Marielund – sommardröm vid Uppsala

Ett inlägg om en somrig bok.

---

 

I början av sommaren noterade jag i media en nyutkommen bok med lokal anknytning. Boken har ett härligt sommartema och heter också Marielund. Sommardröm vid Uppsala. Historisk litteratur kring Uppsala är inte särskilt ovanlig och den här boken är faktiskt inget undantag. Den berättar, i text och bild, på sätt och vis det tidiga 1900-talets historia när vårt land går från fattigt bondeland till industrialismen och en borgarklass, som har det lite bättre ställt, växer fram.

Från staden Uppsala flyttar borgarna ut till sommarbostäderna i Marielund. Där insuper man frisk luft och lantliv, man promenerar, ror, simmar, spelar sällskapsspel, ägnar sig åt högläsning med mera. Uppsala är ingen stor stad – år 1920 var antalet invånare runt 23 000 – så umgänget i staden blev i princip detsamma både i staden och på landet.

Närmare naturen var det som gällde när stadens industrier släppte ut föroreningar. Snickarglädjen är stor, men man flyttar också hela byggnader, bland annat från Dalarna, som var Sveriges dåtida mall. Boken ger emellertid mer historia längre bakåt i tiden. Kanske var Marielund rentav en helig plats på vikingatiden.

Redan när jag öppnar den gröna påsen som boken levereras i blir jag glad. Detta är en vacker bok och den doftar alldeles nytryckt. Föreningen Marielunds vänners redaktionsgrupp har gjort en fin bok vad gäller text och bild, men också utseendemässigt. Det röda bokmärkesbandet signalerar Kvalitet med stort K. Bokens huvudredaktör Jonas Pertoft är en synnerligen duktig formgivare, något han visar prov på här.

Innehållet mer specifikt då? Det jag gillar mycket är att man som läsare lockas in i historien kring en plats, en byggnad etc och att finns tydliga referenser till var man kan läsa mer på andra håll. Texterna är välskrivna, ofta baserade på samtal och intervjuer med Marielundsbor och alldeles lagom långa. Dessutom är sidorna i boken rikt smyckade med fina illustrationer. De flesta färgbilderna är tagna av Åke E:son Lindman.

Jag lär mig saker när jag läser den här boken också, till exempel att man faktiskt från Marielund kunde ta tåget ända till Paris, hur Lennakatten fick sitt namn, att Uppsala har världens äldsta simsällskap och att det i Sverige fanns något som hette lokaltid som gjorde att tidsskillnaden mellan Strömstad och Haparanda var 45 minuter. Vidare läser jag med stor behållning om arkitektur, natur, sjön, föreningsliv, trädgårdar och järnvägen. Extra kul är Stellan Skarsgårds lilla minnesruta över somrarna i Marielund. Jag kan stå ut med de små korrekturfelen, men jag hade kanske önskat att de inte fanns alls.

Det här är en perfekt presentbok, kanske till och med en julklapp? Tänk att bläddra i denna sommarbok på julaftons kväll, medan snöstormen viner utanför husknuten…

Toffelomdömet blir det högsta!

Boken finns att köpa på bland annat Studentbokhandeln i Uppsala, Marielunds station, Upplandsmuseet och i Fjällnora. Här kan du beställa boken från Föreningen Marielunds vänner.

Tack Föreningen Marielunds vänner genom Jonas Pertoft för recensionsexemplaret!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Drömdagar på Gotland: Crimetime i augusti

Ett litterärt inlägg med fokus på deckare – och semester.

---

 

Härom kvällen när vi låg i våra sängar bläddrade Fästmön igenom en medlemstidning från en bokklubb. Bitvis var det högläsning. Jag låg i min säng och försökte umgås med Jojo Moyes karaktärer Joy, Kate och Sabine, men självklart lyssnade jag på nyheterna som min kära rabblade upp. Ninni Schulman och Karin Brunk Holmqvist, två författare som skriver helt skilda genrer, har kommit ut med var sin ny bok liksom Sofie Sarenbrant, Peter Stjernströms bok gjorde mig sååå nyfikis. För att inte tala om Anne B Ragdes senaste och… Nää… det jag blev mest sugen på var… Gotland och Visby!

Visby – centrum för litterära mord… (Bilden är lånad från Crimetime Gotlands webbplats.)

Vi som läser många deckare vet att Gotland är Sveriges motsvarighet till Midsomer – med den skillnaden att Gotland existerar i verkligheten. På båda platserna sker det emellertid mängder av litterära mord. Och nu i mitten på augusti hålls i Visby dessutom en deckarfestival, Crimetime Gotland. Vilken lycka att under fyra dagar få möta både svenska och utländska deckarförfattare, sippa deckardrinkar och kanske göra utflykter i mördarnas spår!

Ett festivalpass är faktiskt inte dyrt (för den som har en inkomst) – det kostar ”bara” 595 kronor. Det som kommer till är ju förstås mat och boende, nåt som inte är helt gratis utan kostar en hel del. Dessutom kan det vara väldigt svårt att hitta boende på Gotland under sommarsäsongen. Såväl pass som boende är enkelt att boka via festivalens webbplats (utmärkt sådan!) – om det nu finns ledigt boende kvar.

För mig vore detta en riktig drömsemester, men tyvärr är jag ju livegen och fattig. Jag får helt enkelt nöja mig med att låna böckerna – eller leta upp dem på loppisar. Förvånansvärt många nya deckarböcker i form av recensionsexemplar dyker faktiskt upp där. Men du som kan och som gillar deckare… Tveka inte en sekund att åka på deckarfestival! 

Här är några av författarna som deltar i Crimetime Gotland. Känner du igen dem? (Bilden är lånad från Crimetime Gotlands webbplats.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nytt i mars: Wahlberg och Brunk Holmqvist

Ett litterärt inlägg.

---

 

För den som kan se framåt en bit kommer två intressanta böcker ut i mars månad. I alla fall tycker jag att författarna tidigare har skrivit intressanta böcker, om än lite annorlunda. Både Karin Wahlberg och Karin Brunk Holmqvist tillhör mina favoriter, även om jag tycker att den senare har varit lite ojämn i kvaliteten på senare år.

Karin Wahlberg är både lärare och läkare, men debuterade 2001, som blivande 51-åring, med en kriminalroman. Sen har det blivit en del böcker för yngre läsare, historiska romaner och nu senast, en romanserie som utspelar sig på 1950-talet på ett lasarett i en småstad. År 2013 kom första delen i serien, Än finns det hopp, och nu i mars kommer del två, Livet går vidare. Än finns det hopp fick högsta Toffelomdömet, det vill säga fem rosa tofflor, och jag har längtat efter uppföljaren. Livet går vidare ser jag verkligen fram emot! Troligen kommer boken ut vecka 11 (det vill säga den 9 mars ==>).

 

Nästa Karin, Karin Brunk Holmqvist, skriver i en helt annan genre. Hon knackar ner roliga böcker om vanliga och originella människor, gärna lite äldre, på Österlen. Hennes senaste bok, Kranvridarna, var jag väl inte så där jätteförtjust i. Jag störde mig rätt mycket på korrekturfelen och de språkliga missarna och boken fick bara medelbetyg (tre tofflor). Men jag VET att att hon kan skriva bättre, för böcker som Potensgivarna och Rapsbaggarna var verkligen skitbra och som gjorda för högläsning. Därför har jag inte gett upp utan ser med spänning fram emot Akutbjällran som troligen kommer ut vecka 12 (det vill säga den 16 mars ==>)

Livet går vidare och Akutbjällran, nåt att se fram emot i vår, alltså.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Drömmar, cook alone och knäppa filmer

Ett inlägg om gårdagen och om nattliga drömmar.

De senaste två nätterna har jag drömt så märkliga drömmar. Bara en av dem var en riktig mardröm – och ändå inte. Natten till igår drömde jag att jag befann mig på ett kaffekalas bland en massa tanter – och en manlig Twitterbekant (en person jag inte har träffat i verkligheten). Det var ett sånt där kaffekalas med sju sorters kakor och kaffe serverat ur porslinskannor med blommor på. Ingen mardröm precis, eller hur?

Kakor…

Men i natt, eller egentligen nu på morgonen, när jag för andra dan i rad somnade om efter en liten utflykt i bil med Fästmön till jobbet, hade jag en riktigt märklig dröm. Den var liksom lite både och. Både mardröm och rolig dröm. Det var sommar. Ur ett öppet fönster hörde jag en ung tjej som hade högläsning från facebook-kontot till en av mina… ska vi säga… anti fan club-personer?  Hon var riktigt spydig och häcklade personen ifråga. Själv blev jag mycket förvånad – och lite full i skratt! – att även nån annan tyckte att den här personen är smått löjlig med all sitt skryt. Samtidigt, utanför huset på gräsmattan, hade det samlats en skolklass, typ en förstaklass. Bland annat trillingtjejer i gula klänningar. Klassen visade sig vara… mina nya grannar… Ändå, trots alla barn, tog jag det rätt lugnt, för mitt mantra är, i dröm som i verklighet:

Det kan inte bli värre än det redan är!

Sen vaknade jag och insåg att klockan var efter nio och att det inte hade blivit nån FEM (= återvända till sängen för att läsa) idag heller utan stensömn i två timmar. Men det är OK. Antagligen behöver jag sova. Och bearbeta kaffekalas och trillingar i mina drömmar…

___________________________

Igår skulle jag för första gången laga en maträtt som är Annas specialitet och som både ungarna och jag älskar: Chicken Tikka Masala. Vi hade handlat hem grejor till maten redan i torsdags. Bara det att när jag skulle kolla receptet, som står på kryddmixpåsen, hittade jag ingen kryddmixpåse. Jag rev ut två (2) skåp i köket, kollade i gamla ICA-kassar, men ingenstans fanns nån jävla kryddmixpåse. Det blev till att köpa en ny på hemvägen när jag hade hämtat Anna från jobbet!

Jag är alltid så nervös när jag ska laga mat åt andra. Vill gärna ta en matlagningsöl så jag slappnar av lite. Hade det inte varit första gången som jag gjorde just den här rätten kanske det hade blivit en cookalong på en blogg nära dig. Nu blev det en cook alone. Men du ska likväl få veta hur enkelt det faktiskt var att laga Chicken Tikka Masala för två personer:

1. Tärna tre kycklingfiléer.
2. Stek kycklingen.
3. Häll på kryddmixen samt minst dubbla mängden vatten mot vad det står på påsen.
4. Rör ner crème fraiche.
5. Micra var sitt naanbröd på påse i en minut på 600 W. Stick några hål i påsen.
6. Ställ fram stark mango chutney.
7. Jag gjorde en sallad – det var helt onödigt.

Se här så enkelt i mitt lilla bildspel:

Detta bildspel kräver JavaScript.

I kväll vet jag inte om jag ska slå till vid spisen igen eller om vi ska ut till Annas pappa. Under dagen ska jag i alla fall damma och gå ett varv med dammsugaren. Det är fasen så mycket grus man drar in så här års!

Senare i afton är det dags för Bron. Spänningen är på topp i denna fantastiskt braiga svensk-danska TV-serie!

Fantastiskt braiga kan man inte säga om de filmer vi kollade på igår kväll! Maj gadd! Den ena filmen stängde vi av efter en halvtimme, den andra filmen såg vi till slutet, men den var mest bara konstig. Som tur var visade SvT säsongens andra avsnitt av Downton Abbey, annars hade tittarkvällen blivit ett totalt fiasko!

Nu har jag avslöjat att jag följer två TV-serier, Bron och Downton Abbey. Men följer DU några TV-serier och vilka då, i såna fall? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

KulturNatten i Uppsala 2012

I år lär det nog tyvärr inte bli nån KulturNatt för min del. Jag ska åka till Himlen och vi åker troligen inte in till stan. Men om…

Här är några saker som jag skulle kunna tänka mig att kolla in lördagen den 8 september 2012 i Uppsala:

Naturligtvis skulle jag gå till Svensk konsthandel på Dragarbrunnsgatan 56 för att se Kittys tavlor. Kitty finns där mellan klockan 16 och 22.

