Minsta möjliga aktivitet..?

Ett inlägg om vad jag håller på med i värmen.

---

 

Jag solade smalbenen en liten stund igår i alla fall.

Lokalblaskan efterlyste på Twitter bilder som visar vad en håller på med när det är så här varmt. Jag messade dem bilden här intill. Fast egentligen är bilden inte helt sann. Igår satt jag inte särskilt långa stunder på ballen* med Toffelfötterna på räcket och idag har jag ännu inte suttit där. Men det blev en kul bild som jag tog när jag solade mina smalben. Tyckte jag. Vill DU skicka upp en bild till UNT kan du mms:a 72018 eller mejla 72018@unt.se

Jag skickade också upp bilden till SvT Uppsala samt en annan bild på ljuvligt orange tagetes. I morse kunde jag se båda bilderna på SvT Uppsalas webb, men tagetesbilden låg först! Tack för den!!!

Skärmklipp från SvT Uppsalas webb med min orange tagetes först!

Igår försökte jag stå ut med värmen. Det är inte det lättaste. Men mina fönster är till stor glädje i hettan eftersom jag kan vippöppna dem och faktiskt få lite drag inne i lägenheten. En annan stor glädje är takfläkten i sovrummet. Maj gadd, jag sov så gott att jag tog en hel timmes sovmorgon idag. Alltså, jag klev inte upp förrän klockan var åtta. Som straff för detta tvingade jag mig själv att jobba ännu lite hårdare med sedvanlig administration. Fast det blev inte mycket till straff, det blev lite glatt eftersom jag fyndade lokalt, så att säga.

Ett sista paket till mamma. Väldigt grönt, som synes och prickigt papper, randigt snöre och rutig duk. Vilken känsla för det matchande…

En del nytta gjorde jag även igår. En sista present inhandlades till min fyllande moder och jag tvättade. Jag slog in ett grönt paket i papper med vita prickar på och med randigt snöre. Sen la jag det på min rutiga duk. Det såg… förskräckligt ut! Snacka om okänsla för det matchande! Men nu är presentinköpen klara – förutom en, där jag vill att mamma är med.

Som belöning för gårdagens slit (hum…) tackade jag ja till en sen inbjudan av Fästmön till vaniljglass med krossad choklad och jordgubbar i Himlen. Det kunde jag ju inte motstå. Det blev en kort visit på kvällen, när den obarmhärtiga solen äntligen började sjunka. Uppe i Himlen finns ballen på högre höjder än hemma i New Village. Det gör att det fläktar skönare. För det blåste faktiskt lite igår och det blåser idag. På eftermiddagen, när jag vevar ner min markis på ballen, slipper jag visserligen solen, men där blir ingen cirkulation av luft.

Så jag sitter helst inomhus, vid datorn, ärligt talat. Jag läser och skriver och skriver lite till. Låtsas att det är mitt jobb. Sen har jag ju mitt uppdrag som hemvakt åt Lucille. Jisses, hon har ett helt växthus på sin balle! Den är inglasad och luftfuktigheten är hög. Där finns inte en kvadratmeter att sitta på, men det är ett trevligt ställe att vara på och beundra växtlighet. Jag är där ofta.

Instagram kan man kolla av vid både dator och på mobilen. Jag har upptäckt vilket bra ställe det är för nyheter! Igår kväll fick jag veta att Anja Kontor ska göra en fjärde säsong av När livet vänder, nåt jag skrev om här i morse. Och häromdan fick jag veta att Kommunalrådet ska öppna antik-, vintage- och retrobutik i augusti i Queptas Antikas tidigare lokaler på Hjalmar Brantingsgatan 4 A i Uppsala. Det låter hur spännande som helst och självklart blir jag en av dem som tänker hitta dit!

>>> Innan jag avslutar vill jag också påminna om bokutlottningen här på bloggen! Dragningen sker nån gång under helgen, så snabba dig om du vill få chansen att vinna ett second hand-exemplar i pocket av Val McDermids bok Dödsdomen!

Två ex! Men DU har chansen att vinna pocketutgåvan!

Ha en skön fredag och var rädd om dig i värmen! Drick mycket VATTEN!!!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nattens skuggor

Ett skuggande inlägg.

