Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘petig’

Ett inlägg om min dag på jobbet, mat och lite annat.


 

Det är fortfarande nytt och roligt på jobbet. Och det är fortfarande saker som inte är riktigt fixade. I morse tog jag min kollega till hjälp för att installera en webbkamera och försöka mig på ett videosamtal. Det gick… sisådär. Först såg och hörde jag min kollega, men kollegan såg inte mig. Sen såg jag ett frimärksstort jag och hörde inget. Ja, så där höll vi på ett tag tills det faktiskt funkade. Lite senare kunde jag ha mitt första riktiga videosamtal med huvudredaktören uppe i norr.

Videosamtal

Det gick sisådär att videosamtala först… Och ja. Min skärm är dammig.


Jag levererade ju mitt första ”jobb” i fredags 
och var lite spänd på hur huvudredaktören skulle ta emot det. Eller snarare om jag hade lagt mig på rätt nivå. Hade jag varit för petig, för okunnig eller för slarvig? Jag hade nog varit aningen för petig, sa huvudredaktören under videosamtalet, men jag fick godkänt per e-post:

Det mesta ser mycket bra ut

Skärmklipp av huvudredaktörens omdöme per e-post.


När jag kom till jobbet i morse 
kände jag mig som en packåsna. Förutom jobbväskan hade jag två papperskassar med växter i krukor och så lax- och spenatlasagnen jag skulle äta till lunch i händerna. I väskan låg vattenflaska och kaffemugg – jag var så nöjd att jag kom ihåg det utan att skriva lappar. Märkligt, men det verkar som om minnet fungerar bättre ju mer jag har att göra och tänka på…

Färgglada växter och mugg på kontoret

Nu blev det lite färg på kontoret! Den fina kaffemuggen fick jag för några år sen av äldsta bonusdottern i födelsedagspresent.

 

Selfie 27 september 2015

Jag trivs på mitt nya jobb! Fast den här selfien tog jag igår kväll i bästefåtöljen.

Största delen av min arbetsdag ägnade jag emellertid varken åt att videokonferensa, pyssla med växter eller dricka kaffe utan åt att påbörja en granskning av en megarapport. Rapporten lär sluta på nånstans mellan 800 och 900 sidor och jag fick de 200 första att läsa idag. När jag kommit till sidan 130 var klockan halv fem och det var dags för mig att åka hem.

Min tredje arbetsdag är avslutad och jag trivs fortfarande lika bra. Jag gillar att jobba med sånt jag vill tro att jag är bra på. Och med detta sagt gissar jag att en och annan som vanligt tycker att jag skryter. Fast jag gör inte det. Det är så mycket jag inte är bra på att det där lilla jag är bra på är en piss i havet.

Tomat

Jag lekte med tomaten i lördags. Annars är det här med mat mest ett problem för mig.

Det är mest en sak som det är lite problem med just nu och det är maten. Jag försöker hitta billig färdigmat som jag kan micra på jobbet. Nån gång i veckan tänkte jag äta lunch i restaurangen och nån gång då och då besöka salladsbuffén på ICA. Men jag har inte särskilt gott om stålar. Jag får nämligen ingen full lön förrän i slutet av november. Som konsult släpar min lön en månad efter. Jag tidsrapporterar ju mina arbetade timmar och dessa får jag betalt för i efterskott. I slutet av oktober får jag alltså lön för fem dar och förhoppningsvis tretton dars a-kasseersättning.

 

 


A-kassan
hade förresten hört av sig idag
med ytterligare ett obegripligt meddelande om att min handläggare på Arbetsförmedlingen har anmält att jag har fått jobb från och med den 24 september. A-kassans meddelande skulle jag svara på senast ett visst datum in i oktober. Men jag fattade aldrig vad jag skulle svara på… Vad kan vara oklart? Kanske vill de att jag verifierar datumet. När jag tänker efter gjorde ju Arbetsförmedlingen fel en gång för mig i november 2013, vilket ledde till att jag förlorade ersättning för två dar. Men ärligt talat fattar jag varken hur Akassan Dimsyn Vision kan formulera sig så krångligt att en inte begriper vad de vill eller hur Arbetsförmedlingen kan anmäla fel datum. Hur svårt kan det vara, liksom???

Nu ska jag inta ett par rostade mackor och sen strosa över till Tokerian i förhoppning om att få lite inspiration till billig mat. Visst kostar det lunch och så småningom parkering att jobba, men jag lär spara in på kaffe och toapapper (de hänger liksom ihop) och elen, framför allt, eftersom datorn är avstängd om dagarna.

Glid inte bara förbi om du har läst ända hit – lämna gärna en hälsning i en kommentar och berätta hur DIN dag har varit!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om bäst-före-datum och livsmedel.


Är du en sån där
som håller stenhårt på bäst-före-datum när det gäller mat? Eller kan du dricka mjölken och äta brödet trots att bäst-före-datumet är passerat? Sen jag blev vuxen tillhör jag den senare kategorin.

Dagens Nyheter skriver idag om amerikanska forskare som hävdar att en stor del av den mat som slängs på grund av passerat bäst-före-datum faktiskt är ätbar. Vad är det för nytt med det???

snuskemat

Mat kan vara roligt! Och snuskigt.


Dagens Nyheter skriver också om en butik i Boston som efter årsskiftet bara ska sälja mat med passerat bäst-före-datum.
Lite nytt men inte helt.

På min förra arbetsplats pågick bland annat forskning kring matsvinn. Dessutom hade man ett projekt tillsammans med Tokerian (av alla affärer!) om att sälja mat som närmade sig bäst-före-datum till mycket rabatterade priser. Det tycker jag är skitbra, på ren svenska! Jag gör ofta fynd som 30 – 50 procent nedsatta priser på kalkonfilé och kycklingfärs. Bröd också. Ska jag inte äta det genast hamnar det i frysen.

kalkonfile o matlagningsöl

Kalkonfilé, troligen inköpt till rabatterat pris på Tokerian. (Ölen, troligen inköpt på Systembolaget till fullt pris.)


När jag var barn(slig)
var jag helnojig vad gäller bäst-före-datum. Idag har jag lärt mig att rätta mig efter mina ekonomiska förutsättningar, framför allt. Men också det faktum att det faktiskt inte är nåt fel på maten. Jag kan dricka mjölk som är en vecka gammal, fil och yoghurt kan vara äldre än så. Datummärkningen av ägg tycker jag är urtöntig, för ägg håller sig länge om de förvaras svalt (vilket de ju gör eftersom jag har dem i kylen – har du dem nån annanstans?).

Hur pass petig är du??? Äter du mat som har passerat bäst-före-datum eller slänger du den???


Livet är kort.

Read Full Post »

För ett tag sen skrev jag om boken Matthandlare Olssons död av min favoritförfattare Karin Wahlberg. Jag var rätt gnällig och irriterade mig på alla korrekturfel. Men vänliga Karin Wahlberg skrev ett mejl till mig trots att jag var så petig…

Bra men full av korrfel.


Och i början av mars
 skrev jag om Karin Wahlbergs senaste deckare, Glasklart. Karin Wahlberg är en smart författare. Hon inte bara skriver, hon läser. Och hon läser vad folk tycker om hennes böcker – och hon tar sig tid att skriva några rader per mejl. Bättre marknadsföring av sig själv kan man nästan inte göra! Alldeles nyss läste jag följande mejl, något redigerat av mig:

Tofflan!
Ego-surfade just och fann att du läst min senaste ”Glasklart”. Du skrev många snälla saker om den och gav den tofflor i övermått. Och jag blev väldigt glad.
Det var inte heller så många korrfel i denna som i Matthandlaren. Jag sa till på skarpen på förlaget så den är noga genomgången. Det var ju bl andra du som noterade de myckna felen. 
Hälsningar
Karin Wahlberg
Att skriva till sina läsare innebär många plus-tofflor, Karin Wahlberg! TACK! Och så har du svar via mejl, förstås! För jag är en artig toffla som tycker att det hör till vanligt hyfs att besvara brev – och mejl.
Den var skitbra och hade (nästan) inga korrekturfel!

Read Full Post »

Lokalblaskan skickade över en abonnemangsfaktura igår om 2 600 kronor. Frågan är om jag ska nobba tidningen/ge tidningen nobben eller inte. Inte nog med att jag tycker att papperstidningen bara blir tunnare och tunnare och knappast är värd över 200 kronor i månaden. Tidningen innehåller allt fler språkliga fel, också. Och såna hugger vi på.

I morse noterade jag denna… tveksamhet:

Nobbades? 

Säger man att man

[…] en Uppsalabo nobbades socialbidrag […] ?

Är det inte så att man i själva verket

blir nekad socialbidrag?

Eller möjligen

får nobben när det gäller socialbidrag?

Jag känner mig fundersam till passivformen

nobbades

Dessutom tycker jag inte att

nobbad(es)

är korrekt skrivspråkssvenska utan talspråkssvenska. När det handlar om nåt så allvarligt som socialbidrag tycker jag att man bör uttrycka sig mer korrekt.

JA! JAG ÄR PETIG SOM F*N!

Read Full Post »