Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘klarvaken’

Ett söndags-inlägg.


 

Ängel i handen

Skyddsängeln från IZ.

Rubriken är ett citat från en av mina vänner (jag avslöjar inte vem) och avser tillvaron före mammas avfärd idag på förmiddagen. Mamma var så orolig att hon inte skulle vakna och komma upp i tid, men jag lovade att väcka henne två timmar innan riksfärdtjänstens taxi skulle anlända. När jag klev upp lite tidigare än så för att göra mina egna morgonbestyr rumsterade mamma om för fullt. Klarvaken. Och hade säkert så varit större delen av natten…

 

Bilen kom nästan exakt på avtalat klockslag. Nu väntar en eftermiddag med lite dotterlig oro innan lilla mamma har kommit hem. Men det var bra väglag och inte mycket trafik, enligt chauffören, så det går nog bra. Jag får krama den lilla skyddsängeln jag fick i julklapp av vännen IZ till dess att mamma ringer hemifrån sig. Förresten vet jag inte om den lilla ängeln hör till det fina bokmärket som jag också fick av IZ eller om det är en bonusskyddsängel. Jag tar det som det senare!

Mamma läser

Mamma gillar också att läsa. Här är det en julklappsbok. Bilden tog jag i smyg, men jag ville visa att vi faktiskt är boktokar i vår familj!

Det blir med ens väldigt tyst och lugnt här, men också väldigt tomt. Jag började röja så snart mamma hade kommit iväg. Gästsängen är renbäddad (jag får ju så många gäster som övernattar…), toa och badrum skurade, ett snabbt varv med dammsugaren är avklarat och maskin nummer två med tvätt jobbar just nu. Till skillnad från somliga i huset tvättar jag inte före klockan elva på sön- och helgdagar och inte heller på nätterna. När jag tänker efter var det förresten otroligt länge sen – typ aldrig – som jag spikade tjugo i tio en nyårsdag… Jag har varit ute med sopor, matat husdjur och tagit in post reklam och lokalblaska hos L, men höll nästan inte på att komma in för nyckeln krånglade. Eller låset, snarare. Jag provade nämligen nyckeln i förrådslåset och där fungerade den perfekt.

En kopp senapsmugg kaffe har det blivit medan jag har skrivit detta. Nu ska jag fortsätta och bädda rent i min egen säng också. Till middag har jag tagit fram två laxfiler ur frysen, för jag tänkte inviga min grillpanna. Till firren kokar jag nog potatis och så försöker jag få ihop nån sås av filmjölk, rom och gul lök – en tager vad en haver en dag som denna. En tager kanske till och med ett glas vitt till maten.

Bokmärke och Färjan

Två julklappar på bilden – det fina bokmärket från IZ och Färjan från Jerry.

I afton ska jag se den andra delen av dokumentären om Leffe, men mest av allt ska jag nog läsa i tystnad. Färjan börjar bli riktigt läskig och påminner mycket om John Ajvide Lindqvists obehagliga romaner (obehaglig i positiv bemärkelse, skräckroman) snarare än Stephen King, som jag har sett nånstans att Färjans författare Mats Strandberg har läst mycket av.

Det blir tidig sänggång i kväll. Jag tillhör ju de lyckligt lottade som har ett arbete att åka till i morgon, måndag. Men där är jag bara i morgon och halva tisdag – sen är jag ledig till på torsdag.

Vad händer hos DIG denna gråa söndag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett soligt måndagsinlägg.


 

 Sol mellan träden

Sol hittade jag mellan träden i helgen. Idag finns den överallt, känns det som.

Tänk att en måndag kan vara så solig och vacker! Idag behöver jag inte jaga nån sol – den finns här och lyser klart och starkt. Det är inte ett moln på himlen utanför. Jag ska in till stan mitt på dan och träffa F. En gång var jag kund i F:s företag. Nu träffas vi, som vanligt när det gäller mig, alltför sällan. Men det blir riktiga långsittningar när vi väl träffas. Det lär inte bli nåt undantag idag. Lite märkligt, det där ändå, att man kan gå från ett företagare-kund-förhållande till två människor som gillar att prata om ”allt”. Det är en sån där guldkant i tillvaron jag sparar på.

Gårdagen blev en halvseg historia. Jag skjutsade hem Fästmön från jobbet när hon hade slutat på eftermiddagen eftersom hon åter skulle bli mamma på heltid – helgen blev bara en bonusvisit hos mig mellan arbetspassen. En timme efter skjutsningen var jag hemma i New Village igen. Av nån anledning kändes det väldigt ensamt just då. Detta, i kombination med andra tankar som tär, gjorde att humöret inte var det soligaste. Jag ringde i alla fall lilla mamma för att få höra om 98-årskalaset. Hon gav mig alla detaljer och jag lyssnade i 40 minuter. Sen hjälpte jag henne telefonledes med några räkningar. Och så fick jag två minuter att prata. Just igår önskade jag extra mycket att mamma var mamma – nån som lyssnade, sa nåt klokt och tröstande i stil med att:

Det ordnar sig! 

Castelforte Valpolicella ripasso

Det fanns ett glas Castelforte Valpolicella ripasso kvar till söndagsmiddagen.

Lagade till middag på rester från frysen. Det fanns ett glas rött kvar och det sköljde jag ner maten med. Sen parkerade jag mig i bästefåtöljen och läste 150 sidor ur min tegelsten på gång. Det är en spännande, men märklig historia om en man som kan resa i tiden. Hans primära uppgift med tidsresorna är att förhindra mordet på president Kennedy. Naturligtvis passar han på att ingripa på andra ställen i människors liv också – och det är inte alltid varken lätt eller så smart… Vad jag tror att författaren kort och gott vill säga med den här boken är att låta det förflutna vara just det förflutna, nånting vi inte kan, bör eller ska försöka ändra – det går ju inte. I stället ska vi se framåt. Det låter lätt och logiskt, men… Tja, du vet kanske själv hur det kan vara.

Kvällen i bästefåtöljen avslutades med ett par goa vänner per sms och därefter Arne Dahl samt Fortitude. Arne Dahl-filmerna är sisådär. Jag tycker i vart fall att de blir lite bättre för varje gång, trots att jag också tycker att alla pratar östgötska till slut. (Ska jag av alla människor säga…). Men Fortitude… jag blir bara mer och mer irriterad och ofokuserad och igår slutade det med att jag i stället för att sitta stilla och glo gjorde mig iordning för natten. Nej, jag tycker det är ursegt och rörigt. Jag la mig i sängen och glodde på Poirot på 7:an i stället.

Just som jag höll på att somna bzzade mobilen. Och jag är ju nyfiken, så jag blev tvungen att glo. Det slutade med att jag gjorde en systemuppdatering. Den som nån gång har gjort såna på sin mobil vet att det tar lite tid… Sen var jag klarvaken och fick läsa mig trött.

Nu ska jag sätta fart och fräscha till mig, slänga i mig en droppe fil och sen bussa in till stan. Det är alltid nervöst. Men jag har överlevt hittills. Idag är det ju dessutom en solmåndag, så jag är övertygad om att jag når mitt mål.

Vad händer hos DIG denna måndag??? Svischa inte bara förbi, skriv gärna några rader och berätta så jag har nåt att se fram emot att läsa när jag kommer hem i eftermiddag.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om uppgifter.


 

Det var kyligt i morse. Typ en eller en och en halv minusgrad. Men det finns inte mycket snö kvar här, bara en och annan hög. Detta trots att det kom nedfarande ett antal flingor igår. I morse fick vi i alla fall pälsa på oss när vi hasade till garaget. Soluppgången var vacker och som en eldsvåda. En stackars hundrastande man hukade medan vi tog en och annan bild. Såna är vi! Men för att vi inte ska vara alltför Bill & Bulliga (ja, det är Fästmön som är Bill, jag är Bullig) fick Anna skicka upp sin bild till Instagram, medan jag lägger ut min här:

Marsmorgon 2015

Soluppgången var som en eldsvåda denna marsmorgon.


Så värst mycket sömn
blev det inte i natt för varken Anna eller mig. Vid läggdags var vi båda klarvakna trots att vi inte hade druckit kaffe senare än på eftermiddagen. Vi var väl helt enkelt övertrötta. En stor del av dagen gick nämligen åt till att storhandla på Stormarknaden. Anna ska hem till sitt i morgon och även om hon numera endast har grabbarna hemmaboende behövs det ju lite mat och annat som, så att säga, går åt.