---

 

Nattens skuggor… Ibland är de farliga, farliga…

Takfläkt eller rovfågell?

 

För ingen är så ensam som i den mörkaste natt med bara skuggan av sitt eget jag som sällskap.

Skuggan av mitt eget jag.

Vad gör DU när du inte kan sova???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Svettigt om örona…

Ett hett inlägg.

---

 

En underbart god vän just nu.

Hettan fortsätter. Det gäller att hitta sätt att klara den så att man mår bra. Understundom kan jag bli riktigt överhettad och matt. Det gäller att dricka vatten, söka skugga och avsvalkning. Inte överanstränga sig. Blir det för mycket av det goda slänger jag mig på sängen, under takfläkten i sovrummet. Det är det enda som hjälper då. Att duscha hjälper mest för stunden.

När vi hade hämtat oss, Fästmön och jag, från nattens dåliga sömn – den som inte enbart berodde på hettan utan mest på hänsynslösa grannar – tog vi bilen över till Tokerian.  Det är ljuvligt svalt och skönt där inne, så för en gångs skull estimerade jag att storhandla. Eller Anna storhandlade, jag köpte en kasse med snabbmat. Som tur var kom Frida ut och mötte oss i Himlen när alla kassar och väskor skulle bäras in! Jag for sen vidare hem till mitt – under fint sällskap av Agnetha Fältskog med senaste CD:n A i bilstereon.

Jag är skitsur.

Hemma hos mig försökte jag få tag i nån i bostadsrätts-föreningens styrelse, för nu tänker jag klaga formellt på mina störande grannar. Efter tre vänliga försök att be dem visa hänsyn är mitt tålamod slut. Men styrelsen verkar vara på semester – och det är dem väl unt i värmen! Samtidigt är jag trött på att folk alltid gör som de vill, skitsamma i regler. Det här att det ska vara tyst i huset klockan 23 kan man kanske tänja på under fredags- och lördagskvällar, men baske mig inte en söndags-kväll. Jag hoppas att de lugnar sig med grillandet också nu när det är sån hög brandrisk och vanligt eldningsförbud utomhus. Jag läser om skogsbränder både här och där… Det är liksom inte så långt härifrån. Därför vore det lite bra om nån i styrelsen kunde ge dem lite hett om örona, så att säga. Det tråkiga i det hela är att flera omkringboende också blir störda, men som vanligt är det jag som agerar. Jag tar liksom ingen skit längre, det slutade jag med sen jag skilde mig 1999. BAH!

Men jag ringde min sister också. Vi uppdaterade varandra en aning samt enades om att ta det gemensamma efternamnet Vreesig. Och att försöka ses snart här i Uppsala. Kanske denna vecka, mer troligt nästa  dock. Idag blev det inte många jobb sökta (fanns inga passande), så nu ska jag fokusera på onsdagens intervju i stället och förbereda mig ordentligt inför den.

I morgon träffar jag eventuellt Kommunalrådet, om värmen så tillåter. Annars blir det nästa vecka det också.

Vad gör DU i värmen??? Och har DU några nedkylningstips? Skriv gärna några rader – om du orkar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det är måndag morgon…

Ett måndagsmorgoninlägg om ljud och (o)väder.

---

 

Inget ljud från dumburken i sovrummet.

Det är måndagsmorgon i juli och jag är nog baske mig den enda i området som vaken och uppe. Här är så tyst. Inte ens nån unge eller två skriker, än mindre några överhettade föräldrar. Jag vaknade en kvart före sju, en kvart före den tid jag hade satt larmet på.

Natten har varit orolig. Jag fick försöka somna till TV:n. Mitt i natten vaknade jag av att det inte kom nåt ljud från dumburken. Började mickla med detta nånstans mellan två och tre. Höjde så volymen låg på 46. Då hördes det lite grann. Nåja, sovrums-TV:n är en gammal TV och sjunger nog på sista versen. Nån gång i natt stängde jag av den, precis innan jag somnade. Nu på morgonen testade jag TV:n igen. Den vrålade ut nån sorts komedi på volym 46. Jag kastade mig på fjärrkan och sänkte. (Lite hänsyn kan även jag visa mina grannar. Lite.) Jaha. Så eländet ska funka när den vill. Baskat, man skulle ha en Ove här som kunde fixa skiten!

Jag använde en mejsel på min brödrost en gång. Då lagade jag den.

En kvart före sju en måndagsmorgon i juli… Larmet var som sagt ställt på sju, men det var inte det jag vaknade av. Takfläkten har börjat ge ifrån sig störande ljud – till skillnad från TV:n i natt, dårå. Jag vaknade, blängde på den och väste:

Skruvmejseln!

Det hjälpte inte. Därför klev jag upp, tog tag lite i den i farten. Då slutade den låta illa. Jag tror att min takfläkt är uppmärksamhets-sökande, helt enkelt.

Jag brukar masa mig upp runt sju på vardagsmorgnarna för att skriva jobbansökningar. Idag blir det inget skrivet, för jag ska strax fräscha till mig, ta på mig kläder som täcker armar och ben och fötter och åka iväg på en intervju. Jag är nervös. Skitnervös. Jag behöver den inkomst det här jobbet skulle ge mig under ett halvår, men jag vet inte om jag skulle palla pendlingen. I mitt jobbsökarpoängsystem, förresten, motsvarar en intervju tre jobbansökningar. Alltså behöver jag inte skriva några ansökningar idag, men jag kanske gör det ändå. Två stycken annonser har jag som ligger på vänt.

Jag är varm. Det är redan 30 grader utomhus. Det varnas för åska idag igen. Jag hoppas jag hinner hem innan dess. Vill inte fastna i nåt oväder av den typ som drog in igår. Såg på Twitter att Metropolen Byhålan blivit översvämmad. Fästmön messade om det också. Blev såklart orolig för mamma, så klockan var över 22 när jag ringde henne. Hon var rätt cool, men erkände att hon hade varit rädd under ovädret. Regnet hade slagit så hårt på fönstren att hon trodde glaset skulle gå sönder… Men när det gällde översvämningarna var hon ovetande. Jag berättade om de ganska läskiga bilderna som Byhålenytt visade i ett bildspel. Mamma sa att det ju blir översvämning i stan lite då och då. Men ett ställe på bilderna ligger ganska nära där mamma bor, så jag blev lite fundersam. Nu verkar läget vara under kontroll, men ändå. Jag har helt klart respekt för vädrets makter…

Nä, dags att sluta svamla och göra sig redo för den här dan. Nerverna dallrar än så länge, men det brukar bli bättre.

Skriv gärna några rader och berätta om vad DU har gjort eller gör den här dan. Så jag har nåt att läsa om senare!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bästa vänner… och andra

Ett inlägg om bästa vänner, missunnsamhet och barnslighet. För att nämna något.

---

 

Det blev inte nån trevlig och bra dag och kväll igår. När det gör ont att andas blir det sällan det. Inte heller när det kacklas på uteplatser. Nu var det bara en uteplats det kacklades på, men det räckte. Kacklet ekar mellan husen. Jag satt uppe för att svalka mig så länge jag kunde på ballen*, men det är inte roligt att höra andra sitta och diskutera resor de ska göra och annat. Jag blir jävligt missunnsam och undrar hur man dels har råd att köpa en bostadsrätt och rusta den tip-top (jorå, en och annan inredningsdetalj har jag hört om). Ovanpå det, nyligen hemkommen från utlandsresa, diskutera nästa resa om ett par veckor. För varifrån kommer pengarna när man inte jobbar och man knappt har fyllt 25? Jag undrar. Och tänker på Ace Wilders, i mina öron, flänga textrader:

[…] Don’t wanna work work work I wanna make money while I sleep […]

Jag surar för att jag själv är mer eller mindre livegen – inom 24 eller 48 timmar (oklart vad som gäller) ska jag kunna ta mig till anvisad plats. Det är bara det att det aldrig kommer några anvisningar. Inte från Arbetsförmedlingen. De förmedlar ju inte jobb där. Ändå måste man följa reglerna. De oklara. Men mest surar jag för att jag inte tjänar några pengar alls just nu – vaken eller sovande.

Några av mina bästa vänner just nu är mina mörkläggningsgardiner.

Inte är det kul heller när man försöker på ett fint sätt (tydligt, artigt och definitivt inte otrevligt) säga till människor att det de gör orsakar problem för mig. Jag till och med tackade! Senare hörde jag en liten pojkes klagan till sina bästa vänner om att han inte får göra varken det eller det. Varför blir människor så barnsliga när man ber dem att försöka minska problem? Är det inte bättre att vi har en rak kommunikation oss emellan än att jag lämnar formella klagomål?

Det fortsätter att vara väldigt varmt. Jag orkar inte riktigt med det längre, även om jag vidhåller att sommar är bättre än vinter. Men hösten är bäst! Alltid. I morse när jag vaknade var det redan 33,8 grader på solsidan. Fast det märkliga är att det inte är nån sol idag – det är mulet. Jag tror bestämt att det är åska i luften. Det vore underbart med en rejäl urladdning, gärna med störtregn! Jag har svårt med ljuset också. Svårt att sova i ljuset eftersom jag måste ha sovrumsdörren öppen. Men mina mörkläggningsgardiner, inköpta för nåt år sen på IKEA, är bland mina bästa vänner just nu!

Men min allra goaste vän just nu är takfläkten i sovrummet! Den går på högsta varv dygnet runt. Det brukar inte funka så bra för mig att sova med den påslagen. Som det är nu har jag inget val – sovrummet ligger på morgonsolsidan. Igår hörde jag att den hade fått ett biljud. När jag hade vaknat i morse låg jag och tänkte på att hämta en skruvmejsel och dra åt det som eventuellt hade lossnat. Då tystnade fläkten – av min blotta tanke… Det enda som ställer till det med fläkten är att luften i sovrummet blir torr. Det är inte bra för mina luftrör. Men ibland måste man välja – kvävas av luft eller utan.

Min allra bäst vän just nu är takfläkten i sovrummet.

Det står en massa saker på min att-göra-lista, men jag gör ingenting. Laddar och känner mig nervös inför intervjun i morgon. Det svåraste är nog att hitta kläder som är både snygga och lämpliga att ha i värmen. Shorts och linne alt. bikiniöverdel går nog inte hem när man har skitfula ben och tuttar och ett stort jävla ärr på kroppen. Men jag fortsätter att leva i alla fall och alltid retar det nån.

Nu ska jag se på Resurrection som gick i natt mellan klockan 1.15 och 3.05. Jag orkade bara se en kvart av det. Det blir en bra start på den här redan svettiga dan.

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Inte ett/en moln/jobb/minusgrad

Ett inlägg om inget.

---

 

Tiden just nu kan sammanfattas med ett enda ord:

inget

Kvällshimlen igår den 24 juli 2014.

Igår kväll var det så ljuvligt när mörkret hade lagt sig. Från grannarna hördes… inget. Det är som om alla människor varvar ner till… inget. På himlen såg jag ingen måne, men väl flygplan och faktiskt en enda stjärna som blinkade. Den föll inte, jag fick inte önska nånting. Inget. Men det är OK. Det gör inget. Det var bara så underbart att sitta på ballen* i mörkret och tystnaden och bara vara ett med sig själv och sina tankar. Jag trodde nämligen inte att dan skulle bli så tung som den blev. För mig. För mamma blev den lättare. Bra!

Morgontemp klockan 7.08 den 25 juli 2014. Nästan 33 grader, redan då…

Idag på morgonen vaknade jag till sol och värme. Eller jag hade rentav svårt att sova i natt, så till sist åkte takfläkten på igen, trots att jag inte gillar att sova med dess blad roterande i sovrumstaket. Men jag hade inget val. Redan i morse var det nästan 33 grader och inte ett moln på himlen. Jag fotade min kökstermometer klockan 7.08. Utomhus var det då 32,8 grader och inomhus närmare 26 grader än 25. Här inne i lägenheten är det emellertid hyfsat skönt just nu eftersom jag har skugga på vardagsrums-, balkong- och smårumssidan. Det finns liksom lite svalare rum nånstans i hemmet. I köket går det knappt att vistas!

