Ett inlägg om en bok.
Kranvridarna är titeln på Karin Brunk Holmqvists senaste bok. Det är också en av födelsedagsböckerna jag fick av Fästmön. Nu har jag läst om småtokiga gamla Österlenbor och fnissat en del i min ensamhet.
Den här boken handlar om befolkningen i Spjutstorp, en by som verkar vara utdöende. Men byborna bestämmer sig för att byn ska blomma upp. De startar en secondhand-affär, planerar restaurang och är med på marknad. Naturligtvis händer det lustiga saker. En och annan gammal hemlighet avslöjas också.
Det är kul med såna här böcker! Jag blir glad av att läsa om tokigheter. Men jag stör mig på att Kranvridarna är så fruktansvärt dåligt korrekturläst! Inte nog med att Pippi Långstrump blir Pippa Långstrump,
fortsatt
blir
forstsatt.
Fast värre ändå tycker jag syftningsfel av den här typen är:
[…] Hon hade träffat Gudrun i affären som hade viskat: […]
En affär kan väl inte viska..? Inte heller är det väl
jämt
när man menar att det är jämnt..?
Såna här språkliga misstag och korrekturslarv drar ner betyget. Storyn är också i tunnaste laget, inte alls i nivå med Potensgivarna och Rapsbaggarna. Titeln är namnet på en vinklubb i boken. En klubb som väl inte egentligen har den mest framträdande rollen. Fast kanske författaren med kranvridarna avser betydelsen att dra nån vid näsan, det vill säga att lura nån?
Trots allt är det ändå roligt att läsa om Edit som bor med sin brorsa Hjalmar och har den lite halvtokiga Greta till granne…
Toffelomdömet blir medel.
Livet är kort.
Jag läste också de korrfelen och blev så irriterad . Och jag tycker att de första var bättre . De två senaste kändes lite ..urvattnade .
Kram
Håller med! Men jag vill ändå läsa hennes böcker, för trots allt tilltalar de mig och jag får fnissa lite.
Kram!