Goda vänner och allmänt gott

Ett inlägg om lite gott i livet.

Så himla kul är inte livet just nu. Då är det tur att det finns goda vänner omkring en. Plus att man försöker ta sig för att göra saker som är goda för en själv.

Jag sökte tre jobb idag. Mitt mål är att söka minst tre jobb per dag. Bara jobb jag vill ha, förstås. Sen for jag in till stan för att lägga huvudet i Monas kompetenta händer. Blev mycket nöjd och bara 410 kronor fattigare.

Kollade på lite maskiner medan jag väntade på min tur hos frissan.

Mona kommenterade mitt hår, som just nu har tre färger: ljust, grått och mörkt, nästan svart. Och det tyckte hon var häftigt! Då blev jag lite glad och kände att det är rätt skönt att slippa färga håret i nån ilsket dominerande färg. Sånt är aldrig snyggt, tycker jag. Ser onormalt ut. Grisfärgad svål. Bättre då att ha trefärgat hår bara så där ändå.

Styrde sen kosan till Katalin, stället som är en restaurang och inte ett kontor. Det var väldigt varmt och jag såg fram emot en kall dryck.

Katalin heter hon som äger stället som heter som hon.

Där satt Den Hjärtegoda och väntade med en Xider (mango och chili).

Den Hjärtegoda – hon som gav mig bröd en gång när jag var utan nåt att äta. Och som lagade en gigantisk festmåltid åt Anna och mig i november förra året.

Lite för sött för mig med Xider, så jag köpte Staropramen. Tre stycken hällde jag i mig och det var inte ett dugg svårt.

MangoXider och öl.

Det är skönt att ha fått festblåsan åter. Tack, Sjukstugan i Backen, för operationen! Tre gånger har jag kissat idag, inte 43 som förr i tiden!

Hade tänkt äta nåt på Katalin, men faktum är att menyn där är skittrist. Och det finns inte ens nötter utan jag fick köpa salta mandlar i olivolja. Får jag inte gallstensanfall i natt, så…

Salta mandlar i alldeles för mycket olivolja.

Som alltid kul att träffa L, dubbelmormor, och höra vad som har hänt sen sist(a arbetsdagen i onsdags). Fakultetsdirektör på väg att sluta, goa A hoppar in. Och en och annan ytterligare som lämnat skeppet. En för att söka sig till en av mina före detta arbetsgivare.

En varm människa. Vi ska ses snart igen. Inte på jobbet, inte på Katalin, men nånstans. Hon tror inte heller på Arbetsförnedringen.

Hemma i New Village låg det fullt med reklam i postboxen. Och ett paket från gulliga, omtänksamma Sister of Pain. Tusen tack för den fyndiga presenten! (Jag hade ju nästan namnsdag idag!)

En PageKeeper – så boken aldrig faller igen!

Tänk att det finns snälla människor i den här hårda världen. Inte bara energislukare och såna som bara gillar att sticka nålar i en, verbalt sett framför allt. Mamma brukade säga när jag var barn att människor som inte är snälla mot en är avundsjuka. Det jag har att vara avundsjuk på är några snälla, goda vänner och jättemycket kärlek i form av Fästmön. Det måste saknas både vänner och kärlek i de nålstickandes liv. I pity them!

Livet är kort. Tack för vänner och kärlek!