• Drottninggatans bokhandel på Drottninggatan 7 verkar vara ett spännande ställe. Den här kvällen är det bokmässa. Bland annat är Mattias Lönnebo där och signerar sina fantasyböcker.
• Utanför Stadsbiblioteket skulle jag kolla in bokborden och smaka på Upplandskubb.
• På Ofvandahls café på Sysslomansgatan skulle jag lyssna på högläsning av brevväxlingen mellan August Strindberg och Siri von Essen.
• På Mollbrinks konst på Kungsgatan 43 skulle jag se Nudes – nakna modeller från 1800-talet till nutid.
• Och så skulle jag köpa godisremmar och choklad i nåt stånd nånstans innan jag åkte hem!

Livet är kort.

Read Full Post »

En ledig dag till!

Oj! Söndag idag och ytterligare en ledig dag tillsammans bara vi två. Herreminje, man kan ju tro att vi skulle bli galna när vi får umgås och vara lediga så mycket som två och en halv dag *RITAR ETT STORT KORS I TAKET* Ja, om du inte fattar det så är jag ironisk. Fästmön och jag är aldrig lediga tillsammans bara vi två. Det känns som om vi plötsligt har oändligt med tid och hur ska man spendera den på bästa sätt?

Vad har vi gjort då? Jag tycker att vi har haft en bra midsommar och bra dagar. Vi har ätit och druckit gott, vi kunde sitta på ballen* på midsommarafton. Igår var det sämre väder, men vi tog ändå en promenad. Vi flamsade åt ett kortspel som var helt bortkastat på oss två som inte kan ett dugg om sport. Vi har sett filmer, två bra och en konstig. Och idag… Idag ska vi till… Jysk.

Behöver nya såna här.

Mitt huvud vilar tungt av alla sågspånen på mina huvudkuddar. De två kuddar jag har är platta som pannkakor, trots att de ska föreställa dunkuddar. Detsammma gäller duntäckena. Platta som pannarkakor de också. Nej, jag ger inte mycket för Hemtex täcken och kuddar. Däremot har lågpriskedjan Jysk visat att de faktiskt har kvalitetssortiment när det gäller duntäcken och dito kuddar. Somliga har köpt där och jag har köpt en kudde till somliga där också – allt har behållit sin fluffighet och så. Några täcken har jag inte råd att köpa idag, men två nya kuddar hoppas jag få med mig hem. Jag behöver ligga högt med huvudet nu när bihålorna innehåller så mycket snor och annat gojs. (Annars är ju den här så kallade förkylningen jag fick rentav löjlig – jag bara LÅTER och är ömsom täppt, ömsom snorig.)

När vi kollade väder-appen på Annas ajfån i morse sa den att det var halvklart väder här i New Village. Det stämmer ganska bra med verkligheten. En perfekt dag att shoppa lite kuddar, alltså.

Vi inledde dagen med flams och högläsning av en artikel i lokalblaskan (tyvärr finns artikeln inte att skratta åt på nätet och jag rekommenderar verkligen ingen att slösa pengar på att köpa ett lösnummer av dagens tidning). Jag undrade om artikeln var skriven av en gymnasist, innehållsmässigt var den på den nivån. Nä, det är inte många skribenter i blaskan som finner nåd inför Tofflans grumliga skarpa ögon. Antingen skriver folk mesigt eller så har de inte orkat göra ordentlig research – vilket i vissa fall kanske inte skulle leda till scoop, men till riktigt läsvärda artiklar. Eller så är journalisterna tragiskt okunniga i de ämnen de lanseras som experter i. Tröttsamt. Nån gång ibland glimmar nån juvel till och då sitter man där förvånad och undrar vad det var som hände… Ungefär som när det åskade och morfar skrek:

Kom in!

*ballen = balkongen

Read Full Post »

Världsbokdagen 2012

Idag är det Världsbokdagen. Jag vet att många gnäller och klagar om alla Dagar som uppstår. Själv förstår jag inte varför man ska gnälla om det, det är väl bara att ”fira” eller uppmärksamma om det är en bra dag. Om inte, strunta i dagen.

En del av mina böcker.

Världsbokdagen instiftades av Unesco 1995. Tanken var att dagen skulle vara en firardag för författare, böcker, läsning, värnandet om upphovsrätt och människors fria tillgång till information.

Att läsa böcker är roande, stimulerande och lärorikt. Jag lärde mig tidigt att läsa och det en fantastisk värld som öppnade sig för ett ganska ensamt ensambarn… Idag har jag alltid en bok på gång. Tack vare böckernas värld fick jag sällskap, men jag lärde mig också läsa, stava och en massa, massa annat förstås. Så jag är en av dem som firar Världsbokdagen, men jag gör det som vanligt i min ensamhet hemma, genom att läsa en bok och genom att blogga om dagen!

Den som vill fira Världsbokdagen med andra i Uppsala kan till exempel

• gå till Gottsundabiblioteket. Där kan du få boktips, du kan delta i en frågetävling, du kan lära dig mer om e-böcker och du kan hitta en massa spännande böcker, förstås!
• gå till Katedralskolan som har en riktig bokfest, enligt lokalblaskan. Det blir högläsning, dikter, lästips, Strindberg och författarbesök.
• gå till Grand där det är högläsningstävling för årskurs åtta, enligt lokalblaskan.
• gå till Teater Blanca på Österplan i Uppsala, även det enligt lokalblaskan. Där presenteras nya diktsamlingar av poeter från Uppsala och tre nyskrivna pjäser spelas.
• gå till Stadsbiblioteket i Uppsala dit författaren Christina Wahldén kommer klockan 13 (fri entré). Christina Wahldén har skrivit massor av ungdomsböcker.

Bara några tips…

Och by the way… Birgitta Stenberg och jag fyller jämnt samma dag den här veckan! En av mina favoritförfattare! Grattis till oss!

Read Full Post »

Vecka 19: Lotta och Potta

Dags för veckans höjning (Lotta) respektive sänkning (Potta). Det är ju inte svårare än så här:

Lotta

• Sms (jag tycker att det är ett utmärkt sätt att kommunicera! Det är snabbt och enkelt och smidigt.)
• Elias högläsning (han läser jättebra, juh!)
• Fästmön (som kämpar för att räcka till på alla håll och kanter)
• Jerry (som också kämpar för att räcka till)
• Hon som bjöd mig på fest! (det finns snälla!)

                                                                                                                                                        Potta

• Åldersdiskriminerande arbetsgivare (jag har massor kvar att ge!)
• Fyller-fester på allen* (nej, jag vill vara inomhus, tack!)
• Carin Jämtins knäppa idéer (byt ut henne!)
• En föreläsande brottsling (lås in honom ett tag i stället!)
• Prövningar (ärligt talat, det räcker nu… Det räcker och BLIR ÖVER!)

                                                                                                                                                        *fyller-fester på allen = födelsedagsfester som ballar ur på altanen

Read Full Post »

Högläsning ur nästan hundraårig bok

Att natta en liten kille som inte har varken mamma eller pappa hos sig kan kännas lite vanskligt. Ofta kan det ju komma tankar och tårar just vid sänggående. Men Elias är i sanning en go liten kille, trygg och mysig och väldigt lätt att vara med när det är vi två. Inget gnäll eller nåt tjafs de här dagarna som just passerat. Och det är dagar som säkert lämnar en del funderingar i en åttaårings huvud.

Idag gjorde ju Elias två bokfynd och nu till läggdags föreslog jag att han skulle läsa för mig i stället för tvärtom. Igår läste jag om Lotta på Bråkmakargatan, men nu ville jag få höra Elias läsa för mig. Elias valde själv Sörgården.

Elias läste Sörgården för mig.

                                                                                                                                                             Det var extra kul att se att boken som jag trodde att mina föräldrar hade som första läsebok i skolan faktiskt var gammal när de gick i skolan och snarare lästes av DERAS föräldrar (i alla fall mormor och morfar). Sörgården kom nämligen ut redan 1912, såg vi. En bok som är nästan hundra år, alltså!

Inte var det nåt lätt språk i den heller, en del ord förstod knappt jag ens. Men Elias läste så bra och nästan helt utan att staka sig. De gamla verbböjningarna i plural hajade han direkt hur de funkade – att ”de äro” betyder ”de är”, ”de åto” betyder ”de åt” och så vidare.

Tänk, det är inte var dag man får höra nån läsa för en och inte är det heller var dag man får höra texter ur en nästan hundraårig bok! Jag tror att det snudd på är hundra år sen nån läste god natt-saga för mig…

Read Full Post »