Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘häftigt’

Ett antikt inlägg.


 

Antikkunnig i UppsalaNär slutet av sommaren 2015 var som varmast köade Fästmön och jag i sex timmar vid Uppsala Konsert & Kongress. Målet var att få komma in i lokalerna och få en del skrifter värderade och tidsbestämda hos nån av Antikrundans experter. När vi äntligen nådde fram fick jag max tre minuter hos en synnerligen röksugen expert. Lite besviken blev jag allt, men samtidigt är jag väldigt glad att jag var med om detta. Vilken dag det var i Uppsala!

Eftersom jag köade hela tiden hann jag inte höra några värderingar eller se så väldigt många saker på nära håll. De flesta var nämligen lite… måna om att inte visa för mycket av sina medhavda föremål när de köade. Därför var det spännande att titta på programmet i kväll.

De här grejorna tyckte jag var häftigast i Uppsala:

  • Jenny Nyström-tavlan värderade jag till 80 000 kronor. Det var en helt korrekt värdering.
  • Glasskulpturen, som funkade som ett fantastiskt prisma, värderades till mellan 40 000 och 60 000 kronor. Jag värderade den lite lågt, till 30 000 kronor.
  • Träsnittet av John Bauer värderade jag till 10 000 kronor. Det gjorde experten också.
  • Bronsbysten av Gustaf Fröding med bula bak i huvudet hade ett värde nånstans mellan 140 000 och 160 000 kronor. Jag värderade den lite högre, till 200 000 kronor.
  • Den obekväma soffan värderade jag väldigt högt, till 15 000 kronor. Snyggve värderade den bara till mellan 4 000 och 5 000 kronor.
  • Den kinesiska, underbara mattan värderade både jag och Anette till           20 000 kronor.
  • Urnorna från Lövstabruk värderade vi till 100 000 kronor.
  • Armbandsuren av märket Omega värderade klockexperten till 80 000 kronor och jag till 70 000 kronor.
  • Slutligen, det fantastiska mässingsägget… Även där var experterna och jag överens om värdet: en halv miljon kronor.

Varifrån Antikrundan visas nästa gång har jag ingen aning om eftersom SvT:s webbplats har blivit så dålig och inte innehåller vettig information. Men… gissningsvis blir det lika spännande som kvällens program!

PS Vi syntes flera gånger i början av programmet…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om personlig assistans.


 

Nån gång i livet skulle jag vilja jobba som personlig assistent (fast inte just nu, jag har ju ett så roligt uppdrag). På nära håll har jag emellertid sett vilket givande jobb det kan vara. Många kanske tror att det är ett lågstatusyrke. Jag har bara hört positiva saker från vänner och bekanta som jobbar som personliga assistenter. De tycker att det är ett roligt och fritt jobb. Och inte är det väl lågstatus att ha en annan människas tillvaro i sina händer, så att säga?!

Assistent

Att jobba som personlig assistent är lärorikt och ger nya perspektiv.


Det finns flera assistansbolag i Sverige,
men på gång här lokalt är Carelli Personlig Assistans i Uppsala. Det är ett företag som finns på flera platser i landet. Uppsala tillhör Stockholms regionkontor, men för den som är intresserad av att bli kund görs det hembesök i Uppsala. Den som blir kund får sen en personlig samordnare. Samordnaren planerar assistansen tillsammans med kunden. Det tycker jag låter som ett alldeles förträffligt upplägg, eftersom kunden ju blir delaktig. Om nu kunden vill och kan – man behöver inte.

Vem kan bli kund då? Den som har ett större funktionshinder har rätt att få personlig assistans och det gäller både barn och vuxna. Kommunen eller staten betalar och assistenten/assistenterna blir en hjälp när det gäller att göra saker man inte kan på grund av sitt funktionshinder.

Det kommer alltid att behövas vård och omsorg eftersom människor föds eller blir sjuka. Därför tror jag att det här är ett framtidsyrke. Om personkemin stämmer mellan assistent och kund tror jag att det blir än bara ett jobb att gå till. Det blir utvecklande och lärorikt. Det är tyvärr så att alla människor inte kan gå och handla själva när de behöver, gå på bio när de vill eller bara ta en promenad. Att då få vara en annan människas förlängda armar och ben, på sätt och vis, tror jag ger en nya perspektiv. Det låter väl häftigt?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett drömmande inlägg.


 

Badrumshyllor

Vitt, trist!

Det stod strykning på schemat i kväll. Därför ska jag berätta om mitt badrum. (Logiskt, va?) Det är nämligen där inne jag förvarar min strykbräda. Jag borde ha städat badrumseländet och inte bara strukit kläder. Men hur kul är det att städa nåt som är slitet, trist, ofräscht och framför allt opersonligt? Inredningen är nästan så gammal att den är modern.

Idag ska allting i kök och bad vara vitt, vitt, vitt. Hur trist är väl inte det?! Mitt kök var vitt en gång. Sen blev det orange, orange, orange. Eller terracotta, dårå… Färgstarkt! Jag skulle vilja göra nåt lika… häftigt med badrummet. Och kanske toa/duschrummet också, för den delen.

Men sen ska det inte bara vara snyggt utan praktiskt också. De två, trista vita hyllorna jag har i badrummet idag hänger på väggen. Fine! Fast… med tre centimeter (nåja, nån centimeter ytterligare, kanske) från golvet är det nästintill omöjligt att få in såväl dammsugare som svabb där. Det går liksom inte att hålla rent, inte på nåt enkelt sätt. Till sist blir det så att jag… blundar för det, struntar i det. Och det var det jag upptäckte i kväll när jag hämtade strykbrädan.

Förutom att byta kranar och blandare till engreppsdito skulle jag vilja mörka ner badrummet. Jag fick fina idéer hos Aspenbadmörka golv. Varför inte??? Varför måste ett badrum vara vitt och sterilt som en sjukhussal? Möjligen för att matcha min vita medicinlåda… (Se bilden ovan!) Resten av inredningen skulle vara mörk också, men framför allt hänga på ett vettigt avstånd från golvet så man kommer åt att hålla det rent och fräscht.

Lysan-40-svart-ek-miljö

En svart toalett vore väl ursnyggt? (Bilden är lånad från Aspenbads webbplats.)

Jag skulle fortfarande kunna tänka mig att ha blått som accentfärg i badrummet – inte bara i handdukarna, som idag, utan på själva möblerna, på gavlar och luckor. Toa/duschrummet vill jag också mörka ner, men det vill jag ska gå i svart och gråskala. Där vill jag ha det lite mer… maskulint… Idag har jag till exempel ett svart toalock, men tänk dig en helt svart toalett? Det tycker jag vore ursnyggt. Kolla bara bilden här intill!!!

Ja ja… vad är väl en bal på slottet..? Men en svart toa ska jag i alla fall låta installera innan jag dör!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett toppigt inlägg.


 

Tionde mest besökt blogg i Uppsala den 15 mars 2015

Min blogg låg på tionde plats idag mitt på dan. Listan visar Uppsalas privata bloggar.

Idag mitt på dan upptäckte jag det: jag är på toppen igen. På Bloggportalen, vill säga. Av totalt 1 502 Uppsalabloggar hittade jag min på tionde plats i listan över Uppsalas privata bloggar. Det var ett tag sen sist…

Egentligen bryr jag mig inte om topplistor. Men jag ska erkänna att det är lite häftigt att se sig själv – eller, som i det här fallet, min blogg – på en topplista. Allra helst som det inte bara snackas om tidningsdöden idag utan om bloggdöden.

När det gäller min blogg har jag noterat en smärre nedgång av antalet besök. Inte så stor skillnad än så länge. Däremot är det allt färre som kommenterar. Det kan ju bero på flera olika saker, till exempel…

  • man skummar inläggen
  • man googlar/söker information om ett visst ämne
  • man anger falska kontaktuppgifter när man försöker kommentera
  • man vågar/vill inte kommentera för att man är rädd att göra mig arg/ledsen eller för att man är rädd att bli förföljd, hånad och mobbad för att det avslöjas att man läser min blogg (jorå!)
  • man har mindre tid att kommentera
  • man läser via mobilen och det är lite krångligare att kommentera därifrån
  • man snokar, bara

med mera.

Personligen läser jag mycket varje dag, för jag har kanske lite mer tid än många andra. När det gäller bloggar är min lista ganska lång. Däremot är den inte statisk. Det tas bort bloggar därifrån och det läggs till. Men exakt vilka bloggar jag följer har jag fått lov att dölja av olika skäl.

Men det här med bloggtoppen… För ett tag sen blev jag tvungen att vidta vissa åtgärder, också det av skäl som jag tycker är beklagliga. Att förfölja nån på olika sätt för det h*n skriver är brott mot yttrandefriheten. Att slänga ur sig påståenden om nåns vandel är förtal. Att vara med om förföljelser och förtal är jobbigt. Därför nollställde jag mig själv, kan man säga, medan åtgärder sattes in. Detta fick till följd att jag förlorade min position.

Det är lite dubbelt, med andra ord, att jag är tillbaka i toppen igen. För då får jag ju uppmärksamhet och det tycks vara det som stör somliga. Inte för att jag har nåt att vara avundsjuk på… Jo! Det skulle vara kärleken, dårå. Den finns ju kvar, Fästmön står vid min sida och jag vid hennes fortfarande, efter åtta år i höst.

Smickrande är det emellertid också att hamna på toppen. Det visar ju att jag är läst, att många läser mina ord. Min blogg har ett varierat innehåll, som du som läser den nog har noterat. Jag skriver om sånt som intresserar mig, men jag skriver också mycket om mig själv. Vissa inlägg är lite som en dagbok. Det är alldeles utmärkt för mig att gå tillbaka till när jag ska kolla vilken dag jag har gjort nåt eller när nånting hände eller om jag har läst en viss bok, till exempel.

I allra högsta toppen bland Uppsalas privata bloggar finns en blogg som handlar om en annorlunda familj. Det som är annorlunda med den familjen är att där finns många barn. På silverplats finns en blogg som handlar om skvaller. Sen följer ett antal bloggar om sjukdom, barn och familj, smink och mode, handarbete och konstnärligt skapande, mat. Och så min blogg, Tofflan – en tragisk komedi. Lite stolt är jag nog, trots allt…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en häftig tidning som inte hade en tanke på tidningsdöd.


 

StockholmsPosten

Stockholms Posten från den 15 mars 1792 finns i min ägo. En 223-åring, alltså…

Man skulle kunna tro att jag gratulerar mig själv. Idag är ryggen inte att leka med. Antingen beror det på att jag har suttit stilla för mycket eller på promenaderna jag har tagit de senaste dagarna. I vart fall skuttade jag upp och skjutsade Fästmön till jobbet i morse. Då kände jag mig som en ung tjej (nåja…), trots att jag hade drömt en mardröm om att jag hade en tumör på överläppen. Men lite senare, när jag hade återvänt till bädden och slumrat en stund… Jag vaknade av att nån i huset hade springtävling. Sen hade nån (samma person?) sparka-i-väggen-tävling. Springtävling kan jag förstå att man har när benen är fulla av just spring. Men sparka-i-väggen-tävling finns det inga ursäkter för. Det gör ont till slut och det blir fula märken och kanske rentav hål i vissa väggar. Och ens grannar får inte sova.

Det är när jag skriver den sista meningen i förra stycket som jag undrar om det ändå inte är jag som fyller 223 år idag… Fast det är det inte. Jag är än så länge bara 52. Men jag har en tidning i min ägo som kom ut idag för 223 år sen – ett exemplar av Stockholms Posten* från torsdagen den 15 mars 1792.

Hur just denna tidning hamnade hos mig är rena turen. Det ska dock sägas att den som ursprungligen har ägt den är min farfar, så jag har inte köpt den eller snott den av nån.

StockholmsPosten baksida

Stockholms Postens baksida med anteckningen om maskeradbalen. 

Min farfar gick bort 1973 och efterlämnade en massa böcker. En del tog pappa hand om, men det mesta var kvar hos farmor, som gick bort i slutet av 1982. Då hamnade alla böcker hos mina föräldrar. En gång under 1980-talet skulle pappa få hjälp med en renovering i huset av en granne. Överenskommelsen var att grannen i stället för pengar skulle få böcker. Pappa och grannen bestämde vilka böcker. Det var en fin samling och ett stort antal böcker i ett visst ämne. Men så råkade jag säga att ämnet intresserade mig, varpå pappa ändrade sig och behöll böckerna. Vad grannen fick i stället är oklart. Troligen var det några andra böcker. Böcker har nämligen aldrig varit nån bristvara i mina hem.

När jag i mitten av 1980-talet flyttade från mitt studentrum till min första lägenhet följde böckerna med. Det var ena riktigt tunga as. En natt vaknade jag av att ett hyllplan i mina dåvarande vita Billyhyllor brakade. Böckerna står numera i en rödbrun Billy hylla.

En dag på 1980-talet satt jag och bläddrade i en av böckerna på jakt efter en uppgift. Det var då jag fann den – Stockholms Posten från den 15 mars 1792 låg mellan två sidor! Det är en liten, skör och fyrsidig tidning. Insidan har jag inte läst på länge, för jag vill inte riskera att pappret ska gå sönder. Jag kan förresten knappt läsa vad det står, för typsnittet är så gammalt. Men på baksidan har nån för länge sen skrivit med bläckpenna ovanför en annonstext

På denna maskerad blef Gustaf III skjuten

Visst är det lite häftigt?! Jag gillar historiska prylar och det här födelsedagsbarnet ska jag fortsätta vårda ömt. Det ligger fortfarande på samma ställe, mellan två sidor i en av mina miljoner böcker…

Det känns nästan magiskt också att läsa följande på baksidan:

[…] I morgon kl 8 f. m. utgifves nästa Blad häraf. […]

Ingen tidningsdöd i sikte, där inte!..


*Stockholms Posten grundades av Johan Henric Kellgren i oktober år 1778. Sista numret av tidningen gavs ut 1833. Tidningen skrevs ursprungligen i frakturstil.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett inlägg.


 

Rödljus vid järnvägen

Stopp och belägg!

Det har snurrat ganska bra de senaste veckorna. Livet, vill säga. Men också mätaren för antalet besök här på bloggen. I skrivande stund återstår inte många besök innan jag uppnår miljonen. Det sker faktiskt inom de närmaste timmarna. Det känns både spännande och häftigt – såväl det som händer i livet som det som händer på bloggen. Jag tror att det är läge för lite stopp och belägg just nu…

 

Vill du läsa mer??? Då behöver du lösenord. Du som inte har lösenordet kan skriva en kommentar nedan så sätter jag upp dig på sändlistan. Då skickar jag det till dig via den e-postadress du en gång angav för att få kommentera. Det är viktigt att du anger en fungerande e-postadress i kontaktformuläret och att dina övriga uppgifter inte är falska eller felaktiga!!!

Eftersom jag byter lösenord då och då har jag en sändlista. Det glädjer mig oerhört att den har blivit längre för var dag som går! TACK!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Older Posts »