Nytt i mars: Wahlberg och Brunk Holmqvist

Ett litterärt inlägg.

---

 

För den som kan se framåt en bit kommer två intressanta böcker ut i mars månad. I alla fall tycker jag att författarna tidigare har skrivit intressanta böcker, om än lite annorlunda. Både Karin Wahlberg och Karin Brunk Holmqvist tillhör mina favoriter, även om jag tycker att den senare har varit lite ojämn i kvaliteten på senare år.

Karin Wahlberg är både lärare och läkare, men debuterade 2001, som blivande 51-åring, med en kriminalroman. Sen har det blivit en del böcker för yngre läsare, historiska romaner och nu senast, en romanserie som utspelar sig på 1950-talet på ett lasarett i en småstad. År 2013 kom första delen i serien, Än finns det hopp, och nu i mars kommer del två, Livet går vidare. Än finns det hopp fick högsta Toffelomdömet, det vill säga fem rosa tofflor, och jag har längtat efter uppföljaren. Livet går vidare ser jag verkligen fram emot! Troligen kommer boken ut vecka 11 (det vill säga den 9 mars ==>).

 

Nästa Karin, Karin Brunk Holmqvist, skriver i en helt annan genre. Hon knackar ner roliga böcker om vanliga och originella människor, gärna lite äldre, på Österlen. Hennes senaste bok, Kranvridarna, var jag väl inte så där jätteförtjust i. Jag störde mig rätt mycket på korrekturfelen och de språkliga missarna och boken fick bara medelbetyg (tre tofflor). Men jag VET att att hon kan skriva bättre, för böcker som Potensgivarna och Rapsbaggarna var verkligen skitbra och som gjorda för högläsning. Därför har jag inte gett upp utan ser med spänning fram emot Akutbjällran som troligen kommer ut vecka 12 (det vill säga den 16 mars ==>)

Livet går vidare och Akutbjällran, nåt att se fram emot i vår, alltså.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gott igen!

Ett litet må-bra-inlägg. Efter ett tag.

---

 

Den här dan började inte så bra. Jag blev så besviken på människor, jag tycker att en del bara är elaka mot andra. Utstuderat elaka. Ställer utsatta grupper mot varandra i stället för att försöka se saker och ting från två håll. Men det är ju så att man inte kan älska alla. Uppenbarligen kan somliga inte heller hålla sig från låga kommentarer som

Hur kommer det sig att man hyllar en man i klänning med skägg i ansiktet, när kvinnor tvingas raka sig i ansiktet/under armarna/på benen?

Ja, jag kan säga att jag tappade förtroendet helt för vissa människor och andra ”gjorde jag slut med”. Att ha olika åsikter måste vara OK, men att försöka spela ut utsatta mot varandra är inte OK. Tycker jag. Sen får du tycka vad du vill. Naturligtvis handlar det om Conchita Wurst. Conchita Wurst, som jag skrev om i morse och som enligt mig är en värdig vinnare av Eurovision Song Contest 2014 därför (och nu citerar jag mig själv)

[…] att låten är skitbra, framträdandet likaså och rösten fantastisk. […]

Självklart tycker jag också att det är häftigt att Conchita Wurst vann efter allt det motstånd hon mött. Allt skit hon har fått ta. Ja, jag skrev hon. En del tycker ju att det är så viktigt att könsbestämma människor. Conchita Wurst är en hon precis lika mycket som Babsan är en hon. När Lars-Åke Wilhelmsson är Lars-Åke är han en man. När Thomas Neuwirth är Thomas är han en man.

För övrigt tycker jag att var och en bestämmer själv om man vill raka sin egen kropp eller inte. Personligen har jag aldrig rakat vare sig ansikte eller ben. Armhålorna rakar jag när det blir för varmt med hår där. Och det är inte ens säkert att det blir en gång om året. Skit samma, det är verkligen upp till var och en!

Sen blir jag ledsen för att det buades åt Rysslands artister. Ja, du kanske tycker att det är motsägelsefullt. Jag tycker att det var dålig stil. Bara för att man inte gillar landets president behöver man inte bua åt två ryska tjejer. En av mina kompisar är för övrigt från Ryssland. Jag skäms inför min kompis. H*n bor naturligtvis i Sverige och inte i sitt hemland av vissa skäl. Men att bua åt min kompis skulle jag aldrig göra. Att säga att kompisens hemland är skit skulle jag inte heller göra. Detta trots att min pappa, född i Finland, verkligen avskydde ryssar som han ansåg förföljde finnarna. Men även pappa var motsägelsefull. Ett av hans förnamn var nämligen Adolf, men han hade en engelsk farmor…

Gott umgänge med Anna och barnen idag.