Varje vardagsmorgon sitter jag i mitt arbetsrum från ungefär klockan sju (och fram tills jag är klar) och söker tre jobb. Som belöning efter utfört arbete skriver jag ett blogginlägg. Men idag har jag inte hittat ett enda att söka! Jag har verkligen dammsugit alla sajter. Nada! Inget! Jag tycker att jag ändå har haft tur som har hittat förvånansvärt många lediga och intressanta jobb att söka den här veckan – värmen och semestertiden till trots. Disciplin har jag också. Så trots att jag inte har nått mitt dagsmål – ÄN! – känner jag mig lite nöjd.

På min agenda idag står först och främst en snabb dusch. Jag känner mig redan svettig och klibbig. Nån gång på eftermiddagen ska jag åka ner till Resecentrum, som centralen i Uppsala numera heter, och hämta Fästmön och Elias från tåget och skjutsa hem dem. Lite oklart när, det beror på när de kommer iväg och om de ska göra nån sista grej innan de sätter sig på tåget.

Noterar, för övrigt, att Resecentrums webbplats inte är särskilt uppdaterad. Det var väl en sajt som byggdes lite för att skryta, precis som Resecentrumet självt… Läste förresten en intressant ledare i Expressen av alla tidningar om att det är dags att sätta stopp för alla skrytbyggen som vi skattebetalare får pröjsa. Illustrationen till ledarartikeln var Musikens hus i Uppsala, eller UKK, Uppsala Konsert & Kongress (så där mycket folk som det är på bilden på startsidan har jag ALDRIG sett på UKK:s uteservering)… Det är en riktigt pinsam historia, det, som har gått med nästan 15 miljoner i förlust varje år sen invigningen år 2007. Detta trots förluststöd från Uppsala kommun. Tro nu inte att kommunen har lärt sig av sina misstag. Nej då, ingen risk! Nu går man in med 150 miljoner för att bygga Uppsala Arena, nåt man tror ska stärka kommunens varumärke, bland annat. Kommunen har lovat att hyra lokaler i byggnaden för 15 miljoner under 25 års tid. Det handlar om att kommunen för ungefär åtta år sen bestämde sig för att marknadsföra sig som en evenemangsstad. Men notera att sen dess har stora evenemang som Reggaefestivalen, Uppcon och bandyfinalen flyttat härifrån. Inte så smart och genomtänkt, Uppsala kommun, enligt mitt tycke!..

Ja ja…  Nåt som fortfarande existerar är min hortensia i sovrummet. Den lilla blåa blomman från häromdan har fått sällskap av två små knoppar till. Det får jag glädjas åt, för det är mycket mer än inget. Mycket! 

Blomman har fått sällskap av två små knoppar.

*ballen = balkong

PS Temperaturen har nu stigit till 39,5 grader.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Äckliga grannar och knäppa jag

Ett gott & blandat inlägg. Eller rätt äckligt.

---

 

Anna letade godbitar i Gott & blandat-påsen i mörkret igår kväll.

Efter gårdagens läskiga filmkväll hade vi lite svårt att sova i natt. Fästmön tyckte att det kändes som om hon hade druckit kaffe. På mig kliade överallt. Och sen var det ju rätt varmt. Att vi var uppskrämda erkände väl ingen av oss… Men vi överlevde natten, trots att jag drömde att mitt hjärta stannade. Frukost intog vi på Annas balle* allt medan en granne hade allt upptänkliga kroppsljud för sig. H*n hade nämligen inte stängt sitt badrumsfönster. Vi hörde typ ”allt” och jag kan säga att frukostfilen åkte hiss och blåbären studsade i strupen… En del grannar är bara så äckliga!!!

Idag är finvädret tillbaka. Anna tvättar och packar inför sin och Elias semestertripp i morgon. Själv sitter jag och funderar på om jag ska orka pallra mig in till stan i hettan och träffa en mycket god vän. Jag tål ju inte värmen så bra. Men jag vill ju gärna träffa vännen. Äh, jag tänker ett tag till!

Anna solade en liten stund efter frukost på sin balkong. Men nu söker vi svalka.

Det är svårt att hitta svalka nånstans. Anna hänger just nu under takfläkten i Elias rum. Jag försöker sitta i drag vid balledörren**. Vi har svettningar, kan man lugnt säga. Av den svalkande morgontoaletten – utan äckliga kroppsljud och med stängd dörr och dito fönster – märks föga. En dusch skulle sitta fint, men jag sparar mig till kvällen, tror jag.

Inne på tjejtoan hos Anna höll jag på att göra nåt riktigt knäppt i morse. Det var sååå nära att jag grabbade tag i flaskan med hårborttag-ningsmedel i stället för bajssprejen… Tänk om det hade landat på mitt huvud… Jag som inte har så mycket hår där nu sen Mona klippte och rakade i måndags… Ja, jag är rätt knäpp och okvinnlig, det är bara att inse. (Hårborttagningsmedel… vad ska man ha det till?)

I övrigt satte Anna myror i våra huvuden i morse genom att komma och tänka på en viss solkräm som var populär i vår ungdom. Ingen av oss kom ihåg vad den hette först, men efter rannsakning av långtidsminnet var det faktiskt jag som hittade namnet:

Delial!!!

Ett – noll till mig, alltså, i icke-demens, den här dagen. Nu ska jag se om jag inte kan spöa en viss orm i ett speciellt spel, allt medan jag funderar på huruvida jag ska göra en stadstripp eller inte.

 

*Annas balle = Annas balkong
**balledörren = balkongdörren

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Partaj, EU-val och Mors dag

Ett rätt grinigt inlägg.

---

 

Jag hade inte några partyglajor på mig igår.

Idag är det såväl EU-valdag som Mors dag. Kanske var det därför jag vaknade redan klockan 7.14 i morse..? Nja, mer troligt är väl värmen. I natt var det första gången för säsongen som vi sov med takfläkten på. Det gick nämligen inte att ha balledörren* öppen eftersom grannarna under partajade.

Serial Bitch är mitt namn…

Partajet började ordentligt vid 19.30-tiden. Då gav jag mig iväg för att tanka och för att hämta Fästmön från jobbet. När vi kom hem höll vuxna män på att skrika till varandra (för att överrösta den entoniga musiken), grilla med två kolgrillar samt flyga nån sorts radiostyrd leksak som lät illa. Och som grädde på moset bubblade och bolmades det på två gigantiska vattenpipor vars skumma dofter svepte in oss på ballen**. Anna är mer tolerant än jag, men det var faktiskt hon som började prata om ett eget hus där bara vi kan vara. Jag längtar mer än nånsin! Jag orkar inte med folk, jag blir trött av ljud, hatar när det luktar illa och får svårt att andas av rök. Den här gången tänker jag inte ens försöka prata med Vuxna Människor heller. Vis av erfarenheten vet jag hur det kan bli. Så jag fortsätter min vana trogen att gnälla av mig i min egen blogg.

Det gick inte att sitta där ute, för vi hade heller ingen lust att skrika åt varandra. Efter att ha delat en påse prästostbågar och tagit var sin svalkade öl gick vi in. Jag stängde dörrar och fönster mot baksidan och sen tittade vi på kvällens avsnitt av Mr Selfridge som jag hade spelat in på DVD-hårddisken. Hade ljudet på via vardagsrumsstereon för att stänga ute andras oljud. Det funkade hyfsat. Det gick också bra att sova, men med stängda dörrar, förstås. Det var väl, som sagt, värmen och brist på luft trots takfläkt som gjorde att jag vaknade så tidigt.

Envisa-Lisa traskade iväg till sitt arbete tidigt i morse utan att låta mig skjutsa sig. Gissar att hon var svettig och go när hon kom fram. Men jag hade erbjudit mig! Jag har ju haft två sovmorgnar den här veckan – i fredags och igår – så jag kunde mycket väl ha klivit upp.

Jag har rivit ur sängarna, för jag ska bädda rent och jag har faktiskt startat en maskin lakanstvätt redan. Kan grannarna låta illa, så kan jag. Det vill säga min tvättmaskin. Och jag skiter högaktningsfullt i att

De har sena vanor,

som en annan granne uttryckte det. Bor man i ett flerfamiljshus borde man fatta att man ska man visa hänsyn. Vill man inte fatta det får man ta konsekvenserna. Vill man ha fest här, finns en förnämlig festlokal med tillhörande utegrill att hyra för en billig penning! Om man vill visa hänsyn.

En märklig, men bra grej, är att Gaphalsarna tycks ha lugnat ner sig lite grann. Det är inte alls lika mycket vuxenskrik på barnen längre, även om Anna hörde hur en av de vuxna hånade (!) ett av de små barnen häromdan. Man undrar vad det är för slags människor…

Hur kunde jag nästan glömma bort EU-valet?!

Igår insåg jag att jag minsann inte kan ta en slapparedag idag. Förutom tvätt och renbäddning måste jag ju gå och rösta! Hur kunde jag nästan glömma bort det?! Men vallokalen ligger nära och det får bli en skön liten promenad sen när tvätten är färdig och hängd och jag själv ren och klädd.

Jag har fått dispens av Mor själv att ringa idag före klockan 14, eftersom jag ju vid den tiden ska åka och hämta Anna. Min mamma har fått ett rosa kuvert med posten och ska, som sagt, få ett telefonsamtal. Annas snälla mamma ska få ett besök på Slottet av Anna och mig. Det är liksom lite närmare till Slottet än till Metropolen Byhålan. Och jag kände att jag inte var riktigt välkommen till min egen mamma. Det känns så ibland. Och inte mig emot. Min rygg slipper gärna långkörning och med två spruckna framdäck tror jag att Clark Kent*** också gör det. Men mamma har skickat ett grönt kuvert till mig. Det var utan frimärke, men kom fram ändå. Dessutom var det nästan öppnat! Men det låg ett kort inuti… Hon kom ihåg att jag har namnsdag nästa vecka! Det gjorde knappt jag själv…

Ska du partaja, rösta och fira Mor idag? Eller vad händer hos dig? Skriv gärna några rader och berätta om du har orkat läsa det här inlägget ända till slutet!

*balledörren = balkongdörren
**ballen = balkongen
***Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Regn, regn, regn, tårar och lycka

Ett inlägg om vädret, en bok eller två och ett och annat bett.

Det började regna igår. Det har regnat och regnat och regnat. Hela kvällen, hela natten. Just nu ingenting, men det är mulet och blött ute. Underbart skönt! Luften är frisk och det är lättare att andas för mig och många andra.

Tennisbanan på baksidan är nästan som en mindre badpool. Den här bilden tog jag nyss från ballen*:

Regnet har gjort en liten pool på tennisbanan.

Lite svårt att se, kanske, så jag zoomar:

En pool på banan.

För några år sen la föreningen ny asfalt på tennisbanan bland annat för att slippa pölar som denna. Det tog ett regn, sen var ”poolen” tillbaka. Och alla småbarn älskar den, medan mammor och pappor hatar den! För aldrig är väl en liten unge så kvick som när det gäller kontakten med vattenpölar, eller..? Jag har sett många lustiga och skrattretande scener utspela sig här…

Annars har jag inte skrattat så mycket det senaste dygnet. En Annan Anna frågade mig på Twitter i morse om röken hade lagt sig. Det har den, visst. Jag måste gå vidare. Men så klart är jag inte glad på Arbetsförnedringen, det är jag inte. Jag är fortfarande arg, besviken och ledsen och inser att jag befinner mig i en utsatt position.

Sen läser jag en bok som gör mig ledsen. Jag gråter då och då under läsningen. Jaa, tänk! Den Förhärdade gråter! (Det trodde inte Somliga! Och jag gråter inte över mig själv, det har jag slutat göra för länge sen – jag är ju bara arg, remember?) Jag läser Kristian Gidlunds bok. Det är svårt att inte beröras när en ung man skriver om hur den där jävla cancern tar hans kropp i besittning. Jag inser hur lyckligt lottad jag är som klarade mig genom en helveteshöst och en därpå följande operation. Nu ska jag vara frisk, förhoppningsvis. Men Kristians cancer kommer och går. Och slutet kan bara bli ett.

Det går inte att läsa den här boken och förbli oberörd! Jag blir lite… putt också för att Kristian Gidlund på sätt och vis snor en inledning som jag har tänkt till min bok. Men medan hans handlar om pannkakor som han sen äter kalla, handlar min om stekt kycklingkorv i en ask med ljusblått lock… Korvskivor jag aldrig äter den där dan jag helst vill radera ur mitt liv…

Livet… tja, det är en märklig historia. Man ska inte tro att lycka är nåt beständigt. Dessutom, om vi alltid är lyckliga och aldrig olyckliga förstår vi ju inte vad lycka är. Vi skulle inte ha nåt att jämföra med.

Idag är jag frisk – förhoppningsvis. Alla delar i mitt liv har inte fallit på plats, visserligen, men den som trodde att jag tänkte lägga mig ner och dö trodde fel. Jag la mina drömmar ovan regnbågen. Nu har jag inga drömmar längre, jag har mål. Mål som jag ser till att uppfylla. Du skulle bara veta…

Om gårdagens skavank – upphittad av Fästmön, förstås, vem annars? – var två vita prickar på min hals, går dagens skavank visserligen åt prickhållet, men åt rött.

Dagens skavank – ett myggbett på benet.

Inte visste jag att det fortfarande finns aktiva myggor här… Men jag har mina fönster öppna dygnet runt, så det är väl inte konstigt om ett och annat flygfä kommer in och vill suga mitt blod…

När Anna kommer hit, stängs nästan alla fönster utom det i sovrummet och det i arbetsrummet. Takfläkten i sovrummet stannar. Ja, naturligtvis inte automatiskt utan för att Anna är lite mer frusen än jag. Och i kväll kommer hon hit, Den Mest Älskade. Kycklingfärsen är på tining, jag ska duscha och tvätta håret samt traska över till Tokerian och handla. Sugar snaps. Anna gillar ju såna…

Gigantisk sugar snap, sån som Anna gillar.

Vad händer hos dig idag? Skriv gärna en rad och berätta!

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Somna… och vakna

Det här med sömn är ett kapitel för sig! Jag har skaffat mig en otroligt irriterande vana – eller ovana – när jag ska sova. För att kunna somna måste jag ha TV:n i sovrummet påslagen, med väldigt låg volym. Fattar inte varför, jag är annars ganska väldigt lättstörd när det gäller just ljud.

TV:n ska vara på för att jag ska kunna somna.

Sovrummet ska vara mörkt. Jag har både rullgardin och persienner idag, gärna långa, mörka gardiner också. Efter fönsterbytet blir det problem: rullgardinen är inte tillräckligt bred! Det gamla vädringsfönstret, som inte är nåt fönster, ersätts med ett ”vanligt” fönster med glas och persienn – fast ingen svart rullgardin, dårå.

Svalt vill jag också ha det, men jag har kommit på att takfläkten inte ger rätt sorts svalka. Nej, det lilla vädringsfönstret ska vara öppet och släppa in frisk nattluft.

Härom morgonen vaknade jag klockan fyra. Jag var naturligtvis övertygad om att jag skull dö just i vargtimman, men tyvärr, tyvärr, tycker somliga, jag överlevde. Somna om kunde jag dessvärre inte, utan låg i stället och lyssnade till trafikens brus från nya E4:n som inte ligger alltför långt ifrån mitt sovrum. Jag blundade och lyssnade, men se somna om kunde jag inte. Alarmet stod på 6.10 och jag stängde av det fem över och gick upp.

Bettskenan brukar jag sova med också. Min tandläkare vidhåller att den är bra för min emalj. Själv vidhåller jag att den är en klar erotikdödare. Det har jag sagt en gång också, till tandhygienisten. Hon rodnade och sa att

du behöver ju inte stoppa in bettskenan förrän du är precis på väg att somna.

Härom natten hann jag dessvärre somna utan bettskena. TV:n, däremot, lyckas jag av nån anledning alltid stänga av innan jag slocknar.

Monstret med bettskenan.

Nu för tiden vaknar jag ibland av att jag har ont. Ibland vaknar jag tidigt för att jag lägger mig tidigt. Men vad ska man göra när man är så förbaskades kvällstrött? Förra veckan gick Fästmön och jag och la oss hur tidigt som helst, vissa kvällar före klockan 21. I vanliga fall brukar vi hålla ut till 22, ibland 22.30. När jag sover ensam, som den här veckan, har jag svårare att komma till ro och somna. Då blir timman ofta sen innan jag slocknar för natten, trots att jag ofta har gått och lagt mig i bra tid.

När brukar du gå och lägga dig? Och har du några knep för att somna???  Kanske kan du gissa vad lådan innehåller???

Livet är kort.

Read Full Post »