Fingerkex

Fingerkexen ser rätt slöa ut på bilden på paketet. Jag har inte tänkt på det tidigare.

Den som känner mig vet att storhandling inte står överst min lista över aktiviteter som jag tycker är roliga att göra. Anna vet det, så hon tilldelar mig uppgifter för att jag inte ska bete mig och skämma ut oss i affären. Igår fick jag sköta både vägning av grönsaker och scannern – förutom framförseln av stridsvagnen varuvagnen. Men jag hann med att tramsa mig lite i alla fall. Bland annat tog jag bilder på vaktelägg (fick associationer till sparvar), nätad rödlök och kex som såg halvslöa ut. Äggen och löken kan du se på Instagram (@tofflisen), men de slöa fingerkexen måste jag bara visa upp här på bloggen! Jag blev så full i skratt!

Det är gött mä körv så det åt vi till middag. Sen satt vi båda två och skrev och skrev och skrev – med avbrott för När livet vänder. Det blev en halvtimme full av känslor. Kanske var det därför vi hade svårt att sova senare. Eller också berodde det på de texter vi skrev. För min del ballade texterna ur totalt mot slutet. Humor är ett sätt att hantera det som är svårt, i alla fall för min del. Det kommer ett prov på denna humor här på bloggen lite senare idag!!!

Ett grönt paket med ett litterärt loppisfynd postade jag i morse till vinnaren FEM. Du som också vill pröva din lycka att vinna nåt har fortfarande chansen på det unika armbandet med mitt mobilnummer! Klicka här för att komma till tävlingen!

Nu ska jag läsa UppsalaTidningen och dricka lite mer kaffe. Vad ska du göra??? Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett förändringsinlägg.


 

hammare

Det är inte OK att spika mellan klockan 22 och 22.20 en söndagskväll, tycker jag.

Det har varit val i Sverige. Igår kväll hade vi SvT:s valprogram på TV:n fram till läggdags, för det var ju verkligen spännande. Men Fästmön skulle upp tidigt för att börja jobba klockan sju och jag lovade att skjutsa henne, så vi släckte ner vid 22-tiden. Tyvärr gjorde inte andra det utan tyckte att det var en bra tid att spika på, mellan klockan 22 och 22.20, ungefär. Tack och lov upphörde det innan jag blev klarvaken! Jag hade liksom ingen som helst lust att hoppa ur sängen och i kläderna för att plinga på nåns dörr och påtala det självklara: man spikar inte efter klockan 22 i ett flerfamiljshus. Tänk att människor inte kan förstå det! Det är väl en sak om man inte har läst bostadsrättsföreningens regler eller struntar i dem, men man kanske kan tänka lite själv vad som är passande och vad som är mindre passande. Eller också gör man saker för att jävlas.

Rönnbärsgren och himmel

Blått i skyn, men de röda kommer starkt.

Idag tittar jag på valsiffrorna såväl lokalt som på riksnivå. Jag kan berätta att jag inte röstade på nåt parti som har ändelsen -demokraterna i sitt namn. Men det är skrämmande att se att ett av dessa partier har fått hela 6,6 procent av väljarnas röster här i Uppsala i kommunalvalet. Det är fem mandat.

Valdeltagandet i Uppsala låg på 83,7 procent. Det kan tyckas högt, men jag kan inte låta bli att undra var de 16,3 procenten som inte röstade höll hus. Slött! I Uppsala blir det i alla fall maktskifte, från blått till rött. S, MP och V får egen majoritet i kommunfullmäktige. Men resultaten är förstås fortfarande preliminära.

Hur det gick i landstingsvalet är inte mycket att orda om, eftersom jag tycker att landstingen ska läggas ner och dess verksamheter tas över av stat och kommun. Men trenden håller i sig även där – partiet med en blå blomma, som påminner lite om en majblomma, är det parti som har ökat mest och fick hela åtta procent av rösterna.

Jag tittar ocksåhur folk i området där jag bor har röstat på riksnivå. Här är sossarna starka. Men mer skrämmande är att partiet som fick 6,6 procent av rösterna i kommunen här har fått 7,4 procent. Partiet fick hela 69 röster av mina grannar. Högt, men tack och lov inte lika högt som i Järlåsa där 149 personer gav partiet sina röster. Valdeltagandet i min valkrets var 85,1, också något högre än i hela Uppsala.

Vad ska man säga sammanfattningsvis om resultatet då? Tja, jag tycker att det inte var nåt oväntat resultat och jag har en del förväntningar.

Tre jobb har jag sökt idag på morgonen och när jag har bäddat och stoppat in linserna i ögonen ska jag ta upp bokskriveriet. Jag räknar med att kunna skriva om det första halvåret förra året.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar så jag har nåt roligt och intressant att läsa när jag gör pauser i mitt skrivande!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ledigt inlägg.


 

En sån här dag tror jag i alla fall att kontorsråttor och byråkrater kan förstå varför jag älskar torsdagar. Idag har nämligen såna som vi ledigt från jobbet.

Tjolahopp!

vrålade hon som alltid säger att hon också älskar att jobba… Men det är förstås lite beroende på vad och var…

Grönt kuvert

Grönt kuvert utan frimärke kom fram!

Det är inte bara en ledig dag för mig idag, för övrigt. Det är också min namnsdag. Och redan i förra veckan hittade jag ett grönt, frimärkslöst kuvert i postboxen. Ett kuvert som landat där ända från Metropolen Byhålan i Östergyllen och mammas hand!

Ja, jag heter alltså Jeannette. Det är faktiskt mitt förstanamn och det jag skulle kallas. Till dess att mors och fars öron krullades upp av förskräckelse vid det östgötska uttalet av namnet. Därefter benämndes jag Ulrika, som är mitt andranamn. Två förnamn (av tre) som pastor Farfar gav mig när han döpte mig för snart 52 år sen.

Min intention med den här dagen var att inleda den med sovmorgon. Där fick jag tji DIOWEKT! Jag vaknade till och med en halvtimme tidigare än vad jag gör när jag ska upp och jobba. Fröken Fästmön var Envisa-Lisa idag och ville promenera till jobbet, så efter att jag tittat ut ur sovrummet och in på på toa återvände jag till min sängkammare. Slumrade kanske nån halvtimme innan jag blev klarvaken. Gjorde då en FEM, det vill säga tände sänglampan och läste i ungefär en timme. Och vet du, det kändes faktiskt lika bra som en sovmorgon! Det är en sån lyx att få ligga i sängen och läsa och inte behöva rusa iväg till sitt ostimulerande arbete!

Vackert kort och kaffe

Ett kort till morgonkaffet.

Så småningom klev jag sen ur sängen. När perkolatorn hade morrat klart serverade jag mig den första senapsmuggen kaffe samt sprättade det gröna kuvertet. Inuti låg ett vackert kort.

Mamma är den enda som alltid kommer ihåg mina namnsdagar. Vi har alltid firat namnsdagar i vår familj. Det har blivit nån liten present, kanske en bakelse eller till och med en tårta. Fast inget stort. För det var ju ursprungligen ganska orättvist: pappa hade tre namnsdagar och mamma och jag bara var sin…

På senare år har jag emellertid noterat att mamma har fått svårare att minnas hur jag stavar mitt förstanamn. I dagens kort var en ny variant. Det där är lite lustigt, för när jag var barn var mina föräldrar otroligt noga med att jag skulle stava mina namn rätt. Och mitt förstanamn skulle ha fransk stavning, det vill säga med två n i mitten. Ja jisses…

Peng och trisslott

Peng och trisslott hade mamma lagt inuti kortet.

Inuti det vackra kortet hittade jag en Trisslott och en peng. Pengen lägger jag nog till min sparahög, för nästa vecka lär bilen kosta en hel del om jag ska kunna lösa ut den från verkstan. Men vem vet, Trisslotten kanske bär frodigare frukt..?

