Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ungar’

Ett citerande inlägg.


 

snögunga

Det är inga ungar ute om eftermiddagarna och kvällarna och gungar.

Dagens citat hittar jag i UppsalaTidningen (<== lika trist webbplats som dess ägare lokalblaskan). Det är Susanne Limström, kvartersvärd på Uppsalahem, som säger följande apropå att Uppsalahem, tillsammans med hyresgäster, har samlat bostadsområdet Tuna backars historia i en bok:

[…] Vi fick höra att vaktmästaren gick runt till alla och önskade god jul, men samtidigt kom med pekpinnar om exempelvis hur man skulle piska mattorna på rätt sätt. Och att gungorna låstes fast klockan åtta på kvällen för att ingen skulle bli störd. Alla dörrar var olåsta och ungarna sprang ut och in hur som helst, […]


Det där med hänsyn 
kunde de uppenbarligen stava till förr i tiden. Fast klockan åtta på kvällen… Samtidigt, idag sitter alla ungar en och en vid sina datorer och umgås i cyberspace efter skolan. Det är ingen unge ute om eftermiddagarna och kvällarna.

Tyvärr är det bara de boende i Tuna backar som har fått boken av Uppsalahem. Andra får köpa boken, vars titel inte nämns i artikeln.


Fakta: 

  • Efter andra världskriget var det bostadsbrist.
  • Tuna backar blev ett modernt byggprojekt och en förebild för resten av Sverige.
  • Gunnar Leche var stadsarkitekt här i Uppsala.
  • Gårdarna byggdes mot sydväst så att det gick att njuta av eftermiddagens sol och ljus och Fyrisån.
  • Det byggdes totalt 628 lägenheter för 2 000 personer i olika storlekar. Tanken var att människor från olika samhällsklasser skulle kunna bo i samma bostadsområde.

Källa: UppsalaTidningen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om golv.


 

Frågan är om det heter 

en klinker, två klinkers?

Nja, det heter faktiskt klinker, i alla fall enligt Stenbolagets webbplats. Fast lite längre ner på sidan heter det klinkers. (Budrum är jag också lite osäker på vad det är.) Men strunt samma, jag sitter och drömmer om att göra om min hall. Idag har jag ett mycket ljust, men smutsgult laminatgolv. Det ska se ut som furu. En gång i tiden när jag la det, typ 1998, var det snyggt. Sen dess har det fått sina repor och jack. Nu börjar jag bli ganska trött på det.

Hela hallen behöver renoveras, förutom golvet även väggar, socklar och tak. Det är enklare uppgifter att ta itu med, trots att min hall består av ett antal vinklar och vrår. Jag undrar om jag skulle kunna lägga klinkergolv själv. Nog minns jag hur det var när laminatgolvet las en fredagskväll efter en jobbvecka. Vi var två på den tiden – och ganska trötta. Men mitt tålamod var störst och jag la den sista, usla, svåra raden. Nog borde jag fixa att lägga klinker då?

Ska jag göra om hallen (just nu har jag tid, men inte råd – fast drömmar är ju gratis…) vill jag att det ska se helt annorlunda ut än den gör idag. Trots ljust golv och ljusa väggar är hallen ofrånkomligt mörk. Så varför försöka göra den ljus, nåt som den ändå aldrig blir? Om jag finge drömma mig ett klinkergolv skulle det vara mörkt grått.

Inomhusklinker

Just den här färgen på klinker vill jag ha i hallen. (Bilden är lånad från Stenbolagets webbplats.)


Väggarna skulle jag kunna tänka mig 
i en ljusare grå färg, utan mönster. Jag vill att golvet ska vara det framträdande. Nån golvvärme behöver jag inte eftersom jag inte bor på bottenvåningen. Det skulle jag däremot kunna tänka mig om jag la klinkergolv i ett våtutrymme. Fast vänta nu… Det skulle räcka så bra med att renovera hallen.

Även om jag inte har nån rollator cykel som jag drar upp i hallen eller några ungar som stormar in med grusiga kängor om vintern vill jag ha ett tåligt golv i hallen. Ett golv som står emot våta skor. För hur det än är kan en ju inte täcka upp hela golvet med dörrmattor. Ett klinkergolv blir ju otroligt lätt att snabbt svabba av och hålla rent, jämfört med ett känsligt laminatgolv där smutsen torkar in genast och fastnar och även små gruskorn gör fula märken.

Så nu vill jag veta hur DU har det i din hall! Har du klinker, trägolv, laminat eller vinylgolv? Och varför då? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en liten stund.


 

Idag är det om möjligt ännu varmare, även om himlen inte är riktigt klarblå. Tråkigt att sitta inomhus, så jag grabbade tag i min bok på gång, satte solbrillan på näsan, klickade igång Runkeeper (stavas med ETT k, Gunilla!) och tog mig ut. Målet var att hitta en bänk i lä där solen kunde värma min bleka nos medan jag läste en stund.

 Marssol

Marssol idag igen.


Jag gick och jag gick. 
Men inte f*n hittade jag nån bänk där det var varmt och skönt och inte blåsigt. I stället såg jag snö, is och grus på ett ställe. Det slog mig att väderappen har ”lovat” snö till helgen. Så typat! Min och Fästmöns enda lediga helg tillsammans på fyra veckor!

Snö is och grus

Snö, is och grus, såg jag och inte nån plats för en skönt stund i solen.


Humöret sjönk,
 foten gjorde ont och jag frös vid halsen och svettades om armarna. Kände mig lika sur som den här klottrade gubben jag mötte i en gångtunnel. Och då hade jag vänt hemåt igen.

Klotter sur gubbe

Den här klottrade gubben ser lika sur ut som jag kände mig.


Men så stod den där,
bara, träbänken gjord av en halv stam och uppvärmd av solen. Efter 40 minuters traskande, med tankar som malde kring morgonens nätverkande och texter, hittade jag den. Jag slog ner min rätt feta röv, halade upp boken ur jackfickan och satt i hela 20 minuter och läste i solen.

Boken 22 i 11 1963 på ben och en träbänk

En stund i solen med min bok blev totalt 20 minuter lång.


På avstånd hörde jag ungar
som lekte och skrek. (Varför skriker barn jämt – även sen de lärt sig prata?) Ett par seniorer klickade förbi med gåstavar i nävarna och fotriktiga dojs på fötterna. Nån hund rastades på avstånd. När lunchrasten var slut i den närliggande skolan tystnade skriken. Jag reste mig efter att ha njutit av tystnaden en stund. Passerade en mattant som kopplade av med en kopp kaffe och en stinkig cigg.

Plötsligt såg jag dem. Fantastiska färger, underbara, livskraftiga små krokusar som växte tämligen vilt. Jag la mig ner i förnan och knäppte en bild på de gula

Gul krokus

Gul krokus.


… och sen fotade jag 
de lila

Lila krokus

Lila krokus.


Jag tänkte att

NU har det vänt, nu är vintern slut och våren här!

För övrigt vänder livet på TV i afton också. Klockan 20 i SvT2 samtalar Anja Kontor med Lennart, vars son hittades styckmördad. Hur i all sin dar hanterar man det???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett bevisande inlägg.


Nu är det bevisat!
Jag har svart på vitt: barn kan vara vassa i käften. Se bara detta fynd, tandkräm på ICA Solen, för vassa små käftar. Ryyyyyyyser!

Tandkräm för barn m vassa tänder

För vassa små käftar.


Undras om nästa produkt
är kloklippare för ungar… Eller kanske öronvaxuppsamlare för barn som vill börja jobba hos Mme Tussauds..?


Livet är kort. Och underligt. Barn är helt klart… läskiga.

Read Full Post »

Ett inlägg om märkligheter i tillvaron.


Inte var det särskilt lockande
att kliva utanför dörren idag. Regnigt och mörkt och lite kallt, till och med. Men jag var tvungen att inhandla förnödenheter på Tokerian. Det är ju helg snart och Fästmön dyker upp i morgon. Då får Tofflan tänka på nyttigheter och regelbundna måltider. Så jag var över och köpte det här:

Godis och prästostbågar

Nyttigheter!? Eh..?


Ja, en massa färgämnen
och konstiga bokstavsingredienser samt ost är väl riktigt bra och nyttigt, eller hur? Skämt åsido, det blev fel bild. Den HÄR ska det ju vara:

Frukt och grönt

Nyttigheter – definitivt!


Dagens middag
blir emellertid pannkakor med sylt och sprejgrädde. Det går så bra, så, det är vad som finns att tillgå. Det lite godare sparas till helgen!

Dagen har, som sagt, varit märklig, men jag har nu fått en bekräftelse i skrift på att jag har gått vidare till intervjuomgång två. Det är en sak att höra det i mobilen, en annan att få läsa det i skrift! Och eftersom det lär bli en pirrig och bra dag, har jag bestämt mig för, passar dan också perfekt för att träffa en god vän som gärna vill ses före intervjun.

Utöver detta har jag fått mejl om ytterligare ett par spännande tjänster där det kan tänkas hända saker framöver. Så mycket bra och positivt har skett den här märkliga dan att jag snudd på blir… kaxig! (Fast det blir jag aldrig igen, det har DLF* tagit ifrån mig för alltid.)

Som grädde på moset – och då menar jag inte sprejgrädde utan äkta vispgrädde! – kan jag också meddela att det snart blir möjligt att bli granne med Tofflan för den som så önskar! Det är lägenhetsvisning här på söndag och måndag! YES YES YES!

Uppiggad av allt detta ringde jag min mamma. För jag vill inte höra igen och igen och igen att jag inte bryr mig. Men då fick jag ont i huvudet, eftersom det började pratas jul och julklappar.

Nu har jag hittat lite fler tjänster att söka idag, så det ska jag göra innan pannkakorna micras och jag bänkar mig med UppsalaTidningen som ju glädjande nog har hittat till min postbox denna vecka också!

Trick or treat? Tja, om den här dan säger jag hittills TREAT!!! (Men tro nu inte att jag har gått och blivit mesig snäll, för några eventuella ungar som plingar på får stå kvar utanför min dörr! Godiset är mitt! Äpplena är mina!)


*DLF = Den Lille Fjanten, obehaglig person som förstörde mitt gamla liv


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Tofflans senaste undran.


Den här veckan är det Allhelgona.
Och Halloween. Men faktiskt inte på samma dag. I Sverige har vi haft Allhelgona länge. Det är då vi tänder ljus på våra nära och käras gravar. Halloween har vi importerat från de anglosaxiska länderna. Det brukar firas med spökfester och ungar som går runt och tigger godis – annars blir det bus.

Så… därför undrar Tofflan den här veckan vad du firar – Halloween eller Allhelgona? Som vanligt kan du inte lämna nån kommentar om detta vid det här inlägget. Kommentera i stället direkt inne i omröstningen. Omröstningen/frågan hittar du som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar.

Stort TACK på förhand för din medverkan!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens IKEA-besök.


Nej då. SÅ jäkla rädd är jag inte.
Men jag är inte så förtjust i att besöka Uppsalas relativt nya, stora IKEA-komplex. Jag hittar inte. Jag vimsar runt bland turkosa och hemskmönstrade saker. Det luktar… dun..? (enligt Fästmön).

Och där finns barn. Barn i mängder. Horder! Samtliga skriker. Inte en enda unge kan använda normal samtalston idag. När de inte får som de vill illtjuter de. Detta är väl i och för sig en klassiker, men… Om jag hade skrikit och illtjutit som dagens barn hade jag blivit utvisad av min mamma eller pappa. Så är det bara.

Själva turen idag hade flera olika syften. Ett av mina var att leta efter en hushållspryl, en vitlökspress. Den jag har har jag ägt sen 1980 och den är väldigt utsliten nu. Själva delen man lägger vitlöken i är liksom tilltryckt och passar dåligt i pressen. IKEA saluförde ett par varianter och jag ville se IRL om det kunde vara nåt som fick följa med hem.

För att komma till hushålls- och småprylarna måste man gå igenom hela varuhuset. Genvägarna hittar jag ännu inte i detta komplex. Därför kikade vi på lite annat under vägen. Både jag och Anna tycker att jag behöver en ny TV-och-stereo-och-DVD-möbel. Det kanske det blir i framtiden. Till dess nöjde jag mig med att beskåda dessa slangar.

Slang

Snacka om slang…


Vi var tvungna
att passera barngrejorna. Det var jobbigt och tålamodskrävande, så jag fick stanna och fota denna söta uggla. Den var helt tyst, jag lovar!

Uggla gosedjur

Helt tyst uggla. Jag ville krama den!


Efter dessa traumatiska upplevelser
nådde vi fram till kafeterian. Jag bjöd gentilt på kaffe och kanelbullar, till det facila priset om tio kronor – tillsammans! DET är det bästa med IKEA, det vill säga billigt fika och goda kanelbullar!!!

Men ack, ve och fasa! Vi lyckades parkera våra rumpor vid ett bord i värsta katastrofzonen. Här var det fullt av ungar i alla möjliga åldrar. Alla skrek de och sprang omkring eller satt nertryckta i barnstolar och skrek. En unge gallskrek för att h*n inte fick sitta på en barstol. Ja, BARstol!.. Anna tyckte att h*n var söt. Jag såg bara nåt rött, skrynkligt och ilsket ansikte. Inget sött med det alls! Det var så fantastiskt fruktansvärt att vi faktiskt skrattade… Först på vägen ut hittade vi pensionärshörnan där vi borde ha suttit.

Kanelbullar o kaffe på IKEA

Kanelbullar och kaffe på IKEA – endast tio kronor för två personer!


Barn var emellertid inte de enda
som skrek. Där finns en sorts kundradio som då och då vrålar ut meddelanden om olika erbjudanden. Värst var ett där en tillgjord ung kvinna blabbade om presentkort. HEMSKT! Vidare fick jag veta att jag kunde få hjälp vid utgången av kassavärdar. Kassavärdar… Maj gadd, jag har lärt mig ett nytt ord idag!

Medan Anna skötte sitt, skötte jag mitt. Två fynd gjorde jag idag: dels en vitlökspress, som tänkt, dels en skoförvaring, som inte tänkt. Men den var i alla fall svart och inte turkos eller hemskmönstrad…


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »