Förra året läste jag så varma rader hos min syster om Kristin Hannahs bok Den frusna trädgården. Boken hamnade på min önskelista och Fästmön inhandlade den till mig i julklapp. I kväll läste jag det allra sista kapitlet.
En sorglig bok.
Boken handlar om en familj. När fadern blir sjuk återvänder de två vuxna döttrarna till sitt barndomshem. Så dör pappan och kvar är den kalla modern. Modern som alltid har hållit avstånd till sina döttrar. En av döttrarna får igång modern att berätta en saga som de fick höra som barn. De inser att det egentligen inte är nån saga. Och efter hand som berättelsen växer fram förändras deras bild av modern. Slutet, ska vi inte tala om! Det är så rörande och oväntat!
Jag brukar inte fastna för gråtböcker, men den här boken är i särklass. Den känns ärlig och uppriktig och det skulle inte förvåna mig ett dugg om den är based on a true story!
Högsta betyg!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Jag bölade som en stupränna och tänkte på min babusjka .Det kunde lika gärna ha handlat om henne !
Kram
Jag fick aldrig veta historien från/av min farmor Nadjersta, men jag vet att familjen flydde från S:t Petersburg till Viborg – och därifrån till Finland där jag TROR att hennes två systrar Vera och Ljuba föddes. Tro, Hopp och Kärlek hette de och min farmor var Hopp. Det finns en historia bakom deras namn också… Kanske underlag till ett annat blogginlägg..?
Kram!
Den där hamnar garanterat på min köpalista!
Den är skitbra och finns dessutom i pocket!