Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘klantig’

Ett livsgående inlägg.


 

blodDagarna går. Än så länge går jag med. Assentior (jag går med). Jag tankar bilen, jag handlar efter jobbet, jag tvättar kläder, hänger tvätt och kliar myggbett så att det går hål på dem och börjar blöda. Och så betalar jag räkningar – jag kan ju fortfarande det. En kass lön blev det visserligen förra månaden (jag var ju sjuk i tre veckor), men skatteåterbäringen kom i förra veckan och pengar från Försäkringskassan i måndags.

På hemvägen hamnade jag i ett riktigt oväder. Himlen öppnade sig, Tor körde med sin vagn en stund. Jag såg såna där blixtar som man bara ser i skräckfilmer. På Tokerian trängdes folk i entrén. De verkade livrädda för regnet, åskan upphörde rätt snabbt. Bara vatten, maj gadd! Mitt största problem inne i affären var att jag höll på att tappa byxorna hela tiden, bälte till trots.

bananerJag har köpt bananer och grönsaker och mild lättyoghurt, för i morgon ska jag åka till Himlen och hämta hit min Fästmö, hoppas jag. Anna är ledig i helgen och den ligger blank framför oss. Det har kommit inbjudningar, men orkar bara vara med Anna just nu. När man sitter i samma rum som fem andra människor åtta timmar om dan måndag – fredag är det en njutning att bara vara två. En ännu större njutning när man får vara två ihop med den mest älskade.

Idag har det varit skolavslutning. Jag har inte hört en endast ton av Den blomstertid. Och inte tänker jag sjunga i min ensamhet i kväll. Det blir en stund med De ensamma, min bok på gång, och tredje och sista delen av Den skyldige. Både boken och TV-serien går mot sitt slut och Den skyldige har blivit riktigt spännande, medan De ensamma börjar bli lite seg nu. (Vem f*n är mördaren???) Jag gav den nog alldeles lågt omdöme efter första delen för att jag var så klantig och missade början.

Jag vet ju att människor älskar att berätta vad de gör, så ta chansen och skriv några rader i en kommentar om vad just DU har för dig. Om du anger korrekta uppgifter i kommentarsformuläret och inte är alltför oförskämd i din kommentar släpper troligen Administrationsskorpionen igenom dina ord. Och jag svarar på alla publicerade kommentarer, det har jag gjort under samtliga fem år jag har bloggat.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett listande inlägg.


Det är torsdag.
Då vet Vän af Ordning att det går att läsa om den gångna Tofflianska veckans toppar (fulkran) och dalar (fyllkran). Den här gången lite som pest eller kolera. Fulkran är i alla fall nåt man bara har och får lära sig att stå ut med. Men nu kör vi!

Fulkran


Fyllkran


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur det känns. Om det nu går att förklara…


Det blev lite sovmorgon idag.
Och det i sig har ju sina naturliga förklaringar. Jag var verkligen jättetrött igår kväll och kröp till kojs tidigt. Men sen började tankarna snurra och det var rent omöjligt att sova mer än korta stunder. Vid tvåtiden gav jag upp, tände lampan och satte på sovrums-TV:n. Sen somnade jag nån gång… I vanliga fall brukar jag vakna runt klockan sju. I morse var klockan en kvart i åtta. Men det kanske inte var så konstigt att det snurrade i skallen i natt och jag tycker nog att jag är värd en liiiten sovmorgon.

Kudde

Den var skön att vila på – i morse.


Min dag har jag inlett med
 våghalsig klättring på pall för att få ner stånghelv***n med vidhängande gardinkappa i vardagsrummet. Det gäller att ha god balans när man gör det, för man har inget utrymme att svänga – eller vingla till! – åt nåt håll: framåt är det fönster, bakåt ett matsalsbord och på sidorna väggar. Ja, du fattar! Och jag klarade det utan större mankemang. Så när jag har skrivit klart det här och hällt i mig lite mer kaffe börjar jag med fönsterputsning, den allra sista putsningen i mitt hem för den här gången.

Det har onekligen varit några omtumlande dagar. Min förtvivlan var så stark i slutet av förra veckan. Men i tisdags kände jag att jag hade gjort bra ifrån mig vid intervjun och då var det lättare att ta de fyra nej på sökta jobb som trillade in samma dag. Onsdag och delar av torsdagen svävade jag i ovisshet. Inte ta nåt för givet, inte gå händelserna i förväg.

Dammsugare

Jag dammsög när mobilsamtalet kom…


Det kom ett par nej i onsdags
och kanske ett igår. Jag blundade och svalde och fokuserade på städningen. Och sen, när jag som bäst dammsög i hallen igår eftermiddag för sjuhundrafyrtiofjärde gången, ringde mobilen och det blev ett ja. I precis rättan tid! Jag börjar på måndag och ska jobba i lite mer än tre månader. Till att börja med… Den som har följt mig minns kanske hur det blev på mitt förra jobb – där jag hankade mig fram i nästan två år…

Medan jag har suttit här och skrivit dessa rader har det för övrigt trillat in två nej. Två nej! Det blir kanske rekord i nej idag… Jag planerar ett inlägg där jag vidhåller att åldern har med nej:en att göra. Sen kan vissa rekryteringskonsulter tycka och tro vad de vill. Vi som söker jobb och är i min ålder VET att åldern ligger oss till last. Och det är inte vi som åldersnojar utan arbetsgivarna som klantigt nog väljer bort oss. Inte alla arbetsgivare, utan de som inte tänker längre än deras näsor räcker, skulle jag vilja säga.

Men nu ska jag fokusera på det nya, spännande som ligger framför mig ända till mars. Det ska bli roligt att få tillhöra en grupp igen och allra roligast ska det bli att få nåt vettigt att göra om dagarna. Igår var det nog kanske mest roligt att få ringa och berätta nyheten för min lilla mamma, som har mått minst lika dåligt som jag. Och möjligheten jag tog mig att dela med mig av min glädje via Läkare utan gränser.

Sen tillkommer ju det här med de 30 sidorna… Om det nu önskas en fortsättning får jag försöka hitta tid till det, hur det nu ska gå. Men är det nånting jag vill så brukar jag hitta tiden.

En som också fick ett bra besked igår var lokalblaskans kulturchef Lisa Irenius! (Nu måste Nån redigera Wikipedia-info:n om henne!!!) Lisa Irenius vann Stora journalistpriset som Årets förnyare för sitt e-boksprojekt. Jag har redan grattat Lisa via Twitter, men hon är värd mer uppmärksamhet än hon får. (Och hon är definitivt värd möjligheten att byta ut en och annan på kulturredaktionen så att det förnyas lite där också…) Varför toppar inte lokalblaske-webben med detta lika länge som man toppade med det andra priset som tidningen fick (Årets dagstidning)? Är det så fult med kultur? 

Lisa Irenius

Lisa Irenius fick Stora journalistpriset som Årets förnyare. (Bilden är lånad från Stora journalistprisets webbplats. Foto: Magnus Bergström.)


Nä, nån champagne
blev det inte igår, inte för min del. Jag festade på Västkustsoppa och mackor och det gick alldeles utmärkt. Så i kylen ligger en flaska mousserande och en flaska äkta champagne och bara väntar på att få bli öppnade… Men inte av mig – jag är skotträdd…

Västkustsoppa

Gårdagens champagne.


Ha en go dag! Och skriv gärna några rader i en kommentar, du vet ju att jag tar pauser i min städning! 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den gångna veckans höjdpunkter och dalar.


Dags att sammanställa
höjdpunkter (förlovat) respektive dalar (förlorat) under den gångna veckan. Fast först en kommande höjdpunkt:

I morgon/På fredag firar vi femårig förlovning, Fästmön och jag! (Hade saker och ting varit annorlunda så hade vi inte bara varit förlovade vid det här laget. Men liv är till för att raseras – och byggas upp på nytt!)


Förlovat

  • Anna (Den bästa fästmön som finns, med det största hjärtat och det klokaste sinnet!)
  • Modet att nätverka (Jag tränar på att bli bättre!)
  • Klara (Nu gången från bloggvän till vän! Fast det gjorde hon redan första gången vi sågs!)
  • Kortet från Hvita Frun (Så glad jag blev!!)
  • Bil 3:an (Som visserligen hade strulat till det med min verkstadsbokning och lånebil, men som ändå utförde det beställda arbetet – service, däckbyte och bromsfix – samt ordnade lånebil. Det är sånt som gör att kunderna kommer tillbaka!)
  • BarnTVseriehelg (Det var jätteroligt!)


Förlorat

  • P-böter (Klantigt av mig att missa rätt p-automat och dåligt av Europark/Hojab att inte ha tydligare p-automater. Den smälte in i betongen med sin färg…)
  • Struligt på bilverkstan (Nej, Bil 3:an, nu får ni nog se över ert bokningssystem!)
  • Förföljare (Alla förföljare har satt sina spår. Inte konstigt att jag är överkänslig…)
  • Skrivartoner (Som bara tar slut och som är skitdyrt!)
  • Att inte glädja sig åt det lilla, riktigt (Att slippa betala elva kronor på a-kassan räcker till mindre än en halvtimmes parkering i stan… Jag har svårt att glädjas åt det.)
  • Krav och oro (Ständiga följeslagare, tyvärr.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om iOS 7.0, mobiltelefoni och om fast telefoni. 


Den här veckan
handlar Tofflan undrar i högerspalten om mobiltelefoni och fast telefoni. Det skrev jag ett inlägg om när jag la ut frågan, som vanligt på söndagen. Fast det tycktes inte Nån förstå som har lämnat en kommentar om frågan är ny eller inte. Läs min blogg, goddammit!

Men det var inte den frågan som jag skulle avhandla nu utan hur fläng i huvudet jag själv är. I eftermiddags installerade jag ju iOS 7.0. Jag har inte hunnit kolla så väldigt mycket på den, men det finns sånt som är bra och sånt som är mindre bra. Generellt sett tycker jag – och Fästmön, som också uppgraderade i kväll – att gränssnittet är rätt fult. Barnsligt, på nåt sätt. Jag kan inte komma på nåt bättre ord. Färgerna är för starka och det går inte att förändra dem till mildare och snyggare. Till och med orange appar blir riktigt skrikiga och… jaa, fula. Mapparna, som man kan samla appar i, har däremot blivit gråa och trista.

secondColumn

Fult. (Detta är en exempelbild och inte alls hur min iPhone ser ut.)


Kalendern i iPhonen
har blivit fulare och mer svåröverskådlig också. Jag tycker att det är svårt att hitta vissa funktioner. Det är ett helt nytt sätt att stänga apparna på. Som tur var kom jag på det ganska snabbt – påslagna appar drar ju batteri.

Men är det nåt bra med iOS 7.0 då? Jag tycker att saker och ting svarar snabbare och det är ett klart plus. Vidare kan man ställa in så att appar uppdaterar sig självt när det kommer nya versioner. Ringsignalerna och varningsljuden har blivit fler och coolare. Jag har länge saknat en signal som jag hör ordentligt – och jag ville inte ha ”gammal telefon” för den har Anna. Det blir ju lite jobbigt om man inte vet vems mobil som ringer, liksom…

Mina första intryck av iOS 7.0 är alltså rätt ful, sämre kalender, men snabbare samt coola ringsignaler. Jag återkommer vid ett senare tillfälle när jag har testat lite mer! Här kan du läsa vad Jerry tycker om iOS 7.0 också.

Och nu till det o-vettiga. För egentligen är det så ordet i rubriken borde stavas… Anna och jag hade just avslutat middagen när min mobil ringde. Jag lyckades förstås inte svara utan avvisade samtalet. Jag vet fortfarande inte hur jag gjorde… Men jag klurade ut hur jag skulle se vem som ringt. Det var Pe och jag ringde upp direkt och bad om ursäkt för att jag är så klantig att jag inte ens klarar av att svara i min egen mobil…

En stund senare kom Pe förbi med en bok jag ska recensera för Uppsalanyheter nästa vecka! Spännande, eftersom det är en bok jag inte själv skulle ha valt.

Sen blev jag ju tvungen att kolla hur man gör för att svara. Det var naturligtvis inte svårare än med iOS 6.0…

Det är emellertid inte bara mobiltelefoner jag har problem med. Anna och jag satt och glodde på sista avsnittet av Broadchurch i kväll. Det var mycket spännande och känslosamt mot slutet, men ett pipande ljud störde oss. Jag upptäckte att en av lurarna till fasta telefonin visade upptaget. Stängde av den. Gick sen ut i köket för att kolla lur nummer två. Den var påslagen – och hade så varit i över tre timmar… Jag undrar vem vi har ringt till och vad den har hört av våra privata konversationer och vårt tramsande här hemma. Jag TROR att vi har lyckats ringa till min mamma… 😳 Jag VET INTE om jag vågar ringa och kolla i morgon… Men först måste jag ladda upp luren som ringde för det pipande ljudet kom från den – den hade laddat ur…


Livet är kort. Jag är o-vettig när det gäller telefoner.

Read Full Post »

Ett inlägg om den gångna veckans bra saker och mindre bra saker.


Torsdag = veckans höjdpunkter
(mjukare) respektive lågvattenmärken (energislukare), enligt mig, alltså. Inte svårare än så här:

Mjukare


Energislukare

  • Och här skulle det stå… Nej, jag är inte lika taskig som vissa andra! (Men jävligt besviken på elakheter.)
  • Klantiga Arbetsförnedringen! (Hur kunde ni glömma att trycka på knappen???)
  • Telia (Jag är väldigt besviken på er service. Väldigt.)
  • Ungar som är ute och gapar halva nätterna (Många vill sova då. Och vad gör föräldrarna?)


Livet är kort. Och jag kom bara på fyra energislukare! Tänk så positiv jag har blivit!

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan försöker visa att hon är både smart och rolig. (Fast egentligen rätt klantig.)


Om du planerar att sätta en vinsats
vet du ju med dig att det luktar väldigt mycket jäst i början, när jäsningen har kommit igång…

Vindunk m jäsrör

Det luktar väldigt mycket jäst här i början.


Ta därför och sopa ner
en liten flaska Ralph Lauren-parfym på golvet där du ska ha vindamejeannen cirka åtta timmar före vinsättningen. Låt flaskan läcka ut parfymen.

Inringad Ralph Laurenflaska

Sopa ner en liten flaska Ralph Lauren-parfym.


Parfymdoften tar garanterat över jästlukten.
De tu gifter sig och bildar… nånting intressant, men inte äckligt.

Tack för mig, leverpastej!

Blå hand under överkastet

God natt!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »