Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘orättvist’

Ett ensamt inlägg.


 

Elefant hos mamma

Ensam!

Nä, jag känner mig inte så ensam just nu. Det är inte mig det här inlägget handlar om, även om jag ibland kan känna mig ensammast i hela världen. Den där känslan av att vara så allena och inte ha nån att kontakt just då, i den stunden. Folk jobbar ju, typ… Jag kan inte vänta på andra, jag får nästan alltid kämpa med ensamhetsdemonen ensam.

Igår kväll ringde jag mamma. Det har nu gått över en vecka sen hon fyllde 80 år. Vi hade en bra dag och gjorde en fin utflykt som mamma var mycket nöjd med. Men hon saknar sin släkt. Sin tämligen stora släkt. Alla miljoner kusiner, varav en enda hörde av sig till 80-årsdagen. En (1). Det var mammakusinen B, förstås, den enda av miljonerna som bryr sig. Det är både jag och mamma väldigt glada för. Samtidigt… när mamma själv är noga med att ringa eller skicka ett kort till födelsedagar och bara får tystnad tillbaka… Jag förstår att det känns, men jag kan inte förstå hur svårt det kan vara att köpa ett grattis-kort, skriva sitt namn på det och posta det.

Det är inte lätt att ha sin gamla mamma boendes långt borta. Från början var valet mitt, det vill säga jag flyttade när jag hade blivit myndig. Jag har i princip bott i Uppsala hela mitt vuxna liv. Mamma har i princip bott hela sitt vuxna liv i Metropolen Byhålan. Det är inte bara att flytta för nån av oss då. Mamma är för gammal och sjuk, jag har min familj här samt större möjligheter till en framtid (vill jag tro, i alla fall). Jag kan inte tvångsflytta mamma, men jag misstänker att hon straffas för sin ensamhet av sina så kallade vänner och väninnor och framför allt, miljonerna kusiner. Det gör mig ont. Det gör däremot inte ont att skicka ett kort. Eller ringa nån gång.

Elefanter hos mamma

Sex elefanter hos mamma får illustrera alla miljoner kusiner hon har.


Det här med kusinerna 
är ett känsligt kapitel. Mamma berättade om hur det var när hon var barn och hur födelsedagar firades då. De flesta kusinfamiljer hade flera barn. När vart och ett av dem fyllde år fick födelsedagsbarnet en krona av varje familj, så att h*n kunde köpa sig vad h*n ville.

En satt och räknade hur mycket det kunde tänkas bli och så funderade en ut vad en skulle köpa.

sa mamma.

Sen fanns det fastrar/mostrar och farbröder/fastrar som alltid ‘glömde bort’ födelsedagar också, så dem kunde man inte räkna med, 

fortsatte hon.

Tänk… en krona… Det var mycket pengar på den tiden. För de barnrika familjerna sved det säkerligen att ge bort en krona i present till nån annans unge och för den familjen med bara ett barn var det nog heller inte lätt att få pengarna att räcka till åt alla andras fyllande ungar. Men det gjordes på det viset och det var rättvist. Idag är det bara… orättvist. Och ensamt. Uttrycket

ensam ensamhet

känns lite stämplat i pannan på min mamma.

Vi hade kunnat ordna en födelsedagsmottagning om vi hade skrapat ihop våra gemensamma resurser, mamma och jag.

Men varför ska jag bjuda människor när jag fyller år när dessa människor aldrig hör av sig annars?

undrade mamma. (Säkert tänkte hon som jag också gjorde hur oerhört ledsamt det skulle bli om ingen kom…)

Och jag höll med. Vi unnade oss i stället en fin lunch i trevliga omgivningar, en åktur och… en fika i Tranås. Under bilresan ringde mammakusinen B och de båda kusinerna pratade en stund via en sprakande mobil. (Dålig mottagning i mörkaste Småland.) Mammakusinen B skickade för övrigt även en grattiskort med en present. Det är omtanke och det blev väldigt uppskattat!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Det är torsdag om jag kan läsa kalendern rätt. Det betyder en summering av den gångna, Tofflianska veckans höjdpunkter (ja) och lågvattenmärken (nej). Och det är inte svårare än så här:

Ja

Nej

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Vissa traditioner hänger visst med – ett tag till, i alla fall. Det är torsdag och då hissar (höst) och dissar (hest) Tofflan, allt enligt den egna, gångna veckan. Det är inte svårare än så här:

Höst


Hest

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ledigt inlägg.


 

En sån här dag tror jag i alla fall att kontorsråttor och byråkrater kan förstå varför jag älskar torsdagar. Idag har nämligen såna som vi ledigt från jobbet.

Tjolahopp!

vrålade hon som alltid säger att hon också älskar att jobba… Men det är förstås lite beroende på vad och var…

Grönt kuvert

Grönt kuvert utan frimärke kom fram!

Det är inte bara en ledig dag för mig idag, för övrigt. Det är också min namnsdag. Och redan i förra veckan hittade jag ett grönt, frimärkslöst kuvert i postboxen. Ett kuvert som landat där ända från Metropolen Byhålan i Östergyllen och mammas hand!

Ja, jag heter alltså Jeannette. Det är faktiskt mitt förstanamn och det jag skulle kallas. Till dess att mors och fars öron krullades upp av förskräckelse vid det östgötska uttalet av namnet. Därefter benämndes jag Ulrika, som är mitt andranamn. Två förnamn (av tre) som pastor Farfar gav mig när han döpte mig för snart 52 år sen.

Min intention med den här dagen var att inleda den med sovmorgon. Där fick jag tji DIOWEKT! Jag vaknade till och med en halvtimme tidigare än vad jag gör när jag ska upp och jobba. Fröken Fästmön var Envisa-Lisa idag och ville promenera till jobbet, så efter att jag tittat ut ur sovrummet och in på på toa återvände jag till min sängkammare. Slumrade kanske nån halvtimme innan jag blev klarvaken. Gjorde då en FEM, det vill säga tände sänglampan och läste i ungefär en timme. Och vet du, det kändes faktiskt lika bra som en sovmorgon! Det är en sån lyx att få ligga i sängen och läsa och inte behöva rusa iväg till sitt ostimulerande arbete!

Vackert kort och kaffe

Ett kort till morgonkaffet.

Så småningom klev jag sen ur sängen. När perkolatorn hade morrat klart serverade jag mig den första senapsmuggen kaffe samt sprättade det gröna kuvertet. Inuti låg ett vackert kort.

Mamma är den enda som alltid kommer ihåg mina namnsdagar. Vi har alltid firat namnsdagar i vår familj. Det har blivit nån liten present, kanske en bakelse eller till och med en tårta. Fast inget stort. För det var ju ursprungligen ganska orättvist: pappa hade tre namnsdagar och mamma och jag bara var sin…

På senare år har jag emellertid noterat att mamma har fått svårare att minnas hur jag stavar mitt förstanamn. I dagens kort var en ny variant. Det där är lite lustigt, för när jag var barn var mina föräldrar otroligt noga med att jag skulle stava mina namn rätt. Och mitt förstanamn skulle ha fransk stavning, det vill säga med två n i mitten. Ja jisses…

Peng och trisslott

Peng och trisslott hade mamma lagt inuti kortet.

Inuti det vackra kortet hittade jag en Trisslott och en peng. Pengen lägger jag nog till min sparahög, för nästa vecka lär bilen kosta en hel del om jag ska kunna lösa ut den från verkstan. Men vem vet, Trisslotten kanske bär frodigare frukt..?

Himlen är klarblå idag, men det blåser och termometern på skuggsidan når inte högre upp än till tolv grader i skrivande stund. Efter morgonens firande har jag knåpat ihop ett par jobbansökningar på två jobb jag verkligen, VERKLIGEN skulle vilja ha. Men jag ska ge mig ut sen, för frisk luft och ljus behöver man när man sitter instängd hela dagarna

  • tillsammans med fem andra människor
  • i ett rum utan luftcirkulation
  • med en ljudnivå som får mina öron att krullas upp av liknande förskräckelse som mina föräldrars när de hörde mitt förstanamn uttalas på östgötska

och

  • sladdar att snava på lite här och var

I vart fall bär det av ut när jag har fräschat till mig. Jag måste inhandla middagsmat. I afton serverar köket sill och potatis från Tokerian med gräslök från Annas snälla mammas Slottsträdgård. Och ja. Det blir en liten klar till.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om både flyt och kamp i tillvaron.


I skrivande stund
är jag otroligt trött men mycket tacksam, snudd på lycklig. Det trillade in ett jobb när tillvaron var som mörkast. Jag har fått några månaders ljus när jag får känna mig sunt trött för att jag utför ett arbete. Dessutom får jag skamligt (i mina ögon!) bra betalt. Det gör ju inte ont, precis, efter ett par månaders a-kassa. Ja, det har ju inte blivit mer än ett par månader trots att jag varit arbetssökande hela hösten. A-kassan har karensdagar och dessutom måste man skicka in sina kassakort före ett visst datum i månaden om man ska få nåt utbetalat samma månad. Men man kan naturligtvis inte skicka in ett kassakort ifyllt för framtida dagar.

Det har varit oerhört tuffa månader.  För som alltid i såna här lägen gäller att man har en buffert. Jag hade satt undan lite pengar under tiden jag jobbade dessförinnan. Men pengar räcker ju inte för evigt…

Guldpengar

Buffertslantar räcker inte för evigt…


Mina tankar
går till alla som kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Alla som borde slippa denna kamp. Det är så många runt omkring mig som har det oerhört tufft just nu. En del av dem försöker få ersättning från Försäkringskassan men misslyckas. Andra jobbar så mycket de bara kan – och ändå räcker inte pengarna till hyran och andra räkningar. Inte om man dessutom har barn som måste ha mat… Och så finns det de som tvingas jobba fast de är sjuka och de som är friska, men inte har nåt jobb…

Ju mer jag tänker på det desto mer upprörd blir jag över att det är så oerhört orättvist. Man kan ju inte hjälpa att man är sjuk. OK, man ska väl kanske inte tjäna miljoner på sin sjukdom, men man borde ändå få hjälp så att man klarar att betala räkningar och köpa mat samt dessutom betala för läkemedel och behandlingar. Och jag tycker också att det ska löna sig att jobba. Man ska inte behöva vända på exakt varenda krona då.

Det är därför jag skäms när jag läser vad jag får i lön på mitt anställningsbevis. Jag skäms och undrar om jag är värd den månadslönen när andra har det så tufft.

Jag har flyt i tillvaron just nu. Det har hänt så många bra saker under kort tid att jag nästan går och väntar på en katastrof som väger upp det hela. En annan spännande grej är att förlaget får mina 30 sidor den här veckan. Hur ska de reagera där? Blir det exalterade och vill att jag ska skriva den där boken de hittills bara har läst synopsis på? Enligt min mellanhand ÄR de intresserade. Så även mellanhanden – som i nåt mejl funderade över en dramatisering för teaterscenen…

bok

En bok. Som jag ska skriva?


Inte är det så konstigt
att det snurrar bra i skallen för tillfället… Tankar kring vilken väg jag ska välja – OM jag nu får ett val.

Och mitt i allt dyker det upp små hälsningar från mina före detta kollegor. Hälsningar som rör mig till tårar. Därför att jag känner mig uppskattad, jag är inte glömd, jag har varit en del av deras liv. Och jag saknar dem! Jaa, jag saknar dem.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om denna onsdag.


Nej. Dagens ord är nej.
Det blev inte mycket sömn i natt. Klockan fem satt jag vid datorn och skrev. Jag vet inte hur många gånger jag har brutit ihop idag. Det finns gränser för hur tapper man kan vara och hur länge man kan hålla tillbaka tårarna. Precis som när jag skilde hade jag emellertid lovat mig själv att aldrig mer fälla tårar över spilld sur-mjölk. Idag sprack det. Rejält. Jag är bara så ledsen och orolig och känner mig verkligen, verkligen värdelös. Tårarna kommer av och till och jag blir så förbannad på mig själv, på lätt svenska.

Fästmön flydde fältet en stund till träningslokalen. Jag sökte tre jobb och la in en massa uppgifter som ingen (?) läser om mig själv hos en rektryterings- och konsultuthyrningsfirma. Tänk om nån kunde se mig som nyponrosen i den här höstbusken…

Nyponros

En blommande nyponros bland höstlöven.


Både Anna och jag
hade ärenden till affärerna tvärs över rondellen. Jag köpte ett namnsdagskort och två trisslotter till lilla mamma, som har namnsdag nästa vecka.

Inne hos Kaj tittade vi på tröjor. Jag såg en skitsnygg, men den fanns inte i flodhäststorlek. Nä, då var det roligare att gå in i Arken Zoo-affären – trots att det verkligen stank där inne – och glo på akvariefirrar. Kolla in den svarta! Snacka om utstående ögon!

Akvariefiskar

Kolla in den svartas ögon!


Men det fanns inte bara roliga firrar i affären.
En ursöt hund mötte oss i dörren, till exempel. Och sen såg vi den här pippin som hälsade hem till Kronprinsen som är badankefetischist.

Badanka

Den hälsade hem till Johan.


Nån längre promenad
blev det inte idag. Det tar på krafterna att inte sova ordentligt och att grina så man tror att ögonen ska trilla ur. (Mycket oskönt att ha linserna i, kan jag meddela.)

Det är så märkligt – och ganska orättvist, livet. För rätt som jag satt här vid datorn, efter att vi varit och handlat, fick jag mejl om att en person fått två (2) av tjänsterna jag har sökt. Ja alltså h*n har en av dem sen typ i höstas och nu har h*n fått en till. Bortvald är mitt mellannamn, helt klart.

Sen ringde då min lilla mamma. Jag hade tänkt ringa henne efter att jag skjutsat Anna till jobbet, men mamma hann före. Hon ville bara berätta att hon hade satt in 5 000 kronor till mig. Eller till årsskötseln av graven. Bara det att den räkningen lär gå på ett par hundralappar. Men resten fick jag använda till vad jag vill! Ibland tror jag att Gud hör bön, verkligen! Det finns många hål att stoppa pengarna i just nu, så de var extra välkomna! Men visst har jag väl en snäll mamma?!

Anna såg så trött ut när hon nu skulle iväg och jobba fram till klockan 21. Jag är inget särskilt roligt sällskap, fast jag brukar kunna förställa mig och clowna till det. Sen blir jag alltid glad i Annas sällskap, för är det nån som kan få mig att skratta är det hon.

Nä, det är bara att inse att den här dagen av mest ack och ve snart är till ända. I morgon är en ny dag och då tar jag nya tag. Jag glädjer mig i alla fall åt att jag har lyckats byta tonerkassetter i min skrivare. Är visst inte helt värdelös, trots allt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan höjer somt till skyarna och sänker annat till botten.


Torsdag och röd dag
är det idag. Röd dag = ledig dag för min del, men det är många där ute som jobbar – till exempel i vården och omsorgen. Men röd dag är ändå en rätt bra dag och får därför representera veckans höjdpunkter, medan Död dag representerar motsatsen. Det är ju inte svårare än så här – enligt mig, alltså:

Röd dag


Död dag


Livet är kort. 

Read Full Post »

Older Posts »