Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘debut’

Ett inlägg om en bok.


 

GårdenJag plöjer vidare i högen med julklappsböcker. Vännen FEM hade lyckats få tag i Tom Rob Smiths bok Gården, en bok jag letat efter länge. Jag hade tidigare läst författarens debut, Barn 44, och nästan blivit avskräckt från vidare läsning. Men nånting sa mig att Gården var annorlunda… Tack snälla FEM!!!

Det lilla förlaget Stimpla Publishing har gett ut Gården på svenska och klassar den som en psykologisk dramathriller. Jag vill ju heller kalla böcker för typ deckare eller skräckromaner, men i det här fallet viker jag mig. Boken handlar om Daniel som bor i London med sin kille Mark. Daniel har dolt förhållandet med Mark för föräldrarna. Dessa har lämnat London och köpt en gård i mammans hemland Sverige. En dag ringer Daniels pappa och berättar att mamman är sjuk – hon har fått en psykos och är intagen på sjukhus. Daniel bestämmer sig för att åka till Sverige, men så dyker mamman upp. Hon gömmer sig i Daniels och Marks hem och berättar en underlig historia. Bland annat hävdar hon att allt Daniels pappa har sagt är lögner…

Det här är en bok som är både obehaglig och fantastisk. Författaren är en underbar berättare, trots att han är lite svag på att beskriva karaktärer. Kanske han och Mats Strandberg skulle skriva nåt ihop..? Skämt åsido, det är en riktigt spännande roman med många bottnar i såväl verkligheten som i sagovärlden bland trollen. Jag kan inte lista ut slutet i förväg och det är ett synnerligen gott betyg.

Toffelomdömet blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Dödlig åtråErotisk deckare… Kan det verkligen vara nåt för mig? Jo deckare gillar jag ju, erotik också. Men det senare gör mig så ofantligt generad – även om jag ”inmundigar” det i min ensamhet. Samtidigt var jag väldigt nyfiken på Susanne Ahlenius debutbok Dödlig åtrå (utgiven 2014 på Hoi förlag). Detta uppfattade författaren och var så vänlig att hon sände mig ett exemplar med en hälsning på försättsbladet. En hälsning där hon målat röda hjärtan, en symbol som återkommer i boken och som gjorde mig lite nervös när jag senare under läsningen påmindes om hälsningen…

Alice Wiklund är en ung polis som jobbar på Rikskrim i Stockholm. En dag får hon chansen att åka till England och jobba vid Scotland Yard. Fallet hon ska jobba med handlar om en seriemördare. Det är en otäck person som kidnappar unga och ganska framgångsrika kvinnor. Han håller dem vid liv ett tag och utnyttjar dem sexuellt innan han dödar dem. Offren lämnar han märkta med en sorts kärleksförklaring. Dessutom skriver han till polisen Tyler, som blir Alice kollega. Jakten på mördaren är spännande i sig, men minst lika spännande är den mystiske bartendern på kvarterspuben – tycker Alice, i alla fall.

Självklart vill jag inte avslöja för mycket av handlingen, men författaren har jobbat med några få och väldigt tydliga symboler – röda hjärtan och röda scarves. Den senare symbolen får mig att tänka på Maria Langs debutdeckare, Mördaren ljuger inte ensam (och det är inte dåligt!). Annars är det inte mycket som påminner om Langs ofta ganska ”snälla” mord. Den här mördaren är förslagen, manipulativ och väldigt… skruvad.

Dödlig åtrå börjar aningen trevande, tycker jag. Meningarna är väldigt långa och ibland upprepas ord på ett lite irriterande sätt. Nåt korrekturfel ser jag också. Vidare hänger jag upp mig på att en professor stoppar en glasögonbåge i käften – det han stoppar i sin mun är troligen en glasögonskalm (en båge lär knappast få plats ens i en väldigt stor trut). Inte heller är det trovärdigt med en engelsman som inte vill ha nåt i sitt te (varken mjölk eller socker). Men var lugn – boken blir väldigt bra! Susanne Ahlenius lyckas bygga upp en spänning som håller fullt ut. Den kommer visserligen inte till mig förrän jag har läst två tredjedelar av boken, men den kommer. Och då blir det riktigt ruskigt!

Ytterligare pluspoäng får författaren där hon skriver dialog som sker på engelska men som återges på svenska. Jag kan nästan se dialogen framför mig på engelska. Och det är mycket bra språkligt sett! Vidare gillar jag bindningen vars omslag består av mjuk pärm med flikar, så kallat flexband. Inlagans lätt gultonade papper gillar mina ögon.

Jag tror att Susanne Ahlenius lär vara med i kampen om titeln Ny svensk deckardrottning de kommande åren. (Med kortare meningslängd!) Nu väntar jag med otåligt på Alice nästa uppdrag.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Tack för boken, Susanne Ahlenius!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

https://tofflan.files.wordpress.com/2015/05/utan-ett-ord.jpgFör nån helg sen, när jag hade besök av vännen FEM, hittade jag en länge eftersökt bok hos Myrorna i Boländerna. Det var Linwood Barclays bok Utan ett ord. Det riktigt kliade i fingrarna på mig att läsa den, så den gick före andra i att läsa-högen. Idag slog jag ihop pärmarna till pocketutgåvan av denna psykologiska thriller.

Efter en kväll med fylla och bråk med föräldrarna vaknar 14-åriga Cynthia nästa morgon för att finna att huset är tomt. Hennes föräldrar och bror är bara borta. Nån klarhet i vad som har hänt får Cynthia inte. Men 25 år senare är hon med i ett TV-program om olösta fall. Förlusten av familjen har förstås gnavt hela livet. Detta sätter igång en räcka händelser och så småningom förklaras allting i denna makalöst spännande historia om falskhet och svek och kärlek.

Det är här Linwood Barclays debut i thrillergenren. Och den är fantastiskt spännande – från pärm till pärm. Läsaren får hela tiden fundera på vem som är vem och ända till slutet är det osäkert vem man kan lita på. Och inte förrän mot slutet får man reda på det boken handlar om: Vad hände med föräldrarna och brorsan? Riktigt rafflande, alltså. Min enda kritik är att det dricks alkohol och körs bil direkt efteråt.

Toffelomdömet blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om våren och litteratur.


 

En av de bloggar jag numera läser regelbundet är Johannas deckarhörna. Igår hittade jag en aprilenkät som hon hade lagt ut. Och jag tänkte inte vara sämre än att jag hakar på den här och nu!

Nya gympaskor – ett säkert vårtecken!

1. Hur långt har våren kommit där du bor, alternativt senaste nya vårtecknet då såg?

Jag har ju nyligen varit bortrest och har inte sett så många vårtecken här i Uppsala helt nyligen. Men det är ju varmt och härligt och inte nån snö så långt ögat kan se. Tidigare har jag sett tussilago och blåsippor och hört vårfåglarna kviddevitta. Fästmön har också sagt att min talgoxe med familj har återvänt till sin vårboning bakom väggen (!) på min balkong. Ett annat säkert vårtecken är att jag köpte nya gympadojor igår!

 


Light shining in the forest2. Vilken var den senaste boken som flyttade in hos dig?

Det var Light shining in the forest av Paul Torday som min kompis FEM hade lämnat åt mig i min mammas brevlåda. Boken ligger nu i min att läsa-hög.

 


3. Vilka nya böcker ser du fram emot under våren (april och maj)?

HyresgästernaMassor! Fast… eftersom jag inte har nån inkomst har jag gett mig själv köpstopp. Jag kan bara hoppas att jag får nån av böckerna på min boklista nu i slutet på april när jag fyller år. I april månad kommer Sarah Waters nya bok Hyresgästerna ut och den ser jag fram emot att införskaffa senare!

 

 


4. Påskliljor eller tulpaner. Vilket är egentligen finast?

Jag älskar blommor, men… tulpaner finns ju i fler färger som man kan välja efter tycke, smak och kanske inredning.

tulpaner

Tulpaner, fångade en gång på en älskad arbetsplats.