Jag har umgåtts med min Fästmö en stund idag och det var nog det som behövdes för att mitt humör skulle bytas från fruktansvärt till gott. Alla barnena utom ett var hemma och även dem var det gott att träffa. Minstingen hade nästan pallat att se hela musiktävlingen igår. Nästan. Men så snart det stod klart att Conchita skulle vinna kröp han till kojs.

Nåt annat som har gjort mig gott idag är att ryggen har varit snudd på smärtfri. Idag på förmiddagen kunde jag för första gången på två månader böja mig ner i duschen och tvätta fötterna. Jag har under åtta veckors tid fått luta mig mot en duschvägg och lyft upp benen med ena handen och tvättat med den andra. Jag känner mig nästan normal!

I morgon är det arbetsdag. Jag ska avsluta min kväll med Bletchley circle, en spännande fiktiv serie om kvinnor som gjorde vettiga saker. Själv lever jag i verkligheten och gör inte fullt så mycket vettigt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

The party is over…

Ett dagen-efter-inlägg.

---

 

Fridfull söndag är det aldrig i huset där jag bor. Grannarna bredvid har som kutym att vråla åt sina barn varje morgon mellan klockan sex och klockan åtta. Söndagsmorgnar är inga undantag. OK, jag har inga egna barn, men jag tror inte att väldigt små barn gör som föräldrarna vill om föräldrarna vrålar åt dem. Små barn börjar i stället själva vråla. Eller skrika. Detta är en empirisk observation.

Ost, kex , päron och vin förhöjde stämningen hemma i vardagsrummet.

Det blev lite sent igår, men nån annan fest än Eurovision Song Contest 2014 gick jag inte på. Och den festen deltog jag i från soffan. I år satt jag ensam och tittade, men det gick bra det med. Jag dukade upp med kex, ett par goda ostar, ett levande päron som jag hittat vid mina utgrävningar samt ett par glas hemtrampat vin. Tände några ljus som doftade äpple. Min godisbunke tog vid när jag var mätt på det salta. Som du förstår mådde min mage inte så bra i natt. Därför hade jag synnerligen estimerat söndagsfrid i morse. Nu blev det inte så.

Vad jag tyckte om schlagerkvällen igår? Tja, först och främst vann rätt låt. Conchita Wurst var en sån värdig vinnare av de enkla skälen att låten är skitbra, framträdandet likaså och rösten fantastisk. Att människor fokuserar på Conchita Wursts sexuella läggning irriterar jag mig bara på. Skägg och klänning, samtidigt – so what? Och vem säger ”han” om Lars-Åke Wilhelmsson när denne går in i rollen som Babsan? Tänk lite!

Men Sanna Nielsen var också väldigt bra igår. Hennes röst är klar, stark och ren och jag tycker även att Undo är en skitbra låt. Tyvärr kan ju bara en låt vinna. Det var länge sen jag slets mellan två låtar, för de senaste åren har det varit ganska mycket skit som har varit med och tävlat. Eller i alla fall sånt som inte tilltalar mina öron. Så om jag bjöd på Conchita i förra inlägget, bjuder jag på Sanna nu.

Idag ska jag vara något mer seriös och livlig i mina göranden och låtanden än igår när jag bara slappade. Först och främst behöver jag verkligen duscha och tvätta håret, särskilt som jag ska träffa Fästmön idag. Tänkte åka till hennes jobb när hon slutar och skjutsa hem henne. Kanske behöver hon handla nåt till kyl och frys där hemma, kanske får jag en kopp kaffe.

I övrigt ska jag sätta mig och söka ett par lediga tjänster jag har sett. Motståndet är enormt den här gången och jag har absolut ingen förklaring till det. Men det som bland annat påverkar är sånt som finns i mitt bagage och hur jag känner tänker jag inte vädra för öppen ridå, för då… Äh, vi tar det i ett låst inlägg. Kanske.

Vad händer hos dig denna söndag??? Är du ledig eller jobbar du eller vad gör du??? Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

När livet vänder: Eva

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Eva mötte kärleken två gånger – och förlorade båda kärlekarna. Fotot är lånat från SvT:s webbplats.

Hur blir livet när ens älskade dör? Jag vågar inte ens föreställa mig. Och sen… Om man skulle finna en ny kärlek och denna råkade ut för en olycka som totalförlamade honom/henne… Hur klarar man av att gå vidare? Hur orkar man kämpa när allt tycks vara förgäves? I kvällens När livet vänder lyssnade jag på Eva som berättade om sina kärlekar.

Anja Kontor träffar Eva i hennes nya lägenhet. Bakom den tredje dörren. Dörren till framtiden. Det är knappt att man kan ta in, än mindre förstå, hur nån som Eva kan tänka framåt. Hon var bara 22 år när hon blev änka med ett litet barn. Men hon träffar en ny man och de blir en familj. Så slår ödet till igen. Hårt. Evas man skadas så svårt att han inte kan röra sig. Utan att tveka går hon in i rollen som hans vårdare. Också. För han lever ju. Han lever!

Efter första makens död blev Eva arg. Hur kunde han lämna henne och dottern? Efter andra makens olycka blev hon så tacksam över att han faktiskt inte dog. Men hon talar i programmet också om

den gyllene buren

som hon då och då tyckte sig befinna sig i. Och den nya roll hennes man fick. Den roll där han blev så utlämnad. Då tänker jag på den korta tiden efter min operation i december 2012 när jag själv var ganska hjälplös. Den gången Fästmön fick hjälpa mig på toaletten. Hur… jobbigt det var… Jag ville ju vara den jag alltid hade varit, inte nån som behövde hjälp. Men det var en gång. Evas man behövde alltid hjälp – med allt – efter sin olycka.

Åter ett mycket starkt program om en kvinna som gått igenom såna sorger och tuffa tider, men som ändå har en framtidstro. Det är fantastiskt, men jag blir så stärkt av dessa program! Tyvärr är det säsongsavslutning nästa vecka. Låt oss hoppas att Anja Kontor får fortsätta göra – på ren svenska – skitbra TV.

Missade du programmet om Eva? Titta här på SvT Play!

 

Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Annahita

Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Kent

Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Erika

Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Johan

Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Elise

Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Lena

Här kan du läsa mer, bland annat hittar du länkar till det jag skrev om förra säsongens program.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tröttmössa

Ett tröttigt inlägg.

Sitter och väntar på att mamma ska ringa, SEN… lär jag väl somna… Taxibolaget, som ska köra henne för riksfärdtjänst hit i morgon, skulle ha ringt igår och meddelat klockslag. Men icke. Mamma är skitnervös och orolig och jag blir förbannad. Idag skulle hon själv ringa riksfärdtjänst och kolla läget.

Jul-Mamma julen 2010 – när vi hade snö…

Plötsligt fann jag mig alldeles ensam på jobbet. En efter en hade kollegorna lämnat byggnaden. Jag måste lära mig glida ut lika fint som alla andra om jag ska stå ut ett tag till… (Note to self.) Hemfärden var gräslig. Det var mörkt och så började det regna.

Jag har varit och handlat lussekatter och grönsaker till i morgon. En påse prästostbågar slank ner, det blir min middag i kväll. Orkade inte baxa nån gran, så inköp av en sån gör jag antingen i morgon eller på söndag. Men skönt om jag kan få tag i ett fint exemplar nu när det står en kille utanför Tokerian och säljer. Då kan jag ju bära hem granen och slipper barra ner inne i bilen.

GAH, jag är sååå trött och skriver för att hålla mig vaken tills mamma ringer. Jag har betalat räkningar samt kikat på min budget för 2014. Mitt ekonomiska liv tar slut efter februari när jag blir arbetssökande igen – Gud förbjude! Idag dråsade det in fyra nej på sökta jobb. Kan tänka mig att avsändarna kände sig nöjda med att ha hunnit fixa iväg dessa besked före jul. Inte är det nån enda av dem som tänker på att mottagarnas jul kanske blir mindre glad för ytterligare ett nej…

Min plan för i kväll är att försöka hålla mig vaken och se denna.

Tanken är att jag ska försöka hålla mig vaken i kväll. Klockan 22 börjar nämligen en film som jag vill se på Kanal 5, Nowhere boy. Den handlar om John Lennon och håller på ett par timmar, tror jag. Så måtte den vara skitbra, annars… z-z-z-z-z-z-zzzzzzzzzzzzzzzzzzzz…

Livet är kort.

Read Full Post »

Uppåt!

Ett inlägg om onsdagen.

Idag känns det som om det bara finns en väg och den bär uppåt! Det har gått kanonbra på jobbet. Inledningsvis hade jag ett avstämningsmöte med min chef. Det kändes skönt att få ur sig sånt som legat inuti och grott. Resten av dan gick som en dans. Det verkade som om alla andra utom jag, för en gångs skull, hade oflyt. Det är en fantastiskt go känsla när man kan hjälpa nån som nästan grinar av frustration – och dessutom få personen att känna att h*n gjorde det på egen hand!

Det bar uppåt idag! Denna fina regnbågsstege hittade jag på en trappavsats på jobbet.

Jag känner att jag har gjort nytta idag, att jag har kunnat hjälpa flera personer på ett bra sätt. Extra roligt var det att få höra

Tack för hjälpen och för att du är så flexibel!

Jajamens, det var vad h*n sa. Det sved nog kanske i några öron, kanske i några ögon som läser detta också. I mina öron var det som ljuv musik.

Dessutom satte jag eld i baken på chefen som jagats i sex (6) timmar av en journalist från en av kvällsblaskorna. Det är alltid härligt att få elda på chefers bakar och styra in dem på deras rum när de försöker göra annat. Sånt är jag verkligen skitbra på.

Jobbdatorn följde med hem idag och jag har konstaterat att den lär fungera utmärkt att jobba hemifrån vid. Det lär jag göra den 30 december, för då är arbetstiden endast mellan 8 och 13. Perfa!

Livet är kort. Ibland är det gott också.

Read Full Post »

I taket lyser stjärnorna

Ett inlägg om en film.

Inte nog med att du skaffar barn med en fransman, du går och får cancer också!

Nånting i den stilen säger Jenna till sin mamma i en av de starkaste scenerna i filmen I taket lyser stjärnorna (2009). En annan stark scen är när Jenna kryper upp i mammas säng på sjukhuset och de gråter tillsammans. Jag spelade in filmen på min DVD-hårddisk för snart ett år sen från SvT 1. Så länge har jag väntat med att se den – jag har inte vågat förrän nu.

En film om att bli vuxen.

Jenna är en tonårstjej, på väg att bli vuxen. Hon har vuxit upp med sin mamma, pappan var, som sagt, en okänd fransman. Men så blir mamma sjuk. Mamma tappar allt hår av sin behandling och folk glor. För Jennas mamma var den snyggaste tjejen i skolan en gång i tiden. Jenna och mamma flyttar till mormor som bara tjatar. När Jenna inser att resan till Thailand med mamma aldrig blir av rasar tillvaron. Hon blir så himla arg. Mest av allt blir hon arg på mamma. Vilken tur att hon har sin nya kompis Ulrika (snyggt namn).

Första halvtimmen undrade jag om jag skulle vilja se klart den här filmen. Jag kände mig som helt fel målgrupp, för detta var en ungdomsfilm, tyckte jag. Men sen dras jag in i filmen. Känner med såväl dotter som mamma – och även med mormor. Det går inte att stoppa tårarna när de väl kommer.

Det här är en skitbra film om en jävla sjukdom(sgrupp).

Livet är kort.

Read Full Post »

Bäst före-mat OK?

Ett inlägg om bäst-före-datum och livsmedel.

Är du en sån där som håller stenhårt på bäst-före-datum när det gäller mat? Eller kan du dricka mjölken och äta brödet trots att bäst-före-datumet är passerat? Sen jag blev vuxen tillhör jag den senare kategorin.

Dagens Nyheter skriver idag om amerikanska forskare som hävdar att en stor del av den mat som slängs på grund av passerat bäst-före-datum faktiskt är ätbar. Vad är det för nytt med det???

Mat kan vara roligt! Och snuskigt.

Dagens Nyheter skriver också om en butik i Boston som efter årsskiftet bara ska sälja mat med passerat bäst-före-datum. Lite nytt men inte helt.

På min förra arbetsplats pågick bland annat forskning kring matsvinn. Dessutom hade man ett projekt tillsammans med Tokerian (av alla affärer!) om att sälja mat som närmade sig bäst-före-datum till mycket rabatterade priser. Det tycker jag är skitbra, på ren svenska! Jag gör ofta fynd som 30 – 50 procent nedsatta priser på kalkonfilé och kycklingfärs. Bröd också. Ska jag inte äta det genast hamnar det i frysen.

Kalkonfilé, troligen inköpt till rabatterat pris på Tokerian. (Ölen, troligen inköpt på Systembolaget till fullt pris.)

När jag var barn(slig) var jag helnojig vad gäller bäst-före-datum. Idag har jag lärt mig att rätta mig efter mina ekonomiska förutsättningar, framför allt. Men också det faktum att det faktiskt inte är nåt fel på maten. Jag kan dricka mjölk som är en vecka gammal, fil och yoghurt kan vara äldre än så. Datummärkningen av ägg tycker jag är urtöntig, för ägg håller sig länge om de förvaras svalt (vilket de ju gör eftersom jag har dem i kylen – har du dem nån annanstans?).

Hur pass petig är du??? Äter du mat som har passerat bäst-före-datum eller slänger du den???

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 32: Mjukare och Energislukare

Ett inlägg om den gångna veckans bra saker och mindre bra saker.

Torsdag = veckans höjdpunkter (mjukare) respektive lågvattenmärken (energislukare), enligt mig, alltså. Inte svårare än så här:

Mjukare

• Goda vänner (Finns ju inget bättre! Motsatsen till energislukare!)
• Vårt Pride (Mest parad och sen vi två, Fästmön och jag!)
• Ett skitbra schampo! (Kul när en svindyr produkt faktiskt motsvarar förväntningarna!)
• Jag vill ju vara fri (En väldigt bra biografi över Lena Nyman. Läs!)
• Hotellfrukost (Lyx!)

Energislukare

• Och här skulle det stå… Nej, jag är inte lika taskig som vissa andra! (Men jävligt besviken på elakheter.)
• Klantiga Arbetsförnedringen! (Hur kunde ni glömma att trycka på knappen???)
• Telia (Jag är väldigt besviken på er service. Väldigt.)
• Ungar som är ute och gapar halva nätterna (Många vill sova då. Och vad gör föräldrarna?)

Livet är kort. Och jag kom bara på fyra energislukare! Tänk så positiv jag har blivit!

Read Full Post »

En läsvärd lista!

Ett inlägg om en lista läsvärda böcker. 

Anna-Karin läser min blogg och tyckte att jag skulle sammanställa en Tio-i-topp-lista över böcker. Men så enades vi om att det nog blir ganska svårt, eftersom bra böcker kommer och går, så att säga. Det kommer hela tiden ut nya, bra böcker. Och ibland går man tillbaka till nånting riktigt gammalt och tycker att det är bra.

Så i stället för en Tio-i-topp-lista kommer här… utan inbördes rangordning… tadaaaa…

Tofflans läsvärda lista med tio titlar:

• Fyra dagar i april av Magnus Alkarp. Den har min Nästanbror skrivit, men det är inte därför den finns på listan utan för att den är bra och viktig. En historisk bok av romankaraktär.
• Den frusna trädgården av Kristin Hannah. En roman om en familj där modern har en central roll och där döttrarna inte riktigt förstår henne. Tills sanningen uppdagas…
• En tiger för en ängel av Anne B Ragde. En roman om ett barns utsatthet i samband med föräldrarnas skilsmässa. Detta är författarens debutroman och den kom ut 1990.
• Djävulskyssen av Unni Lindell. Författaren är en av många bra norska deckarförfattare. Detta är hennes senaste bok och den kom ut 2012.
• Gideons ring av Carin Gerhardsen. Hammarbyserien av Carin Gerhardsen är riktigt otäck! Detta är inte bara deckare, utan böckerna handlar om otäckheter som alltid är aktuella, till exempel pedofili. Gideons ring är den senaste i serien. Boken kom ut 2012.
• Tillbaka till henne av Sara Lövestam. Sara Lövestam tillhör den yngre författargenerationen i Sverige. Sara Lövestam tillhör också gänget svenska författare som är riktigt goda berättare! Den här tegelstenen blandar nutid och dåtid och gör historiska händelser riktigt spännande! Boken kom ut 2012.
• Aprilhäxan av Majgull Axelsson. Det här är en av mina absoluta favoritromaner! Den beskriver en systraskara som namngetts efter Hagasessorna. Och så utspelar den sig i Stöllestan. Bara det, liksom… Boken kom ut 1997 och fick Augustpriset för bästa skönlitterära bok samma år.
• Juloratoriet av Göran Tunström. Jag har haft förmånen att få träffa Göran Tunström när han höll på att skriva den här boken. Han läste då ett stycke ur den – och jag blev helt fängslad! Göran Tunström är en av Sveriges bästa berättare, tyvärr avled han alldeles för tidigt, redan 2000, endast 62 år ung. Boken kom ut 1983.
• Lögnen av Jacqueline Winspear. Boken ingår i en serie om den kvinnliga detektiven Maisie Dobbs som bor i London på 1930-talet. Detta är en ganska trivsam serie deckare, som tyvärr inte har kommit ut på svenska mer än i tre delar. Lögnen är den tredje, men tyvärr inte den bästa i serien som inleds med Maisie Dobbs. På engelska ingår betydligt flera titlar i serien.
• Blonde av Joyce Carol Oates. Vill du läsa en riktigt bra tegelsten är denna ett säkert val! Boken är en fiktiv berättelse om Marilyn Monroe. Icke desto mindre är den fascinerande och helt enkelt skitbra. Boken kom ut 2001.

Livet är kort. En god bok är livet.

Read Full Post »