Himlen är klarblå idag, men det blåser och termometern på skuggsidan når inte högre upp än till tolv grader i skrivande stund. Efter morgonens firande har jag knåpat ihop ett par jobbansökningar på två jobb jag verkligen, VERKLIGEN skulle vilja ha. Men jag ska ge mig ut sen, för frisk luft och ljus behöver man när man sitter instängd hela dagarna

  • tillsammans med fem andra människor
  • i ett rum utan luftcirkulation
  • med en ljudnivå som får mina öron att krullas upp av liknande förskräckelse som mina föräldrars när de hörde mitt förstanamn uttalas på östgötska

och

  • sladdar att snava på lite här och var

I vart fall bär det av ut när jag har fräschat till mig. Jag måste inhandla middagsmat. I afton serverar köket sill och potatis från Tokerian med gräslök från Annas snälla mammas Slottsträdgård. Och ja. Det blir en liten klar till.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett irriterat inlägg.


Det pågår ett jippo i Metropolen Byhålan idag.
Jippot är nån sorts sportevenemang – som alltid! SM i triathlon, Vätterntriathlon, tror jag. Redan igår började man stänga av gator. Idag är hela stan avstängd för biltrafik. Det är för att skydda dem som cyklar och kutar i tävlingen. Gissningsvis är sjön nedanför mammas hem avstängd för ekor och snipor – för simmarnas skull.

Redan klockan nio i morse började en speaker gasta ikapp med fiskmåsarna. Fast fiskmåsarna vann! HA! Jag sover rätt gott till ljudet av fiskmåsar. Däremot blir jag klarvaken av speakerröster. Idioter!

Jag hade tänkt åka och storhandla med mamma idag samt göra ett besök på pappas grav. Men nu går inte det! Varför? Jo, det pågående jippot har stängt in oss! Jag är väldigt glad att jag kom hit igår, idag verkar det vara omöjligt att ta sig in här! Se kartan över avstängningarna! Vi befinner oss ungefär strax ovanför solfjädern på kartan, instängda av avspärrningarna.

Karta avstängning i stan
Instängda!


Det SKA gå att köra lite bil i stan.
Fast när man tittar på karteländet, framtaget av Lantmäteriet, förstår man inte riktigt hur. Det är som att man har gjort en rejäl miss i informationen på kartan. Kan du se missen i den förklarande oförklarliga rutan här???

Förklarande text till karta
Ser du missen i rutan??? Ledtråd: det har med färg att göra.


Slutsats: #sportfånarna #Vätterntriathlon
helt enkelt skulle behöva en kommunikatör. Och – HEPP! – Jag råkar veta en som är tillgänglig just nu!

Vi får stanna inne och sen sakta rolla över till Lilla ICA för att köpa middag och glödlampor. Ibland avskyr jag verkligen sport och såna här jippon gör inte saken bättre utan värre. NÅN SOM TÄNKTE PÅ PERSONER MED FUNKTIONSHINDER??? 


Livet är kort.

Read Full Post »

Tyvärr för alla oönskade besökare som smyger in här under natten (vågar ni inte visa er i ljuset, spricker ni då, eller vad?) har ridån gått upp idag igen. Det var verkligen ingen höjdare att tillbringa julafton på egen hand. Jag grinade mig igenom större delen av dan. Kämpade för att bita ihop när mamma ringde – typ fem gånger. Kämpade för att inte visa nåt här på bloggen.

Jag tittade på Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton och efter det orkade jag inte mer. Jag mådde så illa efter julmaten, det gav liksom inte med sig. Borstade tänder och gick och la mig tjugo över åtta och grät mig till sömns. För att vakna vid 23-tiden – klarvaken…

Karl Bertil Jonssons pappa

Tyko Jonsson, som har närt en kommunist vid sin barm…


Så småningom klev jag ur sängen
mitt i natten för att öppna mina julklappar. Jag orkade inte göra det tidigare och det kändes förresten så ledsamt att öppna dem alldeles ensam. Jo jag VET. Min ensamhet är på sätt och vis självvald. Det blev den när jag tackade ja till förturen till operation. Och det är inget jag ångrar. Men ändå. Jag kände mig väldigt, väldigt ensam. Jag hade fixat fem julklappar till mig själv som jag hade slagit in, just in case jag inte skulle få några andra.

Klappar till mig själv

Jag gav mig en fotobok, med titeln Året på Ultuna (mina egna bilder), en bok, ett par strumpor med fiskar på, ett datumblock och ny plastfilm till Ajfånen.


Men Tomten hade inte glömt bort mig!
Tomten i Motala hade ju skickat ett grönt paket och detta innehöll två böcker av en författare jag gillar att läsa just nu, Kjell Eriksson. TACK SNÄLLA FEM FÖR KLAPPAR OCH BESÖKET HOS MAMMA!!!

Klappar från FEM

Klappar från FEM! 


Även Tomten i Förorten
hade kommit ihåg mig. Från Jerry kom tre böcker varav en som jag redan hade fått. När det gäller böcker måste man ALLTID kolla av först… Men de andra två har jag inte, TACK!

Klappar fr Jerry

Två av tre som jag inte har.


Fästmöns
snälla mamma
hade inte bara bidragit med Janssons frestelse utan också med en klapp från henne och L. Den innehöll nånting jag verkligen behöver för jag är otroligt torr. Har torra fläckar framför allt på armarna, så Olivcrème blir toppen! TACK!

Klapp fr Annas mamma o L

Härligt för mitt torra skinn!


Det var riktigt pinsamt
att ta emot klappar från dessa, för jag har inte köpt nånting till nån av dem. Det kom som sagt en operation emellan och före blev det så stressigt med att försöka ordna så att ”barnen” fick klappar och jag fick mat i kylen. Sen var jag osäker på klapperierna med somliga eftersom jag inte fick nåt till 50-årsdagen. Tänkte att då köper vi inga klappar heller. När jag sen fick veta att det var klappar på gång var jag för sjuk för att köpa. Och ”barnens” löste jag som sagt på annat sätt. Men jag vet inte om de var nöjda, har inget hört. Att köpa julklappar i efterskott tror jag inte på, men jag har planer på att vissa levande änglar ska få nånting som tack för mycken hjälp. Det känns bättre än att komma efter jul med julklappar. Och snart är julen över. Förhoppningsvis snart.

Annas klappar sparade jag till sist. Jag hade fått för mig att ett av paketen från henne innehöll plastfilm till Ajfånen – för det hade jag köpt på skoj både till henne och mig. Men det var ett USB-minne på 32 GB – perfekt! Idag – eller nån annan dag – ska jag föra över mina bilder som nu är utspridda överallt… Fotcrème och böcker fick jag också, TACK snälla älskling!

Klappar från Anna

Klappar från Anna!


Vid det här laget
var klockan nästan två…

Klockan nästan två

Klockan var nästan två när jag hade öppnat alla julklappar.


Jag var vaken till klockan tre,
ungefär. Är rädd att jag störde min älskling väldigt mitt i natten med en jobbig sms-konversation. Men, som sagt, jag var så ledsen och bedrövad igår. Jag tror att jag har drabbats av nån sorts post-op depression för jag bara gråter. Gråter, gråter, gråter typ hela tiden. Det är skitjobbigt och ytterligare ett skäl till att jag drar mig undan människor. Jag blir ju inte vackrare heller av tårarna, ser allt mer ut som en gris.

Tofflan mitt i natten

Tofflan mitt i natten.


Idag vaknade jag halv nio.
Det var ganska mörkt ute och det snöar som 17. Känner mig faktiskt ganska insnöad…

Insnöad

Insnöad… OBS! Den läskiga snögubben på bilden är inte mitt verk.


I natt lät det som om nån i huset
hade vinterkräksjukan. Det plus snön gör inte precis att jag är sugen på en liten promenad, men annars är det en intention jag har. Jag måste i vart fall gå till soprummet med all julmat som har hamnat i komposten. Det luktar inte gott efter ett tag…

Kring operationsärret är det fullt av röda prickar som kliar som fan. Jag är allergisk mot plåster och kirurgtejp och gissar att det är såna rester som jag inte har fått bort. Jag får nämligen fortfarande inte tvätta mig i området, bara låta duschvatten försiktigt rinna över.

Förutom eventuell promenad och bildöverföring till min USB-sticka har jag inga större planer för dagen. Ikväll ska jag se på Änglagård: Sjuhundrafyrtiofjärde sommaren, men jag ska också se dokumentärfilmen om Olof Palme på SvT, uppdelad i tre avsnitt för TV. Den senare får jag emellertid spela in eftersom programmen krockar.

Vad händer hos dig då???


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »