Ett inlägg om en TV-serie.
Hur överlever man en olycka som berövar en stora delar av det liv man hade mentalt? Fotot är lånat från SvT:s webbplats.
Idag röd, i morgon… död… Eller näst intill. Onsdags-kvällens När livet vänder handlade om Kent. Kent, som hade ett sånt gott liv, råkade ut för en olycka som förändrade allt. Han kan till exempel inte gå sen dess – halva kroppen fungerar inte. Hur överlever man detta, mentalt?
Han har ett fantastiskt leende, Kent. Förundrad lyssnar jag till hans historia, hans livs vändpunkt. Har svårt att se hur man kan le överhuvudtaget efter det Kent beskriver.
Så naket och rakt in i kameran berättar Kent om olyckans konsekvenser. Det där om att inte ens klara av sånt som du kan när du föds, till exempel. Hur orkar man leva vidare? Kent berättar hur han tänkte och hur han gjorde för att orka leva vidare. Idag har han ett gott liv igen. Ett annat liv än för tre år sen. Men ett liv. Han lever.
Och här sitter jag och gnäller, varje dag, om att jag har haft ont i ryggen i fem, sex veckor… Kents historia, berättad delvis via Anja Kontors varliga frågor, ger onekligen perspektiv…
Missade du programmet om Kent? Titta här på SvT Play!
Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Erika
Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Johan
Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Elise
Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Lena
Här kan du läsa mer, bland annat hittar du länkar till det jag skrev om förra säsongens program.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Det är ingen tröst att andra har det värre, för det finns nästan alltid de som har det sämre/värre än vad jag har, när jag har det som värst. Jag såg programmet om Kent, och ja, en fantastisk kille som hittat sina sätt att klara det som är så självklart för oss andra som inte varit med om olyckor.
Men man får perspektiv på sitt eget när man ser dem som har det värre än en själv men ändå klarar det bra! Tycker jag.