 


Gården5. Nämn en debutförfattare, alternativt en författare som du inte läst något av än, som du gärna vill läsa i vår.

Nån debuterande författare kommer jag inte på nån som jag skulle vilja läsa – möjligen mig själv (men det är oklart när debuten infaller). Däremot skulle jag vilja läsa Tom Rob Smith och Kristina Sandberg (trilogin om Maj).


6. Myntet har ju två sidor. Vad är det sämsta med våren?

Hum… Det är att vårsolen är skoningslös och visar allt damm här hemma.


7. Beskriv din favoritplats vid utomhusläsning.

Det var på en filt på gräset i föräldrarnas trädgård. Nu är trädgården, med hus, såld sen några år tillbaka. Men att ligga på en filt på gräset i skuggan under ett träd är aldrig fel. Gamla Uppsala är en favoritplats, så kanske där nånstans mellan högarna…

Gamla Uppsala högar

Favoritplats som passar för läsning.

 

 

Polarisering

8. Finns det någon ny fackbok som lockar lite extra i vår? (Typ kokbok, trädgårdsbok, biografi…)

Njaeee… jag har ingen trädgård och jag gillar inte att laga mat, bara att äta mat. Biografier, däremot, tycker jag om, men jag kommer inte på nån ny sån som jag vill läsa just nu. Däremot har jag en fackbok om polarisering liggande som jag fick för ett år sen och som jag borde ha läst för länge sen…


9. Finns det någon bok ur vårutgivningen du vill läsa men kommer spara till sommaren?

Ja, som sagt, jag har köpstopp. Möjligen kan jag tänka mig att köpa om jag hittar nåt fynd på loppis eller second hand. Det är förvånansvärt många nya böcker som hamnar där. Tidigare har jag bland annat fyndat Birgitta Stenbergs Eldar och is när den var nyutkommen – för en tia!!! För ett tag sen fyndade jag John Ajvide Lindqvists bok Himmelstrand (kom ut i slutet av 2014) för 25 kronor.

Eldar och isHimmelstrand


10. Slutligen en fråga som knyter an till den förra, när börjar egentligen sommaren?
Vad tycker du? Ett visst datum, eller vid ett visst väder eller något annat?

Jag tycker att sommaren börjar i juni och skolavslutning och pågår fram till och med augusti och kräftskivan.

Kräftljusstake i plast

Sommaren slutar med kräftor, tycker jag.

 

Sugen på att göra enkäten? Kopiera frågorna, men skriv dina egna svar på din egen blogg. Länka gärna till mig och till Johannas deckarhörna och tala om att det var här du hittade enkäten. Både Johanna och jag hoppas att många vill svara och att enkäten sprider sig som ogräs, ett annat säkert vårtecken. 😉

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om två nya TV-serier.


 

Det har blivit gott om spänning på TV och sånt gillar jag. Nu när Deckarna och Mordet snart avslutas tar nya serier vid. Och det är SvT1 som visar de två nästkommande: Arne Dahl: En midsommarnattsdröm samt Jordskott.

Arne Dahl: En midsommarnattsdröm låter ju snällt och gulligt och väldigt Shakespeare. I själva verket handlar det om mord på polska kvinnor som gömmer sig i Sverige. Offren är viktiga vittnen i en rättegång mot polsk maffia. När tre av vittnena hittas mördade hoppas polisen på att de två som saknas fortfarande lever. Fallet hamnar hos den nya A-gruppen. Tyvärr ser jag att Starke Samuelsson fortfarande ska vara med och skådespela med bredaste östgötskan. Bara för att man är känd för att man är väldigt stark behöver man inte automatiskt bli skådespelare också, tycker jag. Två avsnitt av Midsommarnattsdrömmen blir det i alla fall och det första visas nu på söndag, den 15 februari, klockan 21 i SvT1.

