Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sorger’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

När livet vänder Eva

Eva mötte kärleken två gånger – och förlorade båda kärlekarna. Fotot är lånat från SvT:s webbplats.

Hur blir livet när ens älskade dör? Jag vågar inte ens föreställa mig. Och sen… Om man skulle finna en ny kärlek och denna råkade ut för en olycka som totalförlamade honom/henne… Hur klarar man av att gå vidare? Hur orkar man kämpa när allt tycks vara förgäves? I kvällens När livet vänder lyssnade jag på Eva som berättade om sina kärlekar.

Anja Kontor träffar Eva i hennes nya lägenhet. Bakom den tredje dörren. Dörren till framtiden. Det är knappt att man kan ta in, än mindre förstå, hur nån som Eva kan tänka framåt. Hon var bara 22 år när hon blev änka med ett litet barn. Men hon träffar en ny man och de blir en familj. Så slår ödet till igen. Hårt. Evas man skadas så svårt att han inte kan röra sig. Utan att tveka går hon in i rollen som hans vårdare. Också. För han lever ju. Han lever!

Efter första makens död blev Eva arg. Hur kunde han lämna henne och dottern? Efter andra makens olycka blev hon så tacksam över att han faktiskt inte dog. Men hon talar i programmet också om

den gyllene buren

som hon då och då tyckte sig befinna sig i. Och den nya roll hennes man fick. Den roll där han blev så utlämnad. Då tänker jag på den korta tiden efter min operation i december 2012 när jag själv var ganska hjälplös. Den gången Fästmön fick hjälpa mig på toaletten. Hur… jobbigt det var… Jag ville ju vara den jag alltid hade varit, inte nån som behövde hjälp. Men det var en gång. Evas man behövde alltid hjälp – med allt – efter sin olycka.

Åter ett mycket starkt program om en kvinna som gått igenom såna sorger och tuffa tider, men som ändå har en framtidstro. Det är fantastiskt, men jag blir så stärkt av dessa program! Tyvärr är det säsongsavslutning nästa vecka. Låt oss hoppas att Anja Kontor får fortsätta göra – på ren svenska – skitbra TV.


Missade du programmet om Eva? Titta här på SvT Play!

 

Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Annahita

Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Kent

Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Erika

Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Johan

Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Elise

Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Lena


Här kan du läsa mer, bland annat hittar du länkar till det jag skrev om förra säsongens program.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en annan sorts måndag än en vanlig i juni.


Min mamma fyller snart år.
Alltså vigdes en del av första semesterdagen åt att inhandla presenter. Sen köpte vi bullar. Och jag lämnade in Lottot – bara för att upptäcka att jag hade vunnit 109 kronor – eller 50 procent av. Apoteket Hjärtat hade för övrigt min medicin. Bråck ska med droger fördrivas. Eller fördrivas går ju inte, hållas i schack.

Kanelbulle
Tokerians kanelbullar slank ner fint på eftermiddagen.


Jag köpte inte bara sex presenter till mamma,
jag köpte underkläder till mig själv samt en ny dörrmatta. Den föregående spillde jag ju kaffe på under midsommarafton. Den var bara för äcklig! Den nya mattan kan tyckas rolig, jag ser den som… sann…

Borta bra
Sann!


Ringde mamma idag
och pratade en stund. Det blev liv i luckan när jag frågade om fredag var OK för min entré. Jag måste bort härifrån. Prefekt 2 har inte svarat, Kanskemannen har mejlat och beskrivit läget som fortfarande…

… kanske…

Jag är arg, besviken, ledsen, men det hjälper ju ingen. Så i stället dränker jag mina sorger i god mat och dyra viner. (EFTER att min artikel blivit såväl godkänd som publicerad.)

Capitel Amarone
Fy fan vilket dyrt och gott Amarone!


Roligt nog elgrillade vi
i kväll igen och jag börjar känna mig modig och säker på detta. Det blev tunna skivor kyckling som grillades. Fästmön gjorde en sallad till och så hade vi en hink med tzatziki.

Anna äter på ballen
Anna äter på ballen*.


Det var riktigt hett idag.
På ballen var det väldigt varmt. Dan gick snabbt. Vi förundrades båda över att en häller och släpper ut, en annan i samma familj fyller på. Ett jävla liv. Samtidigt som nån annan hamrade. Men maten var god, det var den!

Kyckling o sallad
Kyckling, sallad och tzatziki.


Idag har jag inte suttit i solen.
Ändå har jag fått solseksem. Det kliar som fan.

Soleksem axel
Soleksem på vänster axel.


I morgon ska vi ut på olika håll
en stund på dan. Sen har jag bokat bord för två på Restaurang Messob. Jag har just fått bekräftelse därifrån, en bekräftelse som inleddes…

Frid Ulrika,

Det låter bra! Jag ser fram emot morgondagens kvällsliga upplevelse!

Till dess fortsätter jag att tvätta (tre maskiner idag) och att klia på soleksemen. Vad ska man annars göra, huh?

Soleksem hals
Soleksem på halsen. 


Nu blir det snart lite TV, Gengångare.
Jag behöver ju inte flyga ur sängen klockan 6.10 i morgon bitti, så jag kan ju stanna uppe hela natten om jag vill. Det vill jag inte.

Men vet du vad..? I morgon klockan 21 visas det första av fyra avsnitt av sommarens Morden i Midsomer… Det är verkligen inte bara måndag idag och tisdag i morgon. Det är… sommar…


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Tredje kvällen med och tredje delen av Kronjuvelerna i afton. Mamma och jag bänkade oss klockan 21 för att se upplösningen.


Fragrancia och Hockeyspelaren.


Del två slutade med en smäll.
Efter diverse sorger och bedrövelser hamnar Fragrancia hos prästen. Och så får hon en fästman ett tag. Men sen kommer hockeyspelaren och nästan alla drömmar uppfylls mot slutet.

Nej, det är fortfarande barnprogram och inget för mig. Sorry, sånt här vill jag inte se igen.

Read Full Post »

Det kändes som om jag hade så mycket kväll i kväll. Först. Men sen svischade timmarna förbi och nu är det snart läggdags. Jag har pratat i telefonen tre gånger – först ringde jag mamma, sen en kär vän och sist, men inte minst ringde Fästmön.

Mamma har nu börjat backa om julen, gissar att jag inte lät tillräckligt entusiastisk i lördags. Men det är ju bara så att jag inte vet mitt läge och jag har svårt att planera nånting för framtiden då. Än så länge är löften bara ord i luften – inte på nåt papper. Och då blir det… knepigt.

Min kära vän och jag avhandlade sju sorger, åtta bedrövelser och en miljon glädjeämnen. För just idag är jag väldigt glad för min väns skull och önskar en massa lycka till. Bland våra gemensamma glädjeämnen finns de partners vi har – vi är så lyckligt lottade att det finns lugna och kloka personer vid vår sida. Inte såna som vi, som är hetsiga och snabba att måla allt och alla i tjockis-svart… Jag känner mig ibland som skalet på en kastanj, taggig som f*n.


Självporträtt?

                                                                                                                                                               Idag har jag målat lite för mycket i svart, liksom en och annan människa. Framför allt en människa som har gjort mig mycket illa – trots att vi aldrig, mig veterligen, har träffats. Det komplicerar saker och ting. Och än mer komplicerande är det att det vi kallar Världen är nånting så litet. Jag önskar att jag kunde se över och bortom alla onda ord. Låta dem rinna av mig. Men jag är inte alls bra på det. Jag till och med förutsätter att de flesta vill mig illa. Som balans och motvikt rycker då allt som oftast Anna in. Kloka, coola Anna som säger saker som

Det är väl skit samma vad h*n tycker, det är väl viktigare vad jag tycker?

Snacka om att slå huvet på spiken!..

Men jag har också gjort en ny bekantskap i Peter (som egentligen heter nånting annat). Jag känner mig modig som vågar, modig som ändå litar på mitt omdöme. Samtidigt är det väl så att den som ger också får. Noterbart är, för övrigt, att jag mer och mer väljer manliga bekantskaper. Kvinnor blir ibland alldeles för hönsiga för mig, jag orkar inte med dem. Med hönsig menar jag här mest skvallriga och intrigerande kärringar.

Min kollega Lisbeth (som ju också heter nånting annat) är ju kvinna,  men inte alls av den hönsiga sorten utan en av de roligaste  jag träffat på länge! Hon har en sån där torr humor som tilltalar mig, hon har ett sätt att säga de roliga orden som om hon vore ett våp – och sen är hon så jäkla smart! Nota bene, vi har också haft många seriösa diskussioner och samtal – jag gillar verkligen detta utbyte!

Och så har jag haft sms-kontakt med Carl idag igen! Pinsamt nog blev jag tvungen att messa honom och fråga efter några filer jag inte kunde hitta. Jag saknar honom verkligen och jag kan väl lugnt säga att sen den dan han slutade har jag inte fått nån handledning över huvud taget utan jag har fått klara mig bäst jag kan med de uppdrag jag har. Men det går. Det går rätt bra.


Carl agerar Jeppe paa Bjerget.

                                                                                                                                                                    Jag fick också ett mejl i kväll som gjorde mig glad. Glad därför att en person som länge har väntat på en behandling äntligen ska få den, redan på måndag. Självklart håller jag alla tummar!

Och så avslutningsvis… Bloggtoppen. Självklart finns/fanns jag där, detta är ju en ganska läst och välbesökt blogg. Så nu är, för säkerhets skull, ett antal lösenord ändrade – just in case. Mitt lösenordssystem är klassat som starkt, men ändå vill man hacka mig så går det nog. Fast å andra sidan, hur många hemligheter har jag kvar? Några pengar har jag i vart fall inte som nån kan ta.

Nu är det dags att krypa till kojs. Och nej, madrassen är inte full av pengar, jag lovar.

Read Full Post »