spännande information den här veckan. Detta i sin tur har gjort mig… lättare till sinnet. Dels för att nya möjligheter kan öppna sig, dels för att det trots allt verkar finnas nån form av rättvisa.
Vad gäller det senare finns det säkert människor som skulle skratta RÅTT. Såna som jag skrattar inte alls åt det utan tänker att det både var rätt och väntat, men ju ändå är en sorg för den som drabbas. Självinsikt är en bra egenskap. Det är nåt jag har jobbat med oerhört de senaste åren. Jag är inte rätt person att säga huruvida jag har lyckats eller inte – det får andra avgöra. Men en sak som jag alltid har haft med mig genom livet är att jag aldrig ljuger om vad jag kan eller inte kan. Sånt slår tillbaka för eller senare och vad jag förstår har nån fått rejält på tafsen nu. Men, som sagt, jag kan varken njuta eller hånskratta. Jag konstaterar att ärlighet varar längst och är bäst.
Kom hösten igår kväll?
Igår kväll jublade jag däremot och trodde att hösten var här. Det fullkomligt vräkte ner regn. Och i morse när jag försiktigt vickade på persiennerna föll stora flingor snö. I skrivande stund verkar det inte falla nån nederbörd alls, men det är grått och vått ute. Det är en sån här dag när det passar bäst att vara inomhus och läsa. Jag tänker på somliga som skulle ge sig av och ut tidigt för att kränga kakor (!). Det kan inte ha varit/vara roligt i det här vädret… Men personligen gillar jag regn och mörker och höst, samtidigt som jag naturligtvis vet att det inte är höst på gång utan vår. Vår med skoningslös sol som avslöjar alla (nya) skavanker både i mitt hem och i mitt ansikte. En borde göra nåt åt det. Flytta, till exempel. Jag har för länge sen nått gränsen för vad jag pallar att höra. En vill liksom inte höra allt som försiggår i detta lyhörda…
I morse vaknade jag naturligtvis tidigt, vid sju-tiden. Medan andra startade sin tvättmaskin perkolerade jag kaffe och kröp ner under täcket igen. Jag läser Jens Andersen-biografin om Astrid Lindgren och det är en riktigt tung tegelsten. Därför passar det bra att ligga och läsa den. Nu har jag läst över hälften. Den första tredjedelen av boken handlar om Astrid Lindgrens första graviditet och sonen Lasse. Dottern Karin nämns liksom i förbifarten. Ändå var det tack vare henne som Pippi Långstrump kom till. Och Pippi i sin tur var ju den barnboksfigur som gjorde att Astrid Lindgren fick sitt litterära genombrott. Men, men… jag flinar när jag läser att Astrid Lindgren då och då poppade upp i Metropolen Byhålan, bland annat i en radiomast…
Detta bildspel kräver JavaScript.
Innan den här lördagen är till ända ska jag försöka leva lite. Jag har inlett den med läsning och skrivande, nu är det dags för verkligheten, nuet, livet… Tillvaron, som kanske är på väg att förändras IGEN, nu när det känns som om det har lossnat lite…
Ha en riktigt go lördag!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Film, Personligt, TV, tagged 4:3, arbeterska, överarmar, badrum, bädda rent, Berit Hård, bil, blåa vindruvor, bombarderad med ord, brista, den som spar hon har, dotter, dråplig situation, dusch, duschrum, en karta självhäftande dämpningskuddar, en ren kropp, ett glas vin, fastna, Fällan, februari, fel jacka, figursydd, fikabröd, fikonmarmelad, fordon, frysrätter, gammal, gapflabb, garderobsdörr, gångjärn, godis, godispåse, gofika, helg, heterosexig, ikon, Instagram, intresse, jobbig, kall morgon, kex, kolsvart, kränga på mig, Kung Liljekonvalje av dungen, kusin, kvinnojacka, laga mat, lakan, läskig, lördag, lördagsgodis, livet, lunch, lust, lyhördhet, lyx, mamma, manus, Maria Lang, måla, Mårran, mejsel, middag, minus nio kilo, moster, nöd, normalt, ork, ostindiska kaffekoppar, ostrester, pappa, plinga på, postbox, rea, Retrolyckan, rodna, rolig, roliga saker, rostat bröd, sällskap vid middagsbordet, sång, söndag, skåpslucka, skjutsa, skratta, skriva, skura, slipa fötter, smörja in, snacks, snäll, solig, somna om, spänd, stänga för hårt, Stor, svåra saker, telefoni, toa, Toffelkropp, tokskratta, torftigt, Tove Jansson, trött, TV4, tvätta håret, tvättmaskin, understatement, Unni Drougge, ute på vift, utlottning, vakna, vardagar, vilodag, vin, Wordfeud, yoghurt on 28 februari 2016|
2 Comments »
Ett inlägg om andra halvan av helgen.
Rean på mitt manus fortsätter. Här är en titt på sidan… 69, tror jag.
Livet må vara torftigt på vissa sätt, men jag lider ingen nöd som en del andra människor gör. Dessutom skulle många säga att mitt liv inte ens är lite torftigt. Fästmön tycker att jag ska sluta skriva manus om jobbiga och svåra saker jag har varit med om och i stället skriva om de roliga saker vi har gjort. (Hon kanske har rätt. Mitt manus är fortfarande på rea och intresset är… ja, gissa…) Anna är den som kan få mig att tokskratta när livet är kolsvart. Senast igår i bilen skrattade jag så att jag egentligen borde ha stannat mitt fordon och skrattat färdigt. I morse uppstod en annan dråplig situation. Somliga skulle arbeta och jag skulle vara snäll och skjutsa min kära arbeterska denna kalla morgon i februari (-6,2 grader). Men jag var trött. Jag var så trött att jag tog fel jacka och började kränga på mig. Den fastnade redan vid överarmarna. Då brast det för Anna – det vill säga hon brast ut i gapflabb: jag hade ju tagit hennes… ”kvinnojacka” (figursydd och så) och sånt passar inte alls på en Toffelkropp, nio kilo minus till trots.
Lördagskvällens vin, en Caldora multepulciano dabruzzo från 2003.
De nio kilona minus… Ja jag kanske ska kommentera dem. Jag kör verkligen ingen diet, men om jag ska likna det hela vid nånting får det väl bli 4:3. Under fyra dar i veckan äter jag inget godis, fikabröd, snacks och sånt, nåt som jag tillåter mig de andra tre dagarna i veckan. På vardagar äter jag rätt torftiga frysrätter till lunch och rostat bröd eller yoghurt till middag. Lördagar och söndagar försöker uppbringa ork och lust att laga mat. Låt oss säga att det är betydligt roligare (understatement) att laga mat och dricka en flaska gammalt, gott vin när en har sällskap vid middagsbordet.
Min söndag… resten av helgen… Efter morgonens utflykt lyckades jag somna om och vaknade strax före nio av att en av mina Wordfeudmotspelare gjorde ett drag samtidigt som nån i huset stängde en skåpslucka eller en garderobsdörr hårt. Eller hårt och hårt… Det är väl normalt enligt deras standard. Personligen anser jag att det är fel på samtliga gångjärn i deras skåpsluckor och garderobsdörrar – de är för hårt spända. Lyhördheten kan jag inte göra nåt åt och inte heller kan jag plinga på med en mejsel i handen. Däremot funderar jag på att lämna en karta med små självhäftande dämpningskuddar i deras postbox. Jag är nämligen ganska säker på exakt vems gångjärn som är för spända.
Det är soligt idag också, så jag är inne. Jag känner mig som den stora och läskiga Tove Jansson-Mårran och jag vill inte visa mig offentligt. Jag har i stället ägnat mig en stund åt Berit Hård. Det är en både rolig och heterosexig tredje och sista del som Unni Drougge har skrivit om henne! Alltså jag ömsom skrattar, ömsom rodnar.
Jag deltog i en utlottning på Instagram i morse, hos @retrolyckan. Det tycker jag att du också ska göra, för du har möjligheten att vinna två fina ostindiska kaffekoppar. Tävlingen pågår fram till klockan 21 i kväll – vilket ju är perfekt tajming. Då sänder TV4 nämligen Maria Langs Kung Liljekonvalje av dungen. Jag har visserligen sett både den gamla och den nya filmen och självklart läst boken, men jag tänker titta ändå – och äta godis. Den som spar hon har… Det vill säga hon hade så mycket lördagsgodis kvar från förra helgen att hon inte mäktade påbörja gårdagens inhandlade godispåse. Eh… ja…
Detta bildspel kräver JavaScript.
Renbäddat med ord. Ikonen ovanför sängen har pappas moster Tron (Vera) målat.
Efter instagrammande och lässtund rev jag ut lakanen ur sängen, sparkade igång en maskin tvätt och bäddade rent. Nån nytta måste en göra även på vilodagen. Rena lakan kräver förstås en ren kropp också. Jag skurade av lite badrummet och i duschrummet/toan innan jag tog en skön dusch, tvättade håret, slipade fötter, smorde in mig… Söndagslyx och absolut inte torftigt.
Minst en gång varje helg telefonerar jag med lilla mamma. Idag ringde jag på eftermiddagen och vi pratade i nästan 52 minuter. Det vill säga mamma pratade 50 minuter och jag två. Men jag vet hur det är när det inte finns nån att prata med om dagarna. Då blir den som sen hör av sig bombarderad med ord. Det är ju lite tur att mamma har en och annan go kusin som ringer ibland och att mamma har en dotter som också hör av sig. För egen del vågar jag inte tänka på vad som händer när jag blir gammal. Om jag nu blir gammal.
Jag har varit ute på vift en stund på seneftermiddagen/kvällen. Trött, trött, trött ska jag nu sätta mig och äta lite söndagsmiddag, en middag som består av ostrester, kex, fikonmarmelad, ett glas vin och nyinköpta, blåa vindruvor (20 kronor för en ask). Berit Hård gör mig sällskap fram till klockan 21 när Maria Lang tar vid. Sen ska jag krypa ner mellan rena lakan…
Detta bildspel kräver JavaScript.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Ironi, Personligt, Trams, Vänner, tagged aha-upplevelser, andras vänner är mina vänner, ärenden, ögon som inte vill samarbeta, barn, barnlitteratur, barnprovdocka, belöning, byxa, chockerande, deckare, dusch, elefant, En elefant till morfar, en storlek mindre, fackligt ombud, fågel, föremål, förena nytta med nöje, fisk, frukost, gamla vänner, garage, Glass och lite jazz, höst, höstträd, heder och respekt, Helgonet, Helping Hand, himmel, humor, huvud, ingen barnmänniska, insikt, inte hälsa, jobb, kaffe på sängen, knäppa, konstig, Kvällen när pappa lekte, laga mat, läsa, lördag, Lillebror morfar och Bibeln, litteratur, loppis, lyx, människobarn, måndag, möta en i dörren, morfar, morgon, Myrorna i Boländerna, nyare vänner, Pianostämmaren, poppig, poppigt, promenad, Puma, pumpa, Röda Korset, religiös, rovdjur, sällskap, sång, second hand, ser inte klokt ut, sitta inne, sol, stackars, strykning, sus, tummen upp, vimmel on 17 oktober 2015|
2 Comments »
Ett inlägg om dagens aha-upplevelser.
Två dar i veckan har jag nu när allt som inte är jobb ska göras. Men jag unnade mig i alla fall en riktigt lång morgon i sängen. Trots att jag vaknade klockan sex klev jag inte upp förrän närmare 9.30. Jag läste ut en deckare och njöt av lyxen att dricka kaffe på sängen. Efter frukost och dusch bar det emellertid iväg. En kan ju inte sitta inne när det ser ut så här på himlen, eller hur?!
Höstsolen lyste starkt och himlen var alldeles blå.
Intentionen var att förena nytta med nöje. Detta omfattade en promenad, men efter visst samråd med Fästmön flyttade jag fram promenaden till i morgon för att, om möjligt, få göra den i hennes sällskap. Men lite sol, himmel och höstträd såg jag i alla fall. Med betoning på lite… eh ja… på väg till garaget.
Blå himmel och lite höstträd vid garaget.
Barn är knäppa, men nu förstår jag varför. Fast jag fattar inte varför den här barnprovdockan har en pumpa till huvud, Röda korset. Det ser faktiskt inte klokt ut.
Under dagens äventyr kan en säga att jag kom till en och annan insikt. Bland annat att gamla vänner kan möta en i dörren och inte hälsa, att vissa fackliga ombud har en viss heder och respekt, att andras vänner är mina vänner och att en kan missa lite nyare vänner på grund av vimmel, sus och ögon som inte vill samarbeta.
Sen är det det här med barn…
Nä, jag är ingen barnmänniska, men det jag observerade idag fick mig att förstå att det inte är så konstigt att barn är… så konstiga… Med tanke på den barnlitteratur jag snubblade över på Helping hand förstår jag att barn inte kan bli annat än… lite knäppa… Stackars dem! Se själva vad de erbjuds att läsa:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Trots allt chockerande jag utsattes för idag lyckades jag utföra mina ärenden. Som belöning fick jag med mig tre föremål hem, varav två naturligtvis var av det litterära slaget och fyndades på Myrorna i Boländerna.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Sammanfattningsvis kan sägas att min lördag har varit helt OK. Nu ska jag ta tag i lite strykning och sen är det dags att laga mat. I kväll blir det fågel, i morgon fisk och på måndag..?
En helt OK lördag. Tummen upp finns att köpa hos Helping Hand för 15 kronor. Den följde INTE med mig hem.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, Vänner, tagged aktiviteter, alkohol, arg, ämne, äta, återkoppling, blogg, bloggrunda, dela, det senast skrivna, djup, djupt, dricka, engagemang, ensam, fasta och dagliga sociala kontakter, favoritgodis, få betalt för, få ur mig, framtid, fundera, fundera högt, Gillaknapp, glad, hallon- och lakritsskallar, hantera, har inte tid, hålla hårdare, helg, hemma, ingen, ingen falsk verklighet, ingen glädje, innehållsmässigt, inte slö, intresse, irriterad, jaga källor, jobb, jobba om dagarna, kalkon, kalla, känslor, klicka på gillaknappen, komma ihåg, kommentera, kort datum, kycklingfärs, lämna ut, länka, läsa, lättare, låtsas, lördagsgodis, leva snålt, livet, ljuga, lusten att skriva, lyx, lyxsockerbitar, mat, mentalt, oavlönat, orange sega råttor, orka, privat, rabatterade priser, rödvin, rörd, rikt, rinna på, sanden i timglaset, skål, skriva, social sida, sociala medier, som vanligt, sommar, sporrad, starköl, svart, ta slut, tagg, tankar, tankar och ord, tappa upp, tänka över, text, tycka synd om, umgänge, uppskattning, ursäkt, utrymme, visa sig själv, Willys on 30 augusti 2015|
22 Comments »
Ett funderande inlägg.
Månen kanske får mina ord framöver.
Inte vet jag hur det ska bli i framtiden, men det jag funderar mycket över just nu är den här bloggen. Den har på sätt och vis blivit mitt jobb, mitt oavlönade jobb (förutom sex texter på åtta månader som jag har fått betalt för att skriva). Varje dag lämnar jag ut mina känslor och tankar om mig själv och sånt som intresserar mig.
Återkopplingen blir bara mindre och mindre. Jag ser att människor läser, men se kommentera… Jag har fått höra att det är svårt att kommentera av olika skäl. Konstigt då att det är lättare att kommentera i ANDRA sociala medier… Hum…
Vanligen lämnar nån ett avtryck i kommentarsfältet till det senast skrivna inlägget. Texter, som jag har skrivit samma dag, med ett större djup innehållsmässigt, som är bättre skrivna och som jag har lagt ner mycket tid på (jaga källor, länkningar etc), lämnas okommenterade. Sen finns det läsare som åtminstone klickar på gillaknappen. Jag får känslan av att den knappen används av somliga för att visa sig själv snarare än sin uppskattning.
Avtryck, dock inte av nån gillaknapp…
En del säger till mig att jag skriver så mycket att de inte kan läsa och kommentera allt för det har de inte tid med. Dessutom är de inte intresserade av allt jag skriver. När jag själv kollar in andras bloggar skummar jag igenom nya inlägg som jag inte har läst. Därefter läser jag – och kommenterar oftast – de inlägg som engagerar mig på nåt sätt (jag blir intresserad av ämnet eller personerna som nämns, jag blir glad, rörd, arg, irriterad…. Ibland använder jag gillaknappen, men för det mesta i kombination med en kommentar. (Jag är nämligen inte slö.)
Nej, jag vill inte ha några dåliga ursäkter. Det är inte det jag är ute efter. Jag funderar högt. Hur det ska bli. Jag skriver fortfarande mest för min egen skull, så att jag ska komma ihåg vad jag har gjort med dagarna. Det finns skäl till det som jag inte har skrivit om här. Men det klart att engagemang från läsarna spelar roll för lusten att skriva – jag skulle ljuga om jag påstod annat. Samtidigt känner jag ingen glädje att skriva längre. Det är mera nåt jag måste göra för att få ur mig alla tankar och ord som det inte finns nån att dela med. På bloggen visar jag upp en social sida av mig själv, med massor av aktiviteter och umgänge med människor. Det är ingen falsk verklighet. Men detta visar inte hela verkligheten. För största delen av tiden är jag ensam och hemma.
Tyck inte synd om mig, för det vill jag inte! Som jag skriver ovan funderar jag högt. Jag har tänkt på vad jag ska göra när utrymmet här på bloggen tar slut. Men fasen så sakta sanden i timglaset rinner ner… Kanske är det bra. Kanske ger det mig tid att tänka över hur jag verkligen vill göra. Eller också är det bara skönt att det rinner på, jag kan låtsas som att allt är som vanligt och sen… en dag… tar det bara slut. Precis som livet.
Några bitar av mitt favoritgodis – lyxsockerbitar, orange sega råttor och hallon- och lakritsskallar blev min helgs lyx.
Möjligen fortsätter jag skriva på en privat blogg dit ingen har tillträde. Det är så en sån som jag hanterar att jag inte har fasta och dagliga sociala kontakter. Visst, jag har familj och vänner. De flesta av dem jobbar om dagarna. Och ska det göras nåt som har med socialt umgänge att göra är det ofta behäftat med en kostnad. Jag måste hålla lite hårdare i mina kronor nu. Jo, jag unnade mig lite gott att äta och dricka i helgen i form av lördagsgodis, två starköl, god mat och två glas rött. Maten hade köpt i somras för halva priset. Tokerian är toppen på det viset att de säljer ut kalkon, kycklingfärs och sånt med kort datum till väldigt rabatterade priser! Godiset och ölen var lyx, vinet är hemtrampat och har stått färdigt för upptappning i ett par, tre års tid nu.
Varför berättar jag så detaljerat? Det är som om jag vill förklara mig. Visa att verkligheten kanske är större än orden. Jag vill inte höra att jag lever över mina tillgångar och såna saker – den taggen sitter djupt. Däremot blir jag sporrad av att försöka leva så snålt – men ändå rikt mentalt! – det bara går de flesta av mina dagar. Då kan jag lyxa nån enstaka gång.
Men hur det ska bli med bloggandet vet jag inte än. Och nu ska jag ta en bloggrunda för det orkade jag inte göra igår.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Familj, Personligt, tagged 24UNT, alkohol, avskaffa, balkong, begränsningar, betala, dålig täckning, december, dricka gratis, dricka vin, ekonomi, Elin Håkansson, EU, förslag, flaska, gratis, hemtrampat vin, hyra, inställningar, Konsument Uppsala, kopplas, kostsam, lägre, låta bli, lön, leva, leva under existensminimum, lyx, mamma, månad, månadsavgift, mobiltelefoni, nät, omkoppling, operatör, oväntade kostnader, playa, priser, resa, resa utomlands, roaming, samtal, samtal till sin mobil, semester, skål och gratis, slopade roamingavgifter, snälla människor, sommar, strand, svårt ekonomiskt, Sverige, tips på hur pengarna ska räcka till, utomlands, vin på stranden, viss hjälp on 06 juli 2015|
2 Comments »
Ett främst ekonomiskt inlägg.
Jaha. Hur ska jag nu få ihop det som ska stå under rubriken? Joråsaaatte… viss vana finns. Vi börjar med roaming. Och då talar jag förstås om mobiltelefoni. För den som inte har riktigt kläm på vad roaming är kan jag avslöja att det handlar om att ens mobil kopplas om från en operatörs nät till en annans. Den här omkopplingen kan ske här hemma i Sverige om en operatör har dålig täckning, men vanligen när man pratar om roaming handlar de om när man är utomlands.
Roaming kan bli kostsamt.
Vad ska jag, som aldrig reser utomlands, säga om detta då? Jo, den här roamingen utomlands, det vill säga från ens svenska teleoperatör till nån i landet man besöker, kan ske utan att man märker det. (Det har lite att göra med inställningar på mobilen.) Detta kan förstås medföra oväntade kostnader, till exempel för samtal som man får till sin mobil för andra.
Nu finns det begränsningar för hur höga priserna vid roaming får vara. Men var lugn – det blir bättre! Så småningom… I mitten av juni 2017, närmare bestämt. Då slopas alla roamingavgifter i hela EU. Somliga hade hoppats på slopade avgifter redan i december i år. I vart fall sänks avgifterna stegvis fram till avskaffandet. Den som lever och kan resa utomlands om två somrar har alltså nåt att se fram emot. För ingen lär ju låta bli mobilen ens på semestern…
Att sitta på balkongen är också gratis, men man måste ju förstås kunna betala sin hyra/månadsavgift.
Semester… ja… Den som hade sån lyx… Nåja, jag har hört att de som får lön också kan ha det svårt ekonomiskt. Den som vill få tips på hur pengarna ska räcka i sommar kan kolla in Elin Håkansson på Konsument Uppsala när hon kommer med förslag på 24UNT.
För egen del lever jag sen en ganska lång tid tillbaka rejält under existensminimum varje månad. En ”bra” månad klarar jag mig på 1 500 kronor LÄGRE än existensminimum. Hur det går? Tja, det går – med viss hjälp från mamma och snälla människor, men för det mesta alldeles av mig själv. Om ett tag åker jag ner till mamma och just idag fick jag veta på vilken strand där neråt jag har rätt att dricka vin. Tar jag med mig mitt hemtrampade, för cirka en femma flaskan, blir det ju i princip som att dricka gratis vin på playan.
Skål och gratis eller vad en nu säger till sig själv när ”alla andra” reser utomlands!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, Trams, tagged alkohol, åka buss, öl, överleva, behövlig, bland det bästa, blåsa, blond, braig, brun, Buffé, bundet abonnemang, busigt, buss, bussnummer, centrum, CV, det äldsta tricket i världen, Drevet går. Om mediernas hetsjakt, ekonomi, ekonomiska skäl, fåtölj, födelsedagspresent, fel ställen, fippla, fixa, flera färger, fluffigt, fota, full mage, gå ihop, glad, godsaker, gratis, grå, händer, hålla andan, hår, hårresande äventyr, höst, hela tillvaron gungar, hemväg, humor, huvud, inte färdiggräddad, iPhone, jobbfront, jordnöt, jordnötssås, käft, kippa, klara resan, klegga, kletig, kolla, kompetent, konstgjord färg, kort frisyr, krångla, krulligt, krypa upp, kul, kycklingspett, lägga huvudet, lägga sig, lägre månadskostnad, leva från dag till dag, litteratur, livet, lyckas, lyx, mamma, mötas, mellanting, mitt emellan, mobiltelefoni, nacke, naturlig, näve, nödvändig, ny frisyr, nyare modell, nygjort, omstart, plan C, promenadavstånd, promenera, räka, röda, rött, rufsa runt, särk, se ovårdad ut, sesambullar, sidor, Singah, skinnstol, skita sig, skoja, slickat, slingor, snedseglarhållet, snegla, stolt, svepas in, tacksam, tallrik, tandläkarstol, testa, Thai Village, thaimat, titta på, tjockt, trava, tuff frisyr, tuggummi, tuktas, tunt, underlätta, var sjätte vecka, verktyg, virvlar, vit on 17 juni 2015|
4 Comments »
Ett inlägg om hår och annat äventyrligt.
Vad tycks om min nya frilla? Äh, jag bara skojar!
Bland det bästa jag vet är att få krypa upp i skinnstolen som är ett mellanting mellan fåtölj och tandläkarstol, svepas in i en vid särk och bara få lägga huvudet i M:s kompetenta händer. Eftersom jag har en kort frisyr måste jag klippa håret var sjätte veckan. Ja, detta är en lyx jag unnar mig och tänker så göra så länge jag kan. Jag har ett besvärligt hår, med virvlar på fel ställen, tunt på vissa ställen, tjockt på andra. Det måste tuktas. Ofta. Om jag inte gör det ser jag väldigt ovårdad ut. Det senaste året har jag rakat nacke och sidor och haft en ganska tuff frisyr, men förra gången gjorde M på ett lite annat sätt för att jag idag skulle testa en delvis ny frisyr. Se bilden ovan!
Jag med snedseglarfrilla.
Äh jag bara skojar! Personen på bilden såg vi på bussen hem. H*n hade krulligt och tjockt hår… och väldigt rött. Jag har numera flera färger i mitt hår – grått, vitt, brunt, blont – men alla är ==> naturliga. M sa att det ser ut som om jag har en kippa baktill. Konstgjord färg eller slingor är alltså varken nödvändigt eller behövligt just nu – jag har färger i huvet så det räcker, om man säger så.
M rakade sidor och nacke och lämnade längd kvar uppe på huvet. Sen hade hon i en massa klegga, rufsade runt och blåste. Det braiga med min nya frisyr är att jag kan göra håret upptill fluffigt om jag vill, slickat om jag vill eller nånstans mitt emellan. När det var nygjort var det emellertid åt snedseglarhållet. Lite kul och busigt.
Het thaimat och en kall Singah var toppen!
Efter klippningen travade jag ner till stan. Jag var så stolt att jag fixade att åka buss på egen hand till frissan, men jag hade tuggummi i käften och en bok i näven som verktyg att klara resan. Inte var det mycket folk på bussen ner heller. Det underlättade för mig. Från frissan är det promenadavstånd till stan och Fästmön och jag möttes mitt i centrum. Anna hade lovat att bjuda på thaimat, så vi gick till Thai Village och åt buffé.
Jag åt som vanligt alldeles för mycket. Det blev två tallrikar fulla av godsaker. Kycklingspetten var goda, men jag tyckte nog att jordnötssåsen saknade en och annan jordnöt. Sesambullarna var väldigt kletiga också, som om de inte hade blivit färdiggräddade.
Anna kollade sin mobil medan jag fipplade med min.
Min iPhone har krånglat lite i ett par dar, så medan vi åt tog jag till det äldsta tricket i världen, typ: omstart. Jag sitter alltid och håller andan lite när jag gör sånt, men allt gick bra och efteråt fungerade den som den skulle. Mitt bundna abonnemang går snart ut och jag hoppas att det för med sig en lägre månadskostnad. Självklart har jag sneglat på en nyare modell, men det är bara att slå bort av ekonomiska skäl. Förresten ska jag ju försöka hitta en mobil till mamma i första hand, i födelsedagspresent.
Att titta på och fota blommor är gratis.
På jobbfronten intet nytt. Det jag hade hoppats på till hösten ser ut att skita sig – som allting annat. Detta innebär att jag måste försöka ta fram nån form av plan C. Hela tillvaron gungar och jag lever från dag dag och får försöka vara tacksam för var dag jag överlever. Det här livet är inget hårresande äventyr på annat sätt än att det är ett äventyr att få det ekonomiska att gå ihop. Hittills har jag lyckats och DET kanske är nåt jag kan sätta upp på mitt CV.
Att titta på och fota blommor är i alla fall gratis. Dessa röda gjorde både mig och Anna glada på hemvägen igår. Vi tog nämligen ett annat bussnummer hem, så vi fick promenera en bit. Det var skönt att inte gå och lägga sig med full mage… Tack, min älskling, för den goda maten!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, tagged 90-gramsburgare, arbete, arbetslös, bacon, barnfamiljer, beskrivas, blandad sort, bransch, bröd, dra ner, dryck, ekologisk mellanmjölk, ekonomi, förfalla, förr, flottig, fräsch lokal, fri fredag, gå av, genomskinlig, glesare, grönt, gris, grisbitar, harva på, hitta vägar, i hetaste laget, icke helt rena arbetskläder, ingen lång väntan, inkomst, inte trevligt, jättegod, kiosk, kroppsarbetare, kycklingburgare, lön, lediga jobb, leta längre bort, leva snålt, lockar inte, lyx, mat, matgäster, mål, måltid, mellan bröna, meny, minimalt socialt liv, minus bacon, nytt jobb, omdöme, pendla, pepprig, plastgaffel, pommes frites, prova, rabattkupong, ramla in mycket folk, rent, roligt, söka jobb, Sibylla i Librobäck, smaka bra, spotta vid bordet, strips, svabba golv, tant, tänka på, tillvaro, tjocka tanter med rabattkuponger, torka bord och stolar, träna på, unga pojkar, Uppsala, uteätningar, utmanande, val, väl värd, värdelös, viss framgång on 12 september 2014|
2 Comments »
Ett fritt inlägg.
Det är fri fredag idag för somliga (läs: Fästmön). Andra (läs: undertecknad) måste harva på och söka jobb som vanligt. Men det har jag gjort nu på morgonen, med viss framgång. Det har blivit betydligt glesare med lediga jobb inom min bransch. Jag får leta längre och längre från Uppsala där jag bor. Tanken på att pendla lockar inte alls – jag vet vad det gör för mitt redan minimala sociala liv. Fast om valet står mellan ett jobb eller att vara arbetslös blir förstås jobbet mitt val. Jag behöver en inkomst, helt enkelt!
Min Sibyllamåltid: kycklingburgare med strips och ekologisk mellanmjölk.
Tills vidare tränar jag på att leva snålt. Det är faktiskt ganska utmanande och lite roligt. Roligt, därför att jag måste hitta vägar att klara ekonomin. Vägar, som man knappt behöver tänka på när man får en lön varje månad. Det är i princip slut med uteätningar, för sånt är ren lyx i tillvaron. Fast igår gjorde vi ett undantag: vi åt på Sibylla i Librobäck. Skälet var att jag hade fått rabatt-kuponger. Som den tant jag är låter jag inte såna förfalla utan använder dem – om det är nåt jag vill ha. Och igår ville jag prova Sibylla.
Det enda på menyn som jag kunde äta var förstås en kycklingburgare. Jag fick en hel meny – burgare med bröd och grönt – och dessvärre gris i form av bacon – strips och dryck (för min del ekologisk mellanmjölk). Anna valde nån pepprig 90-gramsburgare som var god, men i hetaste laget. Min kycklingburgare var också jättegod – förutom bitarna av gris. Därför är det bra om varje mål beskrivs ordentligt i menyerna, tycker jag. Det känns liksom inte trevligt att behöva spotta ut mat vid bordet…
Förutom grisbitarna smakade maten bra. Lokalen var fräsch och det sprang unga pojkar och svabbade golv och torkade bord och stolar hela tiden. Det var rent. Efter hand ramlade det in ganska mycket folk, men det var ändå ingen lång väntan på maten. Matgästerna var av blandade sorter – allt från tjocka tanter med rabattkuponger via barnfamiljer till kroppsarbetare iförda sina icke helt rena arbetskläder.
Det sammanlagda Toffel-omdömet är att måltiden var väl värd de 49 kronorna. Det som drar ner omdömet är att det inte framgår i menyerna vad som finns mellan bröna, så att säga, på burgarna. Men… nästa gång vet jag och kan säga till om minus bacon. Hit åker jag definitivt igen!
PS Sibylla i Librobäck var ju inte som Sibylla förr – en kiosk med genomskinliga, värdelösa plastgafflar som alltid gick av och flottiga, feta pommes frites… Därmed inte sagt att det var bättre förr…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, Vänner, tagged alkohol, andranamn, anledning, arbete, Östergyllen, älska torsdagar, öronen krullades, östgötskt uttal, bakelse, barn, bära frodigare frukt, bil, bilverkstad, blåsa, byråkrat, döpa mig, en liten klar, Envisa-Lisa, föräldrar, förskräckelse, förstanamn, fira, firande, fransk stavning, fräscha till mig, frimärkslös, frisk luft, göra en FEM, gräslök, grön, instängd, intention, kaffe, klarblå himmel, klarvaken, komma ihåg, kontorsråtta, kosta, kuvert, läsa, lösa ut, ledig, ljudnivå, ljus, lyx, mamma, middagsmat, morra, namnsdag, namnsdagar, orättvist, ostimulerande, pappa, pastor Farfar, peng, perkolator, postbox, potatis, present, promenera, rusa iväg, sängkammare, senapsmugg, sill, skriva jobbansökningar, skuggsida, sladd, Slottsträdgård, slumra, snaps, snava på, sovmorgon, sovrum, sparahög, sprätta, stava, svårare att minnas, tända sänglampan, tårta, termometer, tjolahopp, toa, Trisslott, utan luftcirkulation, vackert kort, vakna, vråla, Willys on 29 maj 2014|
14 Comments »
Ett ledigt inlägg.
En sån här dag tror jag i alla fall att kontorsråttor och byråkrater kan förstå varför jag älskar torsdagar. Idag har nämligen såna som vi ledigt från jobbet.
Tjolahopp!
vrålade hon som alltid säger att hon också älskar att jobba… Men det är förstås lite beroende på vad och var…
Grönt kuvert utan frimärke kom fram!
Det är inte bara en ledig dag för mig idag, för övrigt. Det är också min namnsdag. Och redan i förra veckan hittade jag ett grönt, frimärkslöst kuvert i postboxen. Ett kuvert som landat där ända från Metropolen Byhålan i Östergyllen och mammas hand!
Ja, jag heter alltså Jeannette. Det är faktiskt mitt förstanamn och det jag skulle kallas. Till dess att mors och fars öron krullades upp av förskräckelse vid det östgötska uttalet av namnet. Därefter benämndes jag Ulrika, som är mitt andranamn. Två förnamn (av tre) som pastor Farfar gav mig när han döpte mig för snart 52 år sen.
Min intention med den här dagen var att inleda den med sovmorgon. Där fick jag tji DIOWEKT! Jag vaknade till och med en halvtimme tidigare än vad jag gör när jag ska upp och jobba. Fröken Fästmön var Envisa-Lisa idag och ville promenera till jobbet, så efter att jag tittat ut ur sovrummet och in på på toa återvände jag till min sängkammare. Slumrade kanske nån halvtimme innan jag blev klarvaken. Gjorde då en FEM, det vill säga tände sänglampan och läste i ungefär en timme. Och vet du, det kändes faktiskt lika bra som en sovmorgon! Det är en sån lyx att få ligga i sängen och läsa och inte behöva rusa iväg till sitt ostimulerande arbete!
Ett kort till morgonkaffet.
Så småningom klev jag sen ur sängen. När perkolatorn hade morrat klart serverade jag mig den första senapsmuggen kaffe samt sprättade det gröna kuvertet. Inuti låg ett vackert kort.
Mamma är den enda som alltid kommer ihåg mina namnsdagar. Vi har alltid firat namnsdagar i vår familj. Det har blivit nån liten present, kanske en bakelse eller till och med en tårta. Fast inget stort. För det var ju ursprungligen ganska orättvist: pappa hade tre namnsdagar och mamma och jag bara var sin…
På senare år har jag emellertid noterat att mamma har fått svårare att minnas hur jag stavar mitt förstanamn. I dagens kort var en ny variant. Det där är lite lustigt, för när jag var barn var mina föräldrar otroligt noga med att jag skulle stava mina namn rätt. Och mitt förstanamn skulle ha fransk stavning, det vill säga med två n i mitten. Ja jisses…
Peng och trisslott hade mamma lagt inuti kortet.
Inuti det vackra kortet hittade jag en Trisslott och en peng. Pengen lägger jag nog till min sparahög, för nästa vecka lär bilen kosta en hel del om jag ska kunna lösa ut den från verkstan. Men vem vet, Trisslotten kanske bär frodigare frukt..?
Himlen är klarblå idag, men det blåser och termometern på skuggsidan når inte högre upp än till tolv grader i skrivande stund. Efter morgonens firande har jag knåpat ihop ett par jobbansökningar på två jobb jag verkligen, VERKLIGEN skulle vilja ha. Men jag ska ge mig ut sen, för frisk luft och ljus behöver man när man sitter instängd hela dagarna
- tillsammans med fem andra människor
- i ett rum utan luftcirkulation
- med en ljudnivå som får mina öron att krullas upp av liknande förskräckelse som mina föräldrars när de hörde mitt förstanamn uttalas på östgötska
och
- sladdar att snava på lite här och var
I vart fall bär det av ut när jag har fräschat till mig. Jag måste inhandla middagsmat. I afton serverar köket sill och potatis från Tokerian med gräslök från Annas snälla mammas Slottsträdgård. Och ja. Det blir en liten klar till.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, tagged alkohol, äta hemlagad mat, blommande vit syren, disk, följa med oss hem, föräldrar, glas, glädjas, hänga tvätt, kastanjeträd, kärlek, kex, kvällskaffe, lekpark, ljummen, lyckligt lottad, lyx, lyxig, mamma, måltid, nostalgisk, ost, pasta med tomatsås, rabarberpaj, rödvin, sax, sätta sig vid dukat bord, snäll, svindyr, tack, tacksam, trädgård, trolla fram, upphittad, vardagslyx on 26 maj 2014|
4 Comments »
Ett lyxigt och tacksamt inlägg.
Vardagslyx kan vara så mycket. Idag var det, för mig, bland annat en blommande, vit syren…
Det kan vara… ett kastanjeträd som blommor… Då blir jag än mer nostalgisk, för mina föräldrar hade förstås syrener i trädgården, men stora härliga och vackra kastanjeträd växte i lekparken ovanför vår trädgård…
Men det kan också vara att komma hem till Fästmön och hon lagar pasta med tomatsås till mig. Att sätta sig vid ett dukat bord och äta hemlagad mat är rejäl lyx för mig! Och att sen lyckas trolla fram var sitt glas rött ur den där svindyra vinflaskan vi öppnade igår till ostarna och kexen…
Därefter, när måltiden är avklarad och en tar disken, en annan hänger tvätten, glädjas åt att det finns en rabarberpaj, fortfarande ljummen, till kvällskaffet…
Då känner jag mig lyckligt lottad. Då känner jag att vardagslyxen är… en riktig lyx. Tack, älskling, för det du gör för mig!
PS Annas snälla mammas sax, som försvann igår, är upphittad! Den råkade följa med oss hem…
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 