Arne Dahls A-grupp

Arne Dahls A-grupp är i farten igen från och med söndag. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Även i Jordskott använder man 
kändisar som inte är skådespelare. Här är det Yohio som gör sin debut. Om vi bortser från detta – och mina förutfattade meningar – handlar Jordskott om försvunna barn. Först försvinner polisen Eva Thörnblads dotter. Man tror att flickan har drunknat, men nån kropp hittas inte. Flera år senare försvinner ett nytt barn. Eva reser tillbaka hem, officiellt för att ta hand om ett arv. Men naturligtvis vill hon se om barnens försvinnande hänger ihop på nåt sätt. Starka och okända krafter och en historia hämtad från den svenska urskogen utlovas. Premiäravsnittet visas måndagen den 16 februari klockan 21 i SvT. Därefter följer ytterligare nio avsnitt.

Jordskott

Tre poliser i Jordskott. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Pelle Hallert)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Vredens tidDet är alltid roligt att göra nya, litterära bekantskaper. I julklapp av Fästmön fick jag de två inledande böckerna i en serie signerad Stefan Tegenfalk. Nu har jag läst den första boken, Vredens tid, en bok som tangerar Uppsala lite grann. Dock inte så lyckat, dessvärre…

Boken inleds med en krock med dödlig utgång på riksväg 72. Sen fortsätter en ny historia fem år senare. Kommissarie Walter Gröhn får en praktikant, Jonna de Brugge. Det udda paret får i uppdrag att snabbt och smidigt lösa ett fall där en hög jurist tycks ha tagit livet av en taxichaufför. Så följer flera mord och alla är de lika konstiga. Men två klipska hjärnor, en mängd poliser och en och annan journalist kommer sanningen på spåret.

Jag tycker att det här är en både spännande och… ska jag säga… fyndig (?) deckardebut. Men jag har några invändningar. Om man ska skriva om platser i Uppsala bör man till exempel veta att vi säger

Stora torget eller busstorget,

inte 

Stortorget.

Vidare är jag fullt medveten om att cancer idag inte alltid är en sjukdom med dödlig utgång, men att en bortopererad hjärntumör inte innebär nån som helst konvalescens känns lite för fantasifullt.

Det som emellertid får mig att undra om boken har lästs igenom av nån förlagsredaktör är det faktum att man på sidan 202 i pocketversionen tömmer en bil på bensin för att på sidan 230 sen åka iväg med sagda bil – utan att ha tankat den. Det känns mer än fantasifullt.

Men nu ska jag inte bara gnälla! Även om jag läser att bokens personer inte har några motsvarigheter i verkligheten tycker jag mig ana att Ulrica Schenström och Anders Pihlblad har fått låna vissa ”drag” till karaktärerna Ulrika Melin och Jörgen Blad. Men, men, det kan vara jag som är fantasifull.

Det totala Toffelomdömet blir högt, trots Uppsala- och bensinmissarna. Jag ser fram emot att läsa nästa del i serien, Nirvanaprojektet. Särskilt som slutet i Vredens tid är som det är…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litterärt inlägg.


 

För den som kan se framåt en bit kommer två intressanta böcker ut i mars månad. I alla fall tycker jag att författarna tidigare har skrivit intressanta böcker, om än lite annorlunda. Både Karin Wahlberg och Karin Brunk Holmqvist tillhör mina favoriter, även om jag tycker att den senare har varit lite ojämn i kvaliteten på senare år.

Karin WahlbergLivet går vidare är både lärare och läkare, men debuterade 2001, som blivande 51-åring, med en kriminalroman. Sen har det blivit en del böcker för yngre läsare, historiska romaner och nu senast, en romanserie som utspelar sig på 1950-talet på ett lasarett i en småstad. År 2013 kom första delen i serien, Än finns det hopp, och nu i mars kommer del två, Livet går vidare. Än finns det hopp fick högsta Toffelomdömet, det vill säga fem rosa tofflor, och jag har längtat efter uppföljaren. Livet går vidare ser jag verkligen fram emot! Troligen kommer boken ut vecka 11 (det vill säga den 9 mars ==>).

 

AkutbjällranNästa Karin, Karin Brunk Holmqvist, skriver i en helt annan genre. Hon knackar ner roliga böcker om vanliga och originella människor, gärna lite äldre, på Österlen. Hennes senaste bok, Kranvridarna, var jag väl inte så där jätteförtjust i. Jag störde mig rätt mycket på korrekturfelen och de språkliga missarna och boken fick bara medelbetyg (tre tofflor). Men jag VET att att hon kan skriva bättre, för böcker som Potensgivarna och Rapsbaggarna var verkligen skitbra och som gjorda för högläsning. Därför har jag inte gett upp utan ser med spänning fram emot Akutbjällran som troligen kommer ut vecka 12 (det vill säga den 16 mars ==>)


Livet går vidare
och Akutbjällran, nåt att se fram emot i vår, alltså.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Medan mörkret fallerMedan mörkret har fallit och december månad har inletts har jag läst en riktigt ruggig bok. En bok som bland annat utspelar sig här i Uppsala för nästan på dagen 80 år sen (den avslutas den 8 december 1934). Arkeologen Anna Lihammer debuterade skönlitterärt under året med Medan mörkret faller. Och alldeles nyligen blev boken tilldelad Årets debutpris av Svenska Deckarakademin. Förlaget Historiska Media hade hela två böcker nominerade när årets bästa kriminalromaner skulle utses. (Den andra boken var ju Tyskt rekviem.)

Det är 1934. Nassarna har tagit makten i Tyskland. Det begynnande mörkret faller även i Sverige och i Uppsala. I Anatomiska institutionens källare påträffas nämligen en framstående akademiker. En väldigt död och mördad sådan. Kroppen hittas i ett likkar och har konstiga hål i huvudet. Utsedd att leda utredningen blir polisen Carl Hell från Stockholm, eftersom fallet känns lite för… delikat för Uppsalapolisen. Carl Hell har ett förflutet i Uppsala, som läsaren anar här och var under de dagar utredningen pågår…

 

[…] Uppsala var dessutom ingen plats som han längtade efter att besöka igen. Någonsin, egentligen. Särskilt inte tillsammans med dem. Kunde han komma undan Uppsala tänkte han i alla fall göra sitt bästa för att slippa dem.
‘De är idioter allihopa’, sa Carl. […]

Nej, Carl Hell har inga höga tankar om vare sig Uppsala eller sina manliga kollegor. Därför tar han med sig polissystern Maria Gustavsson till Uppsala. Maria Gustavsson, som är radikal och synnerligen intresserad av en viss läkare. En viss kvinnlig läkare.

Det är spännande att se hur författaren blandar in verkliga händelser i sin fiktiva berättelse. Hon lyckas verkligen få till en mörk och skrämmande skildring. Det är inte utan att jag tycker att Mohamed Omars novell Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet och den här boken påminner om varandra! Inte nog med att handlingarna i båda böckerna utspelar sig i Uppsala och kring Gustavianum. Båda verken innehåller ruskiga mord där gift bland annat är inblandat. Men Anna Lihammers bok innehåller också flera HBTQ-teman, som ska visa sig ha en viss poäng i handlingen.

Anna Lihammer kan verkligen bygga upp en kuslig stämning och samtidigt få med kusliga fakta om samtiden, kring rasbiologer, steriliseringslagen och synen på psykisk sjukdom, till vilken homosexualitet för övrigt räknades. Ganska snart gissar jag i vilket sällskap mördaren finns, men jag klarar inte av att lista ut exakt vem det är. Detta, tillsammans med att jag tycker att det är extra roligt att Uppsala får en prominent plats i berättelsen, (även om det ju handlar om väldigt obehagliga seriemord och tämligen fruktansvärd människosyn) ger många pluspoäng!

Toffelomdömet blir det högsta! Och Tofflan vill gärna läsa mer om Carl Hell och Maria Gustavsson!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om paket.


 

På dagens agenda stod bland annat att hämta ett paket i Årsta av alla ställen. Nog för att jag har vänner där, men… På avin stod Kung Markatta som avsändare, vilket gjorde mig en aaaning… konfunderad. Men nyfiken, förstås! Skulle inte du bli det om du hade ett paket att hämta?! Fast markatta är ju en apa och mig veterligen har jag inga apor i min bekantskapskrets.

Två bruna paket

Två bruna paket fick jag idag – och det är inte ens julafton!


Paketet visade sig innehålla
två ekologiska och miljösmarta produkter. Jag får ju, särskilt när det är kallt, ofta eksem på händerna av diskmedel och rengöringsmedel. Det är inte alltid det funkar att använda handskar när jag diskar eller städar. Och en del rengöringsmedel har jag fått allt svårare att använda eftersom mina luftrör inte kommer överens med dem. Produkterna kommer från Ecover och sägs, enligt följebrevet, vara miljösmarta – det vill säga snälla mot både miljön och oss som använder dem. Jag ska nu få testa diskmedlet Lemon & Aloe Vera samt en allrengöring, båda på bekväm sprejflaska, förstås. Diskmedlet är så nytt att det inte ens finns på Ecovers webbplats. Lite märkligt, bara, att webbplatsen enbart är på engelska när produkterna ska säljas i Sverige… Ytterligare lite märkligt var att paketet levererades ända bort till Årsta. Inte så miljövänligt, för jag fick ta bilen dit.

Men nu ska jag inte gnälla, för när jag kom hem hittade jag ytterligare ett paket fast i min postbox. Det var en nyligen prisbelönt debutdeckare, utgiven av förlaget Historiska Media, som precis som de ekologiska varorna ska provas och recenseras på en blogg nära dig.

Medan mörkret faller och Ecoverprodukter

Varor att prova och recensera.


På min utflykt idag 
passade jag förstås också på att handla lite klappar till en familjemedlem. Det ena paketet var inte alls roligt att slå in – vilket jag också skrev på etiketten… Sån är jag! Det fula ordet dolde jag bakom andra tecken än bokstäver. Och så får vi hoppas att julefriden infinner sig – till julafton, i alla fall…

Julklapp med ilsken etikett

”Jag har slagit in det här *$§”@ paketet själv…” står det julefridigt nog på etiketten.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett mordiskt inlägg, helt enkelt.


 

Det känns svårt att skriva nåt lättsamt efter föregående inlägg. Händelsen berörde mig så djupt – av olika skäl. Ett skäl är att jag faktiskt påtalade vissa saker för en av dem som nu beklagar det lidande de anhöriga fått utstå. Men det är en del av en annan historia och den blir berättad i sinom tid.


 

Bananflugefälla

Tofflisk bananflugefälla.

Idag ägnar jag mig åt nåt så hemskt som mord. Jag har nämligen fått oönskade hyresgäster. Inte nog med att de inte betalar nån hyra, de är irriterande rent allmänt. Många är de dessutom. Och får man en kan man lita på att man får resten av släkten också. Jag talar om bananflugor.

Den som drabbas av dessa irriterande små flygfän har ofta svårt att bli av med dem. Men eftersom jag tittar på och storgillar Sveriges städmästare lär jag mig ett och annat. Nu har jag riggat en fälla tack vare ett ”recept” från programmet. Fast jag har gjort om fällan lite. Den består av en burk med…

  • en del vatten
  • en del rödvinsvinäger
  • två droppar diskmedel

Än så länge har jag inte skördat några offer, men som den hemska människa jag är räknar jag kallblodigt med att göra det. Tanken är att de små flygfäna ska lockas av min blandning så till den milda grad att de drunknar. Visar sig min fälla fungera, kommer självklart en rapport på en blogg nära dig. Annars gör jag såsom jag brukar medieträna tjänstemän och politiker:

Säg ingenting! Men om du säger nåt, ljug aldrig.

I eftermiddag hoppas jag få ägna mig åt litterära ruskigheter i form av en Uppsaliensisk detektivnovell. Det ursprungliga recensionsexemplaret tycks ha försnillats av Posten, men ett nytt ex ska vara på ingång. På väg till en postbox nära mig för recension är också en prisbelönt debutdeckare utgiven av Historiska Media.

Men i kväll utövar jag skärgårdsliv – från bästefåtöljen. Den fjärde säsongen av Morden i Sandhamn inleds nämligen klockan 21 på TV4. Denna gång visas tre delar som är baserade på Viveca Stens deckare I natt är du död.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »